Våffelandakt 11 aug 2016
Andakt våffelcafé den 11 augusti 2016
Matt 21:28-31
Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ” Min son, gå ut och arbeta i vingården idag”. Han svarade: ”Nej, det vill jag inte” men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sa samma sak. Han svarade: ”Jag ska gå, herre” men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville? De svarade ”Den förste”. Då sade Jesus till dem, ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike”.
Vad betyder den här texten? Vad menar Jesus? Jesu ord är över tvåtusen år gamla, men talar klurigt men klokt till oss än idag. Jesus var en mycket intelligent man som hade förmågan, att med sina liknelser ge dåtidens fromma elit, som ständigt utmanade honom, det ena tjuvnypet efter det andra. De som utmanar Jesus med sina frågor är överstepräster och folkets äldste, och lite tidigare i texten ifrågasätter de hans rätt att undervisa i templet. Då kommer Jesus med en motfråga. Översteprästerna tvekar på svaret då de förstår att Jesus antagligen kommer att ge dem ännu ett motfråga som de inte vill ha … då levererar Jesus denna liknelse. Sonen som inte vill gå ut i vingården, men gör det ändå. Han måste väl ha gjort som fadern ville? Jo, förvisso, där blev nog svaret riktigt. Men varför säger då Jesus att tullindrivare och horor skall komma före dem till Guds rike? Aouch! Det måste han känts! Den fromma eliten som formellt sagt ett ja till Gud, ignorerar och ifrågasätter samtidigt Jesus och hans budskap… Hororna och tullindrivarna, människor som vi lärt känna som Maria Magdalena och Sackeus, som sagt nej till fromhetens lagar och ”de rätta” traditionerna, de visar ånger och hängiven tillit till Jesus. Jesus säger inte att översteprästerna och de lärda inte kommer in i Guds rike, men på den yttersta dagen skall samhällets utstötta och förtryckta, få gå först i ledet in i Guds rike.
Men Jesus var inte bara intelligent, han var också en sann pedagog. I texten utgår han också från varje människas inre kamp där ont och gott ställs mot varandra. Han säger inte ”lyd mig”… han säger ”följ mig”. Han tar oss vid handen och manar oss att fatta rätt beslut, inte utifrån det jag vill ska hända eller inte hända, utan utifrån den längtan som ett helt och sant liv innebär. Att hålla hastighetsbegränsningarna för andra människors säkerhets skull, inte låta min egen stress gå före… att hålla upp dörren för kvinnan med de tunga kassarna och inte låtsas att jag inte ser… att resa mig på tunnelbanan för någon som behöver sätet bättre. På kvällen kan vi somna gott med ett lättare samvete…
