Helgen

Föredraget om UAE - check
Tvättberget - check
 
 
Blomvård - check
Helglånga hundpromenader - check
Svampplockning - sket sig pga regn och älgjakt
Slappa - check
 
 
Montera knyppling - check
Knyppla lite - check
 

Snipp snapp snut, så var helgen slut!

Fredagen den 13:e

... alltså igår, fyllde min lilla mamma 80 år and still going strong! Engagerad i både kyrkan, kören, översättningsarbete och en hel del annat. En förebild!
 
Jag gick upp i ottan och bakade smulpajer på löpande band. Det blev ca 60 portioner. Långt ifrån det som gick åt under Öppet Hus, så en hel del gick i frysen till mammas stora förljusning. Den som spar, hon har!
 
 
Det blev en lång och trevlig dag. Efter flera timmars pajbakning på morgonen, smulpajer med konserverade mandariner samt äpplen och kanel,  tillbringade jag två timmar i bilen med dessa väldoftande lådor, så det var gott att komma in och få avnjuta dessa och den buffé mina systrar hade ordnat. Efter fyra timmars samvaro i Öppet Hus samt lite eftersnack blev det två timmars bilfärd hem igen. Stupade i säng före kl 22.00.
 
Vaknade strax efter 9.00 imorse. Idag jobbar jag med föredraget  om resan till UAE som jag skulle gjort i måndags när jag blev så störd. Det är kul att återuppliva resan och vädret har ju inte precis inbjudit till svampplockning....

Gästknypplerikväll

 
Ikväll har jag gästknypplat i knyppelgruppen på Farsta gård. Jättetrevligt! Att bo "i stan" igen gör att man kan kvista iväg på lite äventyr spontant, dessutom har soppanålen bara rört sig lite i det övre fältet, trots att jag använt bilen varje dag. Det känns som det kan bli glest mellan tankningarna plus att jag får tid till annat än bilkörning. Även om jag älskar att köra bil så är 100mil E4/E20 så där lagom kul. Den fritid jag fått ska spenderas på roliga saker, tänker jag. Ikväll tex blev rosa bandet klart på Farsta Gård!
 
 
Arbetsdagen har bjudit på besök, hembesök, lunchmusik, sopplunch och sorgegrupp. Morgondagen bjuder på administration, besök, hembesök och Torsdagsträff.... sen ska jag åka hem. Fredagen den 13:e är jag kompledig!

Godmorgon världen

Det som är bäst med att komma tillbaka till Ormkärr är kramarna! Den senaste veckan har jag sprungit på tre gamla vänner och fått krama på dem. Igår träffade Bamse sin bästis Zinja, och trots att det gått 3,5 år sen de sågs senast så kände de igen varandra och var så söta ihop.
 
Soluppgång från mitt köksfönster
 
Men det kommer att ta tid att komma iordning och det får det göra. Igår fick Ragnar en ny bur som jag kommer flytta runt tills vi hittat den ideala platsen. Jag unnade mig en god knyppelstund på kvällen, ett nyinköpt mönster jag längtat efter. Tankarna går till dem jag känner som överlevt eller förlorat kampen mot cancer, oavsett sort. Den senaste i raden är en av mina knyppelelever. Vi hade ett tänt ljus för henne under kurstillfället i måndags, hon begravs nästa vecka. FUCK CANCER!
 
 
Nej vet ni vad! Jalla jalla! Morgonprommis och arbetet väntar!

Bättre! (inkluderar Höstresan)

Det känns som om det vore evigheter sen senast, men det har bara gått några dagar. Jag kan berätta att Bamse är hemma sen i lördags och han mår bättre. Han är trött och orkar inte gå särskilt långt, är lös i magen och har ingen vidare aptit, men systemet verkar komma igång så sakteliga. Jag förstod först inte vad sjukhuset höll på med när de skulle röntga honom stup i kvarten, men de hade satt in kontrastvätska i tarmen för att kunna följa "föremålet" som börjat röra sig i tarmen, men vad jag förstod så hade "föremålet" rört sig nedåt i tarmkanalen för att sedan upplösas??? Inget har kommit ut och inget är kvar i hans kropp. Det enda jag kan tänka mig då är att han åt så mycket gräs när vi var hos mina föräldrar förra helgen att det var en gräsklump de såg på röntgen och som sen tarmarna så småningom orkat ta hand om? Nå, skonkosten rör han inte men jag har börjat ge honom små portioner av sånt han tycker om efter samtal med djursjukhuset idag. Han måste börja äta för att få ordning på tarmarna igen. Jag hoppas han är helt återställd om några dagar.
 
