Guds moder
20.12 2009 Fjärde söndagen i advent
Dagens evangelium är hämtat ur Lukas 1 kapitel, verserna 30-35… men jag tänkte läsa hela berättelsen om Budskapet till Maria om Jesu födelse: I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galiléen, Hon hade trolovats med en man av Davis släkt som hette Josef och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: Var hälsad, du högt benådade, Herren är med dig, Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt och hans välde skall aldrig ta slut. Maria sade till ängeln: Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man, Men ängelns svarade henne: Helig ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud. Maria sade: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Och ängeln lämnade henne.
Ave Maria
Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum.
Benedicta tu in mulieribus, et benedictus fructus ventris tui: IESUS.
Sancta Maria, mater Dei, ora pro nobis peccatoribus,
nunc, et in hora mortis nostrae, Amen.
Jag vet inte om det är rätt uttalat, men hos mig kryper det av spännig längs ryggraden. Tänk så många människor, så många röster, så många gånger som denna bön har betts över hela vår jord.
Hell dig, Maria, full av nåd, Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt: JESUS.
Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare,
nu, och i vår dödsstund, Amen.
Maria, Herrens Moder, firar vi söndagen närmast firandet av Jesu födelse. Maria och Johannes Döparen står vid var sin sida om porten till det nya förbundet. Båda förbereder på sitt sätt Frälsarens ankomst. Som Jesu moder står Maria alltid Sonen nära. Hell dig, Maria… Var hälsad Maria… Ave Maria… ängelns hälsning till henne som ska bli moder åt Guds son.
Att predika hör ju inte direkt till mina vardags-sysslor men jag har kommit att uppskatta denna möjlighet att tränga in i texterna lite djupare. Leta på internet, kolla vad som står i Barnens Bibel, vad finns det för psalmer som berättar och tolkar texternas budskap, gå runt och fundera, låta tankarna löpa, prata med olika människor och höra deras uppfattningar. Maria, Jesu mor är onekligen en fascinerande och fängslande kvinna. Hon lär ju bara ha varit 14 år när hon födde sin förstfödde son, den man som har påverkat ett otroligt stort antal människor över tid och som dessutom har haft en enorm påverkan på historien. Och om man då tänker att hon är 14 år... alltså lika gammal som våra konfirmander... WOW. Även om Maria levde under helt andra förutsättningar än våra tonåringar idag så går det inte att jämföra en tonåring med en annan. Tonåringar i 2000-talet lever ju helt olika varandra. En del är redan familjeförsörjare, en del lever i rika hem, andra under slavliknande förhållanden, en del i varma hus, andra på gatan... men 14 år eller inte så läggs ändå ett otroligt ansvar på denna unga kvinna...och på hennes trolovade, Josef.
Maria ifrågasätter först ängeln Gabriels budskap: ”Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man”, men när ängeln gett henne svar säger hon: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”. Att vara ogift mor innebär ofta skam och utsatthet. Josef möter oxå en ängel och han litar till Guds budskap och ställer sig vid sin unga blivande hustrus sida. Båda lyssnar de till Guds budskap, de tar emot det uppdrag de får och litar till att Gud vill deras väl, även om de inte kan förstå vad detta ska innebära. För hur som helst så ska Maria föda ett utomäktenskapligt barn och snacket måste ju ha gått i Nasareth där de bodde. Var hon svag som underkastade sig? Eller stark som uthärdade alla dessa umbäranden för att uföra sin uppgift. Anpassade hon sig till omständigheterna eller visade hon på självständighet då hon gick emot sitt folk och med tiden blev en av Jesu lärjungar, Jesus, hennes egen son... Vad hade hänt om Maria sagt nej till ängeln Gabriel? En intressant tanke ... men jag tror nog Gud valt ut denna fascinerande kvinna, en tuff tonåring, med omsorg.
