Helg ūüí¶

... och vips var den slut. Vad hände liksom? 
 
När jag vaknade igår var Janne borta. Jag tog itu med morgonsysslorna och när jag satte mig i paviljongen med kaffepåtåren efter morgonpromenaden så hörde jag ljudet av en traktor.
 
 
Så var det bara att konstatera att båtsäsongen är över för i år... Den hann ju inte ens börja!
 
I övrigt jobbade jag lite vid datorn och tvättade Jens och Bekkis alla babykläder. Jag hittade dem när vi röjde i boden i måndags och jag tyckte de kunde få en uppfräschning innan jag packade ner dem igen. På kvällskvisten åkte Janne till sitt nattpass... och ångesten anföll mig bakifrån. Det var jättemysigt att plocka i och vika alla babykläder, men det blev oxå en så stor sorg. Barnen är stora nu och min kropp är ganska trasig, jag längtar tillbaka till min stora familj, min starka kropp och den energi jag hade för 20 år sen. Nu hinner jag inte umgås med vare sig barn, barnbarn eller föräldrar i den utsträckning jag egentligen vill... och ett tu tre tar livet slut. Det blir extra påtagligt en helg som denna när värken vägrar ge sig och orken tryter samtidigt som hösten gör sitt intåg med en sjuk färgprakt, som ett fyrverkeri inför vinterns vila, en sista kraftansträngning innan den sista sucken....
 
 
Somnade i soffan efter midnatt nån gång, hasade mig i säng vid tretiden. Janne kom hem vid halv åtta och jag låg kvar och lyssnade på hans och hundarnas snusande. Gick upp vid tio och tog en promenad med hundarna. Ångest, ångest... Janne hade vaknat när jag kom hem igen. Vi åt frukost och han gick ut och började spika läkt. Jag tog fram knyppeldynan.
 
 
Vid tre kom grannarna över på fika och vid halv fem kom nån i jaktlaget och tog bort älgjakts-skylten. Janne och jag drog på oss kängorna och gick ut i skogen. Ca 1,5 kg trattisar på en timme, sen började det bli svårt att se i skymningen.
 
 
Vi kröp ner i badtunnan och såg stjärnorna tändas en efter en. Medan Janne gick ut med hundarna och lagade middag rensade jag svampen. Nu ligger den på tork, Janne sover och jag ska masa mig ut på en kort kissrunda med hundarna.
 
 
Ångesten vill inte ge sig. Inte värken  heller... Fuck!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0