 
I fredags, efter att ha pratat med djursjukhuset och fått lämna Rambo hos Monica på torsdagen, följde jag med på Höstresan för daglediga. Jag kände att jag skulle klättra på väggarna i galen väntan på att få veta hur operationen, som sen aldrig blev av, hade avlöpt. Det var bra för veterinären ringde först vid 2-tiden och sa att han kunde skrivas ut på lördagen. Det hade blivit långa timmar hemma...
 
Men det var inte bara veterinären jag väntade på. Jag hade gett mäklaren fullmakt att avsluta köpet av en lägenhet i Ormkärr också, beskedet att allt var klart kom vid halv ett, så nu är jag lägenhetsinnehavare, back in my old hoods.
 
 
Det var otroligt skönt att vara med på resan och skingra tankarna. Vi åkte till Borlänge och gick på Jussi Björling-muséet. Där fick vi ett otroligt bra föredrag om Jussi. Jag visste t.ex inte att han sjungit sen 3-årsåldern med sina bröder, blev föräldralös som 15-åring, aldrig fick någon riktig skolgång, var suverän i armbrytning, att han hade utomäktenskapliga barn, älskade att fiska och att han dog innan han fyllt 50 år. Vilket makalöst liv, om än så kort! Jag visste bara att han var en suverän tenor, kanske den främste!
 
 
Efter en lunch fortsatte vi till Stora Tuna kyrka där vi hade andakt och gick en kyrkogårdsvandring. Vi såg JO Wallins minnesmärke, Jussis grav, Jussis bröders grav samt mammans och en sons grav.
 
Jussis grav
 
JO Wallins minnesmärke
 
Sista anhalten var Sahlins strutsfarm. Där fick vi veta lite om strutsprodukter och fika på strutsäggskaka. Av struts kan man göra tvål, välgörande oljor, olika köttprodukter, dammvippor mm. Jag köpte en olja, en tvål, ett gosedjur (förstås) och ett äggskal... Ja, ett äggskal. Jag ska ha det till att sätta värmeljus i. Strutsägget är rätt stort och knäcker man ett sådant till sockerkakan motsvarar det 25 hönsägg! Så det blir mycket kaka av ett enda ägg... och jag tror det kommer bli häftigt med värmeljuset äggskalet med tanke på storleken. Det känns lite dinosaurieaktigt!
 
 
Idag har jag jobbat hemifrån. Ett program om UAE (Abu Dhabi, Dubai och Fujairah samt Oman) i maj håller på att ta form, men jag har blivit otroligt störd av telefonen idag. Jag får ta igen det i helgen... Nu ska jag åka på terminens fjärde knyppling i Strängnäs! En blå fisk har börjat ta form.

Skit!

Alltså, det känns inte alls bra! Det är inte länge sen jag var med Bamse till veterinären för att kolla upp hans klåda och så tyckte jag att han var lite slö, men inga fel hittades. Kort efteråt utvecklades klådan till fukteksem och han fick medicin för det. Han har fått en klåda-atack till efter det och då behandlade jag honom med samma medicin ett par dagar och det gick över.
 
I tisdags ringde dagis om att han kräkts 2 gånger, men han åt på kvällen (om än inte lika mycket och med samma aptit som vanligt) och gjorde det han skulle på kvällsrundan. Sen sov han gott hela natten så jag tänkte inte mer på det. Igår när jag hämtade honom hade han kräkts fyra gånger och inte ätit alls. Han gömde sig när jag försökte locka honom med kycklingfärs, men han hängde med på kvällsrundan som vanligt. Under sena kvällen kräktes han rosa och även inatt kräktes han plus att han hängde med mig på dass och la sig över mina fötter där tidigt på morgonkulan. DET är inte min Bamse, han sover med alla fyra tassarna i vädret vid den tiden. Jag började googla på djursjukhus och ringde ett, men de hade bara en betaltelefon. När dagis öppnade ringde jag föreståndaren och bad om råd, vilka jag lydde.
 
 
Jag lämnade Rambo på dagis och åkte till Södra djursjukhuset och där blev Bamse inlagd efter röntgen. Han har något avlångt i över tarmpaketet... och det är så INTE Bamse. Han äter aldrig nåt ute, därför har jag inte ens tänkt i de banorna.
 
