Lite smått och gott...
Onsdagen väcktes jag vid 7-tiden. Åt frukost med familjen. Ängla bredde mina smörgåsar och var verkligen värdinna åt sin nyvakna mormor, såg till att jag åt och drack ordentligt. Sen for vi iväg. Linnéa med sina flickor och jag skulle åka till Monica för att hälsa på och hämta hem de grejer hon inte ska ha med till Skottland. Vi kom iväg halv 10, rastade halvväggs i nära 2 timmar, fortsatte sen direkt till Monicas jobb och hämtade nyckeln till hennes lägenhet, köpte pizza på vägen hem. Linnéa hämtade Monica vid 8-tiden och vi han prata av oss innan vi slocknade vid 11. Jag körde hela vägen och under resans gång utvecklades den rethosta jag haft i flera veckor till en riktigt avskyvärd hosta som började långt ner i lungorna. Jämrans vad ont det gjorde!
På onsdagen gick jga upp vid 8, åt frukost med Linnéa och hennes flickor. Monica kom upp efter en stund, hon hade inte kunnat sova för jag snarkade och hostade så vansinnigt (vi delade rum). Men när hon var klar och vi skulle ge oss ut så var jag tvungen att ge mig. Jag var så förtvivlat dålig att jag fick stanna hemma, satt med norska "The Vocie" på TV:n och stickade klart min provlapp från spets-kursen. Ungarna kom hem till kvällen, Linnéa kokade soppa och Monica stack ut på galej för att firas av av sina kamrater. Linnéa hade köpt chips så vi andra hade torsdagsmys.
Fredagmorgon försov vi oss en hel timme och kom upp klockan 8.00. Vi väckte Monica oxå som inte packat klart riktigt. Snön föll tät och vi kom inte iväg förrän halv 11. Vi rastade betydligt kortare och Linnéa kunde släppa av mig i Örebro vid 4-tiden där jag mötte upp Janne. Jag ringde från hotellet och konsulterade M:s man C (som är läkare) för mina lungor kändes som de höll på att kollapsa. Hos Monica hällde jag i mig Cocillana, Bricanyl och Bromhexin i en salig blandning för att öht överleva. Han skrev ut Bricanyl åt mig... Efter att ha hämtat ut medicinen på apoteket åkte Janne och jag hem till M och C. Vid 6 satte vi oss till bords i Brunnsparken och åt god mat, halv 8 började föreställningen!
Efter showen åkte vi hem till C och M och åt cheescake, fantastiskt gott! Har fått receptet så jag ska baka en och lägga ut dethär sen. Sen åkte Janne och jag till Hotell Storgården och sov natten.
På lördagmorgon var jag helt medvetslös, men kom upp till frukosten klockan 9 iaf. Alla dessa hostiga osovna nätter... Vi gick tillbaka upp på rummet och sov i nästan 2 timmar till, sen åkte vi till M och C, pratade skit och fikade ett par timmar innan vi åkte hemåt. Vi tog en sväng förbi Sanda och tittade till huset där.
Sen åt vi planka i Älvsjö... och efter lite datsurf slocknade jag.
Har hostat hela natten igen. Huvudet känns som vaccum, hela torson värker... men jag åkte iallafall iväg till kamratcirkeln i Frivoliteter. Inte tror jag att jag smittar, för som C sa har jag antagligen ett kraftigt nedsatt immunförsvar efter denna bedrövliga vinter, därav allt som jag dragit på mig. Just nu känns det som om jag har lunginflammation, låter så oxå, men jag har ingen feber och klarar av att vara uppe. Att sätta mig i vardagsrummet eller lägga mig i sängen hela dagen klarar jag inte av, då skulle jag nog hosta ihjäl mig.
... och nu ska jag steka pannkakor till hela familjen. Inatt får jag sova i vardagsrummet så husets arbetande befolkning får lite nattro.
Thyras gångstil (hon är 9 månader)
Svärmors wåfflor
ca 33 st ca 20 st
9 3/4 dl mjöl 6,5 dl mjöl
12 dl mjölk 8 dl mjölk
3 tsk bakpulver 2 tsk bakpulver
3/4 tsk salt 0,5 tsk salt
minst 200 gr smält smör/margarin minst 150 gr smält smör/margarin
Låt svälla en stund och sätt igång att grädda! Servera med sylt och grädde, förstås!
Svärmor jobbade på dagis och jag tror att hon fått receptet därifrån. De gjorde den mesta maten själva när hon jobbade där och jag tycker att detta recept slår färdigpulvren med hästlängder!
Måndag so far
Janne gjorde våfflor till middag. Ska lägga ut receptet här för om en månad stundar våffeldagen och det receptet vill jag ha med mig. Med internet och denna blogg kan jag få med mig det överallt där det går att låna en dator med internetuppkoppling!
Följde med Jens och hämtade Mitsubishin som varit utlånad ett tag. Fruktansvärt mycket bilar överallt, kollektivtrafiken fungerar ju knappt här i Stockholm. Nästan -20 grader och halt i backar och kurvor! Och jag har aldrig sett så många civilsnutar på en kväll!
Nu ska jag skriva ner receptet och brodelera lite, men det blir nog en tidig kväll. Ryggen värker och jag är extremt trött!
Fjärde förkylningen
Gårdagen blev lugn hursomhelst. Frös efter min iskalla mini-promenad, satte på mig extra strumpor och tillbringade eftermiddag och kväll under lampans sken vid TV:n. Lamporna är extra starka så det blir varmt där! Borde väl ägnat mig åt att göra klart nåt halvfärdigt arbete, men jag struntade i att vara klok och började brodera på min indianflicka istället. Handarbetet tar ju inte mer eller mindre plats om det är färdigt eller inte. Skillnaden är väl det man vill ha upp på väggen, om det är nåt motiv man längtar efter. Dessa kvinnoporträtt jag hittar lite här och där ger mig nån sorts styrka. För mig har det blivit ett symbol för styrka, skönhet och integritet...eller nåt...
När jag la mig inatt var det 25 minusgrader ute, när jag vaknade var det -21, nu är det bara -16 grader. Våren är på väg ;O)
Jens skottade snö i flera timmar igår, kom hem vid 23.00 och somnade omgående. Imorse åkte han till andra jobbet före 07.00. Bekki fastnade i kollektivtrafiken och det tog 1,5 timme för henne att komma till skolan. Janne och jag pratade lite om den närmaste framtiden och vi beslöt att hämta Bekki från skolan och skjutsa henne till kiropraktorn i em. Vi har kollat väderleksprognoser och kanske kan Linnéa och jag komma iväg till Monica på onsdag iallafall, vädret verkar bli lugnare än de spådde i helgen. Jag hoppas det så hennes flyttkartonger kan komma hit innan hon far vidare mot Glasgow! En halvdag i taget! Vi får se vart förkylningen bär hän oxå. Jag tar inget för givet längre, man blir bara besviken! Om jag fick önska mig en enda sak i nuläget så vore det lite positiv energi... men det är en rätt stor önskan förstås.