Ett problem, som jag tycker mig se, är att i vårt västerländska samhälle tar vi ifrån väldigt många människor deras människovärde. Detta gäller ganska stora folkgrupper. Gamla människor gör ju ingen nytta, de tränger sig i köer och tär på samhällets ekonomi. Invandrarna kommer bara hit för att leva på våra skattepengar, klumpar ihop sig i stora grupper och vill inte lära sig svenska. Sveda-värk-och-bränn-kärringar, lata typer som skyller på värk och trötthet när de egentligen bara är lata och vill ligga hemma på sofflocket och käka praliner. Ungdomar stjäl, super och är uppkäftiga. Listan på onyttiga människor kan göras lång... och det är på många sätt vår tids tragedi och byggt på rädsla och fördomar. Kanske har det alltid varit så att om jag gör ner nån annan så höjer jag mig själv något. Jag vet inte om det var bättre förr än nu, men jag minns i alla fall när jag var tonåring och vi var ett gäng ungdomar som fick ha Lucia-vaka själva här i Hallundakyrkan. Det var fantastiskt att få det ansvaret! Och det var helt fantastiskt att få kura ihop sig i sovsäckarna som vi lagt ut runt altaret frampå morgonkvisten. Varför snurrade jag nu in mig i detta resonemang nu då? Jo, jag tänkte på Maria som en förebild för oss människor idag. Människovärde, egenansvar och valfrihet är något växlande som vi genom livets växlingar får mer eller mindre av. Maria kanske inte tänkte så mycket på möjligheten att säga nej, men faktum är att hon tog sig an sin uppgift fullt ut och fanns vid sin sons sida ända fram till hans död. Det kan inte ha varit nån lätt uppgift att föda ett utomäktenskapligt barn som blev en sån kändis ... älskad, hatad, hyllad och dödad. I våra stressade liv är det lätt att tappa förmågan att lyssna inåt, att höra Guds röst. Vi strävar hela tiden efter det lyckade livet, få ihop ett snyggt livspussel. Välja rätt skola, klättra på karriärstegen, ha ett snyggt hem, själva vara snygga. Idealet kan ibland tyckas vara en vacker 25-åring med minst 2 universitetsutbildningar och 40 års arbetslivserfarenhet... och kontrasten då mot Maria, 14 år, fattig, gravid och hon föder sin son i ett stall. Hon litar på Gud och blir världens kanske mest hyllade kvinna.
När jag surfade på nätet hittade jag ett utdrag ur Katolska kyrkans katekes: Den heliga Jungfrun "hedras med rätta av kyrkan med en särskild vördnad som Guds allraheligaste moder, som var med i Kristi mysterier. Från äldsta tid är den saliga Jungfrun vördad under titeln Guds moder. Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult... är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande. Den främjar också denna i hög grad". Den kommer till uttryck i de liturgiska högtider som ägnas Guds moder och den marianska bönen, som exempelvis den heliga rosenkransen, som är en "sammanfattning av hela evangeliet".
Även i Koranen finns hon med. I Koranens nittonde sura heter hon Maryam och suran handlar bland annat om Jesu, eller Isa födelse enligt islamisk trosuppfattning. Koranens Maria har ingen man och hon har lämnat sin familj. Ängeln Gabriel kommer i gestalt av en vacker man, med bud från Gud om att Maria ska bli havande. Under havandeskapet lever hon avskilt och dold av slöjor för att undgå människors blickar. Hon kallas "Arons syster"; vilket kan betyda att hon är en kvinna av judisk härstamning enligt muslimsk tolkning. Även inom islam anses Maria vara jungfru.
Beskrivningarna av och lovsångerna till Maria är många. En av historiens mest fängslande kvinnor.
Hell dig, Maria, full av nåd, Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt: JESUS.
Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare,
nu, och i vår dödsstund, AmenGud
"Den kämpande tron", 4 mars 2012
Eva sätter sig tungt i besöksfåtöljen, blundar, suckar. Ännu en tung dag på mottagningen. Så mycket nöd, så mycket tragedi. Vad är meningen egentligen? Vart är vårt så kallade välfärdssamhälle på väg när de som har det svårt bara verkar bli fler och de som haft det svårt får det ännu tuffare. Grupper och enskilda människor som förr verkade klara sig rätt bra går på knäna och söker hjälp utanför samhällets skyddsnät. Eva blundar, försöker tömma hjärnan och fundera på vad hon kan göra, vad hon ska göra och vad hon måste lämna… Tankarna snurrar.
