guggelutt

Började dygnet med att komma hem med Monica en stund efter midnatt. Stöp i säng men ställde alarmet på 01.20. Hade lovat hämta Bekki i Spånga kl. 02.00. Kom hem strax före 03.00 och sov som en gris till ca 10.00 förutom valpens kissningar. Väckte Monica, Linnéa kom och så åkte vi upp till mina föräldrar i Norrtälje för att fira Mors Dag.

Mamma hade gjort jättegod lax, fast hon vägrar att äta fisk själv. Vi pratade och hade mysigt. Mycket handlade om hundar förstås. Det var bara en dryg vecka sen Emma gick bort och en vecka sen Hagge låg på intensiven efter ormbettet... och vår valp har vi bara haft en vecka... och mina föräldrar fick sin nya hund för en vecka sen. Här kommer en kort presentation:


Indra, den nyaste, en tricolor Shetland Sheepdog, en 6-årig tik som tagits ur avel.

                   
               Hagge, Linnéas vovve som fått flytta till morföräldrarna. En blandras bl.a Jack Russel.


Molly, en Phalene och gammelvovvan. Oxå pensionerad efter avel och nu ca 10 år.

Det var första gången som vår valp fick träffa andra vuxna hundar förutom sina föräldrar och taxen som bodde i hans föräldrahem. Det gick över förväntan. Hagge lekte med honom, men sa ifrån efter en stund för han har inte repat sig helt efter ormbettet. Molly låg och vaktade sin korg hela tiden vi var där och Indra håller på att lära sig hur man uppför sig i sitt nya hem.


                    

Hagge och Indra posar!

Knähundar är de allihopa ;O)

                            
                       
                        Emmas grav <3

Framåt kvällen körde jag hem Linnéa och Monica... men själv fortsatte jag ner till Sanda. Det var så skönt att få slappna av en kväll därnere, jag sover så gott. Körde ner i en otroligt vacker solnedgång.


                 

Valpen fick stanna hemma för han var dödstrött efter helgens alla äventyr. Monica och Rebekka tog väl hand om honom tills jag kom hem idag.

Su hittade ett gäng gamla AF:are på Facebook och där började det. Av 30 elever kom 13 efter inbjudan via Facebook och mun-mot-mun-metoden. Jättetrevligt! Grilla, sjunga, prata lördagen den 29 maj i en trädgård i Örby.

Jag publicerar inte så många bilder här för jag är osäker på om det är okej med alla, men några frågade jag!





               

Ja...jag hade tänkt bjuda på lite skönsång, men här blev det hellre än bra. Mina kära klasskamrater sjöng säkert jättebra, men de hade inte en chans när jag satt med kamera-mikrofonen så nära mig själv. Jag ber om ursäkt för det, huvet under armen vet ni... eller ett narcisstiskt drag jag inte upptäckt förrän nu :O( Nå, pga mitt eget skrålande törs jag publicera snuttarna utan att vara så noga med att kolla av om jag får! Roligast är att sätta igån alla fyra klippen samtidigt!

Efter en zoombie-morgon fick marsvin och alla fåglar rent, köket storstädades och pappershögen är ännu en gång försvunnen. Hur länge vet man aldrig.




Eftersom saker jag skriver om i förväg har en tendens att inte bli av berättar jag mer sen!

Var det förresten nån mer än jag som tyckte det här var lite roligt?  http://www.expressen.se/Nyheter/1.1994797/annons-med-findus-fittgratang-hamnde-i-tidning

Fast idag blev nog Jens lite orolig när tant-skrället skulle hoppa över hundgrinden med två glass-förpackningar i famnen, fastnade med tån i grinden, glassen for över köket och tant Guggelutt höll på att slå armen ur led mot köksbordet. Inte nog med att jag har ont i korsryggen och handleden är svullen sen förra grind-vurpan, nu har jag ett praktblåmärke på låret och värk i bröst och högerarm oxå. Livet blir inte tråkigt med en valp i huset! Möjligvis lite smärtsamt för en klumpig tant. Dock, jag är uppenbarligen inte gjord av glas så jag håller! Vi får se vad som händer tredje gången gillt :/

           

Natti natti!

Haha, nej då... inte nu iallafall ;O) Men jag har gosat med små söta siamesbebisar! Tänk vilken läkekraft djur har, iaf på mig! Allergin till trots!


                     
                  

Annars har väl dan varit ok. Bly i kroppen men jag tog ledigt idag så jag hade inte bråttom till nåt. Var upp till VC för kompletterande prover på lever, njurar, kalcium och fostat... många rör blev det och av nån anledning så måste en sjuksköterska ta dem???

Busade lite med "mina killar" och de busade oxå förstås. Ragnar snodde valpens tuggpinne och valpen käka morötter.


                    

Satt på trappan en stund medan solen var framme och lät dem hälsa på varandra... det går sådär. Valpen vill gärna leka med Ragnar som med en hund... och Ragnar sträcker fram sin näbb för att kela med honom som med en annan goja (eller mig)... och visserligen är det sött men kombinationen kan bli lite tokig! Jag går varsamt fram så det inte blir knasigt.

Kl 13.00 terapi och sen hem, katt-gos och steka entrecote som Janne marinerat. Han skulle bjuda arbetskompisar på fredagsmiddag idag och det blev över till hans familj oxå :O) Han åker ner till Sanda efter sitt eftermiddagspass och just nu känns det jobbigt att vi knappt hunnit ses i veckan. Nåväl, jag ska ut på roligheter i helgen så jag ska nog överleva.

Nu tänkte jag sätta mig och titta på Avatar. Har lånat DVD:n och lovat lämna tillbaka den imorgon.

Tack för all support jag fick på förra inlägget. Livet är ju så, ibland solsken och ibland mörker... ingen förskonas från det, men jag räknar med att komma upp ur mitt svarta hål så småningom. Livet är ändå fantastiskt! Just nu lider jag otroligt av "den oändliga tröttheten" och inte blev det bättre av att ögonen rann imorse, det vore fruktansvärt att lämna bort Valpen nu när vi alla är så glada över att ha honom här. Tack gode Gud för allergitabletter! Och jag har ju inte reagerat på honom förut, men jag har reagerat på annat, så min reaktion var nog lite deppigt överdriven! Hursomehelst så dammsög jag hela övervåningen, skakade Valpens alla filtar och badade honom (han hade grävt lite bland Jannes smultronplantor oxå) och då inbillar jag mig att lite av det epitel, som jag kanske skulle kunna utveckla allergi emot, försvinner.


                          

Lilla hjärtat var inte överförtjust i att duscha och blöta hundar med yvig päls ser rätt ömkliga ut, men efter lite handdukstorkning och borstning av hans fina päls så rusade han som tokig genom huset.

Jobb-timmarna idag bestod i Filtklubbens våravslutning. Satt och surrade med en dam som flyttat till Norrtälje och det var kul, mina föräldrar bor ju däruppe på Rådmansö och helt i närheten av hennes dotter visade det sig. Många kramar och rara ord innan vi skildes för terminen.

När jag kom hem åkte Janne och jag och handlade resten som stod på inköpslistan. Jag började handla igår, men orkade bara bära hälften av det som behövdes hem. När vi kom hem gick Janne och la sig, han skulle jobba nattpass oxå ovanpå det förmiddagspass han redan avverkat. Själv slog jag mig ner vid TV:n med Monica och tillbringade kvällen där. Tidigare på dan hittade jag en fästing på Valpen och jag får inte dän den. Nu blev han så trött på mina försök att han somnade så här:



Han ledsnade nog på att väckas varje gång jag försökte rycka den så han la sig på ett sätt så det var omöjligt att komma åt den (den sitter på halsens högra sida). Tillslut smorde jag in den i matfett, jag har hört att de inte får luft och lossnar då... vi får väl se imorgon.

Men nu är det väl hög tid för sängen? Trött har jag varit hela dan, men nu är det sent oxå!