 
Att gå ut från ett djursjukhus med ett tomt koppel är inte roligt! Tårarna forsade innan jag hann låsa upp bilen och där blev jag sittande en stund för att lugna ner mig ordentligt. Köpte lunch på vägen till jobbet och fick lite gjort vilket var skönt för att skingra tankarna.
 
När jag hämtade Rambo sa personalen att han varit orolig och fått extra gos ute hos personalen. Jag märkte det också hans oro när jag parkerat bilen, för han var inte så intresserad av att promenera, han ville hem! Men det fanns ju ingen Bamse hemma heller. Han har legat i korgen som Bamse legat i de senaste nätterna, och han vill inte lämna den.
 
 
Nu på eftermiddagen och kvällen har jag ringt två gånger till djursjukhuset. Bamse är undersökt och väntar nu på sista steget i en röntgen med kontrastvätska. Den ska klarlägga föremålet han har i tarmen på ett bättre sätt, om jag förstod det rätt. Sen beslutas om han ska akutopereras ikväll/natt, eller om man ska vänta eller göra någon annan åtgärd... Så det är bara att tålmodigt vänta...

Änglakalas mm

Det blev en bra helg! Det kändes som vi gjorde goda dagsverken hos mina föräldrar, garage och altan blev städade och så vi hann umgås också.
 
På söndagen efter lunch åkte vi till Ängla som fyllde 10 år igår, på måndagen. Hon hade bakat tårtan själv, en chokladmoussetårta! Så god! Det blev några trevliga timmar med gott sällskap, gott fika och spännande paketöppning.
 
 
Därefter har det blivit två dagars arbete innehållande möten, en kanonbra nätverkslunch med sociala aktörer i Huddinge kommun samt mottagning och allt det där övriga som arbetsdagarna innehåller.
 
 
Igårkväll hade jag terminens fjärde knyppelkurs på ABF i Strängnäs... och när jag kom hem fick jag beskedet att en av mina elever gått bort. Hon blev sjuk i somras och dog för två veckor sen. Fruktansvärt sorgligt! Ibland är livet så starkt, och ibland så skört....
 
 
Ikväll har jag haft myskväll med äldsta dottern. Vi har ätit pizza och suttit och pratat massor. Härligt.
 
 
Och sånt är livet - sorgen och glädjen de vandra tillsammans. Ta vara på varandra och tiden vi har tillsammans!

I Roslagens famn

 
God morgon världen! Ännu två roliga och intensiva arbetsdagar samt en ledig fredag har förflutit sen senast. Slutspurten i fondarbetet vad gällde en fond som skulle vara inlämnad senast idag och inför såna inlämningar blir det alltid lite spurtigt. I onsdags passade jag på att träffa en kompis på lunchen, hon är f.n lärare på Sjödalsgymnasiet. Alltid roligt med externt lunchsällskap! Och sent på em var jag på Vianor och fick service på bilen.
 
 
Torsdagsträffen bjöd på en föreläsning om att pilgrimsvandra och vackra bilder från svenska fjällen på det. Jag gjorde en vandring i Sinai för några år sen och har längtat tillbaka dit sen dess. Att vandra är fantastiskt!
 
 
Som en liten arbetsbonus brukar Nova komma till vår Öppna Förskola på torsdagar, eller lekis som Nova säger, och då brukar jag försöka att kvista ner dit en stund.
 
 
När jag kom hem i torsdagskväll hade Janne fixat husbilen, så efter att ha ätit middag och rastat hundarna tog vi oss upp till Roslagen i två bilar. Janne körde husbilen och jag stor-Volvon med släpet. Vi kom upp vid 22-tiden och såg till att krypa i koj rätt snabbt.
 
Igår jobbade Janne i mina föräldrars garage hela dagen. Det ska han fortsätta med idag. Jag har rensat rabatt, släpat kvistar och tagit hundpromenaderna. På en av hundpromenaderna sprang jag på ett gäng trattisar.. och inte hade jag nån påse så jag bar hem nästan ett kilo trattisar i sjalen. Det blev ett gott komplement till kycklingen mina föräldrar bjöd på.
 
 
Nej, nu har jag inte tid att sitta här vid datorn! Janne är i full gång, men hundarna har somnat om efter morgonpromenad och frukost. De är trötta efter alla äventyr. Ragnar också faktiskt, men det hjälps inte. Vi har en del kvar att göra! Mamma och jag ska fixa altanen så den är snygg till hennes 80-årsdag!
 