En eftermiddag ringde en kvinna och frågar hur man kan hjälpa gömda flyktingar. Efter att ha pratat en stund gick kvinnan med på att ta med sig familjen för ett besök. Kvinnan, föräldrarna och äldsta sonen dök upp i skydd av mörkret sent en kall vinterdag. Kvinnan som ringt upp Eva kunde tolka. Familjen kom från en annan kontinent och hade bott i Sverige i nästan 3 år. På försommaren hade de fått avslag på sin asylansökan. De hade tre barn, två söner i tonåren och en yngre dotter. Mamman hade en svår astma och andades rosslande och tungt under besöket, pappan hade en lungsjukdom och var svårt medtagen av den, den yngre sonen som var 14 år hade både fysiska och ett psykiskt handikapp. Under sin tid som asylsökande sade de sig ha fått en god vård och båda föräldrarna hade blivit mycket bättre. Efter avslaget hade de flyttat runt hos landsmän, ibland hela familjen tillsammans, ibland splittrade. Till att börja med hade de fått omsorg och upplevt solidaritet, men nu började folk omkring dem tröttna. Både mamman och pappan hade kunnat tigga lite för sin försörjning, men den största inkomstkällan var den 18-årige sonen som kunnat ta svartjobb lite här och där. Han hade ibland fått dagsjobb på byggen, i restauranger och nån gång hade han städat kontor. Under vintern hade han skottat snö på taken i centrala Stockholm nattetid, detta skedde ibland utan livlina och föräldrarna var fruktansvärt oroliga. Oftast fick han en liten lön för sitt arbete, men ibland blev det ingenting trots att han kunde jobba upp till 16 timmar vissa dagar. Man kan göra så med människor som inte kan gå till facket eller polisen. En vecka senare kom kvinnan och föräldrarna tillbaka till Eva. Eva hade bokat en tid hos Röda Korsets jurist angående avslaget på asylansökan. Hon hade också tagit fram kartor med adresser till sjukvårdsmottagningar för gömda flyktingar och dessutom hade hon kunnat få ut lite kontanter och SL-remsor ur nödhjälpskassan samt tre stora fleece-filtar som blivit över i ett annat sammanhang. Deras tacksamhet visste inga gränser för nu hade de kommit ur det vacuum de levat i under flera månader, sa de, och sen försvann de ut i mörkret och kylan…
En dag stod en kvinna i dörren till mottagningen precis före stängningsdags. Tårarna rann ner för hennes kinder. ”Jag vet inte vart jag ska ta vägen” sa hon. Eva tog in henne på rummet och stängde dörren. Först kom bara tårarna, hulkandet, de hjärtskärande snyftningarna. Sen kom orden. Kvinnan stod inför att vräkas från sin lägenhet. Vart skulle hon ta vägen? Vart skulle hennes tonårsflicka bo… och katterna? Problemen hade börjat många år tidigare då det visat sig att hennes före detta make utvecklat ett spelberoende. Åren gick, sen kom inkassobreven, breven från kronofogden, makens vredesutbrott…och så småningom upptäckten av hur mycket pengar som försvann ner i spelbolagens fickor. Bråken eskalerade och skilsmässan var ett faktum. Kvinnan fick tag i en mindre hyresrätt dit hon flyttade med dottern och här hade allt kunnat sluta i någorlunda frid och fröjd, men då visade det sig att den före detta maken även tagit lån i hennes namn som han efter skilsmässan struntade i att betala. Hon hade kämpat med avbetalningarna, men tillslut blev det henne för övermäktigt, hon blev allt oftare hemma från jobbet och i den sista omorganisationen hade hon blivit varslad från jobbet. I en rörig räcka omständigheter som omfattade sjukskrivningar och Arbetsförmedlingen så hade Försäkringskassan inte längre velat godkänna hennes läkarintyg medan Arbetsförmedlingen ansåg att hon inte var arbetsför. Eva och kvinnan sågs för samtal ganska tätt under ett par veckor. Eva gjorde vad hon kunde för att medla mellan alla olika inblandade instanser, men vid sista besöket berättade kvinnan att hon nu blivit vräkt och att hennes dotter mot sin vilja varit tvungen att flytta hem till sin pappa. Katterna hade en väninna tagit hand om. Kvinnan ville inte ha några fler tider för besök, det kändes så meningslöst… men hon tackade för engagemanget och så gick hon ut genom dörren …
En dag kom en kollega och lämnade en lapp med ett telefonnummer till Eva. ”Kan du ringa den här mannen, jag förstår ingenting… varför får han inget ekonomiskt stöd?” var kollegans frustrerade kommentar. Eva ringde upp mannen och fick en dramatisk historia serverad för sig. Mannen, som var i 30-årsåldern, hade bott utomlands i en stor del av sitt liv men nu flyttat hem igen. När han varit hemma i Sverige ett tag hade han råkat ut för en fruktansvärd misshandel och hamnat på sjukhus i många månader. Han var precis så nära döden som man bara kan, hjärtat hade stannat flera gånger och operationerna hade varit många, men efter ett drygt halvår på sjukhuset kunde han äntligen komma hem… Hem? Nåt hem hade han inte längre för ingen hade ju betalt hyran åt honom. Han fick låna ett rum hos en barndomsväninna tills det ordnat sig för honom. Nu hade han bott där i två år och hade absolut ingenting att leva på. Väninnans ekonomi var hårt ansträngd och hon började känna att hon fått nog. Inte nog med att mannen var så sjuklig efter misshandeln och vårdtiden, han kunde ju inte heller hjälpa till med ekonomin. När han kom till första besöket hos Eva hade han en sportbag full med obetalda sjukvårdsräkningar och läkarintyg samt avslag och överklaganden… och så förstås alla inkassokrav. Evas första samtal gick till Försäkringskassan. Vad är problemet? Med alla dessa skador måste han väl ändå ha rätt till sjukpenning… men nej, han hade ju ingen sjukpenninggrundande inkomst i Sverige. Socialtjänsten då? Där hade de uppfattningen att han bodde med sin flickvän. Efter flertalet samtal och medlingstillfällen gick Socialtjänsten med på att göra ett hembesök. Efter det upphörde kontakten och det blev tyst.