Vet inte hur jag ska bete mig med saker och ting. Fick tvinga mig ur sängen imorse igen, med våld. Huvudet är grått, kroppen vill inte lyda. Dessutom började ögonen rinna och klia och då kände jag mest för att hoppa ut ur nåt fönster... men vad hjälper det när man bor på markplan? Det ser bara löjligt ut! Istället tog jag en allergitablett, satte Ragnar på axeln och med Valpen i hasorna gick jag ut till skogskanten och plockade gräs, kärs och maskrosor till marsvinen.



Ringde mamma och frågade om jag kunde komma upp på mors dag. De har fått en ny hund, en 6-årig shetland sheepdog som tagits ur avel. Hagge är hemma och han piggnade till ordentligt när han fick bada i havet, busa och äta köttfärs. Tack gode Gud för det! Han ska tillbaka till sjukhuset och ta prover imorgon.

                      

Nu funderar jag på att kontakta öppenpsyk för jag undrar om jag behöver öka dosen på antidepressiva...? Jag menar, jag äter ju redan eländet så varför inte lika gärna försöka må bra då? Jag har ju lägsta dosen och om "den oändliga tröttheten" nu beror på depression så... varför inte. Sen började jag prata med sköterskan som tog blodproverna igår, hon hade opererat bort livmodern pga myom. Nu har jag träffat flera som gjort det och jag skulle nog vilja fråga om det oxå. Jag måste ju äta järn varje månad pga blodförlust och en del av mina bekymmer kan säkert härröras till klimakteriet. Jag tycker jag mått dåligt länge nog nu, JAG VILL LEVA och inte vandra på jorden som en zoombie! Jag kan inte säga att jag blir gråhårig över Försäkringskassans utredning av "mitt ärende", men det ligger nånstans och pickar iallafall. Arbetsträningen är givande på ett sätt, men känns samtidigt meningslös eftersom jag inte vet om jag hamnar i Faros i sommar... så även om jag känner mig lugn, om än oändligt trött, så finns det saker som ligger i nåt omedvetet hörn och oroar. FK-utredningen, framtiden, hundallergin, mina ev. fruktlösa ansträngningar inom arbetstupptrappningen .......och så allt roligt som jag vill delta i som barnens och barnbarnens liv mm...

En liten söt historia:
Barnbarnet hjälpte sin farmor att påta i trädgården. Hon var väldigt ivrig på rosorna och tänkte att hon ville hjälpa dem att öppna sig... så hon försökte försiktigt peta upp kronbladen. Men hur hon än gjorde så gick de sönder ... så hon frågade sin farmor: Men hur gör Gud när han öppnar rosenknopparna, varför går de inte sönder då? Farmodern svarade henne: Mitt barn, du förstår: Gud verkar inifrån.

                  

Jag önskar att flera kunde tänka så... inte bara att Gud verkar inifrån utan kanske allt. I synnerhet läkning. Om FK nu ska slita i mina kronblad så ligger det kanske mer på mig att värja mig. Jag vet ATT jag tar mig ur detta, det är en tidsfråga, men att få yttre krav och tvång hjälper inte en själslig läkningsprocess. Inte många sa nåt när jag slet ut min kropp i försöken att vara en duktig medarbetare, en duktig mamma, en duktig... allting... men i efterhand, när kroppen strejkar både fysiskt och psykiskt, då ska man minsann få känna sig som en samhällsparasit!

Vaknade bakfull imorse.... ja inte pga att jag druckit då, men jag kan inte beskriva det bättre...kramp i benen, grått i huvet, kroppen vägrar röra sig, oftast slipper jag huvudvärk och dagenefterångest, men just den obeskrivligt sega känslan som inte bästa vilja i världen kan ta bort. Det handlar inte om lite vanlig morgontrötthet utan en trötthet utan gräns och en hjärna som inte vill funka. Jag kom upp tillslut, rastade valpen, tappade matskålar i golvet och gav fåglarna marsvinsfrön, men lyckades ordna till det mesta tillslut. Halv 10 var jag på VC och tog prover på lever- och njurfunktioner, sänka och fosfat och vad det nu var... Handlade det nödvändigaste och skjutsade hem en granne som jag träffade på VC.



Resten av förmiddagen tillbringade jag i skuggan på altanen, men när klockan var 12.00 bestämde jag mig för att åka till jobbet. Jag hade ringt sjukhemsprästens telsvar och satt ett stort frågetecken på eftermiddagens sånggudstjänst på sjukhemmet, men nu mådde jag bättre och bestämde mig. In i duschen, snabbnudlar i micron och så iväg. Sen åkte jag till Su, som jag oxå tänkt avboka, men det kändes väldigt bra att komma dit och få gott thé, god sockerkaka och lite snack. Hon har bjudit in gamla klassisar på Fejan till återträff på lördag, det ska bli så kul! De flesta av oss sågs på återträff för 20 år sen, denna återträff blir mycket mindre, spontanare, enklare och förhoppningsvis mer personlig!

Dagens sista utflykt blev till G-berg och Bella som fyller 25 år idag. Kul att träffa Rickards familj, det är ett tag sen. Justin ville kramas, många samtal, korv och kladdkaka, jättetrevligt. Valpen var med.

              
               Födelsedagbarnet ville inte vara med på bild


Valpen vaktade i köket där männen satt och käka varmkorv...

                                   
                                    ....men när det börjades prata politik och val somnade han gott!

                      

....säger valpen och hans "mamma".

Företagshälsovård i morse, terapi efter lunch och dagen avslutades med ReAgera där jag börjat en ny kurs på 6 tillfällen. Den första hette "bra mat vid övervikt" och var på 2 tillfällen, denna fortsättningskurs heter "nya vanor" och vi får läxa varje gång. Vi får se. Tycker kursupplägget är bra, men retar mig på visst folk som går kursen. Miljoner ursäkter om varför just denne inte kan gå ner i vikt, och i synnerhet gäller detta män. Samma var det när jag gick på Viktväktarna... nån enstaka man som ska berätta varför just han har så svårt med maten i sitt stressiga jobb... men vad förväntar sig folk? Att nån ska trycka på en knapp och så försvann kilona? Det tar sån tid att sitta och lyssna på och jag beundrar kursledarna som orkar. Nå, de flesta av oss sitter och knaprar i oss de nya kunskaperna som i denna kurs består av omprogrammering av hjärnan, hur vi ska se hur vi beter oss och sen hitta knep att hitta nya goda vanor och framförallt behålla dessa. Lite KBT alltså. För fakta är, som jag ser det, att alla har vi samma problem: vi äter för mycket! Jag kan skylla på min struma och hur den påverkar min ämnesomsättning negativt, men det tar inte bort grundproblemet. Jag äter för mycket i förhållande till hur min kropp fungerar! Och så enkelt är det... och precis lika svårt!

Jens och Monica hämtade mig med bilen och vi var på tok för trött för att åka och handla, så vi åkte hem. Jens stack med "gänget" till Nacka (tror jag) medan vi andra åt 1 kronas-nudlar. Bekki och jag skrev en inköpslista till imorgon och sen hade vi bus med valpen. Vi har oenigheter i familjen kring hans namn. Truls har jag sagt, Janne vill Hulken, Rebekka vill Biffen, Jens vill Ronny... nu hittade Bekki och jag Allan i almanackan... men det godkänner inte Janne... hejochhå, vi har inte nått konsensus än fast jag trodde det.


                            
                             Galna ungar


Vår vakthund!

                           
                            Hittade och köpte nya fleecefiltar idag, de är uppskattade!


Vakthunden håller koll på grannarna!

Livet med lill-Grisen blir aldrig tråkigt, iallafall inte så här långt. När jag rastade honom på gräsmattan på dan kom en lös hund, modell mellanstor, inspringade på tomten. Den tänkte väl lattja lite ... och valpen började ju skälla och kaxa ända tills modell mellanstor kom närmre... då sprang han in mellan mina ben, fortsatte springande och gnällande ända upp på trappen... fast modell mellanstor stannat för länge sen. Klok valp!