Frukostdax! (och ja, det är en fästing som kryper i huvet på Bamse, den är borta nu!)

...seize the day

Är så tacksam över att kroppen mår så bra just nu. Livet leker liksom! ... och det gäller att fånga dagen! 
 
 
Dagen blev full minst sagt. På väg till jobbet ringde telefonen och det blev en halvtimmes  samtal innan jag kommit fram till hunddagis. Där berättade jag om Bamses tuffa natt med klåda, hur han väckt mig för att be om hjälp och jag både låg och kliade honom samt duschade honom i klorhexidin mitt i natten. Kort tisdagsfrukost på jobbet innan mottagning. Förra gången jag hade mottagningen kom 10 pers, idag en och hen dök upp tjugo i tolv. Men istället jag hann nästan hälften av pappershögen som har en otrolig benägenhet att växa så fort jag lämnar rummet! Vem göder den???
 
En kvarts lunch före medarbetarsamling och arbetslagsmöte, besök, lite mer administration och hundhämtning 17.45.  Promenad och till middag blev det resten av lunchen som jag inte hann äta upp. Samtal med mamma i telefonen och sen etikettering av utskicket till Herrklubben.
 
 
Nej, det är verkligen dax att gå upp på heltid! Men fördelen med alla extra timmar jag nu dragit på mig är att jag kan vara ledig med gott samvete när mamma fyller 80!
 
Nu ska jag se på Tv och kuverteta utskicket... Tro, hopp och kärlek, kanske? Den har jag aldrig sett faktiskt!

En ledig måndag

Alldeles snart ska jag gå upp och jobba heltid igen, men jag måste säga att det har varit väldigt skönt att jobba 80% ett tag. Jag gick ner 20% i arbetstid i april för att hinna klart uppsatsen, men har valt att fortsätta jobba 80% i 6 månader. Det har, som sagt, varit väldigt skönt men nu börjar det svårt att inte göra 100% arbete på 80% tid, så nu är det dags att gå upp på heltid igen! Idag har jag njutit en av mina sista lediga vardagar. Den började jag med att gå långpromenad med grabbarna, dvs Bamse, Rambo och Ragnar. Janne fick sova länge för han går på ett fyra-nätters skift, men sen lurade jag ut honom på svampplockning. Jag har sett folk gå med kassar fulla i ett par veckor nu, men inte kommit ut själv med mina onda leder. Visst känner jag av högerknät fortfarande, men det är verkligen en fis i rymden mot vad det har varit. Idag sken solen och det var 14-15 grader varmt ute. Janne, jag och hundarna trampade iväg ut i svampskogen... och det finns ju galet mycket svamp just nu!
 
Dessa raringar plockade vi inte
 
Men dessa åkte i påsen!
 
Dessa fick stanna kvar i skogen
 
Efter en dryg timme kom vi hem med ett kilo höstkantareller, ändå känns det inte riktigt som de tagit fart än. Hösten är inte slut på långa vägar så vi har all anledning att gå tillbaka till våra svampställen.
 
 
Det tog en timme att rensa dem också, sen åkte vi in till Strängnäs och gjorde lite bankärenden. Hemmavid värmde jag pannbiffar och stekte trattkantareller i smör och salt. Finmiddag med lingon till! Resten av kantarellerna ligger på tork. För tre år sen, när vi plockade över sju kilo kantareller på ett par timmar, fick jag lära mig hur man torkar svamp. Jag tyckte det blev mycket bättre än att förvälla och frysa dem.
 
Ikväll har vi haft knyppelkurs i Strängnäs och jag hann knyppla lite på min blå plattfisk. Janne har åkt till sitt nattpass och nu ska hundarna få gå ut sin kvällsprommis

Mandelskola med mycket mera

Dagen började i tid som en vanlig arbetsdag. Efter morgonrutinerna och en kortare runda med hundarna åkte jag till Skokloster och lämnade hundarna hos Linnéa som tog dem direkt på morgonrunda tillsammans med sina hundar och Edwin. Jag for vidare mot Folkets Hus i Kallhäll där vi fick en mandelskola i föreningen Knyppelpinnarna av vår egen Eva Wikström. Vi  hade styrelsemöte kl. 10.00 så jag hann inte med den första delen då det utlärdes fyrkantiga mandlar, men dem tycker jag ändå att jag fått hyfsad ordning på, det är bara övning som gäller. Men de ovala mandlarna fick jag till mig, även om jag som ordförande sällan hinner knyppla så mycket under medlemsmötena. Mitt uppdrag är så roligt, det utspinner sig alltid en massa samtal och jag får tips på aktiviteter och föreläsare och andra spännande människor.
 