Shit the same! Nu ska djuren får frukostlunch och sen får vi se...
Carpe Diem
Det tog Bekki 2,5 timme att komma ut till Ekerö inatt, tåget fastnade två gånger. Hon och killkompisen gick härifrån strax före 22.00 för att han skulle hinna med en buss hem till sig. Bekki kom inte ifrån T-banestationen... Men men 00.37 fick jag ett mess att hon kommit fram till kompisen. Själv satt jag uppe en timme till för att bli klar med tröjan till mamma.
Janne smög iväg till jobbet en stund efter 05.00 eftersom han var osäker på hur vägarna såg ut. Nästa gång jag vaknade var klockan 9.15 och då var det Jens och Sandra som fått jobbförfrågan om att skotta snö, så de höll på att förbereda sig med matsäck och dryck för ett långt dagspass.
Själv låg jag och sträckte på mig och funderade över vad jag skulle kunna ta mig för idag. Och så tänkte jag på varför jag inte har förmågan att faktiskt bara ligga i sängen hela dan och inte göra ett skit?! Jag vet inte om det är bra tankar eller inte för nästa gång jag reflekterade över vad jag höll på med så var jag i full färd med att slänga gamla jul-blomstergrupper och plantera om några fina murgrönor jag inte lyckats ta död på. Djuren fick frukost och Ragnar fick en lång lekstund ute. I ett par dagar har jag försökt att lära honom kommandot: "Ajaj" och "Nej", jag tycker han svarar bra på det. "Kom då" vet han precis vad det betyder, vill han komma så hoppar han fort upp på handen, t.ex när han vill komma ut ur bur eller voljär...men om han inte vill, t.ex gå in på kvällen, så sticker han eller gömmer sig på min rygg. "Ajaj" vill jag ska betyda att han inte får ta en sak, t.ex bita i blommor, käka upp nyckelskåpet, bita i taklisterna. När Linnéa med familj var djurvakt i december så lydde han lilla Änglas "Ajaj" och det tycker jag är häftigt! "Nej" ska framförallt betyda att han inte får bita sina människor.
Foto: Magnus Jönsson
Att fåglar bits är inte nån aggressions-handling. Ofta är det små kärleksbevis, lek eller frustration vid understimulans. Ragnar nyper gärna mig där han kommer åt, och då menar jag nyper. Det är en kärleksförklaring jag inte accepterar. Ibland har jag stora blåmärken, framförallt på armarna, efter hans uppvaktning. Han vill ju bara berätta hur mycket han uppskattar mig, men han krossar överhudens små blodkärl så jag ser för j*klig ut. När han jagar fingrar och tår, biter i öron och möbler och så vidare har han oftast haft långtråkigt. Papegojor lever i par och stora flockar, så en papegoja som får sitta i bur/voljär hela dagarna blir bitig och skränig. Att dressera papegojor är en bra och rolig stimulans och jag vill gärna lära mig mer om det så småningom. Klick-träning är jag framförallt inne på.... men det blir senare i livet.
Idag la jag mig på golvet med honom. När jag åt frukost slängde han ut hela sin leksakslåda på golvet och han är lite osäker på att leka på golvet själv. Jag försökte sitta med honom men ryggen skrek ut sina protester så jag la mig på rygg och jämrans vad det knakade.... men efter det har jag varit nästan värkfri så nåt la sig kanske tillrätta? Hursomhelst så låg jag stilla där och bara iakttog honom innan jag visste vad det var som knakat. Han var harmonisk och gick runt bland sina grejer och sysselsatte sig själv. Ibland tog han en promenad över mig oxå, försökte sno en knapp, kollade in utsikten från mitt knä, puffa mig på kinden och så. När han tröttnat satte han sig på mitt bröst och ville bli kliad. När han är så tillfredställd av lek och sällskap är han en underbart kelig fågel. Han ansade mina nagelband och burrade upp sig. Han är alltid underbar, antingen nyfiken och påhittig eller gosig och kelig. 
Igår klämde han sig i dörren till djur-rummet och det tänkte han inte göra om idag. Idag satt han på dass-dörren och tittade på mig medan jag gav alla hans kompisar frukost, sen följde han snällt med in i voljären och började sortera ur sina favoritfrön och broccoli som han älskar.
Jag tog sop-påsarna och ett brev som skulle postas och gick ut en kort promenad. Uppe vid sop-stationen blev jag stående med två grannar en stund och det var skönt att se levande människor. Solen värmde bra trots alla minusgrader. Men sen försvann solen och då blev det svinkallt, jag löpte kvickt upp till brevlådan, kryckade mig över snövallen och fick i brevet genom springan. Kryckade mig huttrande hem igen.
Det är härligt att fånga dagen. Jag har inga planer för återstoden av denna söndag. Nu yr snön igen och jag kommer vara ensam hemma....
Så blev lördan istället
Många pauser, stod upp en stund ibland...men när jag hela tiden lyckades dra av tråden gav jag upp. Det blev nästan 14 cm och 12 cm riktigt knypplad spets ger godkänt på kursen. Söt spets, tycker jag. Nu har jag beställt lite nytt från Svenska Spetsar.
Ryggen ömmar. Nu tänker jag ta lite glass
och sen börja sy ihop en stickad tröja mamma kom med före GC... har glömt den, men nu ska de hitåt på måndag så kanske kan de få med sig den då...Jens och Sandra har åkt till Tumba. Jens ska eventuellt prova att jobba lite efter förkylningen om de ringer in dem om snöskottning... det känns ju som risken är stor! Bekki sitter och snackar med killkompisen och sen ska hon sova över hos en tjejkompis ute på Ekerö... Hoppas bussarna tar sig fram i skitvädret...
Inställd lördag
Idag känner jag mig insnöad. Jag har i åratal längtat efter att få lära mig måla ikoner och nu skulle jag få komma till en nybörjarkurs i Hammarbykyrkan och testa på idag. Det är en kurs Sensus har, men eftersom jag visste redan på förhand att jag skulle missa minst 4 gånger av terminens 10 tillfällen så skulle jag få komma och kika lite, provmåla lite kanske. Nu fick jag ryggskott och missade en gång till - den första lektionen, sen var det kanarie-resan som snodde lektion två och tre ... och idag bara vill jag inte åka ut och riskera min läkande rygg. Det har tagit en del tankevånda, men så tänkte jag på mig själv som den envisa elefanten som bara plöjer fram genom landskapet... och det hjäpte mig att komma till sån sans att jag insåg att det spelar inte någon nån roll om jag kommer eller inte. Kursen är igång. Jag kan inte delta till 100%. Varför inte spara lite på godiset, ringa och prata med läraren på måndag och kanske köra igång till hösten? Kanske kan jag få komma och kika på en lektion senare i vår?