Sen när jag skulle ta ut valpen på kissning nu ikväll så fastnade jag, mitt lata stycke, i hund-grinden med foten! Jag hade lånat Monicas skor för de är större och jag behöver inte böja mig för att få på mig dom. Med kameran i ena handen, valpen i andra, for jag handlöst in i hallbyrån. Valpen skrek till men förblev oskadd... men klumpiga jag hamnade med benen åt varsitt håll och fick en jättesmäll på handleden när jag skyddade valpen från den tunga byrån och en ännu tyngre matte. Rätt åt mig! Jag ska använda egna skor i framtiden och jag ska lyfta på benen ordentligt! Bekki gjorde rätt i att asgarva när hon försäkrat sig om att vovven var oskadd!

Alla djuren har varit trötta idag i den tunga, gråa luften. Men Ragnar blir jag inte riktigt klok på... han sitter och skriker i voljären men vägrar komma ut. Är han svartsjuk? Eller reagerar han bara på sin nya "lillebror" (=förändring)?

               

Lilla Truls hade både kissat och bajsat inne inatt, han visar att han är en "riktig" valp. Måste kolla upp hans mat bättre för jag tycker inte han äter nåt nämvärt ... men han busar, leker, kissar och sover så det är nog bara mamma-oro.



Efter rastning och matning av alla djur så var jag på jobbet halv nio. Mässa och personalmöte, sen hade jag tid hos Previa företagshälsovård med lite tester. Kolesterol, socker och blodtryck var mycket bra, kondition i botten men syreupptagningsförmågan bra vilket visar att jag har en god potential att snabbt få upp konditionen igen. Det kändes kul att det finns positiva saker med min trötta, feta, nergågna kropp oxå.

Ska snart iväg till terapin och sen till ReAgera för nya kurser i mathållning och motivation...och jag är så sugen på att åka ner till Sanda ikväll. Jobbar eftermiddag imorgon, det regnar och Janne är därnere och pysslar inomhus... vi får se vad jag orkar och har råd med (bensin).

Började dagen halv 7 med att rasta Truls på gräsmattan. Han är ju varken koppelvan eller färdigvaccinerad så han får hålla sig på vår tomt. Han hade inte kissat inne inatt! Tog ut honom vid halv 8 igen innan jag åkte till jobbet.



Tre timmar möte med diakonerna i kontraktet. Spännande att höra vad som är på gång, jag är ju lite off fortfarande... och sista timmen blev tung i huvudet, jag är inte "där" än. Åkte hem och tog ut Truls. Jens och Sandra hade passat och rastat honom medan jag var på jobbet. Monica hade varit till VC med en jätteknöl på skuldran, vilket visade sig vara en enorm invärtes böld, hon fick penicillin. Linnéa ringde, Hagge var mycket bättre och ska få komma hem på onsdag om inget annat tillstöter efter ormbettet.

                             

Jens, Sandra, Monica och jag åkte upp och visade Truls för E på zoo. Truls fick för första gången träffa en annan valp, lilla Vilda som är 16 veckor, Truls var ju ensam i sin kull.



Alla fåglar har fått vara ute idag. Ragnar har spatserat utanför småtjejerna och retats med dem. Men det var för kallt för marsvin och sköldpaddor tyckte jag. Solen har skinit men det har blåst riktigt kallt.

         


Flera grannar har varit inne och hälsat på Truls, han verkar trivas bra här. Jag har försäkrat honom och bokat tid för andra valpsprutan samt chip-märkning. Han leker både ute och inne och tyr sig redan till alla i familjen.

Nu blir det dokumentär och tidig säng-gång för en pömsig Guggelutt. Dagen har varit bra och precis det jag orkat med.

             

Ugnen på 200 grader

3 dl mjölk
2 dl mjöl
120 gr smält margarin
3 ägg
..........blandas ihop.

Lägg bakplåtspapper i en långpanna, pensla med olja. Häll på smeten. Grädda i nedre delen av ugnen 15-20 min.
Låt svalna lite.

1 gul paprika
2 burkar tonfisk
1 stor gul lök
2 dl creme fraiche eller lite mer
Salt, peppar, cayennepeppar, citronpeppar efter smak (1-2 krm av vardera)
.........hackas och blandas ihop

Bred ut smeten på brödet och rulla ihop som en rulltårta. På med lite ost och in i ugnen ca 5 minuter till osten smält.

...är väl det minsta man kan säga. Jens och jag åkte ner till Sanda i fredags, Janne var redan där. På kvällen pratade jag med mamma.... och jag har i många år haft två älsklingshundar, föräldrarnas Emma och dotterns Hagge. En stor sorg i mitt liv är ju min hundallergi.


Blöt Emma                                                   

EMMA
För många år sen var Jens med sin mormor och morfar och hämtade hem Emma, en vuxen papillon-hona som behövde ett nytt hem. Hon sov i hans famn nästan hela vägen från Skåne. Hon var fantastisk! Rolig, personlig, energisk, tillgiven. Hon älskade att springa efter sten som man skulle kasta åt henne... och på höstarna var det äpplen i allén, hon älskade att bada, simma, jaga saker i vattnet... och hon låg gärna under min stol och tog sina tupplurar när jag satt på verandan. Hon var alltid med när vi var på landet. Nu har hon under några veckor fått knölar i bröstet som utvecklats väldigt fort... och i torsdags var enda utvägen att hon fick somna in. Hon var ändå inte 13 år fyllda och var fram till det otroligt snabba sjukdomsförloppet pigg som en tonåring. Jag fick beskedet på fredagskvällen.

                   
                    Hagge i det gröna

HAGGE
Lördagen blev inte mycket bättre ur hundhänseende. Hagge, som flyttat till mina föräldrar eftersom Ängla och han inte drar helt jämt, hade kommit in och var svullen i hela ansiktet. Veterinären konstaterade ormbett i mungipan och gav honom kortison... men hans tillstånd förvärrades och natten tillbringade han på djurintensiven på Albano. Inatt hade han fått serum och vid femtiden imorse hade de ringt för tillståndet var kritiskt. Nu ikväll har jag fått besked att han är mycket bättre, han har kunnat gå ut och kissa själv, katetern är borttagen, hjärtat pumpar som det ska men det finns fortfarande en liten risk för nya svullnader och hudblödningar som kan leda till ett försämrat tillstånd.

Samtidigt gick jag själv i mina egna funderingar kring Grisen... och mina allergiresultat som icke överraskande visade positivt utslag för hundallergi. De flesta jag frågat avrådde mig från att ta hem honom... men hör och häpna... innan jag hann fatta mitt beslut gjorde Janne det åt mig! Utgången hade nog blivit detsamma, men ändå!

På lördag dag hämtade vi Grisen för ett sista "test", han skulle sova hos oss! Linnéa med familj kom till oss under dagen för att gå igenom husvagnen som snart ska besiktigas. Ytterligare ett ormöventyr utspelades när Grisen och jag låg och mös på gräset... nåt kröp över min fot... det var en snok! Grisen började jaga efter den men jag fick fatt i hans svans och avbröt "leken" medan snoken snabbt satte sig i säkerhet. Men jag blev lite svettig med tanke på Hagge...

På kvällskvisten dök grannarna C och J upp för att grilla med oss. Vi hade en jättetrevlig kväll ute i solen. Myggen fördrev vi med en liten brasa som Janne fick när han fyllde 50 år. Och rätt var det är, när Grisen springer runt mellan oss och tigger gott och uppmärksamhet, så säger Janne att Grisen får följa med oss hem. Det är nästan omöjligt att smälta för lilla Grisen, men att Janne skulle göra det så till den milda grad... det gjorde mig nästan lite konfys!

