St Stefan, Hovsjö 29/1 2022
Textläsning Apostlagär ningarna 7:55-8:8
Betraktelse På annandagen före gryningen rider Staffan stalledräng med sina fem fålar till källan för att vattna dem, "allt för den ljusa stjärnan", som det står i Staffansvisan. Stjärnan i visan är Betlehemsstjärnan. Annandagen är martyren Stefano s dag, och den har kommit att kopplas ihop med den urgamla svenska midvinterseden, att rida i kapp till särskilda källor, helst på grannens mark, för att hämta vatten till gården. Denna kappritt härstammar förmodligen från hednisk tid. Det ansågs att dessa källor just vid årets vändning flödade av underbara ämnen och att det på ytan bildades en hinna, "grädden", som gav djuren kraft inför det nya året. Staffansskede kallades denna kappritt och sked på fornsvenska betyder lopp, eller löp. Annandagen har alltid varit hästarnas särskilda dag och firas fortfarande ibland med ryttarlekar och isridning. Och Sankt Stefan, Staffan stalledräng, är hästarnas skyddshelgon. Enligt en kristen legend dödades Sankt Stefan redan i samband med Jesu födelse. Enligt den såg han Betlehemsstjärnan och skyndade därefter till Herodes och proklamerade att judarnas nye konung var född. Herodes svarade att det vore lika omöjligt som att den stekta tupp han just hade blivit serverad skulle resa sig upp och gala. Så snart detta var sagt lär tuppen ha gjort just detta, och dessutom i galandet yttrat orden Christus natus est, "Kristus är född". På grund av detta lät Herodes enligt legenden stena sankt Stefan.
När jag tacka de ja till a tt hålla i gudstjänsten idag insåg jag snart att jag hade många texter att välja mellan. Men m ina ögon föll på sankt Stefan, och även om texten om honom hör till fjolårets t ext för Annandag jul, ville jag ändå berätta om honom. Temat för Annandagen är Martyrerna och att jag hyser intresse för just sankt Stefan är kanske inte så konstigt. Han var, förutom den förste att lida martyrdöden efter Jesus Kristus själv, kyrkans förste diakon. Enligt apostlagärningarna var sankt Stefan ledare för de grekisktalande medlemmarna i urförsamlingen. Och när han sjöng Kristi lov, dömdes han av det judiska rådet för hädelse och stenades till döds. D et här hände omkring år 35 och det var den händelsen vi precis hörde ur apostlagärningarna.
Ämbetet diakon instiftades mycket tidigt i den unga kyrkan för att avlasta apostlarna från materiella tjänster. En viktig uppgift för diakonen var att dela ut mat bland de fattiga, men de ansvarade även för förkunnelse, ekonomi samt assisterade vid nattvardsutdelande och vid dop. Diakoner var både män och kvinnor. Under århundrandenas gång försvann diakonerna och prästerna fick e tt allt större utrymme i den snabbt växande kristna kyrkan.
Mycket har hänt i kyrkohistorien under de tvåtusen år kristendomen har funnits och diakonin som institution har funnits, försvunnit och återkommit. Till Sverige kom diakonin på 1850-talet, ungefär samtidigt som en mängd olika folk- och nykterhetsrörelser samt frikyrkor. Sverige var ett mycket fattigt land för 200 år sen och i mitten av 1850-talet tröttnade folket och började protestera på många olika sätt. Diakonin vände sig först och främst till fattiga, sjuka , kriminella och syndare. Diakonissorna lade om sår, undervisade om hygien, startade skolor för fattiga barn samt hem med utbildning för fallna kvinnor. Idag har samhället tagit över sjukvården, skolan och samhällstjänsten som förr låg på kyrkorna och diakoniss -anstalterna, men d iakonin i Sverige riktar sig fortfarande till människor då de befinner sig i nöd. Och att arbeta i Södertälje under december har visat på den givmildhet som finns bland människor. Vi, tillsammans med Pingstkyrkan, fick ta emot så pass mycket pengar från företag och enskilda, att vi kunde ge matkassar till jul till flera hundra personer och julk lappar till över 500 barn. Detta kan liknas vid hur urkyrkan fungerade, på den tid sankt Stefan var diakon. Alla som kunde gav till kyrkan och diakonerna fördelade medlem till dem som behövde. Så hur kan jag avsluta dessa tankar. Jo, med att berätta hur fantastiskt det är att få vara diakon och att få vara diakon här i Södertälje och Hovsjö, hur tacksam jag är över detta uppdrag som spänner över människans alla åldrar och känsloregister, över livet från dess djupaste nöd till dess mest glädjefyllda stunder.
Andakt diakonidagen 23/9 2022
Jag läser kommande söndags evangelietext ur Matteus.
Jesus sade: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er sjä l. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt .
För några veckor sedan var jag så stressad att det tjöt i öronen och jag hade en stor klump i bröstet. Jag tyckte jag jobbade konstant och fick ändå ingenting ur händerna, det fanns liksom inga synliga resultat när dagen var slut. Jag pratade med några väninnor och började på det sättet reda ut vad det var som hände. Kort och gott, jag börja de lägga pussel. Inte ett med skurna bitar i trä och inte heller ett livspussel, utan ett "vad är det som händer här och nu "- pussel.
Att vara diakon, eller jobba diakonalt, innebär ofta att behöva hålla många bollar i luften. Olika verksamheter ska planeras , material behöver gås igenom och det ska beställas nytt, föreläsare ska bjudas in och närvarolistor ska fyllas i… och det är ju inte bara en verksamhet och vem var det nu som anmälde sig till vilken verksamhet. Sen kommer det någon som behöver hjälp med hyran eller har förlorat nån närstående och behöver prata och så kanske vi hamnar i nån myndighetscirkus , och så behöver man täcka upp för en kollega och nån kom inte på mötet… och så kommer det bluffmail från chefen, eller det var visst inte chefen.
"Djup lång suck"
Nej, men inte så konstigt att man jobbar och går hem med en dålig känsla i magen, att man inte gjort det man skulle. Kärlek i bibeln handlar i stor utsträckning om handling. Jesus inte bara talade till folket utan han botade även sjuka. Vi som arbetar i diakonala tjänster är anställda och kallade till kyrklig tjänst att tjäna våra medmänniskor. Om vi ska vara lika Jesus skulle vi behöva en superhjältes krafter och klara av att ha hur många bollar i luften som helst.
Han vill alla människor s bästa. Jesus sade: Kom till mig, ALLA ni som är tyngda av bördor. Det gäller oss alla. Jesu ok är kärleken och kärleken väger lätt. När mitt "vad är det som händer här och nu"-pussel började anta form kunde jag börja urskilja annat där, i bilden. Hon som kan gå igen efter operationen, han som fortfarande bor kvar i sin lägenhet, de som stolt visar upp sin första målade ikon eller första knypplade ängel. När vi gör just det Jesus ber oss om i texten: Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor så är det vila för vår själ han ger oss. Vilan ligger inte i bekräftelse och att synas. Vi missar saker, blir lurade och misslyckas ibland, men kärleken finns där och i kärleken vilan. Kraften att fortsätta är tjänsten lön. Och vi får aldrig glömma att vi inte är ensamma, utan vi har varandra , med alla våra olika gåvor.
61 - Lågorna är många
Rut
Rut
En man från Betlehem, Ellimelek och hans hustru Noomi, utvandrade till Moab med sina två söner för att komma undan den hungersnöd som rådde i hemlandet. Efter en tid dog Ellimelek, men sö nerna växte upp i det nya landet och tog sig varsin hustru, Orpa och Rut , men efter en tid dör även de båda sönerna. Noomi visste att hon inte kunde bli försörjd i ett främmande land där hon inte ha de några släktingar, så hon beslöt sig för att bege sig den långa vägen hem till sitt eget land. Hon sa till sina båda sonhustrur , som ju också de blivit änkor, att de skulle vända hem till sina föräldrar så skulle de så småningom skulle kunna giftas bort igen och på så sött få en trygg försörjning, ett hem och barn. Orpa lät sig övertalas och g ick till sitt föräldrahem, men inte Rut, hon var fast besluten att inte överge den gamla kvinnan. Rut vill e se till att hennes svärmor fick sin försörjning. Hon sa till Noomi: "Dit du går, vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna . Ditt folk är mitt folk och din Gid är min Gud ".
Så gav sig de båda kvinnorna, den unga och den gamla, ut på en lång vandring och kom så småningom fram till Betlehem. De kom fram lagom till kornskörden och Rut började söka arbete för att kunna försörja sig och Noomi. Hon gick till Boas, som var en släkting till Ellimelek, hennes svärfar, och fick tillstånd att plocka ax efter männen som skördade hans åkrar. Det var vanligt att fattiga fick gå efter skördemännen och plocka det som spilldes på marken för att överleva på det och det var oftast kvinnor som hade den uppgiften. Det hade kunnat ha gått illa för R ut, om hon inte haft Herrens beskydd och det är just här vi kommer in i texten i Ruts bok ur söndagens gammaltestamentliga läsning (Rut 2:8-12).
Både männen som bärgade skörden, och kvinnorna som gick efter för att plocka de korn som fallit till marken, stannade kvar på skördeplatsen under nätterna och sov på marken under bar himmel. Det var inte olagligt för skördearbetarna att utnyttja kvinnorna och flickorna som arbetade bakom dem när natten föll. Men Boas, som var kusin till Ruts svärfar och som också ägde åkern där R ut arbetade kände i sin ande att han skulle ta hand om henne och se till att inget ont hände henne.