Den största besvikelsen är nog ändå att inte komma iväg till Monica, men vi måste ju tänka klokt och förståndigt. Jens och Linnéa skulle turas om att köra, jag är ett bihang... och så två älskliga småflickor i barnbilstolar... åka genom klass2-riskområden, hårda vindar och många minusgrader... 50 mil ... Nej, det är inte förståndigt! Linnéa och jag kom överens om det imorse efter att jag ringt Jannes jobb och fått väderleksrapporter från deras stationer (han jobbar ju på värmeverk). Ringde Monica och hon höll fullkomligt med oss, det snöstormade hos henne oxå. Vi får se senare i veckan, hennes grejer måste ju till Stockholm på nåt sätt... men det löser sig.
Idag får jag väl ta dan som den kommer. Det rena tvättberget är enormt, vika smågrejerna och minska det lite grand kanske? Knyppla en liten stund? Kan ju sitta rätt bra nu, lite molande värk men jag skulle kanske kunna göra lite på dukaterna om jag pausar ofta. Vattna blommor och leka med Ragnar.
Ragnar ja...dagen började ju med nåt som kunde blivit en katastrof. Han klämde foten i dörren! Han brukar ju hänga med när jag matar de andra djuren och så. Han brukar oxå sitta uppe på dörren till djurens rum och jag är noga med att kolla var han är, för att klämma framförallt tam-fåglar i dörrar är en vanlig skade- och dödsorsak. Men idag missade jag honom! Nå, jag fick undersöka honom, inget brutet och ingen blodvite, men han satte sig i voljären med foten uppdragen under magen. Dessutom så vaknade inte Drutten (det äldsta marsvinet) när jag gav dem frukost imorse... först när jag klappade henne över huvudet... och då spratt hon till och sprang och gömde sig... Inget kul alls, men jag vet ju att jag har med tre gamla damer att göra så "det" kan hända egentligen närsomhelst.
Ja, det var det om denna lördag så långt. Vi får se dagen som en överraskningarnas dag! Vad som helst kan hända! Jag ska hålla sinnet öppet och låta mig överraskas av livet för jag tror att allt har en mening!
Favvo i repris...nästan
Syfestival
När jag åkte hem tog jag pendeln till Älvsjö-mässan och gick på syfestivalen...iförd korsett och med krycka i högsta hugg, förstås! Jag gick första gången på den i Kista i höstas och det var rätt trångt och åbäkigt... men här var det luftigt och det fanns plats. Träffade mina frivolitets-kompisar från Jakobsberg och vi pratade lite mönster, frivolitets-stärkelse och ryggskott. Det var gott att se dem. Träffade oxå en arbetskompis och pratade lite syfestival-arr med henne, lite jobb, sjukdomar och broderi. Pratade lite med Triinu Andreasson som har kurser i estnisk spetsstickning. Jag tyckte det var väl arrangerat i år. Hann se allt utan att få klaustrofobi eller bli sönderstressad och nerknuffad. Lite smått och gott köpte jag förstås:
Frivolitetsmönsterbok med djur, frivolitetsgarner, knyppelgarner, stärkelse .....
och metallhängen som man kan ha på t.ex frivolerade bokmärken
Janne kom och hämtade mig med bilen för efter promenaden längs ett moddrigt Ringvägen, stå i pendeln och 2 timmar på Syfestivalen så var ryggen lite mer än trött.
Nu ska jag packa ihop mig och lägga mig tidigt. Imorgon ska jag spana in ikon-målning i Hammarbykyrkan och sen åka för att umgås lite med Monica innan hon flyttar till Glasgow. Lite positiv input medan jag går här i "väntans tider", väntan på ryggröntgen, väntan på hitten och ditten och bättre tider. Positiv input och kärleksfull påfyllning, tack!
Joh 15:4
Detta bibelord fick jag med mig i min sändning från Ersta efter diakonutbildningen... och igår fick jag anledning att bläddra bland alla mina betyg, en maffig samling... och där låg det.... I en pärm har "präktiga jag" samlat allt så jag ska ha lätt att hitta det vid behov. I min pärm finns verkligen allt, inte körkortet för bilen då, det ligger i plånboken, men förarbevis för båt, glödvandringsdiplom, intyg om att jag gått "individuell kapacitetsutveckling", "säkerhet och organisation i telefonväxel", "tangentbearbetning", datakörkortet ECDL, "service och innesäljarutbildning", lagledarkurs från Stokholms fotbollförbund osv osv i all oändlighet. Här finns oxå grundskolans betyg där jag bl.a. kan stoltsera med en fyra i musik från Adolf Fredriks musikklasser, MVG i engelska B - datakunskap - Samhällskunskap A från kunskapslyftet (gymnasienivå), likaså VG i svenska B, affärsjuridik, rättskunskap mm mm när jag pluggat andra gymnasiala kurser som vuxen. VG i hälften av kurserna på magisterutbildningen i socialt arbete, Magisteruppsatsen skrev jag samtidigt som jag jobbade mitt första år som diakon...på diakonutbildningen och socionomutbildningen kunde man bara få G och IG förutom C-uppsatsen. På den fick jag och min kompis som jag skrev den ihop med G, och det är vi nöjda med. Den var inlämnad för VG-prövning, men snälla nån, jag var i Filippinerna och intervjuade i två av de tio veckorna vi hade på oss, en vecka gick åt till SIDAs, kurser och ovanpå hela baletten skrev vi den på engelska då det var ett krav från SIDA om jag skulle få stipendium så vi kunde genomföra arbetet - hur NGO´s i Manila jobbade med sexuellt utsatta barn. Och sist men inte minst, när jag kom hem fick jag ryggskott efter flygresan och min kompis var höggravid så vi turades om att skriva och ligga i soffan och kommentera.
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."