 
Stilstudie av sovande Gris


Stilstudie av Gris i skydd

Helt plötsligt var ju detta svåra beslut inte mitt utan hans! Och även om jag blev väldigt glad blev jag oxå förvirrad! Som sagt, utgången skulle nog blivit densamma och han kände nog det på sig och tyckte jag varit velig så det räckte.

Natten gick bra. Truls (nu har han nytt namn) fick gå ut och kissa när Janne gjorde det... men kojan vi hämtat från C ville han inte ligga i. Ett par minuter efter vi lagt oss hör jag hans små tassar... in i sovrummet och så tyssssst... på morgonkvisten hittade jag honom på min tröja! Han hade lyckats dra ner min tröja på golvet och där låg han.

 

Idag åkte Linnéa med familj hem mitt på dan. Jens och jag åkte till Ö&B samt till Karlssons och köpte på oss lite grejer till Truls: hundkorg, tuggpinnar, koppel, schampoo, borste, sele, fleeceplädar, leksaker, mat-vattenskål... som jag tycker, ett komplett startkit förutom maten för ca 600kr. Det dyraste var kopplet (rullkoppel). Sen var vi över till grannarna och sa hejdå ... och så de kunde säga hejdå till Truls. Jag fick oxå veta vilket foder han är van vid + lite av det så det räcker tills imorgon när jag kan köpa. Så nu börjar ett nytt hundäventyr....


                                

Jag är fortfarande orolig för min allergi, men om jag inte vågar prova så kommer jag ångra mig! Nu är ni så många som erbjudit er att ta hand om Truls om det går fel. Men för min familjs och min egen skull hoppas jag att allt ska gå bra nu. Vi har fått ännu en liten solstråle i våra liv!

TRULS
En liten blandras-chihuahua. Mamman är "ren" chihuahua medan pappan är hälften chihuahua och hälften papillon. Truls föddes 18 mars i en kull på tre valpar efter en parning som inte var menad att bli. Två små honor som inte överlevde och så lilla Grisen som han kallats sina 9 första veckor i livet.

Stavgått till och från pendeln. Terapi i stan. Nu ska jag packa lakan, kläder och Ragnar och fara till Sanda med Jens. Hoppas på lite Grisgull. Allergisvaren visade på kattallergi och lite hundallergi, inget annat ... nu är tiden inne för beslut!

                 

Låg kvar en stund i sängen och filosoferade över livet. Halv ett var jag på jobbet och dagens timmar ägnades åt Torsdagsträffens avslutning. Det var en uppsluppen stämning, Församlingskören sjöng, det var mycket allsång, mycket prat vid borden och maten var god. Sen pratade jag med min arbetsrumskompis om jobbet och framtiden innan jag åkte hem och tog ut djuren. De fick vara ute till en stund efter 18.00 i värmen innan jag åkte till min ena syrra för att prata om saker och ting. Det blev en riktig bra kväll, kul att träffa hennes familj oxå, det kändes gott när jag åkte därifrån vid 23-tiden. Då åkte jag till Tumba för att hämta Jens, Sandra och Jonny, skjutsade hem Jonny till Nacka och stöp i säng en stund efter midnatt.



Idag är jag "ledig" från jobbet eftersom jag jobbat några timmar för mycket. Ska snart åka till terapin och sen blir det Sanda. Janne är redan där, Jens ska med idag och imorgon kommer det flera så huset kan bli fullt. Jag har ingen dator denna helg så om jag inte kan låna någon så får jag önska er alla en riktigt trevlig helg!

                      

Nej, idag orkar jag inte hålla humöret uppe! Blä och fy fasiken rent ut sagt! Gick upp kl 9.00 med feber och kroppen kändes som en sån där kub med hål ni vet, en sån som man ska plutta ner klossar i olika former i, runda klossen i runda hålet, stjärnan i stjärnhålet osv. Ryggen var en trekant, magsäcken en oval och korsryggen en avlång fyrkant. Dessförinnan hade jag väckt Bekki kl06.20, hon skulle på hajk med klassen, men jag trodde jag skulle piggna till framåt förmiddagen. Ringde återbud till jobbet och terapin, framåt eftermiddagen även till knyppelavslutningen. Har suttit ute i skuggan hela dagen, förutom en stund när jag sköldpaddorna fick ta en promenad. Alla djuren har fått vara ute idag och det var väl det enda positiva med denna skit-tisdag.

         
                                 
                         

Ragnar spytt på mig hela em, han visar att han är en duktig pappa och kan mata sina ungar. Tur att jag vet varför han gör det annars vet jag inte vad jag gjort. Han tycker ju att han är jättegullig och jag får ju ta det för vad det är ;O) Mycket har iaf uppvägts av marsvinens glädjeskutt, sköldpaddornas promenerande i solen och fåglarnas lycka över att få kvittra ute. Tur att jag har dem, säger jag!

Måndagen blev bra trotsallt. Ont i magen efter frukost, men det gick över vartefter dagen gick, ingen feber. Hämtade Grisen och satt på trappen/låg på gräset och studerade mina favoritpojkar.



Janne sågade ner ek-grenar och några satte han över Ragnars bur. Det blev fest. Ragnar bet ner smågrenar och Grisen hämtade upp dem och la sig under Jannes solstol och jobbade med dem där ifred. Ragnars badkar kom ut oxå i värmen.

 
                                    

                   

Framåt kvällen åkte vi hem. Grisen lämnade vi tillbaka och det blir alltid tomt utan honom. Ragnar har varit lite rolig idag, han har klättrat ner på marken och sprungit fram till mig och klättrat upp. Antingen ser han hur Grisen leker, eller så är han lite sotis! Kottar har han tröttnat på, men idag gick det bra att leka med dem ändå när han såg hur lilla herr Gris smaskade på dem! Jag antar att papegojor inte blir svartsjuka, men de härmar!



Nu ska jag snart koja och se hur morgondagen börjar. Jag gissar inte på magsjuka när allt kommer omkring. Jag tror det blev intensivt i helgen ovanpå vetskapen att Försäkringskassan nu utreder min rätt till fortsatt sjukpenning. Även om jag kan strunta i det till viss del så ligger det och gnager innan man vet hur framtiden blir. Det är bara så. Det jobbigaste är nog att jag känner att arbetsträningen är bortkastad. Varför anstränga sig när en myndighet ändå välter omkull en? Nu är det ju inte så än, men att gå och vänta i fem veckor... inte kul alls... känns som en evighet.

                                CARPE DIEM

Härliga helgen slutade med feber och att frukosten kom upp i morse. Dagen har varit urseg och jag har hållt mig inne med barnen. Ungarna har nog tyckt att det var mysigt det oxå, Ängla har grejat med barbi-sakerna vi fick låna igår, Thyra har fått ha plastdjuren ifred, Jens har spelat X-box och Sandra har suttit lite vid datorn. Själv har jag legat i soffan, somnade nästan själv när jag skulle få barnen att sova middag. Skickade ett mess till C att jag var sjuk så hon inte skulle sitta och vänta på att jag skulle hämta Grisen...och en liten stund senare stod hon utanför min dörr med vätske-ersättning! Den omtanken värmde verkligen! Efter ett glas (som inte smakade alls så illa) lagade jag mat till oss, korv och spaghetti.. och jag fick oxå ner lite grand. Sen tycker jag att jag har repat mig ganska bra.



Linnéa tog vår bil till stan igår och vi behöll hennes bil med barnstolar och så i. Efter maten tog Jens och Sandra ungarna och åkte upp mot Stockholm. Jag har bestämt mig att stanna hemma från jobbet imorgon så jag stannar ytterligare en dag här i Sanda. Ingen idé att spekulera i vad det är för nåt, huvudsaken är att jag mår bättre och inte smittar nån i onödan... om det smittar. Denna underbara helg har ju varit ganska intensiv oxå så det kan ju vara lite överansträngning bara. Ryggen molar på rätt bra den oxå...