Den här berättelsen om hur Boas tar till sig Rut som hustru har säkert traderats muntligt i flera generationer innan den blev nedtecknad . Rut föder nämligen en son som får namnet Obed och Obed kom att bli Kung Davids farfar. Man tror att Ruts bok blev nedtecknad på 400talet före Kristus och den är ett unikt stycke israelisk litteratur. Det som utmärker boken är att den är totalt fri från våld och övergrepp. Rut har alltid varit en av de mest omtyckta texterna om bibliska kvinnor . Genom denna bok vill G ud undervisa oss människor om hur vi kan och ska leva tillsammans. Boken andas respekt för medmänniskan och kärlek som går över nationella gränser. På R uts tid fanns politiska krafter s om ville att Israel skulle isolera sig och leva som det utvalda folket i lugn och ro, lite på samma sätt som vi har politiska krafter idag som strävar åt stängda gränser, men i Ruts bok kan vi se att det inte var , eller är, Guds plan. Gud älskar alla människor och han har skapat oss alla till sin avbild. Och visst är det talande då Rut, invandraren, kom att bli gammelfarmor till Israels kanske störste och mest omtalade man - Kung David.
Det vi får lära oss i Ruts bok är hur man kan leva tillsammans och det är vår uppgift ännu idag.
Den barmhärtige samariern
Barmhärtighet är godhet, godhet är kärlek. Barmhärtighet är godhet och kärlek i förhållande till den eländige . Barmhärtigheten är ett tillstånd av den gudomliga kärlekens fredsbevarande rörelse mot den eländige. Så skrev Wilhelm Löhe i sinintroduktion om barmhärtighet år 1878.
I söndags var det Diakonins dag och Evangelietexten vi nyss hörde är berättelsen om den barmhärtige samariern. Den är ganska vanlig när man pratar om diakoni . Barmhärtighet. Barmen. Barmen som kan liknas vid den öppna famnen vi behöver när livet inte är så lätt, när vi har smärtor i kroppen eller själen, lider av ångest och hyser tvivel över sådant som tidigare varit självklart för oss.
Att sätta sig in i den misshandlade, nakne och rånade mannen s situation är kanske inte så svårt, desto svårare kan det vara att först å varför prästen och leviten hade så bråttom förbi. Och varför lyfts samariern fram? Jo så här var det. Samarierna var ett folk som judarna såg som en oren blandbefolkning. Man ville inte ha med dem att göra. I Jeriko bodde en stor koloni av präster på Jesu tid och dessa tjäns tgjorde i templet i Jerusalem . I berättelsen om den barmhärtige samariern är p rästen och leviten på väg hem från sin a två veckors tjänst göring i templet. I den judiska tron finns en regel som säger att den som rör vid en död blir oren i sju dagar. Att de var på väg hem och inte på väg till templet gör att det inte egentligen inte b orde finnas något hinder för dem att hjälpa den misshandlade mannen . Dessutom hade de laglärda, prästerna och leviterna enligt Lagen en omsorgsskyldighet och en omsorgsplikt. Trots detta skyndar sig prästen och leviten förbi. Varför? Jo, den misshandlade m annen som lämnats halvdöd vid vägkanten hade fått sina kläder sönderrivna vilket gjorde att man inte v isste vem han var. Han skulle kunna vara en rövare och farlig, men han skulle också kunna vara en av de orena. Det Jesus ville var att lyfta de andra folken som levde i Israel , visa på alla människors lika värde . Han säger inte så mycket om prästen och leviten mer än att de skyndar förbi och låter mannen ligga kvar, medan samarierns handlingar beskrivs i detalj. Samariern ser nöden och handlar med hjärta och förstånd, han visar barmhärtighet och kärlek till sin nästa, trots att han inte vet vem det är eller vilket folk han tillhör. S amariern gör ingen skillnad på folk och folk, utan det är nöden han ser som styr hans handlingar. Jesus beskriver hur han inte b ara tvättar och förbinder den misshandlade mannens sår utan även hjälper honom till ett härbärge och betalar för hans vård, allt detta utan att kräva nån tack samhet . Det blir samariern, han som hör till ett förakta t och orent folkslag , som får huvudrollen i berättelsen. Den barmhärtige samariern fick i Jesu liknelse symbolisera nästa n , i " du ska älska din nästa som dig själv".
Med sin liknelse utmanade Jesus de fördomar som var vanliga. Hos judarna tolkades Lagen om "att älska sin nästa som sig själv " att den bara skulle tillämpas på andra judar. Med sitt svar visade Jesus att en i deras ögon föraktad samarier kunde vara en bättre medmänniska än en präst eller en levit som hade ett högt anseende.