Imorse var jag på cell-provtagning i Högdalen. Det var vidrigt att kliva upp efter ännu en o-soven natt, men inget blir ju bättre av att ligga och tycka synd om sig själv. In i duschen, kaffe och macka. Egentligen skulle Janne köra mig men han blev magsjuk inatt så jag fick krycka mig iväg själv, premiärkörningen med bilen efter ryggskottet, det gick bra. Men väl inne på barnmorskemottagningen blev jag fundersam.... för vad hade jag tänkt? Cell-prov i min kondition? Men jisses, det är ju en gyn-stol man ska upp i. Inga detaljer, jag kom upp...och ner... och in på Konsum för att bunkra upp med blåbärssoppa till sjuka maken. Stod inne på apoteket en stund men mindes inte vad det var jag skulle handla. Stod och tittade längtansfullt bort mot jobbet en stund, fika kanske? Men nej, inte med risken att smitta folk med magsjuka. När jag kom hem mindes jag att det var sprit jag skulle köpa på apoteket, jag tog det sista ur flarran när jag sanerade toan efter gubben inatt. Nå, nu får det gå på tro och viljestyrka! ... avskyvärt att komma hem till ensamheten och tystnaden, gubben magsjuk och sonen vrål-förkyld i sina sängar, själv lever jag som en värkbruten zombie i vardagsrummet.
...och så började tankarna igen. "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig." Alla mina betyg och diplom, alla mina prestationer. Och så en kommentar från TV:n igår från Law and Order: "Vad gott gör mig mina pengar nu?" ...fälld av en dödsjuk rik kvinna som just insett att hon blivit lurad av sina närmaste, för sina miljoners skull. Vad hennes närmaste inte visste var att hon sörjt väl för var och en av dem efter sin död.
"Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."... ja, vad har jag tänkt egentligen? Jag har inte tänkt alls, bara rusat på i min iver att vara duktig, att lära mig massa kul och vara till lags, bli omtyckt, vara en shysst typ. Aldrig ifrågasatt varför utan bara spotta i nävarna och gå på som en envis elefant. Inte fyllt på med positiv energi, bara jobbat för bekräftelse... Glömt att vårda Helig Andes tempel (kroppen) utan bara använt det som ett redskap för mitt eget stora ego. Vilken byggnad håller i evighet utan omsorg? Och i min iver att vara mänskligheten till lags så har jag inte märkt att min gren ramlat av vinstocken och försökt klarat sig utan det som ger den livsnäring. Inte undra på att jag bildligt talat nu ligger på marken och sprätter till ibland med pigmentfläckar, struma, ryggsmärtor, evighetslånga förkylningar, fetma och depression. Jag är en seg kärring och Gud har fullkomligt fått klubba ner mig i backen och satt min betygspärm i nävarna på mig...för att jag ska skymta en insikt! ...en insikt som kanske flyr undan igen? ... eller inte...?
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er." Dags att släppa lite på prestationkraven? Lyssna inåt? Lyssna till Guds kall och kroppens signaler? "Vad gott gör mig alla mina betyg nu?" Har jag inte bevisat att jag kan allt som jag bestämmer mig för? Men vad VILL jag då? Och vad vill GUD med mig? Hur ska jag kunna höra om jag aldrig lyssnar? Imorse läste jag en artikel i Kyrkans Tidning som verkligen fastnade. Nedkortat så handlade den om en ung goth-tjej, Nathalie, som hade både Marilyn Manson-affisch och Jesus-ikon på väggen. Nathalies mamma var ockultisk så hon var uppfödd med både pentagram och tarot-kort. Mamman blev arg när Nathalie ville konfirmationsläsa. Nathalie jämförde att vara goth med ökenfäderna, båda är sökare. Hennes kontakt med kyrkan gav henne trygghet och hon möttes med förståelse och respekt, "trots" att hon var wicca (typ häxa) och försökte provocera. De såg henne som påläst och intresserad istället. Artikeln avslutades med att "Som wicca kände hon sig tvungen att kontrollera krafterna, nu kan hon läggga allt i Guds händer. - Som kristen kan jag slappna av. Jesus hjälper mig. Jag går till honom när jag har problem, i bönen lämnar jag över mina bekymmer, säger hon. - Jag har längtat efter den tryggheten" ... jag blev så tagen av artikeln, och Nathalie. Allt blev så självklart ... Allt är ju självklart, så självklart att det blir osynligt! En bil behöver tankas och servas mellan varven, ett hus behöver renovering och upprustning mellan varven för att kunna fungera, en kärleksrelation behöver näring för att hålla. Jag bara ger och ger och har svårt att ta emot. Och när jag vill lära mig något är det för att bli bättre på något sätt, oftast har det varit i jobbet, men det kan oxå handla om att bli lite mer spännande som person, genom att t.ex lära mig flyga, vandra på glödande kol, bemästra en snowboard ...
...eller bestiga ett berg på kryckor?
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."
Finns inte...
...så mycket att säga. Känns lite som om jag inte finns, helt enkelt. Är grymt trött igen och det skulle inte förvåna mig om min sköldkörtel skenar igen. Men Janne skjutsade mig till sjukgymnasten, som inte heller ville göra nåt före ryggröntgen, det blev lite småsnack bara.
Men men, vi for ner till Länna iaf, fikade på varsin semla på CityGross, handlade lite, köpte ny toasits på Bauhaus (vår andra var sprucken när vi kom hem från GC) ... och stallströ (sågspån) på Beijers. Nu står en stek på spisen och livar upp vardagen lite. Sen ska marsvinen få rent...
Ragnar :O)
Dessa bilder är gamla... men roliga tycker jag.
Mammas <3
Gulleplutt
:O/
Nej, dags att slappna av, titta ut på gatlampan och tänka vackra positiva tankar. Imorgon väntar nya äventyr!
:O(
Idag har jag iaf varit hos husläkaren och han sjukskrev mig på heltid i 4 veckor. Om 2,5 vecka ska jag ta nya TSH-prover för att se om sköldkörteln börjat skena igen, den har annars legat stabilt under hösten. Jag har oxå varit hos kiropraktorn som tyckte att min rygg svarat bra på förra behandlingen. Hon vill inte gå in och jobba på ländryggen före jag varit på röntgen och MRT den 1 mars, hon vill veta hur det ser ut och om det är ett diskbråck som bråkar innan hon ger mig behandling i mitt smärtande område. Avslutade dagen hos terapeuten, sen kom Jens och hämtade mig. Han var med upp till VC imorse för han är grymt förkyld och vaknade av ett astma-anfall. Tur att jag hade lite gammal astmamedicin kvar som kunde häva anfallet. Han fick inte träffa nån dr, men en ssk som bedömde det som en virus och så fick han ett telefonnummer till Söderjouren om han skulle få nya astmaanfall (han har inte haft astma förut).
Janne är i Helsinfors på 40-timmarsX, Bekki är hos en kompis och Jens sitter och hostar upp lungorna vid sin dator. Jag ska.... gå och dra nåt gammalt över mig...