                        

                       

                       

Nu ska jag ta hand om en jättedisk, små barbie-grejer som hamnat lite överallt, skura köksgolvet från matrester och möblera tillbaka huset så gott det går. Ingen stress, jag har hur gott om tid som helst. Det lät som Janne ville komma ner och stanna natten. Han jobbar till 19.00 ikväll och börjar 23.00 imorgon och jag har ingen bil härnere nu. Det lät som en god idé, så slipper Jens och Sandra komma ner och hämta mig imorgon.

            

Ragnar sitter på ett ben och sover uppe på sin bur, jag har dragit ner elementen till 15 grader så jag febersvettas inte längre, längtar efter den där härliga duschen jag ska ta om en stund!... besök har jag oxå, två halvstora kattungar nosar runt Ragnars lilla bur på altanen och burken med hundfoder som Grisen glömt kvar....

Just nu sitter Thyra bredvid mig och sjunger i sin barnstol, Ängla har somnat i soffan framför TVn och jag måste snart väcka henne. Jens och Sandra är vid badplatsen och stämmer det Jens säger så har Sandra badat...åtminstone halva kroppen. Jag tänkte snabbt skriva lite...



Linnéa åkte imorse för att umgås med vänner, en 25-årspresent hon fick i när hon fyllde år. Ganska snart lyckades Ragnar bita Ängla i fingret och då var det bara Grisen som skulle få trösta henne, så efter en stund och några Ängla-utbrott ringde jag C och frågade. Jodå, det var bara att komma. Jag och småttingarna var där en stund medan Jens och Sandra fick rå sig själva lite. Barn och hundar delade kakor med varandra... de är så söta allihopa!

 
                          

När vi kom hem hade Jens sågat ner den avbrutna ek-grenen och sen skruvade Sandra fast tvärslåar på vår spång som bli skithal när det regnar. C lånade ut sin vuxna dotters barbie-grejer till Ängla och det blev fest i trädgården!


                     

Jens spände fast ek-grenen vid Ragnars bur och det blev uppskattat!

 
                          

När Thyra vaknat efter att sovit middag blev det picnic på altan. Gårdagens pannkakor i nya matlådor som jag köpte igår... Värmen blev så småningom olidlig så vi gick in. Grisen har inte orkat busa som igår och i förrgår...



... det är jättevarmt! Först sov han ute och nu sover han inne. Ängla har precis vaknat och Thyra har bajsat! Sen ska det göras tacos... och Jens rapporterar att Sandra HAR badat! Galenpanna.

Jag hade lovat Ängla att köpa djur igår, så vi åkte iväg till köpcentrat och hittade tillslut 6 vilda plastdjur. En glass och lite annat blev det oxå. Sen åkte jag och hämtade Jens och Sandra i Södertälje... innan vi hämtade Grisen som vi fick ha till låns över eftermiddagen idag oxå.


                              

Grisen ville väldigt gärna vara med och läsa saga oxå, han trivdes bra med människovalparna.

                        

När Ängla var jättetrött och jättehungrig kom Grisen och tröstade henne. Han slickade bort hennes tårar!


Grisen lärde sig snart att under Thyra finns maten. Thyra spillde mycket pannkakor så Grisen blev mätt!



Efter mat och bus somnade Grisen gott i sin "res"-väska. Nu är han hemma hos sin mamma och pappa över natten. Imorgon hoppas vi att han vill komma tillbaka till oss igen!

Inte hann jag kratta några terass-rabatter och inte bryr jag mig om det heller, kratta kan jag göra imorgon eller så. Ängla ringde från bilen, hon var ute och "letade efter mommo"... hur underbart är inte det? Nån timme därefter svängde de in på tomten här i Sanda, Då satt jag och pratade med C om att få komma över och låna Grisen... så vi gick ganska snart över och hämtade hem lilla älsklingen som vi skulle få till låns över eftermiddagen...


                         

Thyra och Grisens pappa Hugo

                         
                        

...som bara precis har börjat. Somnade i soffan efter att ha sett Poirot, började se nåt program som jag inte minns ett snyft av, kanske var det nyheterna? Ingen aning. Släpade mig i säng och det går fort på en sån liten lagom yta vi har här på Sanda. Jag skulle kuna bosätta mig här. Vaknade nån gång mitt i natten av åskan. Hade inte dragit ner rullgardinen i sovrummet så jag låg och tittade ut på skådespelet utanför sovrumsfönstret. Regnet öste... men innan jag kopplade av drog jag ur dator- oh TV-sladdar förstås.

         
          bilden hämtad på google

Imorse hade trädens alla knoppar fått fart. Grannen mittöver har sina ungdomar här och de krattar för fullt. Själv har jag ätt frukostlunch, tacos och kaffe :D Ragnar vill komma ut så jag ska diska och sen gå upp i vår stenterass bakom huset och börja kratta och rensa lite där. De som haft huset före oss har gjort enormt vackra planteringar som jag hoppas kunna sköta om... till viss del iallafall. Linnéa kommer så småningom med sina flickor, det ska bli kul.

           

Nu har jag deppat klart för denna gång. Vi får se på vilken resa livet tar mig denna gång. Janne har varit i Götebog med skiftlaget, Monica på X, Rebekka i skolan... Jens var på arbetsintervju kl 7.00 imorse och vid 12.00 hade AF ordnat ett möte med arbetsledaren på Siggesta Gård för att klara ut vad bekymren var igår. Bella var med och arbetsledaren hade inte varit trevlig. Sen hade Jens och Sandra tagit Justin och Sandras systerdotter Nathalie till Leklandet. Jag packade och gjorde rent i Ragnars lilla bur.

Sen åkte jag till Stureby och var med i sjukhemskyrkan. Det var så skönt att vara med en diakon denna gång, det var en sån skillnad i andaktsuppbyggnad mot prästernas. Inte bättre eller sämre, men annorlunda! En underbar "frivillig" var med oxå, hon har troget skickat mig kort under hela min sjukskrivning, en fantastiskt omtänksam kvinna. Handlade på hemvägen, packade bilen och gav mig av mot Sanda med Ragnar. Han fick sitta i framsätet eftersom jag körde svärmors lilla Golf. Först tyckte han det var otäckt, men sen satt han och snackade med mig. Jag försöker lära honom lite nya ord. Häromdan sa han "Hej Ragnar". Han har sagt båda orden förut, och ofta, men aldrig ihop. Att talträna honom när vi åker bil är perfekt!

            

Hade bokat teltid hos VC halv fem men de kunde inte ge nåt besked om allergiproverna för de hade inte kommit tillbaka fullständiga. Min läkare avrådde mig dock från att skaffa valp just nu, utan hade hälsat sköterskan att jag skulle vänta... Satt i kö över en timme, det brukar ta en dryg timme till Sanda från oss, idag tog det nästan 2 timmar...men Ragnar och jag hade gott sällskap av varandra.

Vi packade in, satt på verandan en stund och luftade oss, sen åkte han i buren medan jag stekte köttfärs till en enkel taco-middag. Nu ska vi spana in Poirot. Vanligtvis brukar Ragnar sova så här dax, men inte idag...?!

Vissa dagar vill man bara stryka ett streck över. På jobbet valde jag att börja plita ner mina tankar efter diakonmötet i fredags. Läste upp första utdraget för en kollega. Sen kände jag att vete 17 vad jag vill säga egentligen... det kanske mer var för att strukturera upp mina egna känslor? Jag får fundera vidare på det.