I tidigare översättningar av Bibeln sa man inte samarier utan samarit. Ordet samarit lever vidare i vårt språkbruk och används när man vill beskriva en barmhärtig person eller en hjälpare. För inte så länge sedan fanns en yrkesgrupp som kallades hemsamariter. De var föregångarna till det som idag är hemtjänst och hemsjukvård. 1890 grundades ett barnsjukhus i Stockholm som hette Samariten. Det fanns kvar till år1974 , och i Uppsala ligger Samariterhemmet som för hundra år sen var ett räddningshem för utsatta flickor, senare även barnhem, sjukhus och diakonissanstalt. Det finns också ett ambulansföretag som heter Samariten och säkert finns ännu fler exempel. Visst är det fascinerande att tänka sig att detta folk som var så föraktade för 2000 år sedan, får symbolisera barmhärtighet ända in i våra dagar.
Våffelandakt 11 aug 2016
Andakt våffelcafé den 11 augusti 2016
Matt 21:28-31
Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ” Min son, gå ut och arbeta i vingården idag”. Han svarade: ”Nej, det vill jag inte” men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sa samma sak. Han svarade: ”Jag ska gå, herre” men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville? De svarade ”Den förste”. Då sade Jesus till dem, ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike”.
Vad betyder den här texten? Vad menar Jesus? Jesu ord är över tvåtusen år gamla, men talar klurigt men klokt till oss än idag. Jesus var en mycket intelligent man som hade förmågan, att med sina liknelser ge dåtidens fromma elit, som ständigt utmanade honom, det ena tjuvnypet efter det andra. De som utmanar Jesus med sina frågor är överstepräster och folkets äldste, och lite tidigare i texten ifrågasätter de hans rätt att undervisa i templet. Då kommer Jesus med en motfråga. Översteprästerna tvekar på svaret då de förstår att Jesus antagligen kommer att ge dem ännu ett motfråga som de inte vill ha … då levererar Jesus denna liknelse. Sonen som inte vill gå ut i vingården, men gör det ändå. Han måste väl ha gjort som fadern ville? Jo, förvisso, där blev nog svaret riktigt. Men varför säger då Jesus att tullindrivare och horor skall komma före dem till Guds rike? Aouch! Det måste han känts! Den fromma eliten som formellt sagt ett ja till Gud, ignorerar och ifrågasätter samtidigt Jesus och hans budskap… Hororna och tullindrivarna, människor som vi lärt känna som Maria Magdalena och Sackeus, som sagt nej till fromhetens lagar och ”de rätta” traditionerna, de visar ånger och hängiven tillit till Jesus. Jesus säger inte att översteprästerna och de lärda inte kommer in i Guds rike, men på den yttersta dagen skall samhällets utstötta och förtryckta, få gå först i ledet in i Guds rike.
Men Jesus var inte bara intelligent, han var också en sann pedagog. I texten utgår han också från varje människas inre kamp där ont och gott ställs mot varandra. Han säger inte ”lyd mig”… han säger ”följ mig”. Han tar oss vid handen och manar oss att fatta rätt beslut, inte utifrån det jag vill ska hända eller inte hända, utan utifrån den längtan som ett helt och sant liv innebär. Att hålla hastighetsbegränsningarna för andra människors säkerhets skull, inte låta min egen stress gå före… att hålla upp dörren för kvinnan med de tunga kassarna och inte låtsas att jag inte ser… att resa mig på tunnelbanan för någon som behöver sätet bättre. På kvällen kan vi somna gott med ett lättare samvete…
Våffelandakt 4 aug 2016
Matt 18:18-22
Sannerligen, allt ni binder på jorden ska vara bundet i himlen Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Då kom Petrus fram till honom och sade: Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.