Bladmandlar
 
Denna jättestora sjal i (troligen) rysk bandknyppling är full av bladmandlar. Örhängena är i metalltråd och bladen är just bladmandlar på en nätbotten.
 
Andra sätt att använda mandlar på. På lejonet har Eva Wikström använt mandeltekniken till tänderna och Margareta Andersson har använt mandlarna till hornen på de fina älgarna.
 
Efter mötet hade jag lovat att åka hem till en medlem som inte längre ser att knyppla. Hon ville lämna två dynor och lite pinnar. Hon öppnade sina lådor och jag fick ta del av hennes skatt. Vilka otroliga knypplingar hon gjort! Jag bara gapade! På vägen hemåt sen tänkte jag om man skulle fråga om man kunde får skriva en artikel om henne och fota lite av det hon gjort till föreningstidningen... Jag måste nästan fråga! Men jag for inte hem direkt. Först hämtade jag barnbarnet Ängla som sovit över hos en kompis i Kallhäll, sen lämnade jag grejer hos en kusin som bor på vägen mot Skokloster där middagen stod serverad när Ängla och jag kom. Monica med familj var också där. Den enda som saknades var pappa Mattias som är med i Aurora, vilken för övrigt märktes av rätt väl på vägarna. Ängla och jag lyckades "fastna" i en kolonn, vilket inte var helt tillåtet, men det var ingen som sköt på oss....
 
Passade förstås på att fotas med barnbarnen när de är samlade
 
En ny dag har grytt... Jag är ledig från jobbet idag och önskar mig ut att leta svamp. Vi får se hur det går med det, men mitt knä håller för det nu! För övrigt står bankärenden och knyppelkurs på schemat. Blessed!

Från en spik i foten till lite grus i dojan

Veckan började lite i moll men så här långt kan jag säga att den slutar i dur, det är ju en dag kvar och vi ska inte jinxa söndagen.
 
Som ni vet har jag varit rätt så besvärad av värk i sommar. Det har varit allmän värk i muskler och leder men framförallt i höger knä. Senast jag var hos läkaren, för bara några veckor sen, frågade han helt random om jag ville operera in en ny knäkula och jag sa givetvis nej. Jag menar, knäet är ju inte ens röntgat, inte någongång i hela mitt liv! Även om jag summa summarum tyckte vi hade ett bra samtal, han är väldigt go´ och inkännande, så slutade det med att vi inte ska undersöka värken vidare utan den är nog psykisk, vidare förklaringar fick jag inte. Sen skulle jag ju må bra av att "tappa" lite i vikt. Han föreslog att jag skulle gå ut och gå, börja med 100 meter åt gången och sen öka på. Men daaaah, jag orkar inte! Tror han på allvar att jag inte går alls? Jag går väl betydligt mer än 100 meter åt gången med hundarna! ..... Efter det har jag jobbat på drygt två veckor till med samma elända värk....
 
I måndags besökte kyrkgruppen Ersta. Vi  besökte kyrkan, muséet och Estoniakorset och fick veta lite om kyrkan och om diakonins historia. Jättespännande besök, som vanligt! Visste ni att förebilden till oblaterna (nattvarden) hänger i Ersta kyrka? Det har jag aldrig tänkt på trots att jag varit där en hel del under min studietid.
 
Oblatjärn i vilken obladerna gräddas     Här ses en kaka innan oblaterna är utstansade
 
Gammal skolbänk från muséet... Den var jag fram och pillade på. Exakt en sådan satt jag i när jag gick i första klass! Nostalgi!
 
Efteråt fikade vi på Fjällgatans kaffestuga vilket var jättetrevligt, men när jag skulle resa mig var det inte lika kul längre. Knät högg både i pendeltåget och på bussen när det krängde på ditvägen, nu gick det knappt att ta sig upp från stolen. Men det gick, och sen värmde det upp sig på promenaden mot buss och pendeltåg.
 