Sen åkte jag till terapin och på vägen ringde det lite. Jag hade bokat telefontid på vc för att få veta mina allergiprovsvar, men efter 4 samtal åt båda hållen och för att göra en lång historia kort så fick jag inte veta. Sen ringde jag upp FK-handläggaren, vi har ringt om varandra några gånger. Hon ville informera om att min läkare sagt att min arbetsförmåga inte begränsas av ryggen eller av struman, men av depressionen och den behandlar öppenpsyk. Detta gjorde att handläggaren hade kontaktat öppenpsyk och tillslut fått tillstånd att chefsöverläkaren skulle skriva ett utlåtande om min arbetsförmåga. Då började jag nästan gråta och jag sa att ingen där vet vem jag är, jag försöker få kontakt och ingen ringer upp, HUR ska nån där kunna skriva ett utlåtande om mig då? Hon förklarade tre möjliga scenarier av vilket jag ser att det troligaste är att jag inom kort kommer att tvingas stå till arbetsmarknadens förfogande. Jag sa min energi räcker till att jobba 25% och inte mycket mer, men att min målsättning är att vara igång på 100% före nästa april, men att jag fått 550 dagar extra beviljat betyder inte att jag har rätt att uttnyttja alla dagarna till arbetsupptrappning, vilket jag förstår, men trodde ändå att det var mitt skyddsnät. Jag avslutade samtalet med att jag tror jag ska gå och hänga mig, detta hjälper inte min rehabilitering ett dugg och att bli ifrågasatt på detta sätt får mig att halka baklänges flera månader. Terapin idag gick åt till att reda ut öppenpsyks slarv och hur FKs regler kommer att påverka mig, hur ska jag kunna tackla detta och gå vidare. Jag har mest lust att dra upp fötterna, glida med strömmen och låta andra fatta besluten för hur kan jag vara så förmäten att jag kan tro att jag har rätt att styra nåt i mitt liv? Offer-kofta på, kämpaglöd väck!

Efter terapin gick jag till Medis och Orchidée där jag mötte Lotta. Fotade ett underbart magnoliaträd på vägen dit. Det finns ändå vackra saker i livet...



Maten på Orchidée var god och snacket med Lotta lättade på min totala depp. Chefen för psykenehten ringde äntligen upp och jag blev lovad en ny BA (behandlingsansvarig) som hon t.o.m namngav. Jag sa oxå hur jag kände inför utlåtandet till FK, men det skulle jag prata vidare med min BA om... Jomenvisst, om hon ringer ska jag baske mig hoppa upp och rita ett kors i taket. Jag kommer inte ringa mer förrän medicinen börjar tryta efter sommaren, det är alldeles för energikrävande att ha kontakt med dem i onödan!

 

Sen åkte jag till Högdalen och hämtade bilen, åkte ut till Gustavsberg och kastade lite boll med en nyklippt Justin och hämtade hem Jens och Sandra med tillbehör (arbetskläder, X-box mm). Passade på att övningsköra lite med Sandra i Älvsjö. Det är ingen idé att hänga för mycket läpp utan man får ta tillvara det goda i livet och glömma resten. Det som inte dödar, stärker! 

                                                Hepp hepp

25.  Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv,
      vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I
      skolen kläda eder med.  Är icke livet mer än maten, och kroppen
      mer än kläderna?
26.  Se på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de,
      ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske
      Fader dem.  Ären I icke mycket mer än de?
27.  Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln
      till sin livslängd?
28.  Och varför bekymren I eder för kläder?  Beskåden liljorna på
      marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
29.  och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin
      härlighet var så klädd som en av dem. (ur Matteus 6 kapitel)

Skulle egentligen på mässa och morgonmöte på jobbet, men ibland måste privata livet gå före. Först fick jag ta en stund med sonen som ringde. Han har fått några dagars jobb på Siggesta Gård och chefen där hade behandlat ungdomarna som skit när de kom till jobbet imorse. Skickat ut dem från morgonmötet med förevändningen att de krattat dåligt... och det är väl en sak, men att göra det inför personalgruppen andra dagen på jobbet? Nej, så gör man INTE! Då tar man ungdomarna åt sidan och förklarar vilka förväntningar man har! Så ungdomarna åkte kränkta därifrån istället och på min uppmaning skulle de ta sig till AF för att berätta för handläggaren om hur de blivit behandlade.

Sen skulle Janne iväg på en resa till Göteborg med skiftlaget. Plånboken borta. Vi vände uppochner på huset och bilen! Sen var det bara att konstatera att den är helt väck. Antagligen har nån pipit den i centrum när han var och handlade igår. Jag brukar bli ko-lugn och tänka väldigt lösningsfokuserat i såna lägen så jag letade upp hans pass, eftersom tågbiljetten är personlig, sen skjutsade jag honom till tåget i Södertälje och tog ut kontanter på vägen. Sen fick han ringa från mobilen och spärra sina kort från tåget.

Nu är allt löst. Tror jag. Jag var tvungen att åka hem och föra över pengar till mig själv, eftesom min dag inte är slut på långa väger, samt coola ner lite. Istället för mässa och morgonmöte blir det lunchmusik och sopplunch på jobbet om allt går vägen nu. Jag har väckt Monica som ska med till Högdalen och simma. Hon är så himla duktig sen hon köpte sitt träningskort!

Hepp hepp!

                   

Vaknade före väckarklockan... ovantligt pigg! Skönt, bara att njuta! Monica hängde med till Högdalen, hon skulle köpa träningskort och träna, jag skulle jobba en timme. Det blev 3 timmar i fredags så ... Idag skrev jag schema för resten av den period jag är 75% sjukskriven. Sen träffade jag Su och vi åkte hem till henne. Hon är ny-opererad och får inte bära. Snackig eftermiddag. Sen hem. Monica och Bekki hade gjort pizza. Jens håller sig ut åt Nacka-Värmdö-hållet eftersom han jobbar denna vecka på Siggesta Gård.

Fick ett fantastiskt sött MMS från C på Grisen! Han är ju det goaste!

                      

Annars då? Förbannar öppenpsyk igen. Har försökt få tag på mina provsvar i över en vecka nu. Idag ringde jag enhetschefen och receptionen bedyrade att hon är duktig på att ringa upp... men det gjorde hon inte. Däremot låg ett brev i brevlådan när jag kom hem. Jag fattar ingenting av det latin som står där, mer än att jag kanske kan ha fel på bisköldkörtlarna för att fosfat(?)-värdena var tokiga, nåt med lågt mmol eller nåt... och att jag ska ta kontakt med min husläkare. Så lugn och fin jag känner mig... INTE! De är inte kloka nånstans. Fungerar psykiatrin så här över lag så förstår jag att det far radiostyrda bilar i Gamla Stan och att folk blir nerslagna med järnrör utanför tunnelbanan. Det är ju helt sinnessjukt att inte kunna få tala med någon när man är inskriven hos dem och de ansvarar för medicinering och annat. Trygg känner iallafall inte jag mig. Och inte har jag nån BA heller. Snacka om att ha hamnat i onåd ... eller nåt. Ändå anser jag mig vara en psykiskt hyfsat frisk person förutom depressionen. Skulle jag lida av nåt annat så skulle denna ointagliga fästning vara en katastrof!

Nog om detta. Sjuka är vi lite till mans. Nu ska jag gå och göra nåt annat.

På äventyr i stora vida världen!

Efter frukost åkte Janne och jag iväg till Kvitten för att slänga sten, metall mm som vi röjt undan från tomten och så. Janne fortsatte sen att jobba ute medan jag gick in och tog disk och dammsög och lite sånt. Grannarna kom över på en fika och då tog jag ett snack med C om Grisen. Hon ville väldigt gärna att jag skulle ha honom, som hon sa - Grisen och jag fick en sån connection från början och det är ju så sant. Nu ska jag bara invänta allergiresultaten och kanske låna Grisen en dag under Kristi Flygare för att se hur jag reagerar, Ragnar reagerar och så har jag barnbarn här på Sanda oxå.

När Janne och jag kommit ut igen på tomten och börjat kratta efter fikat kom C tillbaka... men Grisen förstås! Han fick premiärspringa ute, han fick valpsprutan  fredags ... och våran tomt var kul!


                     
      
                         

Och Ragnar inspekterade noga den lilla killen... och vice versa!

