guggelutt

Sista dagen! Vi såg till att njuta extra mycket. Jag fastnade med damen på Strömsborg på Bamses morgonpromenad. Han fick springa fritt på hennes stora tomt. Sen gick vi upp och tog adjö av moster... och när vi kom ner till Strömsborg igen fick vi en glassförpackning hallon!

Dagen har varit lugn och varm. Sov till 9.00, åt frukost och sen tog jag Bamse på långpromenad. Efter det har vi tillbringat dagen uppe hos moster. Hon hade bjudit ner närmaste grannen på lunch, sen var vi ute på Utkiksberget och tittade båtar som passerade Borghålet.

 

 

Ännu en fantastisk båtmorgon! Vi vaknar på det natursköna Aspö strax före halv åtta av en ivrig Bamse. Janne och jag tror sjusovaren är nödig, men det visar sig att han hört farmor och hennes gube som är nere vid sjön för ett morgondopp. Vi fick kaffe uppe i huset redan klockan åtta!

 

Dagen har bara gått åt till att slappa och njuta av vädret, naturen.... och fjärilarna... och broderiet förstås!

 

Dessvärre valde Bamse att flyga på en granne och ge honom ett bett i vaden... vi vet inte vad som triggat honom till detta illdåd. Han har anfallit fötter förut utan att bita, en häl har han gett sig på hemma .... men nu...? Jag ska fortsätta gå på kurs med honom. Världens goaste familjehund blir ett monster... varför? Skyddar han flocken eller vad?

 

 

Dagen tillbringade vi på Kymmendö-Bunsö. Det var en intressant ö för där fanns tydliga spår av mänsklig aktivitet. Just nu håller jag på att läsa en av Mari Jungsteds böcker som handlar om ett avhugget hästhuvud och en ung försvunnen arkeologistudent. Jag har glömt vad den heter, men på baksidan står det att hon senare hittas död och det är några jeppar som offrar ute på en klippa. Det gjorde mig otroligt obehaglig till mods när jag kom iland och hittade fyra käppar i marken med krokar på, sen ett enkelt skithus bestående av en käpp mellan två stubbar och en grop med toapapper och en granruska över... och till sist en inhägnad. Jag gick snabbt därifrån.... men när Janne och jag pratade om det så är det knappast nån rubbad sekt som håller till där utan med största sannolikhet är det sjöscouter eller nåt liknande. Hur som helst så när jag gick upp till inhägnaden igen så var det bönor och ärter planterat där och käpparna med krokar är förstås för att hänga upp fiskenäten på när de ska rensas. Ibland sätter verkligen en kriminalroman fart på fantasierna ;)

 

Men vi hade det gott iallafall. Jag satt på land och broderade och njöt av djurlivet. Bamse skruttade runt och Janne tvättade båten. Han tog ut alla sängkläderna och skakade oxå.

 

Framåt eftermiddagen kantrade vinden och efter middagen bestämde vi oss för att flytta på oss eftersom vi låg i lovart. Efter ett par timmars sökande efter natthamn utan resultat ringde vi Jannes mamma och frågade om vi fick ligga vid bryggan i Aspö. Vi var inte alls långt därifrån och hade i planerna att besöka dem framåt torsdag-fredag. Vi brukar ju ha sen semester och aldrig problem att hitta natthamn, men nu var det båtar precis överallt i vikarna. Vi försökte komma in på ett par ställen men det var för grunt.

 

Vi 20-tiden anlände vi bryggan på Aspö och efter en stunds trivsam samvaro inklusive lite damfotboll på TV kröp vi till kojs.

 

Igår styrde vi kosan från skäret utanför Långskärs fyr på Krampö och styrde kosan norrut mot Nynäshamn. Det började bli kris i gasoltuben. Det burrade upp ordentligt och det blev en skumpig färd!

 

 

Men imorse vaknade vi förstås i Söderköping eftersom det var där vi somnade igår. Efter att ha handlat lite och försökt få tag till nytt bandage till Jannes fot (men det var slut med sånt på apoteket) så lämnade vi Söderköping. Tre slussar ner till Mem och Östersjön.

 

 

Idag har vi legat vid boj hela dagen och tagit det lugnt. Jag har fått tips från Snurr att försöka stretcha höften och jag tror baske mig det blir bättre. Tack, Snurran! Det kanske inte är inflammation trots allt, kan det vara ett kramptillstånd? Jannes fot gör ont och är blå, men vi lyckades ta oss upp till utkiksplatsen på norra sidan Söderköping. Vilken utsikt!

