Den barmhärtige samariern
Barmhärtighet är godhet, godhet är kärlek. Barmhärtighet är godhet och kärlek i förhållande till den eländige . Barmhärtigheten är ett tillstånd av den gudomliga kärlekens fredsbevarande rörelse mot den eländige. Så skrev Wilhelm Löhe i sinintroduktion om barmhärtighet år 1878.
I söndags var det Diakonins dag och Evangelietexten vi nyss hörde är berättelsen om den barmhärtige samariern. Den är ganska vanlig när man pratar om diakoni . Barmhärtighet. Barmen. Barmen som kan liknas vid den öppna famnen vi behöver när livet inte är så lätt, när vi har smärtor i kroppen eller själen, lider av ångest och hyser tvivel över sådant som tidigare varit självklart för oss.
Att sätta sig in i den misshandlade, nakne och rånade mannen s situation är kanske inte så svårt, desto svårare kan det vara att först å varför prästen och leviten hade så bråttom förbi. Och varför lyfts samariern fram? Jo så här var det. Samarierna var ett folk som judarna såg som en oren blandbefolkning. Man ville inte ha med dem att göra. I Jeriko bodde en stor koloni av präster på Jesu tid och dessa tjäns tgjorde i templet i Jerusalem . I berättelsen om den barmhärtige samariern är p rästen och leviten på väg hem från sin a två veckors tjänst göring i templet. I den judiska tron finns en regel som säger att den som rör vid en död blir oren i sju dagar. Att de var på väg hem och inte på väg till templet gör att det inte egentligen inte b orde finnas något hinder för dem att hjälpa den misshandlade mannen . Dessutom hade de laglärda, prästerna och leviterna enligt Lagen en omsorgsskyldighet och en omsorgsplikt. Trots detta skyndar sig prästen och leviten förbi. Varför? Jo, den misshandlade m annen som lämnats halvdöd vid vägkanten hade fått sina kläder sönderrivna vilket gjorde att man inte v isste vem han var. Han skulle kunna vara en rövare och farlig, men han skulle också kunna vara en av de orena. Det Jesus ville var att lyfta de andra folken som levde i Israel , visa på alla människors lika värde . Han säger inte så mycket om prästen och leviten mer än att de skyndar förbi och låter mannen ligga kvar, medan samarierns handlingar beskrivs i detalj. Samariern ser nöden och handlar med hjärta och förstånd, han visar barmhärtighet och kärlek till sin nästa, trots att han inte vet vem det är eller vilket folk han tillhör. S amariern gör ingen skillnad på folk och folk, utan det är nöden han ser som styr hans handlingar. Jesus beskriver hur han inte b ara tvättar och förbinder den misshandlade mannens sår utan även hjälper honom till ett härbärge och betalar för hans vård, allt detta utan att kräva nån tack samhet . Det blir samariern, han som hör till ett förakta t och orent folkslag , som får huvudrollen i berättelsen. Den barmhärtige samariern fick i Jesu liknelse symbolisera nästa n , i " du ska älska din nästa som dig själv".
Med sin liknelse utmanade Jesus de fördomar som var vanliga. Hos judarna tolkades Lagen om "att älska sin nästa som sig själv " att den bara skulle tillämpas på andra judar. Med sitt svar visade Jesus att en i deras ögon föraktad samarier kunde vara en bättre medmänniska än en präst eller en levit som hade ett högt anseende.
I tidigare översättningar av Bibeln sa man inte samarier utan samarit. Ordet samarit lever vidare i vårt språkbruk och används när man vill beskriva en barmhärtig person eller en hjälpare. För inte så länge sedan fanns en yrkesgrupp som kallades hemsamariter. De var föregångarna till det som idag är hemtjänst och hemsjukvård. 1890 grundades ett barnsjukhus i Stockholm som hette Samariten. Det fanns kvar till år1974 , och i Uppsala ligger Samariterhemmet som för hundra år sen var ett räddningshem för utsatta flickor, senare även barnhem, sjukhus och diakonissanstalt. Det finns också ett ambulansföretag som heter Samariten och säkert finns ännu fler exempel. Visst är det fascinerande att tänka sig att detta folk som var så föraktade för 2000 år sedan, får symbolisera barmhärtighet ända in i våra dagar.
