Fundeleringar

Andakt våffelcafé den 11 augusti 2016

Matt 21:28-31

Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ” Min son, gå ut och arbeta i vingården idag”. Han svarade: ”Nej, det vill jag inte” men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sa samma sak. Han svarade: ”Jag ska gå, herre” men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville? De svarade ”Den förste”. Då sade Jesus till dem, ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike”.

Vad betyder den här texten? Vad menar Jesus? Jesu ord är över tvåtusen år gamla, men talar klurigt men klokt till oss än idag. Jesus var en mycket intelligent man som hade förmågan, att med sina liknelser ge dåtidens fromma elit, som ständigt utmanade honom, det ena tjuvnypet efter det andra. De som utmanar Jesus med sina frågor är överstepräster och folkets äldste, och lite tidigare i texten ifrågasätter de hans rätt att undervisa i templet. Då kommer Jesus med en motfråga. Översteprästerna tvekar på svaret då de förstår att Jesus antagligen kommer att ge dem ännu ett motfråga som de inte vill ha … då levererar Jesus denna liknelse. Sonen som inte vill gå ut i vingården, men gör det ändå. Han måste väl ha gjort som fadern ville? Jo, förvisso, där blev nog svaret riktigt. Men varför säger då Jesus att tullindrivare och horor skall komma före dem till Guds rike? Aouch! Det måste han känts! Den fromma eliten som formellt sagt ett ja till Gud, ignorerar och ifrågasätter samtidigt Jesus och hans budskap… Hororna och tullindrivarna, människor som vi lärt känna som Maria Magdalena och Sackeus, som sagt nej till fromhetens lagar och ”de rätta” traditionerna, de visar ånger och hängiven tillit till Jesus. Jesus säger inte att översteprästerna och de lärda inte kommer in i Guds rike, men på den yttersta dagen skall samhällets utstötta och förtryckta, få gå först i ledet in i Guds rike.

Men Jesus var inte bara intelligent, han var också en sann pedagog. I texten utgår han också från varje människas inre kamp där ont och gott ställs mot varandra. Han säger inte ”lyd mig”… han säger ”följ mig”. Han tar oss vid handen och manar oss att fatta rätt beslut, inte utifrån det jag vill ska hända eller inte hända, utan utifrån den längtan som ett helt och sant liv innebär. Att hålla hastighetsbegränsningarna för andra människors säkerhets skull, inte låta min egen stress gå före… att hålla upp dörren för kvinnan med de tunga kassarna och inte låtsas att jag inte ser… att resa mig på tunnelbanan för någon som behöver sätet bättre. På kvällen kan vi somna gott med ett lättare samvete…

Matt 18:18-22

Sannerligen, allt ni binder på jorden ska vara bundet i himlen Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Då kom Petrus fram till honom och sade: Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

Den här texten handlar ju om relation. Och relation är ju inte det enklaste. Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem, säger Jesus. Idag är vi samlade här, i Klockargården, som en del av Huddinge församling för att delta i andakt, äta våfflor, prata med varandra, sjunga och ha trevligt … och vi är fler än två eller tre. Visst är det lite trevligt att tänka att vi även har Jesus som gäst här idag? Men texten handlar också om orätt. Att bli orättvist behandlad, eller känna sig kränkt, ett uttryck som vi ofta hör idag, att människor känner sig kränkta av olika anledningar. Man kan bli kränkt av en vän, en okänd eller en myndighet. Att bli orättvist behandlad, att uppleva orätt är ingen trevlig känsla. Att det finns lurendrejare och bedragare är ju inget nytt, och de människor som är sjukligt orättfärdiga är få och inget vi kan göra något åt. Myndigheter behöver regler och riktlinjer i sina försök att behandla människor lika, men det är inte lätt eftersom människor inte är lika. Men nånstans måste man ju försöka skapa rätt. Vår svenska lagbok har blivit tjock och tung i våra försök att skapa ett rättvist samhälle. Att vara människa och leva tillsammans är relation. Att uppleva kärlek, gemenskap, glädje, orätt och orättvisa är beroende av relation. Och relation är inte lätt för vi är olika, tänker och upplever olika. Om jag är hungrig och du är hungrig och vi äter fem våfflor var, så kanske du blir proppmätt, men jag är fortfarande hungrig. Ingen av oss har fel, men vi upplever olika. Mätt, inte mätt. Samma är det med ord och handlingar. Om jag säger att du är fin i håret så kan du uppfatta det på olika sätt. Kommer du från frisören blir du nog glad, för då brukar man känna sig fin. Men om ditt schampo är slut, din hårborste har försvunnit och du är på väg till centrum för att köpa nytt så kanske du tar min komplimang för ett hån… fast jag uppriktigt menade att jag tycker du är fin i håret, med de fritt virvlande vindrufsiga lockarna. Du blir ledsen och frågar om jag hånar dig, jag blir ledsen för att min komplimang missuppfattades. Här blir förlåtelsen jätteviktig. Om vi kan lyssna till och förlåta varandra så händer inte så mycket mer, det blev en trist eller knasig incident. Men om en av oss går vidare med en tagg i hjärtat och inte kan släppa det, vi pratar med någon, som berättar för någon annan. Vet du vad hon sa när jag glömt köpa schampo… vad tror hon om mig egentligen? Att jag aldrig tvättar håret? Vet du vad han sa när jag försökte ge honom en komplimang… tillslut är den där lilla fjädern en höna, en struts eller en hel fågelkoloni… eller en buffelhjord. Vi kan förlåta 7 gånger, vi kan förlåta 77 gånger… och vi kan förlåta 7x77 gånger och mer ändå. Då ler Jesus och låter sig väl smaka av våfflorna och delar glädjen, gemenskapen och sången med oss.