GC 2010
Nu ska jag skriva en liten sammanfattning om vår underbara resa till södra Gran Canaria! Det var alltså min man Janne, min äldsta dotter Monica och jag som flög ner förra lördagen. Förutom lite turbulens över Biscaya, två fulla ålänningar och en ännu fullare gotlänning så gick resan bra...fram till landning, fy arton vad ont det gjorde i ryggen! Vi tog buss till hotellet och efter incheckning tog vi taxi till Puerto Rico där vi köpte bikinis, handdukar och åt middag. Monica blev uppraggad direkt och vi hade fullt sjå hela veckan att freda henne från friande spanjorer som bjöd allt från 30 kameler för henne till fri barnpassning av henne ;O)
Söndagen tillbringade vi vid Anfi beach på fm och på em tog vi Glass Bottom Ferry till Puerto Mogan... och som sagt, Monica var lite farlig att ha med. Hon blev insliten i förarhytten och fick ratta båten från Puerto Rico till Puerto Mogan. Hon blev erbjuden att fortsätta köra båt dan efter, men hon nappade inte på det...
Vi åt på Zoo och knallade runt i den jättevackra staden, sen tog vi taxi hem.
Måndagen tillbringade vi vid poolen och åkte på em in till Playa del Ingles och Yumbo Center. En del av tiden tillbringade vi hos en tatuerare och det slutade med att vi gick därifrån med en inbokad tid på fredagen... Monica och jag hade bestämt oss!
Tisdagen var min födelsedag och den firade vi med att tillbringa förmiddagen vid poolen, eftermiddagen tog vi en minigolf-turnering som jag förlorade stort... och på kvällen åt vi flamberad sjötunga på restaurang Fernando i Patalavaca. Jag kan verkligen rekommendera den restaurangen! Liten, familjär och vilken mat!!!
Onsdagen hade vi tänkt oss att åka till sanddynorna... men Monica fick migrän så Janne och jag tillbringade dagen vid poolen medan Monica sov. På kvällen åkte vi till Puerto Rico, fönstershoppade lite och åt middag.
Torsdag var mulen så vi hoppade över den planerade färden till sanddynorna och tillbringade en lat förmiddag på balkongen, men på eftermiddagen snörde vi på oss skorna, jag tog bägge krycksen och så besteg vi ett berg invid hotellet. Vi hade sett människor uppe på toppen vid ett kors både när vi var där i december och nu, så vi chansade på att även jag skulle klara det. Det var en utmaning, men jag kan vara riktigt envis när jag bestämt mig!!!
Efter den bedriften åt vi på hotellområdet och på kvällen följde jag Monica ner på marknad på torget nedanför hotellet.
Sist och allt annat än minst... fredagen! Äntligen kom vi iväg till sanddynorna...och förvånade blev vi för hela stranden i Meloneras var bortspolad så man fick vada över till stranden....och säkert 30 meter av sandstranden var bortspolad ut i havet! Det såg helskumt ut. Det var riktiga oväder därnere veckan innan vi kom och här fick vi verkligen se vad naturens krafter kan göra!
Vi började gå längs stranden... och efter en bit kom vi överens om att gå så långt vi orkade...ett tilltag som jag senare delvis ångrade, delvis blev stolt över... för strandremsan mellan Meloneras och Playa del Ingles är ca 8 km lång och den gick vi barfota...jag med en krycka...och när vi skymtade Playa del Ingles hade jag så ont i ryggen att jag var grinfärdig...och när vi kom fram till Playa del Ingles var jag så stolt över att ha klarat den bedriften! Men där tog det stopp och vi tog taxi upp den kvarvarande kilometern från Playan till Yumbo Center.
Efter att ha inmundigat en tonfiskmacka respektive en räkmacka intog sedan Monica och jag båren (eller vad vi ska kalla den...) hos tatueraren. Monica fick sig ett par tjusiga körsbär och jag en graciös fjäril på våra högervrister.
På kvällen åt vi flamberad firre på Fernando igen och avslutade vår vistelse med flamberade jordgubbar! Sen hem och packa.
Lördagen var resdag. Vi packade ihop oss, checkade ut vid 10.00 och tog bussen till flygplatsen. Där satt vi till vi kunde checka in och sen flanerade vi i taxfreen. Hemfärden gick bra, lite turbulens över Biscaya igen. Vi landade en halvtimme för sent och fick vänta länge på bagaget så Jens-stackarn fick sitta länge i bilen utanför Arlande och vänta i kylan. Var hemma närmare ett på natten.... pratade lite med ungarna, gick ner i varv.... och söndagen har jag redan skrivit om här.
#%&=£@X$}%Z&#%
Jag har sjukskrivit mig från jobbet både idag och imorgon. Är förkyld med en jättejobbig hosta, har haft jättesvårt att sova sen vi kom hem så jag är trött och deppig ovanpå ryggvärken som är sämre. Men, men, jag ska ligga här och deppa en stund till sen ska jag rycka upp mig. Imorgon ska jag först till min husläkare, sen till kiropraktorn och terapin, efter det kanske jag dansar! ......... men visst är det surt, på två månader har jag utöver mina struma-relaterade krämpor och min envisa övervikt drabbats av borrelia, tre förkylningar (trots båda influensavaccinerna), ryggskott och nu Vitiligo. Ibland skrattar jag och tänker "Bring it on! Ont krut förgås inte så lätt!"... ibland känns livet slut. Vitiligo är inte farligt, inte struma, myom, psoriasis, allergi eller ryggskott heller.... men när tar det slut?
100 frågor
1.Vad är klockan: 19:53
2.Vilket namn stå det på ditt födelsebevis: Eva Gunilla Linnéa.
3. Smeknamn: Gugge, Guggelutt ...gubben kallar mig hjärtat ... och så morsan förstås!
4. Vad heter dina föräldrar: Paul och Birgitta.
5. Antal ljus på din senaste tårta: 0
6.Husdjur: Ragnar - dvärgara, Solero och Blue Moon - dvärgpapegojor, Kautchuk och Esmeralda - en indisk och en grekisk sköldpadda samt Drutten, Tova och Bagheera - marsvin.
7.Hårfärg: Har varit slingad så länge att jag inte vet... antagligen råttbrunt.
8.Favoritfärg: GRÖN ... och alla andra färger.
9.Piercing: 16 hål i öronen. Har provat navelpiercing men den rejekterade två gånger...
10.Tatuering(ar): 7 stycken so far... 3 svalor på höger bröst, höger axel och höger innerarm (Stockholm 1989), fjädrar på vänster arm (Thailand 2002), 2 ödlor på vänster vrist (Filippinerna 2004), nyckelpiga på höger fot (Gran Canaria 2007), och en fjäril på höger vrist (Gran Canaria 2010).
11.Födelseort: Danderyds sjukhus i Stockholm.
12.Bostadsort: Hagsätraish
13.Nuvarande bostad: Bostadsrätt
14. Har du varit kär: Är fortfarade, efter mer än 20 år!
15. Har du varit i några andra värlsdelar: Afrika (Etiopien 2006, Tanzania 2007, Egypten 2008) och Asien (Thailand 2002, Filippinerna 2004)
16. Har du varit med om en bilkrasch: Not yet...
17. 2 eller 4 dörrar (på bilen): Fyra och en baklucka.
