Fundeleringar

Jag läser kommande söndags evangelietext ur Matteus.

Jesus sade: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er sjä l. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt .

För några veckor sedan var jag så stressad att det tjöt i öronen och jag hade en  stor klump i bröstet. Jag tyckte jag jobbade konstant och fick ändå ingenting ur händerna, det fanns liksom inga synliga resultat när dagen var slut. Jag pratade med några väninnor och började  på det sättet reda ut vad det var som hände. Kort och gott, jag börja de lägga pussel. Inte ett med skurna bitar i trä och inte heller ett livspussel, utan  ett "vad är det som händer här och nu "- pussel. 

Att vara diakon, eller jobba diakonalt, innebär ofta att behöva hålla många bollar i luften.  Olika verksamheter ska planeras , material behöver gås igenom och det ska beställas nytt, föreläsare ska bjudas in och närvarolistor ska fyllas i… och det är ju inte bara en verksamhet och vem var det nu som anmälde sig till vilken verksamhet.  Sen kommer det någon som behöver hjälp med hyran eller har förlorat nån närstående och behöver prata och så kanske vi hamnar i nån myndighetscirkus , och så behöver man täcka upp för en kollega och nån kom inte på mötet… och så kommer det bluffmail  från chefen, eller det var visst inte chefen. 

"Djup lång suck"

Nej, men inte så konstigt att man jobbar och går hem med en dålig känsla i magen, att man inte gjort det man skulle.  Kärlek i bibeln handlar i stor utsträckning om handling.  Jesus inte bara talade till folket utan han botade även sjuka. Vi som arbetar i diakonala tjänster är anställda och kallade till kyrklig tjänst att tjäna våra medmänniskor. Om vi ska vara lika Jesus skulle vi behöva en superhjältes krafter och klara av att ha hur många bollar i luften som helst. 

Han vill alla människor s bästa. Jesus sade: Kom till mig, ALLA ni som är tyngda av bördor. Det gäller oss alla. Jesu ok är kärleken och kärleken väger lätt. När mitt "vad är det som händer här och nu"-pussel började anta form kunde jag börja urskilja annat där, i bilden. Hon som kan gå igen efter operationen, han som fortfarande bor kvar i sin lägenhet, de som stolt visar upp sin första målade ikon eller första knypplade ängel. När vi gör just det Jesus ber oss om i texten: Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor så är det vila för vår själ han ger oss. Vilan ligger inte i bekräftelse och att synas. Vi missar saker, blir lurade och misslyckas ibland, men  kärleken finns där och i kärleken vilan. Kraften att fortsätta är tjänsten lön. Och vi får aldrig glömma att vi  inte är ensamma, utan vi har varandra , med alla våra olika gåvor.

61 - Lågorna är många