På tisdagen stannade jag hemma, ringde VC och fick en telefontid hos läkaren dagen efter. Jag bara kunde inte sitta och köra 20 mil med denna värk, i synnerhet inte när värken håller mig vaken om nätterna. När han ringde var jag laddad upp över tänderna. NU FÅR DET VARA NOG! Jag kan inte arbeta med denna värk, det går inte! Min kollega och jag pratade dagen innan om inflammatorisk värk och nu mer eller mindre krävde jag antiinflammatorisk medicinering, alternativt medicin mot gikt (jag har något förhöjda urat-värden och gikt ligger i släkten). Sluta snacka om att värken är psykisk, vadå psykisk??? Hur kan värk vara psykisk? Den känns ju rent fysiskt i kroppen och inte i själen! Gör något åt smärtan bara! Jag fick en 2-3 veckor lång kur på Alpoxen.
 
Två tabletter senare, onsdag kväll och torsdag morgon, gick jag till jobbet igen. En ny värld låg öppen kändes det som... men det kanske också bara är psykiskt? Tant fick en tablett och tant blev glad? Jag sov hela natten på tabletten och värken blev betydligt mer hanterlig! Ungefär som att gå från en spik i foten till lite grus i dojan! De fondärenden jag varit tvungen att avboka tisdag och onsdag lyckades jag klämma in på torsdagen, en torsdag som blev f a n t a s t i s k ! Mötena med dessa människor gav så otroligt mycket! Inga happy-happy-samtal, utan djupa och berikande. När jag åkte hem på kvällen kände jag mig så rik, så glad.
 
Fredagen blev också helt fantastisk. Jag upptäckte att jag var på riktigt gott humör och tänkte att jisses, har jag gått runt och varit sur hela sommaren? Stackars min omgivning!  Jag tillbringade större delen av arbetsdagen i Skogås och det blev också så himla fantastiskt. Dels hade jag fina samtal men framförallt ett otroligt fint samtal med en kusin och dels träffade jag en gammal bekant. Jag åt lunch med en kollega i Skogås centrum och hon ville att jag skulle följa med till en affär som sålde örhängen gjorda av silverskedar. Jag hade visat henne min ring gjord av en silversked som jag köpte på resan till Hälsingland. Och där sitter en kvinna som jag så väl känner igen... efter ett kort samtal hittar vi beröringspunkten som ligger 30 år tillbaka i tiden. Bland annat gjorde hon en ljuslykta åt mig och den har jag kvar, den står f.n i glaspaviljongen.
 
 
Vi bytte telefonnummer och lovade höras för en lunch snart, sen var jag tvungen att springa vidare för nästa samtal.
 
Idag är det lördag och jag har pysslat med småsaker, lyckan att kunna göra detta utan värk. Visst känner jag av framförallt knät, men det är milsvid skillnad mot början av veckan. Varit och handlat nya fleecefiltar för att klä in soffsitsarna med eftersom Rambo försöker gräva ner sina ben i dem... Bamse, Rambo, Ragnar och jag har varit på långpromenad. Jag har sällan med Ragnar på promenad på somrarna för det är så många sommarboende här då, och vissa är ibland inte riktigt kloka. Åh, en papegoja, kan inte min hund få hälsa på den för han har aldrig träffat en papegoja förut... Eh, hur tänkte du nu? Om hunden inte träffat en papegoja, hur vet du att hunden inte tror att det är nåt man ska smaka på? Eller Nej, min hund är så snäll så, den lyder alltid ... fast vet du, det litar inte jag på. Ragnar väger ett halvkilo och jag riskerar inte det specifika halvkilot i mötet med en 35 kilos fågelhund, nope! Nu är det mest grannar man känner och t.ex i mötet med två hästtjejer idag så fick jag glada tillrop att: "Åh, vad häftigt, har du Ragnar med dig" eller får jag hälsa på dina hundar, jag vill så gärna titta lite närmre på fågeln. Välkommen sa jag till den senare, jag höll hundarna i kort koppel och lät dem inspektera kvinnan som går förbi vårt hus varje dag, men idag skrämde upp dem när hon prasslade runt i skogen då hon plockade svamp, och vi hade ett otroligt givande samtal.
 
Nu räcker det med blogg för idag. Jag satsar på en ny långpromenad innan mörkret faller...

(Al)packad helg

Jo, det har blivit lite av både det ena och det andra i helgen. Gårdagen var dock höjdpunkten när jag sammanstrålade med äldsta dottern och hennes familj ute på Selaön, hos Krusius Alpackor.
 