 

Imorse när Janne var ute med Bamse tog jag till lipen. När han kom tillbaka till båten forsade allt ur mig om det hopplösa i dessa konstanta smärtor. Till 99% kan jag hålla tillbaka och tycka livet är kul, men ibland är det bara stopp. Inatt låg jag sömnlös länge med smärtor i höften, läste ut Mari Jungstedts "Det fjärde offret" medan jag väntade ut smärtan, så jag var väl trött. Men Janne fick mig på bättre humör. Även om jag är klumpig som en gås på däck så kan jag fortfarande om jag får lite tid på mig! Vi har haft båten i 15 år och varit ute olika länge varje sommar så jag kan den rätt bra. Och slussat har vi gjort otaliga gånger. Men visst sjuttsingen är det trist när jag måste krypa upp för rufftrappan för höften är så krånglig, och hasa ner på arslet i slussarna. Jag har ju inte fyllt 50 än! Åka skidor har jag inte kunnat på 10-talet år och det smärtar mig... Men vi får väl hitta alternativa sätt att semestra när min elända kropp har satt stopp. Nu får vi njuta av båten den tid vi kan ha den kvar.

 

Vi tuffade iväg mot Söderköping. 12 distans - 22 km har vi kört och det har tagit några timmar. 15 slussar ska vi gå igenom i Göta kanal. En tog vi igår in till Norsholm, 11 idag och tre kvar innan vi är i Mem och ute ur Göta kanalsystemet.

 

Vi började dagen med dusch och frukost, sen vandrade vi iväg för att hitta Zoolkatten. Slussvakten i Brokind hade pratat om en lös kakadua i den butiken och när vi var i Linköping centrum igår och frågade på turistinformationen så visade det sig att Skogsgatan den låg på inte låg långt från Tannefors slussar... men vi gick och vi gick för att hitta Skogsgatan nr 85 som förstås låg längst bort på gatan och i ändan av ett villaområde, så vi gick flera kilometer på Skogsgatan. Och jorå, kakaduan fanns där men i bur. Hon höll på att boa! Men vi hittade det vi sökte, nya matskålar i insats till Bamse eftersom jag lyckades slänga insatsen till hans matskålar i sjön i Horn.

 

 

Vi fick tips om en genväg tillbaka och hittade en affär på vägen, i Johannelunds centrum. Där upptäckte vi att glassgubben har en fru! Det hade jag ingen aning om!

 

Nope, vi har inte kommit härifrån. Det var riktigt skönt med en stillastående dag. Istället har vi gått långt i värmen. Längs kanalen in till centrum och så fram och tillbaka där i ett par timmar. Men först hjälpte Janne till att slussa upp M/S Kind och lite senare nattens båtgrannar som vi pratat mycket med.

 

Vi hade inte tänkt åka så långt idag, men det blev hela vägen upp till Linköping. Sjöarna och kanalsystemet är fantastiskt, men det är svårt att hitta natthamn. Kanalen är alldeles för lite använd, tyvärr!

 

Men först gick vi upp för att säga hejdå till slussvakterna. Han och jag har ett gemensamt intresse i djur så han visade mig först en liten ödla han fångat för att visa sonen, sen frågade han om vi ville se gäddan. Ja, gäddan! Han hade fångat en liten gädda för några veckor sen som han hade i ett stort akvarium och som han matade med löjor. Han berättade om den igår och jag vågade inte bjuda in oss, men när han frågade så ville jag förstås gärna se gäddan! Han ska släppa ut den senare, men ett tag till skulle han behålla den tillsammans med sin "snakehead" och en annan udda firre...

 

 

Som bekant så skriver jag just nu logg över vår resa på min blogg. Det fyller flera syften. Dels blir det dagbok, dels vet vänner och släktingar var vi befinner oss om olyckan skulle vara framme, men framförallt hoppas jag att det är kul att se nån annnans semester och liv för en kort tid. Jag älskar att höra folk berätta och visa bilder från sina resor och äventyr. Vardag oxå givetvis, men vardag har vi väl alla en överdos av ibland?

 

          

 

På vår resa har vi hunnit se mycket, mycket land, mycket vatten, mycket väder och flera städer/orter. Så här långt har vi oxå mött spännande människor. I Västervik samlades många stora båtar och folk var mest intresserade av att berätta om hur långt de skulle och vilka gästhamnar de besökt/skulle besöka i år och förr om åren. I Horn studsade jag inför en man som satt i sin bil när jag gick förbi. Han satt i sin van på förarsidan och sov. Senare såg vi hur han med stor möda tog sig ur bilen, han var kraftigt överviktig, och satte sig i baksätet. Där lagade han mat på en liten gasolspis, åt och diskade. Han gick sakta bort till toan, sen satte han sig i förarsätet igen innan han öppnade bakdörrarna och antagligen kröp i säng. På morgonen när vi vaknande var han borta. Han hann nog se en hel del där han satt hela eftermiddagen. Folk som kom och gick, körde iväg och kom tillbaka... och så vår båt som åkte her i vattnet efter sin trailer-resa mellan Gamleby och Horn.

