Svisch sa ´re...
... så försvann två dagar.
Monica messade mig på måndagseftermiddagen och undrade om jag kunde hänga med på ett halv-akut ultraljud. Bebisen var stor och låg i säte. Efter tisdagens öppna mottagning sågs i Huddinge centrum, åt lunch och åkte sen in till SöS. Bebisen är stor, men hade vänt sig i rätt läge. Hen kan snurra ett tag till, men vi hoppas att hen tycker att det är klart med lattjolajban nu och håller sig still i rätt läge tills det är dags! Är man stor måste man vara snäll, heter det ju. Jag släppte av dottern i Huddinge centrum och han vara med på sista timmen i utbildningen om orosanmälan av barn. Det blev förstås lite avhugget, men det var bra ändå, bättre lite än inget alls.
Efter att ha rastat hundar och gett dem middag framåt kvällskvisten åkte jag iväg till en legendar inom knypplingen och hälsade på. Dels fick vi en trevlig pratstund, dels ska hon få få lära mig flandersk knypplingsteknik för jag vill göra ett speciellt mönster som jag fått tag i. Vadstenaknyppling och knyppling från Flandern skiljer sig lite åt, men det är alltid roligt med nya utmaningar. Kom hem lagom till sistanaden och en hyfsad sänggångstid.
Gick upp lite tidigare imorse. Hade tre möten plus en lunchdate med en kollega innan jag hade bokat massage som friskvård på em. Check på nästa TT-träff som jag inte kan vara med på pga konferens, check så långt det går i planeringen på Vättern runt och rek.resan, check på volontärfesten nästa vecka. Lunchen genererade nygamla tankar kring verksamhet samt inhandling av matcheckar och biljetter till mottagningen.
Det tog en stund att gå ner i varv på massagebänken, men hon gjorde underverk med min smärtande nacke och axlarna. Huvudvärken har inte riktigt velat ge sig sen förra onsdagen och jag knaprar Ipren som om det vore smågodis.
Ikväll planerar jag ingenting förutom en tidig sistanad och en tidig sänggång. Dessförinnan ska nya Handboken läsas för imorgon har vi heldagsutbildning på den. Snart check på den oxå!
Egentligen...
... borde jag nannat kudde för länge sen... men jag är ff lite uppe i varv!
Halv tre imorse skrek jag på Bamse som satt nedanför sängen och boffade för han ville upp för sjätte gången på tre timmar! Nån minut senare kräktes han i sängen och jag blev så himla illa berörd av att jag inte fattade att han mådde dåligt! Nå, efteråt mådde han bra och även om jag inte somnade förrän halv fem så var allt ok när jag gick upp vid sju, jag sov ju ändå 12-timmarspass i helgen!
Kl 9.00 var jag i Vårby Gårds kyrka där jag och mina kolleger genomförde ett himla-bra möte, vi är ett himla-bra gäng med himla-bra potential!
Jag åkte hem och skrev protokoll samt lite annat smått och gott innan jag åkte in till ABF för terminens andra knyppeltilllfälle. En av förra tillfällets nybörjare, som anmälde sig vid vår knyppelutställnings vernissage, hade återbudat, men de andra båda hann komma igång bra vid sina dynor. Två som haft paus en eller en halv termin var tillbaka och även dessa båda knypplade på flitigt. Det är så KUL!!! Vi fyller upp salen nu!
När jag kom hem hjälpte maken mig att bära ut packningen till bilen, så körde jag upp till lyan i ovädret. Hundarna och jag har nu delat på ett par korvar som kvälls-snack efter promenaden. Och jag ska lägga mig! Sprittet i kroppen börjar lägga sig...
En "ledig" helg
Nej, jag ska inte klaga, helgen har varit bra. Jag har hunnit läsa det mesta och vet vad jag behöver fräscha upp inför de olika mötena och konferensen.