Eva måste ha slumrat till ett kort ögonblick, hon ryckte till, halsen var torr och hela hon kände sig tom och svart. Vad är meningen med allt… Varför all denna mänskliga nöd i ett förhållandevis rikt land som Sverige. Trots avsaknaden av krig och med ett gott rykte i världen för vår välfärdspolitik så finns det så många människor som oförskyllt verkar hamna ute i kylan även här. Är det värdigt ett I-land? Var går gränsen för det egna ansvaret och samhällets ansvar? Eva bad med eftertryck högt för sig själv: ”Gode Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”, sen reste hon sig med en tung suck och gick ur rummet.
Eva gick förbi postfacket. Ett handskrivet kuvert! Från den misshandlade mannen! Hon satte sig i lunchrummet och läste. Han ville bara tacka och berätta hur han liv tedde sig idag. Han hade tänkt höra av sig så många gånger men det hade inte blivit av. Jodå, Soc. hade gjort ett hembesök efter den sista gången de hördes av för ett drygt år sen. De hade hjälpt honom med matpengar och pengar till hyra eftersom de efter hembesöket faktiskt trodde på att han bodde som inneboende hos väninnan. När livet började ordna upp sig återfick han livsmod och började återigen rehab-träna. Där hade han träffat en kvinna och de hade blivit förälskade. Det ena ledde till det andra och de hade flyttat ihop för några månader sen. Båda hade en svår sjukdomshistoria bakom sig och ville inte vänta utan satsade nu på kärleken. ”Man vet ju inte när livet tar slut, det kan ju gå fort som du vet”, skrev han. Eva kände hjärtat ta glädjeskutt och tackade Gud för detta oväntade. Hon gick tillbaka till sitt rum med förnyade krafter, så ringde telefonen. Det var kvinnan som tolkat för flyktingfamiljen för några år sen. Hon berättade att familjen numera bodde i Norge. Nu var de på besök hos vänner och släktingar i Sverige och ville skicka en hälsning till alla dem som hjälpt dem under den svåra tiden som papperslös i Sverige. Eva tackade så mycket för samtalet gladdes sig så över att ha fått veta vad som hänt efter den där mörka kalla kvällen för flera vintrar sen. På vägen hem från jobbet mötte hon den vräkta kvinnan. Hon bodde sen ett par månader tillbaka hos sin mamma. Hon och mamman hade inte haft den bästa kontakten sen före detta maken lånat en stor summa pengar av henne, men nu hade de återfunnit varandra och hade riktigt mysigt tillsammans. ”Det är inte den ultimata lösningen”, sa kvinnan, ” men det funkar just nu och jag är så glad att ha fått tillbaka min mamma”. Dottern bodde hos pappan och det funkade bra. Han hade skärpt till sig nu när han fått ett större ansvar över dottern och även om kvinnan inte tyckte det var så jättekul kunde hon ändå se fördelarna med ett delat föräldraansvar. Hon gick regelbundet på arbetsförmedlingen och hoppades på jobb och att återigen få ett eget boende så småningom… men just nu var livet faktiskt helt okej. Det hade inte blivit som hon tänkt sig, men det hade blivit riktigt bra ändå. Hon andades hopp och framtidstro.
På tunnelbanan hem satt Eva och funderade över denna märkliga dag. Tänk vilka gåvor hon fått! Hon kände hur kraften återvände och tänkte att imorgon, imorgon skulle hon tända ett ljus för var och en av dessa tre som delat sin glädje med henne. Livet är inte hopplöst, det finns en lösning på i princip allt även om den inte ser ut som man tänkt sig från början. Hon skulle också tända ett ljus för alla de andra hon mött under åren, alla som kämpar i sina dagliga liv, som kämpar med ekonomin, med tron och livsviljan och allt annat som händer oss. Oftast börjar det med en bön om hjälp… och i slutändan har man fått ett bönesvar.
Det är inget svaghetstecken att en människa tvivlar, snarare tvärtom. Det är sunt att emellanåt ifrågasätta sin tro och sina trosföreställningar. Tvivlet infinner sig där den arbetande tron möter det svåra och smärtsamma. Tvivlet ger vår tro nya dimensioner.
Gud, tack för gåvorna från ditt himmelska bord, dessa bönesvar som inte alltid ser ut som vi förväntat oss. Vi tackar dig för din oändliga nåd.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.