Starring: Barillo, Gunillo, Kurre, Ärtan, Galaxy, Nova och Monica 
 
Barillo och Gunillo                                Kurre
 
Galaxy                                               Barillo
 
Vi fick veta massor om alpackor: vad de äter, de är idisslare och har tre magar, de kommer från Sydamerika och de är inga bär inte mer än 5 kilo osv osv! Vi var ute och gick med dessa härliga individer i ca en timme. Avslutningsvis köpte jag ett 100grams nystan av Barillos kardade och spunna vinterpäls (det var honom jag gick med under hela promenaden) som jag ämnar göra ett par handledsvärmare av. När vi sen fick gå in och fika bjöds vi på nybakt sockerkaka med päron, uppstoppade djur av alla de slag (maken hade jagat i hela sitt liv) och livs levande taxvalpar!
 

Dagen blev intensiv jämfört med de senaste dagarnas värk och trötthet, lite mano-varning... började med långpromenad, rengjorde filtret i akvariet, fortsatte med att åka och rösta i kyrkovalet samt gå på gudstjänst i Strängnäs Domkyrka. Efter det åkte jag och handlade både fiskpanetter och fiskpinnar samt remoladsås och ärtor. Har inte ätit fiskpinnar på minst 15 år, men nu har jag varit galet sugen på fiskpinnar (varför???) i två dagar. Det blev fiskpinnar till lunch och fiskpanetter till middag... och jag har lika mycket kvar! Mums! Ny långpromenad med hundarna, krattat eklöv, fixat med bilen och sen har jag suttit och knypplat en god stund efter middagen... Nu ska jag INTE ta fram strumpstickorna och börja med några handlovsvärmare av alpackaull, utan sticka klart lin-sjalen först. Den är, som så mycket annat i mina gömmor, nästan klar. Nästan-klara saker blir oftast liggande ett tag innan jag gör ett uppsamlingsheat och gör klart flera saker på kort tid.
 

Ha en fin vecka!

Långhelg på Gotland osv -->

Minns ni UAE i maj? Vi var ju på rundresa i Abu Dhabi, Dubai och Fujairah samt Oman... och på nervägen, under mellanlandingen i Düsseldorf, mötte vi ett par som vi sen umgicks med av och till hela veckan och hade jättetrevligt med. Hon var diakon och de bor halvårsvis på Gotland där han är född. Vi blev så goda vänner att vi blev bjudna till dem på Gotland och dit for vi i helgen. På skoj sa Janne när de bjöd ner oss att ge hustrun (mig alltså) mailadresser, telefonnummer, skonummer, kragnummer, ja allt som är behövs för att hålla kontakten, och det fick vi, allt utom kragnumren. När vi nyligen åkte på husbilsemester och jag blev så raggsocksinspirerad kom jag på att det är klart att de ska få varsitt par hemstickade raggsockor! De bor ju halvårsvis i Jämtland (!) där hon är född och skonumren hade vi ju fått!
 
 
Sagt och gjort, nytt garn inhandlades och raggsockor stickades! Under de långa bussresorna i Lutherland blev de klara.
 
I torsdags åkte vi ner till Gotland. Vi fick bo i deras härliga gäststuga, god mat serverades och den sena kvällen tillbringades i deras 40-gradiga bubbelpool under stjärnorna.
 
 
I fredags och lördags gjorde vi spännande utflykter till Hoburgsgubben, Storsudret, Holmhällar, Skär osv.
 
 
I Vamlingbo prästgård såg vi Lars Jonssons utställning och njöt av trädgården som Linné sägs ha gjort ritningarna till.
 
S´s hemlagade Gotlandspannkaka, bättre än så här blir det inte!
 
Öja kyrka blev för mig extra spännande. Dels att få se Öjamadonnan men också att få se St Lars  i medeltida målning.... Wow!
 
 
Jag blev dock inte klok på vilken som var Öjamadonnan. De båda träskulpturerna, den vid triumfkrucifixet eller den i koret, de var identiska så när som på färgen.
 
 
I söndags var det diakonins dag och det firade jag och S i Vamlingbo kyrka.
 
 
De hade en jättefin utställning: I telefonen finns hela människan, den skulle jag vilja ta med mig som inspiration till mitt jobb.
 