18. Kaffe eller glass: Kaffe på morgonen och glass resten av dygnet!
19. Snuttefilt eller kramdjur: Kudde?
20. Salladsdressing: Blue Cheese eller vitlök.
21. Färg på strumporna: Svart.
22. Lyckotal: 7 och 13 kanske... har inga egentliga lyckotal.
23. Favoritfilm: Just nu Stieg Larsson-filmerna och G-force!
24. Favoritcitat ur en film: Yiiii-haaaaaaa...
25. Bästa semestern: Varför välja?
26. Favoritmat: Mmmm, Thai, tror jag...
27. Bästa veckodagen: Söndag
28. Senaste låt du har lyssnat på: Ja du... 107,5 och Lugna faoriters urval f.n.
29. Tandkräm: Nåt spanskt... Denta-nåt, som vi tog hem från Gran Canaria.
30. Favorit TV-program: När jag orkar titta.... Hemsökta hus, uppdrag Granskning, Outsiders typ, CSI mfl...
31. Favoritrestaurang: Sockenpans Thai och Abyssinia.
32. Favoritblommor: Orchidéer, Vallmo, Hibiskus.
33. Tycker inte om: Lögner
34. Sport att titta på: ...eh, nej...
35. Snabbmatrestaurang: Pizzerian, McDonalds McFeast.
36. Senaste sjukhusvistelse: Huddinge sjukhus, ryggkliniken 17-21 januari i år ...ryggskott.
37. Favoritdricka: Kallt bubbelvatten!
38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: vita
39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: Ingen, tog det på första försöket!
40. Var är du om 10 år: Död eller kärnfrisk och jobbar utomlands ett par år.
41. Vem fick du senast e-mail från: Har inte kollat sen vi kom hem från Kanarieöarna.
42. Är du dömd för något brott: Nope.
43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: Willys
44. Vad gör du när du är uttråkad: Handarbetar - frivoliteter f.n.
45. Fras/ord du använder (för) ofta: Cheeezez och shit pommes frites.
46. Vän som bor längst ifrån dig: Jaa....Monica, min äldsta dotter kanske.
47. Vad retar du dig på: ...att inte kunna gå ner i vikt :O( och dessa ständiga sjukdomar!
48. Det bästa du vet: Att resa... och min familj förstås.
49. Läggdags: När jag är trött, oftast nån gång på kvällen.
50. Vem tror du kommer att svara snabbast på det här: Ingen aning... inte jag iaf!
51. Vem/vilka tror du kommer låta bli att svara: Jag tänker inte skicka vidare!
52. Vad är klockan: 20.38 ... och familjen vill ha glass med chokladsås så nu tar jag halvtidsrast!
............................
53. Favorit beatle: sångruppen Beatles eller skalbagge? Nyckelpiga om det senare menas, jag föddes efter sång-gruppen Beatles glansdagar.
54. Favoritlek: Alfapet och TP.
55. Favoritfilmmusik: Finns det en sån genré oxå?
56. Skostorlek: 36-38
57. Syskon: Anita, Lisbeth, Robert och Monica (R.I.P)
58. Favoritpålägg: Avocado med lite salt.
59. Om du skulle skänka bort S: den frågan förstod jag inte....
60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: Carpe Diem
61. Bästa bok du läst: Alltid den senaste jag läst... och just nu är det Jens Lapidus böcker.
62. Är du internetberoende: Nope, men jag har mina favvo-sysselsättningar som bloggen och Fejan.
63. Favoritdjur: Fåglar
64. Gillar du snö: Ja
65. Favoritglass: Sia´s Choklad.
66. När köpte du något åt dig själv sist: Förra veckan. Ett par gröna örhängen i glas föreställande högklackade skor.
67. Är du långsint: Kan vara extremt långsint... men inte så ofta.
68. Favoritgrupp/artist: Hm, Andrea Bocelli är en stående favvo, annars växlar det efter humör.
69. Vilken är din bästa egenskap: Jag är nog rätt lyhörd, öppen för andra människors historia.
70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: Att blir frisk!
71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20.000 kr: Aldrig!
72. Vad gör du: Svarar på 100 frågor
73. Mest intressanta stad du varit i: Rom
74. Vilket djur skulle du identifiera dig med: Varg
75. Vad fascinerar dig hos andra människor: Livs-visdom
76. Senaste pojkvännen/flickvännen: Janne forever <3
77. Favoritgodis: Surisar och choklad.
78. Spelar du nåt instrument: Lite gitarr, piano och tvärflöjt i ungdomen. Blockflöjt och munspel hanterar jag nog hjälpligt än.
79. Vilken/vilka sporter gillar du mest: Att stavgå... och simma... när jag själv utövar dem!
80. Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa: Mina vänner och min familj förstås.
81. Vilken film såg du på bio senast: G-force (...ja, den med marsvinen!)
82. Senaste köpa skiva: Uh...det var länge sen... nån avslappningsvariant, tror jag.
83: Roligaste konserten: Sarah Brightman var bra... och Tina Turner... Whitney Huston var oxå bra...
84. Bästa känslan: Att känna att jag lyckats bra med nåt.
85. Samlar du på något: Handen på hjärtat så är jag nog en samlare, men föremålen varierar.
86. Isåfall vad: Sten har jag samlat, och miniatyr-spritfalskor... och elefanter... och studiepoäng... och resmål ...och att lära mig nya handarbeten...
87. Är du feminist: Definitionsfråga... jag vill nog hellre kala mig människonist eller nåt.
88. Om du var ett instrument, vad skulle du vara då: Piano
89. Favoritskiva: Åh... många.... men just nu är det mycket radio.
90. Bästa kompis: Lotta, Marcella, Maran... Ia... Jag vet att jag har glömt flera just nu...
91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: Gammal fetto-tant.
92. Vad stör du dig mest på i detta ögonblick: De pålagda skratten på nåt program dotra ser på...
93. Favoritlåt: Gabriellas sång
95. Har du en mobiltelefon: Ja
96. Vem är du kär i just nu: Min man
97. Vad är det vackraste som finns: Kärlek och vänskap
98. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: Vartsomhelst
99. Är du homo- eller bisexuell: Nej
100. Vad är klockan nu när du är klar: 21.37
Tattos
Sen blev det prinsesstårta, snack och bus med gudmor...
Sen blev det tatueringsprat igen och då fyllde Justin hela sin lilla kropp med dökallar och drakar. Jag är lite fundersam på vilken påverkan hans mommo och gudmor har på honom, den lilla oskyldiga plutten...
