Med Rambo till veterinären

I lördags ringde jag Strömsholms djursjukhus och rådgjorde med dem om Rambos dåliga mage. De rekommenderade Canikur och skonkost och han verkade definitivt börja återhämta sig på söndagen, så Monica och Arto tog emot honom hemma när jag skulle på årsmötet... men han blev sämre igen och idag har han fått stanna hemma från dagis. Vi har fått springa ut ett par gånger i natt igen. Imorse ringde jag Strömsholm igen på väg till jobbet och gjorde efter det en rokad i mitt schema. De tyckte jag skulle komma dit med honom och det ville jag också, förutsatt att det inte hände något väldigt drastiskt positivt under förmiddagen.
 
Arbetsuppgiften idag blev endast kyrkgruppen, som vi denna måndag fått flytta till förmiddagen. Vi åkte till Mälarhöjdens kyrka, ännu en sån där underbar kyrka från början av förra århundradet, där arbetande människor samlat pengar för att kunna bygga sin kyrka. Den var jättevacker!
 
Första glimten av kyrkan
 
Gyllene regeln...
 
Orgelpipor
 
Åter på jobbet efter lunchtid åt jag min bit smörgåstårta som jag tagit hem efter gårdagens årsmöte och åkte hem, hämtade upp Rambo och åkte till Strömsholm.
 
Så häftig med kajorna utanför sjukhuset. Medan det rann ur min lilla älsklings bak tittade jag på skådespelet.
 
 
Han träffade en liten Doris, 1320gram chihuahua-flicka och det var spännande. Men han orkade inte riktigt busa. Det gör man inte på infektions-akutrummet. Men titta kan man ju!
 

Han blev inlagd. Först tyckte de jag kunde försöka med buljong och skedmatning varje halvtimme, men jag sa att jag ju gjort det i fyra dygn! Kanske inte skedmatning och buljong, men Canikur två gånger om dagen och skonkost i pytteportioner. Att ta med en sjuk hund med vattendiaréer till jobbet och försöka skedmata är inte något jag tycker jag ska utsätta honom, mig eller mitt jobb för. De höll med. Hela rumpis var ju dessutom svullen av allt bajande. De tog några blodprover som vi får svar på imorgon, nu får han dropp över natten eftersom han hade vätskebrist och så får vi se om det blir antibiotika. Det känns tryggt att han är där iallfall, där har han det mycket bättre än hemma i nuläget. Nu hoppas jag att han blir frisk fort och får komma hem. Han fattas oss härhemma!
 
Nej! Disk, kvällspromenad med Bamse och säng! Veckan har bara börjat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0