Knäpp humor
På mässan i tisdags var det o-liv... En dörr in till kyrksalen håller på att breddas och ända fram till 3 minuter i halv nio borrade de. Mässan börjar nio. Strax innan de slutade hörde vi hur de började prata med varandra, de var lite oense om huvurvida mässan började halv nio eller nio... och då kom oxå svordomarna. Jag har en sjuk humor som inte alla uppskattar, men jag hade svårt att hålla mig för fniss i det fullsatta kapellet. Jag gillar när världen tränger sig på i våra riter, världen gör riten levande... detta var kanske en av de lite underligare påminnelserna.
Igår när jag skulle till jobbet upptäckte jag när jag kom till garaget att jag glömt byta byxor... jag hade fortfarande mysbrallorna på mig. Först tänkte jag att "what the heck", jag åker ändå, jag är ju ändå osminkad och ska bara administrera idag... men så kom jag att tänka på en händelse för två år sen, sista arbetsdagen före julafton. Då gick jag oxå osminkad till jobbet i syfte att ha en administrativ dag... och fick åka på ett sorgebud med polisen, en ung man hade dött. Osminkad är en sak, men inte i mysbyxor så jag pulsade tillbaka och satte på mig "arbetsbyxorna". Sen kunde inte jag sluta fnissa för ni vet hur man drömmer ibland, man sitter på tunnelbanan och upptäcker att man är byxlös osv, nu tänkte jag på min egen reaktion om jag kommit till jobbet i mysisarna.
Förra hösten gjorde jag en sån där knäpp grej oxå. Jag kom till jobbet i olika skor. En ny fin, svart, ren gympadoja och en gammal, trasig, sliten, grådaskig, väl ingången gympadoja jag använde till mina långpromenader. Jag tänkte att ingen ser väl det, jag ser ju aldrig sånt ...men folk ser mer än jag tror ibland. De tittade verkligen...
Fördelen med att må dåligt och att komma ur en rejäl depression är att det är de små tokiga sakerna i vardagslivet som får mig att skratta gott. Jag är så himla glad och fnissig just nu, men min familj himlar med ögonen och undrar vad jag "går på". Det får mig att fnissa ännu mer. Det är så härligt att vara lättroad! Livet är underbart även när underlivet inte är bart! :S
Igår när jag skulle till jobbet upptäckte jag när jag kom till garaget att jag glömt byta byxor... jag hade fortfarande mysbrallorna på mig. Först tänkte jag att "what the heck", jag åker ändå, jag är ju ändå osminkad och ska bara administrera idag... men så kom jag att tänka på en händelse för två år sen, sista arbetsdagen före julafton. Då gick jag oxå osminkad till jobbet i syfte att ha en administrativ dag... och fick åka på ett sorgebud med polisen, en ung man hade dött. Osminkad är en sak, men inte i mysbyxor så jag pulsade tillbaka och satte på mig "arbetsbyxorna". Sen kunde inte jag sluta fnissa för ni vet hur man drömmer ibland, man sitter på tunnelbanan och upptäcker att man är byxlös osv, nu tänkte jag på min egen reaktion om jag kommit till jobbet i mysisarna.
Förra hösten gjorde jag en sån där knäpp grej oxå. Jag kom till jobbet i olika skor. En ny fin, svart, ren gympadoja och en gammal, trasig, sliten, grådaskig, väl ingången gympadoja jag använde till mina långpromenader. Jag tänkte att ingen ser väl det, jag ser ju aldrig sånt ...men folk ser mer än jag tror ibland. De tittade verkligen...
Fördelen med att må dåligt och att komma ur en rejäl depression är att det är de små tokiga sakerna i vardagslivet som får mig att skratta gott. Jag är så himla glad och fnissig just nu, men min familj himlar med ögonen och undrar vad jag "går på". Det får mig att fnissa ännu mer. Det är så härligt att vara lättroad! Livet är underbart även när underlivet inte är bart! :S
Kommentarer
Trackback