Den här texten handlar ju om relation. Och relation är ju inte det enklaste. Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem, säger Jesus. Idag är vi samlade här, i Klockargården, som en del av Huddinge församling för att delta i andakt, äta våfflor, prata med varandra, sjunga och ha trevligt … och vi är fler än två eller tre. Visst är det lite trevligt att tänka att vi även har Jesus som gäst här idag? Men texten handlar också om orätt. Att bli orättvist behandlad, eller känna sig kränkt, ett uttryck som vi ofta hör idag, att människor känner sig kränkta av olika anledningar. Man kan bli kränkt av en vän, en okänd eller en myndighet. Att bli orättvist behandlad, att uppleva orätt är ingen trevlig känsla. Att det finns lurendrejare och bedragare är ju inget nytt, och de människor som är sjukligt orättfärdiga är få och inget vi kan göra något åt. Myndigheter behöver regler och riktlinjer i sina försök att behandla människor lika, men det är inte lätt eftersom människor inte är lika. Men nånstans måste man ju försöka skapa rätt. Vår svenska lagbok har blivit tjock och tung i våra försök att skapa ett rättvist samhälle. Att vara människa och leva tillsammans är relation. Att uppleva kärlek, gemenskap, glädje, orätt och orättvisa är beroende av relation. Och relation är inte lätt för vi är olika, tänker och upplever olika. Om jag är hungrig och du är hungrig och vi äter fem våfflor var, så kanske du blir proppmätt, men jag är fortfarande hungrig. Ingen av oss har fel, men vi upplever olika. Mätt, inte mätt. Samma är det med ord och handlingar. Om jag säger att du är fin i håret så kan du uppfatta det på olika sätt. Kommer du från frisören blir du nog glad, för då brukar man känna sig fin. Men om ditt schampo är slut, din hårborste har försvunnit och du är på väg till centrum för att köpa nytt så kanske du tar min komplimang för ett hån… fast jag uppriktigt menade att jag tycker du är fin i håret, med de fritt virvlande vindrufsiga lockarna. Du blir ledsen och frågar om jag hånar dig, jag blir ledsen för att min komplimang missuppfattades. Här blir förlåtelsen jätteviktig. Om vi kan lyssna till och förlåta varandra så händer inte så mycket mer, det blev en trist eller knasig incident. Men om en av oss går vidare med en tagg i hjärtat och inte kan släppa det, vi pratar med någon, som berättar för någon annan. Vet du vad hon sa när jag glömt köpa schampo… vad tror hon om mig egentligen? Att jag aldrig tvättar håret? Vet du vad han sa när jag försökte ge honom en komplimang… tillslut är den där lilla fjädern en höna, en struts eller en hel fågelkoloni… eller en buffelhjord. Vi kan förlåta 7 gånger, vi kan förlåta 77 gånger… och vi kan förlåta 7x77 gånger och mer ändå. Då ler Jesus och låter sig väl smaka av våfflorna och delar glädjen, gemenskapen och sången med oss.
Den gode herden, 25 april 2012
Evangelium
I söndags hade vi den tredje söndagen i påsktiden, temat är ”den gode herden” och jag ska läsa den gammaltestamentliga texten som är hämtad ur Hesekiel.
Betraktelse
För två veckor sedan gjorde jag en resa till Sinai-öknens berg och dalar. Det blev en spännande resa på flera plan och ingenting gick som det var planerat från början. Redan innan vi reste blev det tokigt, hon som skulle leda resan fick helt plötsligt sin semester indragen… och jag fick senare veta att jag inte var ensam om att fundera på att ställa in resan. Men jag valde att anta utmaningen vilket för min del innebar att jag klockan fem på tisdagsmorgonen satt ute på Arlanda utan en aning om vilka jag skulle möta där, bara att det var fyra kvinnor. Jag visste att en var liten och ljus samt att de andra tre var i sällskap varav en av dem hade en rutmönstrad resväska. När en liten ljus kvinna ställde sig i incheckningsdisken till sol- och badparadiset Sharm-el-sheik med en ryggsäck och sovsäck så gick jag fram och pratade med henne, jodå, det var rätt person, och så småningom dök de andra tre upp i sällskap med den rutiga resväskan. Efter en timme kändes det som vi känt varandra mycket länge.
Två av oss antog utmaningen att gå in i Sinais bergiga öken. I sällskap med en beduin som guidade oss levde och vandrade vi i tre och en halv dag uppe i bergen. Bergen bjöd på en otrolig skönhet, växlande mellan mörka och ljusa vassa karga toppar, rundade röda stenformationer som såg ut att vara formade av skickliga stenhuggare, steniga stigar och i vissa partier när vi klättrade uppför och nerför bergssidor var det nästan med livet som insats. Ett felsteg kunde betyda ett brutet ben eller en arm. Men hela tiden gick beduinen framför oss, tryggt guidande oss genom klippskrevor, gömda stigar och öppna fält. När stigningarna blev svåra och branta tog han mig i handen och när orken tröt och syret tog slut på de höga höjderna stannade han för att låta oss vila och bjöd på näringsrika dadlar och fikon. På kvällarna vilade vi vid de gästvänliga beduinernas lägereldar och såg på när de omsorgsfullt lagade middag, the och kaffe åt oss. På nätterna sov vi under bar himmel i de trädgårdar beduinerna omsorgsfullt byggt upp under århundradena. Som gröna oaser låg de i dalgångarna med träd och buskar som snart skulle ge dadlar, fikon och frukter. I den kolsvarta natten låg vi och tittade upp på det otroliga himlavalvet, sprängfyllt av stjärnor och räknade stjärnfallen. Om vi önskade oss något? Nej, jag tror nog att vi under dessa nätter hade allt vi kunde önska oss i stunden. Så nära livet, här bland bergen där Mose en gång vandrade med sitt folk och så många efter honom, berg och dalar så rika på historia.