Sen körde vi in Monica till Centralen så hon kom med flygbussen till Skavsta för att flyga hem till Oslo. I helgen ska jag åka dit för att hämta hennes flyttkartonger, snart har hon flytt Skandinavien till förmån för Glasgow i Skottland... Spännande värre! Nu ska jag skriva ett nytt inlägg - en lista jag hittade på Bellas blogg, lite av en lärakännasigsjälv-lista, tycker jag.
Fullt ös, medvetslös
Sen stekte jag pannkakor till hela gänget innan alla försvann ut på olika håll. Fast innan huset blev tomt hann vi fika på ostkaka och marsipanbröd... fast det var nog mer russin i den än marsipan...
Nej, jag ska prova spikmatta och tidig säng-gång. Imorgon nya spännande äventyr, även för datorn som ska lämnas in för den laggar så förtvinat... kanske har den nåt trist virus?
Torsdag em
Nu har alla åkt hem. Jens har sovit typ tre timmar på tvåochetthalvt dygn så han tackade nej till skott-jobb inatt. Janne däremot jobbar ett extra nattpass. Nu tänkte jag plocka undan knyppeldynorna som står och samlar damm i vardagsrummet. Det tar nog några veckor innan jag kan sitta och knyppla igen, får ägna mig åt annat hantverk till ryggen stabiliserats, frivoliteter förstås, men jag tror nog att både broderi och virkning skulle funka nu, snart stickning oxå. Mamma hade med sig en tröja hon ville jag skulle sy ihop och sticka krage på...
Monica är på väg hit, hon sitter på flygbussen från Skavsta just nu. Ska bli mysigt att få rå om henne lite. Ska plocka fram rena sängkläder åt henne och så ska jag försöka få Jens i säng oxå, han ligger och snarkar i vardagsrums-soffan, han orkade inte gå ner för trappan utan somnade där han satt efter maten. Sandra däremot är ute och skottar inatt, men hon och resten av gänget får ju sova på dagarna. Det är så roligt att de fått jobb!
Torsdag fm
Timba, Jimba och Gumba på Ngorongorons kraterkant!
Nu väntar jag på att Linnéa med familj ska komma. Det var så trevligt när hon lagade middag åt mig förra veckan så detta blir en favorit i repris. Det lät som mamma och pappa skulle titta in oxå, de håller på att röja hos grannen som dog på nyårsnatten.... nu hör jag dom! Nu kommer dom!
Nu ska jag göra marängswiss!
Missinassen igen
Det blev väl rätt likt! Fast jag har ett grövre garn än vad som angavs i mönstret och så har jag gjort några småfel förstås. Håller på att testa lite olika flingor, vill ha några i granen nästa jul. Jon har en bok med massa vackra snöflingemönster som jag ska få i födelsedagspresent av mamma och pappa. Just nu finns den inte i bokform, upplagan var slut, men den är på gång i nyupplaga och då ska jag beställa den. Håller på med en annan snöflinga nu som jag hittade i mina nybörjarpapper från "Splittringarna", frivolitetsklubben i Järfälla som ses en söndag i månaden.
Nej, nu ska jag se om John Blund behagar dyka upp. Imorgon får jag huset fullt med folk. Jens och Sandra jobbar med skottning i snöstormen. Jens åker antagligen direkt till verket imorgonbitti. Han måste sova mer!
Tack alla snälla!!!
Inatt kunde jag inte somna, var vaken till 3 innan jag la ihop mina frivoliteter för jag började göra fel... sen låg jag och väntade på John Blund tills han kom helt enkelt. Tre gånger fick jag nöjet att ligga och lyssna på familjen när de tassade runt och gjorde sig färdiga, jag tycker det är så mysigt, har alltid tyckt det, även när jag bodde hemma! Kanske för att det nästan alltid var jag som var uppe först. Jag gick i musikskola i stan så jag var alltid först uppe, knackade på förädrarnas sovrumsdörr när jag gick för då skulle pappa upp till jobbet. Men på helgerna kunde jag ligga och lyssna till familjen när de vaknade och jag njöt av att höra huset vakna... Imorse var Jens och Sandra först ut, Jens åkte till jobbet på verket och jag antar att han skjutsade Sandra till nån T-bana. Sen var jag för sömnig för att veta vet som gick upp som tvåa och trea, men Bekki gav sig av till skolan och Janne skulle på kurs idag.
Själv gick jag upp vid 10-tiden efter en sms-växling med Lotta som undrade hur jag mådde idag. Huvudvärk och SÅÅÅÅ trött, men ingen allvarlig värk alls. Dessutom har jag en annan styrka i framförallt vänsterbenet som ju känts försvagat... men kiropraktorn sa att det var lika illa på båda sidorna. Djuren fick sitt näringsintag, jag oxå, sen la jag mig en stund. Ringde Försäkringskassan för att kolla att allt var ok inför resan men de ville ha fler läkarintyg. Denna nya handläggare verkar lika bra som min förra, men hon är trevligare. Hon godkände resan men ville ha läkarintyg för hela perioden, annars påbörjas en ny försäkringsperiod och då blir det krångligare. Ringde VC och pratade med en högdragen otrevlig ssk som snäste att jag fick väl komma ditner och sätta mig imorgonbitti så kanske nån läkare kunde hjälpa mig... men jag har ryggskott och vill inte utsätta mig för smittorna! Tillslut gick hon med på att lämna en lapp till min läkare...och han ringde efter mindre än en timme och det var inga problem att förlänga min vanliga sjukskrivning över resan. Han visste bara inte att man kunde vara sjukskriven samtidigt som man har semester, men det kan man och det ska man om man är långtidsjukskriven.
Under mellantiden hann jag ner till datorn i källarvåningen och dra ut lite papper inför min träff med T och J i Tanzania-gruppen imorgon. Vi ska fylla i fondblanketter så vi kan lägga dem på lådan så fort som möjligt. Folke Bernadottes minnesfond har deadline nästa måndag. Oavsett mtt hälsotillstånd så ska vi iaf göra allt för att ungdomarna ska kunna följa med på bibliotekets invigning.
Efter att ha slumrat till ett par minuter fick jag en liten chock när jag tittade ut genom fönstret. Att snöstormen skulle komma var ju egentligen ingen överraskning, men det gick ju så fort. Jag ringde återbud till sjukgymnasten... kände att det blev för mycket att köra premiärturen efter ryggskottet i snöstorm, jag är ju mycket bättre, men inte bra. Hon förstod det, förhörde sig om korsettens verkan och så vi bokade ny tid.