Vi kom hem natten mot måndag, och måndag hämtade vi en ny soffgrupp och köpte en ny säng som vi ännu inte hämtat. Tisdag åkte Janne till Mallis med grannen och jag jobbade nästan 13 timmar. En full diakonimottagning där jag valde bort lunchrasten för att hinna med efterarbetet, medarbetarsamling, hämta hundar och ge dem en kort promenad innan en supertrevlig återträff efter Hälsinglandsresan.
 
 
Idag blev det mer  humant med arbetstiden då jag fick ett återbud och flyttade min friskvård till klockan 14 istället för 17... Hemma halv sju. Skönt!

I Luthers fotspår 👣

I oktober är det jubileum! Det har passerat 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser på Slottskyrkans port i Wittenberg. Detta var startskottet (fast det visste ingen då) till reformationen, protestantismen och vår Lutherska kyrka.
 
 
Förra veckan gjorde vi en fantastiskt intressant och intensiv resa i Luthers fotspår. Jag kan inte gå in i den i detalj, för då skulle ni få sitta här och läsa länge, men jag kan länka så ni får läsa det ni tycker är intressant.
 
Måndag
Jag åkte hemifrån kl 6.15 och mötte upp mina arbetskamrater kl 8.30 på Arlanda. I Berlin satte vi oss direkt på bussen och åkte till Wittenberg. Vi hade första arbetspasset på bussen vilket handlade om Luthers samtid. Efter incheckning på hotellen gick vi till Lutherhaus, Augustinerklostret där Luther var munk och som senare blev Martin Luthers och Katarina von Boras hem. Katarina von Bora var nunna, men rymde i en silltunna. De var inga mesar, dessa båda!
 
 
Tisdag
Vi började morgens arbetspass med Marienkirche, där Luther sägs ha predikat minst 2000 gånger. Sen fortsatte vi till Schlosskirche, där Luther alltså spikade upp sina teser på kyrkporten. Sen blev det arbetspass på bussen på väg till Eisenach där vi checkade in på hotellet och åt middag.
 
Mariakyrkan
 
Luthers gravplats under predikstolen i Slottskyrkan

Onsdag
För mig var detta höjdpunkten. Jag reste i Luthers fotspår för 10 år sen och då var vi uppe i borgen i Wartburg och det minns jag som så otroligt häftigt. Borgen, liksom flera andra borgar från denna tid i området ligger uppe på berg, i försvarshänseende så klart, med en milsvid utsikt. Här levde Martin Luther som Junker Jörg i 10 månader efter att ha blivit bortförd till Wartburg av sina vänner efter att ha blivit bannlyst av påven, tillika fredlös. I Wartburg översatte han Nya Testamentet på 10 veckor. Det blev en dag som jag inte tror någon av oss glömmer, men av helt andra orsaker. Bussen kan inte köra ända upp så man får gå en bit i ganska kraftig uppförsbacke. I sällskapet som gick före oss fick en man hjärtstopp, och trots hjärt/lungräddning så gick hans liv inte att rädda. Vi var några i vårt sällskap som försökte hjälpa till tills ambulansen kom, men det gick inte. Klart att dagen blev färgad av detta. Några av oss gick tillbaka till bussen, några av oss gick upp till borgen och fikade och några gick in i muséet.
 
 
Efter lunch var vi på Bachhaus i Eisenach och sen blev det arbetspass i bussen.
 
 
Bussen tog oss till Erfurt där vi checkade in på hotellet och knallade iväg till Augustinerklostret dit Martin Luther begav sig när han lovat Gud att bli munk under ett ruskigt åskoväder.
 
 
Därifrån vandrade vi vidare till domkyrkan där vi hade ett arbetspass innan vi gick in i den.
 
 
Torsdag
På torsdagsmorgonen gav vi oss av till Eisleben där vi besökte huset Luther föddes i, kyrkan där han döptes, Andreaskirche och huset han dog i (vilket visade sig att så var det inte, men ett museum fanns där i alla fall).
 
Födelsehuset
 
Dopgraven i dopkyrkan
 
Lutherrosorna fanns lite här och där
 

Sen bar det av hemåt. Vi landade vid 23-tiden och jag var hemma strax före klockan 1.00
 
fredag - måndag
Fredagen började jag hos läkaren som egentligen inte gav nåt. Besöket på Sthlm heart center förra veckan visade bra resultat, tack och lov. Värken i kroppen kan inte förklaras... mer än förmodad artros i lederna då... Helgen har jag tagit det lugnt och idag har jag jobbat hemifrån. Ikväll börjar knypplingen i Strängnäs.

RSS 2.0