 

 

 

Och inte minst det unga par som bor i sluss-stugan med en liten pojke. Trevliga och sociala, och med framtidsplaner i Asien.

 

Själv har jag väldiga problem med höfterna i år. Vet inte om de är utslitna eller om jag fått nån inflammation. Janne är en ängel och tar Bamse när jag har svårt att komma iland. Och jag får mycket styrka av att se andra resa med sina funktionshinder. Att skaffa kraft via äventyr är viktigt för fler än mig. Livet ska levas och man vet inte hur länge man har det kvar så man får passa på.

 

Efter en skön natts sömn, och som enda besökare i gästbryggan i Horn, så vaknade vi pigga och utvilade. Vi tog en långpromenad med Bamse efter frukost för att besöka Horns kyrka som skulle ha ett triumfkrucifix från medeltiden... men kyrkan var tyvärr låst och bommad.

 

 

Klockan väckte oss 7.00, morgonsysslor, tanka och sen la vi oss att vänta på broöppning.

 

 

299 kilometer körda = 170 distans. Från Huddinge båtklubb till Loftahammars gästhamn. Men vi dröjde oss kvar fram till eftermiddagen innan vi lämnade Barnsö utanför Fyrudden. Det var så grymt vackert, men småbåtarna radade upp sig i viken som ett pärlband och tillslut kände vi att vi inte kunde gå ut med Bamse utan att korsa picnic-filtarna så vi gav oss iväg. Det var visst en populär bad-ö för folk som boddde nära.

 

Det var ju en så blöt dag igår att vi valde att stanna hemma. Imorse gick vi upp klockan 7.00 och gjorde oss färdiga i maklig takt. Ragnar och Bamse hade klart på känn att vi skulle nånstans så för att lugna Ragnar fick han följa med på morgonpromenaden med Bamse. Vi lämnade bryggan efter 10.00 nångång. Bamse är med oss men Ragnar och Esmeralda är hemma med ungdomarna.

 

Mysig kväll med några av barnen och barnbarnen. Det är så oemotståndligt att höra att barnbarnen saknar en... Ikväll har vi haft kärt besök!

 

Intensiv-semester kan vi kalla det. Först 12 härliga, roliga, intensiva knyppeldagar i det vackra Vadstena vid Vätterns strand, hem och tvätta-packa om, få en härlig kväll med Lotta inklusive zonterapi för att 24 timmar efter avslutningen i Vadstena befinna sig i finska huvudstaden Helsingfors. Jag var hemma från Vadstena vid 17-tiden och från Lotta vid 22-tiden. Vid midnatt kom Janne hem från sina dubbelpass och halv fem ringde väckarklockan, strax efter fem var vi iväg och halv sju satt vi i gaten på Arlanda. Kl.8.00 gick planet och 10.00 finsk tid (9.00 svensk) hade vi redan promenerat ut från flygplatsen i Helsingfors. Kändes lite underligt att tänka på att man dagen innan samma tid precis börjat sista knyppel-lektionen! Nu letade vi buss som skulle ta oss till Helsingfors Centrum. Från bussfönstret fick vi se detta:

 

Ja, jag bara älskar finnar! Om ni inte förstår det av dessa inledande bilder på en chihuahua iförd hjälm och glasögon som tillsynes stormtrivdes i husses specialgjorda sidovagn så kommer ni förstå senare i bloggen.

 

När vi kom in till centrum hittade vi snart till Arnolds som sålde bagels och donuts. Det blev just bagel och donut lunch eftersom vi redan varit uppe i 6 timmar och hade många mil i kroppen.

 

Men några knyppeltimmar hanns med innan vi lämnade Knyppel-land.

 

Idag har jag varit helt vimsig. Det har liksom inte riktigt gått att få nåt vettigt ur händerna... men så är man fullknypplad vid det här laget. Inte färdigknypplad, men tillfälligt mättad tror jag. Jag skulle gärna knyppla mera men något tar stopp liksom. 12 dagar är intensivt roligt :O)

 

 

Tänk att man inte tröttnar! Detta är den bästa början på semestern som jag kan tänka mig. Jag massa tankar som behöver tänkas och det görs bäst med korsning, vridning, korsning. Idag har jag jobbat med "korsbandet" som analys. Det finns ingen arbetsbeskrivning till den så man får knyppla spetsen med en fotostatkopia eller knypplad förlaga. Jag använder mest  kopian för den kan jag sätta fast på dynan, men ibland får jag peta runt i den knypplade förlagan för att se vart trådarna tar vägen. Är snart klar.