Några fina bildhälsningar ska jag dela med mig av:
Min morbror skickade denna bild som en bön om god bättring. Jag antar att han tog bilden när han var i Jordanien nyligen och han skrev att "jag och mina beduinpolare ber om god bättring för dig"
Sen fick jag fina bilder av en arbetskamrat som namnsdagshälsning, och denna från Ersta blev jag extra förtjust i:
Återigen: tack alla snälla för era tankar, hälsningar och böner <3
Magic hands!
Alltså... jag var så orolig för kiropraktorbesöket idag att min bästis Lotta följde med och höll mig i handen. Inte blev oron lättare av att min husläkare rått mig att ta med extra smärtlindring och att jag på morgonen fått ett prakthugg i ländryggen. Det gjorde att jag tog full dos smärtstillande innan Janne skjutsade in mig. Kiropraktorn ställde massa frågor, jag fick böja mig hit och dit, gå på hälarna gick inte alls men på tårna kunde jag! Hon gick igenom ryggraden och jag fick ligga på rygg och på mage medan hon gjorde lite styrke-tester som inte funkade nåt vidare, jag var helt kraftlös! Bland det sista hon gjorde var att sträcka ut min nacke och göra ett litet ryck. Det gjorde inte ett dugg ont, men det kraschade rätt bra i öronen. Hon hörde oxå ljudet och det var en hel radda låsningar i nacken som hon fick loss. Sen gjorde hon några av styrke-testerna igen och helt plötsligt hade jag kraft i både armar och ben. Helt otroligt! Rena trolleriet! Som hon kunde se det i nuläget så kan mina ryggskott bero på ett "ryggtrauma" från jag var 10 år! Jag höll en av mina småsystrar i famnen (hon hade inte fyllt ett år än) och skulle gå ner till vattnet med henne så hon fick bada på klipphällen på Lågarö...så halkade jag, fötterna gled undan och jag föll handlöst rakt ner på svanskotan. Hela ryggraden åkte väl upp och gav hjärnan en smäll för jag förlorade medvetandet, ändå höll jag syrran i ett järngrepp och släppte inte taget. Jag kunde inte gå på flera dagar och jag kunde fortfarande få ont i svansen när jag var 15-16år när jag satt med belastning på svanskotan.
Sen har livet spätt på skadan. Fyra graviditeter, mycket bärande och kånkande och ensidigt belastande arbete, handarbetet är förstås delvis en bov. Hela tiden har kroppen kompenserat och bla skapat överrörlighet i andra kotor. Hon ville inte gå in och jobba på ländryggen idag eftersom jag fortfarande har sån smärta, men jag fick en ny tid efter Kanarie-veckan. Det mest otroliga var ändå att jag kunde ta längre steg och behövde bara en krycka när jag skyndade mig över sjukhusgården ner till terapin. Sen kunde jag gå med bara en krycka i affären och bära min egen väska! Janne fick ta korgen och alla tunga lyft, men vilken skillnad det blev... efter lite knaster i nacken! Jag är helt fascinerad! Hos terapeuten fortsatte jag att prata om ryggen, smärtan, "ryggtraumat" när jag var 10 år och detta med trauma, vad är trauma? Det låter så dramatiskt... men så är det med mitt liv oxå, jag tycker mitt liv ter sig rätt normalt, men jag hör andra säga motsatsen... men det är det där med referenser... vad ÄR ett normalt liv? Klart att syrrans sjukdom och död satte sina spår...och allt det som kom efter: giftermål, två barn, depression, anorexia och skilsmässa på fyra år... om man räknar in syrrans död blir det på fem år ... och allt detta innan jag fyllt 23 år. Sen åren som ensamstående mamma som jag räknar som en av de bästa perioderna i mitt liv, mina fina ungar, med jobb, många vänner, många happenings. Sen den lyckliga förälskelsefasen med Janne som slutade i en massa konstigheter och svek, men som med tiden stärkt vårt förhållande till något som jag upplever som så nära bergfast ett förhållande kan komma. Livet är inte lätt, men om det vore det tror jag inte man kan uppskatta allt det goda vi får på köpet.
Som sagt, jag kunde handla med en krycka och bärande på min egen väska! Stora framsteg! Sen kunde jag skala potatis och steka Wallenbergare med bara korsetten på... men äta gjorde jag i sängen, då var korsryggen helt slut. Vartefter familjen ätit klart droppade den hemmaboende familjen in i vardagsrummet och vi hade en härlig familjestund, Jens hämtade Ragnar oxå.
Nu ska jag sätta mig med "magic moment snowflake" en stund...och se om jag kan lyckas fixa fler låsningar för kiropraktorn att lösa upp nästa gång ;P
------------Tack Lotta för ditt stora stöd idag! -----------
Käftis och sällis
Sen krycka sig hem och fixa lite pasta pesto. J och T från Tanzaniagruppen kom på besök, vi skulle prata fonder. I juni hoppas vi kunna åka till Tanzania och få vara med om en invigning av biblioteket i Kiwalaa! Och de raringarna hade med sig krya-rosor till tant Guggelutt. En trevlig kväll med mycket mera snack än bara fonder. Och så kul att SKUTT-are från Spånga vill komma och hälsa på sin trasiga gamla diakonissa!
Nu nattinatti. Imorgon en smärtsam (?) dag. Kiropraktor för kroppen och psykolog för...själen(?)
Och till sist men inte minst, kvällens tips: smuggla inte papegojor ...
Utan moffe
Klarar mig rätt bra faktiskt, trots att jag bröt smärtlindringen hastigt. Fördelen är att jag är klarare i huvet, nackdelen att jag har ont. Men det spelar ingen roll, det är ändå en bråkdel mot vad jag hade när jag åkte in på sjukan. Fördelen med att ha ont är att jag är uppe och vankar betydligt mer, det får smärtan att släppa lite. Likaledes somnade jag vid halv nio igårkväll och vaknade vid halv tio imorse. Det var ruskigt skönt!
Har fått vittring på en ny sida i frivolitets-sida i Malaysia: Jon Yusoff Måste säga att jag föredrar engelskans "tatting" och danskans "orkis". Ordet "frivolitet" väcker assosiationer som inte har med skyttlar och tunna garner att göra. Igår skrev jag ordet frivol i rubriken, och vips fick jag massa nya läsare. Kul (?) att folk är nyfikna på mina nattliga frivoliteter ;O) Igår ägnade jag den aktiva delen av dagen åt att frivolera på Jon´s "Magic Moment snowflake", mönstret fanns i Dubbelknuten (Frivolitetsknutens medlemstidning). Bild kommer så småningom. Funderar på att köpa hennes bok med snöflingemönster. Jättefina att stärka och ha i julgranen, tänkte jag :P Annars hade hon lite annat kul... att "tatta" runt ringar tex, tänk vilka örhängen:D
Bilderna nedan från hennes hemsida!
Magic Moment Snowflake Tatting runt ringar