 
                         

Idag har jag shoppat loss ordentligt. Efter att ha krattat tomten åkte Janne och jag iväg... till ÖB, Karlsson och Solberga Trädgård. Jag tycker normalt shopping är asjobbigt, men idag föll jag för flera frestelser. Blommiga foppa-tofflor, badsrumsmatta, superbilliga blockljus, leksaker till Ragnar ... ja, jag minns inte allt... men det som gjorde mig mest lycklig var ett par ödlor i nån tunn svart plåt, bleckplåt kanske.



Janne har lovat sätta upp dem på husfasaden imorgon! De blir mitt signum :O)

Efter vår shoppingrunda gick vi över till grannarna som har Grisen. En trevlig eftermiddag med mycket prat och så Gris-gull förstås!


                           


Janne har nu gått med på att jag får köpa Grisen... men de har en annan intressent så vi får se... jag hade ju tänkt vänta till jag fått allergi-test-resultaten innan jag pratade med C, nu måste jag tänka snabbt om det inte redan är försent. Jag reagerar inte på Grisen vad jag märkt, men på Grisens pappa, dock inte mamman... och så har de katt oxå och det är jag väldigt mycket mer allergisk mot... då är det svårt att säga bu eller bä.

Nu har Janne bjudit på Skagenpanna och Ragnar är glad att vi är hemma efter en lång dag hemifrån. Lite TV kanske?

               

Jag fösökte förklara detta intressanta fenomen för Janne imorse när Ragnar åt äpple och skvätte skal och fruktkött över halva köket... Papegojor i det vilda äter frukt och annat gott i träden! Och nu är naturen så fiffigt anordnad att papegojor är riktigt grisiga i sitt bordsskick vilket gör att marklevande djur får ta del av trädens fröjder, dvs alla söta frukter. T.ex svinen gottar i sig och de äter kärnorna oxå, sen springer de iväg och bajsar nånannanstans och då frodas trädets frukters kärnor i gödseln och vips växer där ett nytt fruktträd som antingen blir mat åt nåt betande djur.. eller växer upp till ett nytt fruktträd där en ny papegoja sitter med sitt dåliga bordsskick. Naturen är fantastisk, eller hur!

Men Janne konstaterade sakligt att vi inte har några grisar under bordet... jag ler i mjugg och säger: inte än!

               

Janne tyckte inte det var ett dugg kul, men det tyckte JAG :D

Imorse skrev jag i almanackan att jag blivit kallad till en rättegång i "vårdslöshet i trafik". Blev lite förvånad, men det ska nog bli spännande. Jag ringde ju upp polisen efter incidenten... men i stort hade jag glömt det hela fram till nu...

Nej, nu ska jag ut och jobba med Janne. Vi ska slänga skräp och sen ska jag hälsa på C och Grisen :P

...inte alls! Janne gick upp i upp i ottan för han hade fått tvättstugetid. Han gick upp och tvättade soffdynor utan att väcka mig. Jag hann upp lagom till han drog ihop dragkedjan på sista kudden och så fick jag hjälpa honom att bära ner dynorna till bilen utanför tvättstugan.

         

Tillbringade några timmar vid datorn och med att packa innan jag åkte till jobbet på em. Vi hade diakonimöte och det tog nästan 3 timmar. Sista timmen fungerade inte min hjärna alls, men jag ser det ändå som en god träning. Jag behöver ju komma in i alla delar av jobbet och det är alltid framtidsplanering inom diakonin. Att sitta och hårdplanera i  2 timmar är tufft så jag får lov att vara nöjd med dagens bravader.

Så hem då, packat hade jag gjort så vi åkte ganska omgående ner till Sanda, Janne och jag. Ragnar med förstås!

      

Nu är vi här. Vi har handlat frukost och slog till på wok-hämtmat till middag. Burit in dynor och mekat ihop hörnbäddsoffan, Ragnar har varit med och burit...han är inte lika rädd att vara ute här som hemma i stan?! Den grå och blåsiga dagen kurar skymning i en fantastisk solnedgång över trädtopparna.

               

Nu har vi haft en tandborste som har vandrat runt i vår övervåning ett par veckor. Ingen vet vems det är och det är ju spännande i sig... men jag bestämde mig för att vems det än är så vill denne inte längre använda den så jag gav den till Ragnar...som behandlade den på sitt eget vis, tandlös som han är!

               

... ska jag avsluta bloggen med. Först ska jag berätta vad jag har gjort idag! Först var jag på provtagning... jag berättade för läkaren igår om min önskan om att låta Grisen flytta hem till oss, men att jag misstänkte allergi. Han skrev remiss på både utomhus- och inomhus-allergier såsom hö, pollen, olika pälsdjur, damm mm. Kan vara skönt att få det utrett en gång för alla. Ändå verkar det som jag tål Grisen. Han är hursomhelst snart klar för att flytta hemifrån så snart så... måste beslutet fattas... och jag är väldigt ensam om det...

                    

Jobbet idag innehöll Torsdagsträffen. Idag berättade och sjöng Lars Gunnar Wiklund för oss om fåglar. Det var han som berättade "legenden om rödhaken" som jag ska försöka återge i slutet av dagens blogg. Nya kära återseenden av mina goa pensionister och jag lämnade jobbet med varmt hjärta. Åkte ut till Linnéa med Änglas Pippi-tröja... hon har längtat!



När jag var nästan framme ringde Linnéa och frågade ungefär hur långt jag kommit för Ängla var ute och letade efter mig och jag hörde henne i bakgrunden: "ho-ho, mommo vareeeduuu".



Tröjan kom fort på... Mommo fick en bukett vitsippor som hjärtegullet förvarat i fickan... sen gick vi till parken.

                  



Upp                                                   uppe                                        ...fort ner



Efter en jättegod pastasallad begav jag mig hemåt. Rebekka och några kompisar har fixat en återträff på lördag för dem som slutade Ormkärrskolan för 5 år sen. Vid planeringen började de prata om födelsedagskalas och så önskade de sig att Bekkis mamma skulle göra marängsviss.... kan man motstå små söta tonårsflickors önskan??? Inte jag. Jag blev så himla glad och stolt att jag får stå för ett positivt barndomsminne ... så jag mötte Bekki vid Willys och köpte ingredienser till svissen. Hemma gjorde hon och jag sviss och pastasallad till lördagen. De ska ha knytis men svissen behövde vi göra lite extra av. Vi gjorde en liten sviss oxå som vi i familjen festat på nu...

... och nu ska jag försöka återge "legenden om rödhaken":

En liten grå och oansenlig fågel satt i sitt bo och såg ett tåg med människor gå på vägen. Först gick tre män bärandes tunga träkors, efter gick en grupp kvinnor och soldater. Fågeln förstod att nåt otäckt var på väg att hända så hon gömde sitt bo med sina ungar under sina vingar så de inte skulle behöva se. På kvällen flög hon iväg för att se vad som hänt... och hon flög runt Kristi kors, torkade bort en tår med sin vinge och drog ut en törnetagg ur hans panna. Då föll en droppe blod på hennes bröst... och efter det förblev fågelns bröst rött och fågeln blev Guds favoritfågel.

Visst var det söt!

                

Dags för en liten papegojhistoria igen! Ragnar fick följa med mig ut på altan för att dricka kaffe imorse. Han har inte riktigt vant sig vid den stora världen utanför väggarna så han blir lite orolig, han knackade mig upprepade gånger på kinden för att göra mig uppmärksam på hur otäckt det var, men jag struntade i honom så ha nöp mig i axeln .... och sa "AJ". Jag var på väg att banna honom men så kom jag av mig av hans träffsäkra "AJ" och började skratta, varpå han oxå börjar skratta... det är så himla kul med djur! 

                   

I övrigt har dagen inneburit läkarbesök och två timmar på jobbet. Läkaren sjukskrev mig på 75% till slutet av augusti. Jobbet blev höstplanering av Torsdagsträffarna och Filtklubben tillsammans med min kollega/vikarie/företrädare.