Det är något mycket speciellt när man lämnar över sitt liv i förtroende till någon man inte känner. Här vandrade vi, två svenska kristna kvinnor med varsin bambukäpp som en välvillig beduin vi passerat skurit till åt oss, i öknen med en främmande muslimsk man. Utan hans vägledning skulle vi snabbt gå vilse. På kvällarna blev vi välkomnade till beduinernas sommarträdgårdar och de bjöd på värme, gästvänlighet och nyfikenhet. Trots den främmande miljön, de stora fysiska strapatserna, den främmande kulturen och de främmande människorna kände vi oss inte en enda gång oroliga, bara trygga och vägledda. Det var bara meningen att vi skulle finnas här och just nu, i Mose fotspår bland Sinais berg och dalar, hos människor med flertusenårig historia, trygga hos Gud och Herren var vår Herde.
Bön
Vi ber med den välkända psaltarpsalmen 23:
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Guds moder
20.12 2009 Fjärde söndagen i advent
Dagens evangelium är hämtat ur Lukas 1 kapitel, verserna 30-35… men jag tänkte läsa hela berättelsen om Budskapet till Maria om Jesu födelse: I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galiléen, Hon hade trolovats med en man av Davis släkt som hette Josef och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: Var hälsad, du högt benådade, Herren är med dig, Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt och hans välde skall aldrig ta slut. Maria sade till ängeln: Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man, Men ängelns svarade henne: Helig ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud. Maria sade: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Och ängeln lämnade henne.
Ave Maria
Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum.
Benedicta tu in mulieribus, et benedictus fructus ventris tui: IESUS.
Sancta Maria, mater Dei, ora pro nobis peccatoribus,
nunc, et in hora mortis nostrae, Amen.
Jag vet inte om det är rätt uttalat, men hos mig kryper det av spännig längs ryggraden. Tänk så många människor, så många röster, så många gånger som denna bön har betts över hela vår jord.
Hell dig, Maria, full av nåd, Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt: JESUS.
Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare,
nu, och i vår dödsstund, Amen.
Maria, Herrens Moder, firar vi söndagen närmast firandet av Jesu födelse. Maria och Johannes Döparen står vid var sin sida om porten till det nya förbundet. Båda förbereder på sitt sätt Frälsarens ankomst. Som Jesu moder står Maria alltid Sonen nära. Hell dig, Maria… Var hälsad Maria… Ave Maria… ängelns hälsning till henne som ska bli moder åt Guds son.
Att predika hör ju inte direkt till mina vardags-sysslor men jag har kommit att uppskatta denna möjlighet att tränga in i texterna lite djupare. Leta på internet, kolla vad som står i Barnens Bibel, vad finns det för psalmer som berättar och tolkar texternas budskap, gå runt och fundera, låta tankarna löpa, prata med olika människor och höra deras uppfattningar. Maria, Jesu mor är onekligen en fascinerande och fängslande kvinna. Hon lär ju bara ha varit 14 år när hon födde sin förstfödde son, den man som har påverkat ett otroligt stort antal människor över tid och som dessutom har haft en enorm påverkan på historien. Och om man då tänker att hon är 14 år... alltså lika gammal som våra konfirmander... WOW. Även om Maria levde under helt andra förutsättningar än våra tonåringar idag så går det inte att jämföra en tonåring med en annan. Tonåringar i 2000-talet lever ju helt olika varandra. En del är redan familjeförsörjare, en del lever i rika hem, andra under slavliknande förhållanden, en del i varma hus, andra på gatan... men 14 år eller inte så läggs ändå ett otroligt ansvar på denna unga kvinna...och på hennes trolovade, Josef.
Maria ifrågasätter först ängeln Gabriels budskap: ”Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man”, men när ängeln gett henne svar säger hon: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”. Att vara ogift mor innebär ofta skam och utsatthet. Josef möter oxå en ängel och han litar till Guds budskap och ställer sig vid sin unga blivande hustrus sida. Båda lyssnar de till Guds budskap, de tar emot det uppdrag de får och litar till att Gud vill deras väl, även om de inte kan förstå vad detta ska innebära. För hur som helst så ska Maria föda ett utomäktenskapligt barn och snacket måste ju ha gått i Nasareth där de bodde. Var hon svag som underkastade sig? Eller stark som uthärdade alla dessa umbäranden för att uföra sin uppgift. Anpassade hon sig till omständigheterna eller visade hon på självständighet då hon gick emot sitt folk och med tiden blev en av Jesu lärjungar, Jesus, hennes egen son... Vad hade hänt om Maria sagt nej till ängeln Gabriel? En intressant tanke ... men jag tror nog Gud valt ut denna fascinerande kvinna, en tuff tonåring, med omsorg.