Nu har jag lagat middag och ätit med "småbarnen" (16 och 19 år gamla). Ragnar har "hjälpt mig" vid datorn, dvs han har bitit i tangentbordets knappar, jagat musen och mina fingrar, raderat ett svar jag skrivit på mailen och bitit sönder en penna... allt är relativt och man kan se saker ur olika perspektiv, eller hur?!

Janne mekar bil, ska ta reda på var Monica tagit vägen och sen sätta mig med stickorna... spetssjal eller Pippi-tröja?

...för uppmuntrande ord. Och Kajsalisa... jag tänkte försöka mig på ett kidnappningsförsök... önskar bara att jag hade nån mer i familjen på min sida. Den enda som är intresserad bor inte längre hemma. Visst är det depp-varning, men det går ju över. Det jobbigaste är väl att det är så svårt med sömnen. Antingen somnar jag inte, eller så vaknar jag inte. Efter ytterligare en medvetslös morgon så tog jag mig till jobbet iaf. Idag hade jag bett om att få hoppa över personalmöte och mässa till förmån för lunchmusik och sopplunch. Det slutade med att jag tog läsningen på eget iniativ eftersom mina kollegor hade fullt upp. Det var ett kärt återseende av många underbara bekanta. Husmor gör ibland en tomatsoppa med aprikoser som är så ljuvligt god...den hade jag turen att få ta del av idag!

Efter lunch åkte jag till terapin. Pratade lite om festen i söndags, hur otäckt det var att komma in i församlingssalen och inte känna igen en enda människa... för att sedan upptäcka att mina egna syskon med familjer satt där, samt flera släktingar och gamla vänner till mina föräldrar. Men helgen har varit lika intensiv som fantastisk och jag var nog på upphällningen redan då. Jag är inte frisk än, om än på god väg.

Efter terapin hade jag 3,5 timme att ta död på innan sista kurstillfället i estnisk spetsstickning. Satt en lång stund i en park och tittade på två- och fyrbenta, sen tornade ett svart moln upp sig så jag gick till Medis och slank in på Orkidé och åt en underbar middag i min ensamhet.

               

Satt kvar över en timme innan jag knallade mot Vuxenskolans kurslokal på Söder. Det finns ett konstverk (?) på Östgötagatan som jag skulle vilja ha en förklaring på:

                
                 Är det påven? Och vad gör han isåfall där?

Det var sista kurstillfället i estnisk spetsstickning, men det kändes inte som ett avslut i vanlig mening. Ska kolla upp Sätergläntan men det blir en fasligt dyr kortkurs veckan före knyppelkursen... Jaa... svårt att prioritera... men Triinu ska ha inspirationskurser i höst så det kanske är vettigare... Man kan inte få allt.

Min sjal blir hursomhelst mindre än den skulle blivit, tror jag. Har stickat för hårt på för tunna stickor... men den kommer att bli större än på bilden:

                 

Det ska stickas på en bård och när den blockats (eller strukits) så antar den sin rätta form. Jens hämtade mig från kursen och nu kom Janne precis hem, han har mekat bilar, vi har ju två med kamremshaveri. Han försvann tidigt imorse med Jens och Mattias för att hämta sin bil i Strängnäs, Mattias kör ju lastbil så han fick hem den på ett flak av nåt slag. Bekki är fortfarande ordentligt förkyld och Monica har haft en lugn hemmadag...

... och imorgon ska jag till doktorn... Har försökt få tag på öppenpsyk i två dagar för mina provsvar, men det är omöjligt. Bad tillslut receptionen att be min obefintliga BA att höra av sig till min läkare och läma provsvaren till honom, men eftersom hon aldrig ringt upp mig så lär hon inte ringa upp min läkare heller. Hopplös institution, det där!

...ont i en punkt precis till vänster om bröstbenet. Det blir bara värre och värre... Slocknade som en Gris före 22.00 igår...vaknade 01.30 och låg och tänkte på livet, relationer, jobbet, hälsa till klockan var strax efter 04.00, då kom Janne, Jens och Sandra hem efter att ha gått nattvakt i båtklubben. Jens och Sandra var rara och tog min vakt för jag var helt slut efter denna händelserika helg. När Janne dundrade ner i sängen bredvid mig så kom sömnen och han påstår att han bara hann krypa ner innan jag "drog tunga timmerstockar".

                    

Idag har jag haft utvecklingssamtal med chefen på jobbet. Så mycket om min framtid kan inte planeras i nuläget, men det var gott att få prata igenom hur det funkar med arbetsupptrappning kontra allt annat som ska börja fungera och hitta sin plats i livet. Livet slår sina egna kullerbyttor och jag vågar inte ha för stora planer för framtiden. Samtidigt tycker jag det är rätt skönt att bara få leva i nuet... men jag förstår att det inte går att arbeta under de förutsättningarna...

                  

Gruppsamtalen på reAgera har gett mig en tillstymmelse till motivation och Aloe Veran hoppas jag nu jobbar med mitt immunförsvar. De två veckor jag druckit juicen har iaf gett effekt på min hud och mage... men jag har ett par månader till innan jag kan säga om det gett de effekter jag önskar. Jag hoppas att de närmaste halvåret kommer ge mig det uppvaknande jag längtar efter. 

                 

Lite mer ork, lite bättre hälsa och hopp om ett levande liv med lagom utmaningar och förstånd att släppa det som inte går att göra nåt åt.

                  

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Ännu en fantastisk dag! Gick upp halv åtta för att göra mig klar att åka till Vallentuna på betes-släpp med barnbarnen... men vid åtta ringde Jens att bilen total-dött i Nacka-tunneln... Jag väckte Janne som åkte och bogserade hem den. Kamremmen hade gått! På långfredagen gick kamremmen på Jannes bil.... och  nu gick den på min... vad händer härnäst? En snabb överläggning, sen tog Jens, Sandra och jag Mitsubishin och åkte till Vallentuna iallafall. Där mötte vi upp med Linnéa, Bella och deras familjer. Vi kom precis lagom till utsläppet så vi hade tur trots bilproblemet. Det är verkligen en superkul grej, tycker jag som gillar allt på två och fyra ben, med eller utan svans.


                              


Fika bjuder Arla på om man anmält sig!



Ponnyridning fanns för en billig peng och mommo bjuder förstås sina stora barnbarn på såna trevligheter!


                                    


Efter dessa begivenheter åkte vi vidare i karavan mot Norrtälje. Pappsen fyller 75 år imorgon och vi firade idag. Ett till litet födelsedagsbarn firades oxå, lilla Thyra fyller 1 år idag! Nu har jag inte bett om lov att publicera bilder på t.ex mina föräldrar, men ett släktfoto på långt håll törs jag publicera. Det är alla mammas och pappas barn med respektive, med barnbarn och respektive samt barnbarnsbarn... alla utom Bekki som låg hemma med en hemsk hals:



...och så en bild på  lilla 1-åringen förstås!

             

Sol tidigt på morgonen, sen bara grått grått grått och blåsigt. Min make ansade en lönn och jag drog ris till eldplatsen. Efter lunch åkte vi hemåt.

            
             Spindelmannen in action!

Skumpade lite över fjärderna, men vi slapp slussa i regn iaf. Nu är vi hemma. Trötta, glada och supernöjda med helgen så här långt!


In mot Nybrokajen
                                  
                                   Vandrarhemmet Af Chapman på Skeppsholmen

Om hälsan står bi väntar fler äventyr innan helgen är slut!

Myspyskväll med svärmor, hennes gubbe och grannar på Aspö. God mat och Valborgsmässoeld på tomten.


Lax och egenhändigt fiskad sikrom                   Grillat är godast!


       

Idag har vi skitaväder, men vi måste hem iallafall. Det kan nog bli en skumpig hemresa .... spännande!