Ett problem, som jag tycker mig se, är att i vårt västerländska samhälle tar vi ifrån väldigt många människor deras människovärde. Detta gäller ganska stora folkgrupper. Gamla människor gör ju ingen nytta, de tränger sig i köer och tär på samhällets ekonomi. Invandrarna kommer bara hit för att leva på våra skattepengar, klumpar ihop sig i stora grupper och vill inte lära sig svenska. Sveda-värk-och-bränn-kärringar, lata typer som skyller på värk och trötthet när de egentligen bara är lata och vill ligga hemma på sofflocket och käka praliner. Ungdomar stjäl, super och är uppkäftiga. Listan på onyttiga människor kan göras lång... och det är på många sätt vår tids tragedi och byggt på rädsla och fördomar. Kanske har det alltid varit så att om jag gör ner nån annan så höjer jag mig själv något. Jag vet inte om det var bättre förr än nu, men jag minns i alla fall när jag var tonåring och vi var ett gäng ungdomar som fick ha Lucia-vaka själva här i Hallundakyrkan. Det var fantastiskt att få det ansvaret! Och det var helt fantastiskt att få kura ihop sig i sovsäckarna som vi lagt ut runt altaret frampå morgonkvisten. Varför snurrade jag nu in mig i detta resonemang nu då? Jo, jag tänkte på Maria som en förebild för oss människor idag. Människovärde, egenansvar och valfrihet är något växlande som vi genom livets växlingar får mer eller mindre av. Maria kanske inte tänkte så mycket på möjligheten att säga nej, men faktum är att hon tog sig an sin uppgift fullt ut och fanns vid sin sons sida ända fram till hans död. Det kan inte ha varit nån lätt uppgift att föda ett utomäktenskapligt barn som blev en sån kändis ... älskad, hatad, hyllad och dödad. I våra stressade liv är det lätt att tappa förmågan att lyssna inåt, att höra Guds röst. Vi strävar hela tiden efter det lyckade livet, få ihop ett snyggt livspussel. Välja rätt skola, klättra på karriärstegen, ha ett snyggt hem, själva vara snygga. Idealet kan ibland tyckas vara en vacker 25-åring med minst 2 universitetsutbildningar och 40 års arbetslivserfarenhet... och kontrasten då mot Maria, 14 år, fattig, gravid och hon föder sin son i ett stall. Hon litar på Gud och blir världens kanske mest hyllade kvinna.
När jag surfade på nätet hittade jag ett utdrag ur Katolska kyrkans katekes: Den heliga Jungfrun "hedras med rätta av kyrkan med en särskild vördnad som Guds allraheligaste moder, som var med i Kristi mysterier. Från äldsta tid är den saliga Jungfrun vördad under titeln Guds moder. Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult... är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande. Den främjar också denna i hög grad". Den kommer till uttryck i de liturgiska högtider som ägnas Guds moder och den marianska bönen, som exempelvis den heliga rosenkransen, som är en "sammanfattning av hela evangeliet".
Även i Koranen finns hon med. I Koranens nittonde sura heter hon Maryam och suran handlar bland annat om Jesu, eller Isa födelse enligt islamisk trosuppfattning. Koranens Maria har ingen man och hon har lämnat sin familj. Ängeln Gabriel kommer i gestalt av en vacker man, med bud från Gud om att Maria ska bli havande. Under havandeskapet lever hon avskilt och dold av slöjor för att undgå människors blickar. Hon kallas "Arons syster"; vilket kan betyda att hon är en kvinna av judisk härstamning enligt muslimsk tolkning. Även inom islam anses Maria vara jungfru.
Beskrivningarna av och lovsångerna till Maria är många. En av historiens mest fängslande kvinnor.
Hell dig, Maria, full av nåd, Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt: JESUS.
Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare,
nu, och i vår dödsstund, AmenGud
Legenden om rödhaken
De flesta av er som läser mina bloggar vet ju om mitt intresse för bland annat djur... Har publicerat denna historia i min andra blogg i maj, efter att en vis-sångare berättat den på Torsdagsträffen ... men eftersom jag tänkte låta denna blogg vara till för lite andlig inspiration osv fick jag för mig att jag skulle publicera den här oxå.
En liten grå och oansenlig fågel satt i sitt bo och såg ett tåg med människor gå på vägen. Först gick tre män bärandes tunga träkors, efter gick en grupp kvinnor och soldater. Fågeln förstod att nåt otäckt var på väg att hända så hon gömde sitt bo med sina ungar under sina vingar så de inte skulle behöva se. På kvällen flög hon iväg för att se vad som hänt... och hon flög runt Kristi kors, torkade bort en tår med sin vinge och drog ut en törnetagg ur hans panna. Då föll en droppe blod på hennes bröst... och efter det förblev fågelns bröst rött och fågeln blev Guds favoritfågel.
Gabriellas sång
Den tröttnar man inte på!
FOTSPÅR I SANDEN
En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då
såg han att många gånger under sin levnads
vandring fanns det bara ett par fotspår. Han
märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mig utan gå
vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
att under de allra svåraste tiderna i mitt
liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest."
HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älskar
dig och skulle aldrig lämna dig under tider
av prövningar och lidande. När du såg bara
ett par fotspår - då bar jag dig.
Berättelser från min konfirmationstid
Livet är som en orientering
..sa min konfirmationspräst en gång. De olika kontrollerna är förutbestämda, vissa saker ska du gå igenom, men vägen dit bestämmer du själv. Ibland går man vilse, ibland går man rätt på, ibland tar man en paus.. men du kommer alltid fram till dina kontroller och alla ska gås igenom innan du är klar med livet..
Pilgrimsvandring från Alvastra kloster
Livets väv
Livet kan oxå liknas vid en bonad, eller ett broderi. Vi ser arbetet underifrån och kan inte se dess skönhet från avigsidan. Det är trådar som går kors och tvärs och misslyckanden som man kunnat dölja på avigsidan... men en dag kommer vi gå vidare, och då, när vi ser ovansidan, då kan vi se hela skönheten med denna bonad som är livets väv.
Till mina SYSTRAR
Jag har blivit tillfrågad om inte jag kan starta en "andlig blogg"... och det känns för stort för mig... men en blogg där jag delar med mig av mina funderingar på ett djupare plan, andliga eller inte, det vill jag gärna bjuda på. Tänkte börja med att dela med mig av denna som jag fick i mailen för ett tag sen... Kedjebrev är inte min grej (säger jag som alla andra), MEN ibland kommer det faktiskt en följd av ord som ger en nåt, man är liksom mogen för ett meddelande oavsett var det kom ifrån, vem som skickade, vad avsikten var eller på vilket sätt. Denna text dedikerar jag till alla mina systrar, oavsett kön!
En ung nybliven brud hälsade på sin mamma och de satt tillsammans på en soffa och drack is-te. Som de satt där och samtalade runt vardagen, äktenskapet och vuxenlivets ansvar och plikter, klirrade modern tankfullt med isbitarna mot glaset vände en klar, vaken blick mot sin dotter och sa;
”Glöm aldrig dina systrar”, rådde hon, medan hon rörde runt bland tebladen på botten av glaset. ”De kommer att betyda mer för dig ju äldre du blir. Det spelar ingen roll hur mycket du än älskar din man eller de barn du eventuellt får, du kommer alltid att behöva systrar.. Kom ihåg att hålla kontakten med dem, umgås med dem och gör roliga saker tillsammans med dem… Kom också ihåg att ”systrar” innefattar ALLA kvinnor…dina väninnor, din mor, dina döttrar och alla andra kvinnor som du har i ditt liv. Du kommer att behöva andra kvinnor. Det behöver kvinnor alltid.”
”Vilket lustigt råd!”, tänkte dottern häpet. Hon hade ju precis gift sig!? Hon hade ju precis anslutit sig till ”tvåsamheten”, blivit en stadgad gift kvinna. En vuxen! Nog borde väl hennes nyblivna man och den familj som de stod i begrepp att bilda, vara alltnog för henne hädanefter? Hennes mening i livet…
Men hon lyssnade till sin mammas råd och höll kontakten med sina systrar och för varje år knöt hon fler och fler nya vänskapsband med nya kvinnor. Efterhand som åren flöt förbi kom gradvis till insikt över vad hennes mamma hade menat med sitt råd. Emedan tidens tand och naturens mysterier gör sitt med en kvinna, är det hennes systrar som står stadigt kvar och hjälper henne minnas vem hon är.
Så efter mer än 50 års leverne i denna värld hade denna kvinna lärt sig följande och detta säger allt;
Tiden passerar
Livet sker
Distans separerar
Barn växer upp
Jobb kommer och går
Så gör även kärlek
Män gör inte vad de borde göra
Hjärtan brister
Föräldrar dör
Kollegor glömmer tjänster man gjort
Karriärer avslutas
MEN…
Systrar finns där, oavsett hur lång tid eller hur många mil det finns mellan er. En väninna är aldrig längre borta än att hon finns där om du behöver henne.
När du vandrar på din ensamma väg och kämpar med livets mödor, kommer kvinnorna i ditt liv att gå där bredvid dig, peppa dig och be för dig, göra dina bördor lättare och vänta på dig vid vägens slut. Om det blir nödvändigt kommer de att hjälpa dig dra ditt tunga lass och även bära dig sista biten om det behövs. Väninnor, döttrar, dotterdöttrar, sondöttrar, svärdöttrar, systrar, svägerskor, mödrar, mor och farmödrar, mostrar, fastrar, syster och brorsdöttrar, kusiner och alla annan släkt och familj;
Världen skulle inte bli densamma utan kvinnor, starka, modiga kvinnor. När vi inledde detta äventyr kallat ”systerskap”, hade vi ingen aning om de vilken ofantlig glädje men även sorg som låg framför oss. Ej heller visste vi hur myckbet vi skulle behöva varandra…
Varje ny dag behöver vi fortfarande varandra. Tillsammans är vi starka.
TACK FÖR ATT NI FINNS!