Utöver det har jag gått långa hundpromenader, åkt till Strängnäs på ärenden, pratat i telefonen, pratat med grannen samt ordförande i vår styrelse, tittat på tv, sovit 12 timmar i stöten och packat. Packningen denna vecka består av ikonmålargrejer, grejer till nybörjarna i knyppelkursen imorgon, material till en egen mini-kurs samt kläder för veckan.
Det är skönt att slippa pendla i veckorna, men det krävs planering så allt kommer med! Mat och det som djuren behöver släpar jag inte längre, jag har dubbelt av allt. Tvätten släpar jag på ett tag till, men snart hoppas jag ha löst även det!
Nu nästsistaden och inläsning till maken kommer från jobbet. Han har jobbat tolvtimmarspass och bott i husbilen under helgen. Nu ska vi få umgås lite, jag åker inte upp till lyan ikväll!
Plötsligt händer det ♣️
Vaknade i ottan i onsdags morse med en skärande huvudvärk. Messade återbud till dagis och morgonens möte, men lyckades kurera skallen så pass att jag kunde ta mig till ett givande möte med några handläggare frän beroendeenheten med kollegan. Det blev en tidig kväll med eftersom jag hade myrkrypningar i nacke och axlar hela dagen.
Gårdagen blev en bra dag. Hembesöket ringde sig sjuk vilket gav mig en förmiddag att plöja "högen" och ta telefon. På lunchen ringde en kompis och frågade om jag ville gå på show i Tumba på kvällen... och det ville jag. Efter en trevlig Torsdagsträff med skönsång på temat Sol och lite småprat med damerna, hämtade jag hundar, promenerade dem och hämtade kompisen och hennes make. Det var dottern som fått flunsan och inte kunde följa med. Det var en riktigt bra premiärföreställning - Gaytenor av Rickard Söderberg. Det var trist att höra hans dåliga erfarenheter av kristendom och predikanter, och tyvärr är han inte ensam om dessa, men det är inte min erfarenhet av min arbetsgivare och hans dåliga erfarenheter är inte förenliga med min tro, så jag valde bort att ta åt mig personligen. Jag tog del av hans livserfarenheter och hans sång med sorg, glädje och fascination.
Idag har jag jobbat hemifrån. Det ringde en del på fm, sen var det tyst. Jag hade en tid för mammografi kl 12.00 och det var lite kul. "Oh, så vacker" brast sköterskan ut när jag klev fram naken på överkroppen från bakom skynket. Jag stirrade förvånad på henne... "men tatueringen! Vilken färg, så vacker". Jag blev allt lite full i skratt över situationen, men berättade om Popeye och bamboo tattoo.
Åt lunch och bubblade livsfrågor med en väninna tillika kollega på sjukhuset, åkte sen till Multeum och plockade ner knyppelutställningen med en kursare och en personal. Vad tomt det kommer bli nu... men den har genererat tre nya deltagare till kursen vilket är S U P E R kul!
Lugn kväll. Dax för sistanaden. Helgen kommer bjuda på inläsning av stora mått!
Långa roliga dagar 😃
Igår jobbade jag hemifrån. Hade tänkt mig hinna med en del inläsning, bland annat en rapport till en konferens för kontraktsdiakonerna... men det blev inte mycket läst. Telefonen gick varm så framåt eftermiddagen bestämde jag mig för att åka och klippa klorna på hundarna och ta inläsningen i helgen. Om kompsaldot stod på minus vid årsskiftet så har det hamnat på plus med marginal nu och mer kommer det bli. När saker och ting lugnat ner sig något ska jag unna mig en ledig dag här och där, men just nu är det mycket i uppstarts- och nystartsskeden. Mycket, men roligt. När jag varit och klippt hundklor gick jag in på Multeum och tittade på vår knyppelutställning. Sista veckan nu!
Igår kväll hade vi årets första knyppeltillfälle på ABF Strängnäs. Utställningen har genererat tre nya deltagare: en med egen dyna, en som jag hade med mig lånedyna till och en som blev utan för jag hann inte få fram en lånedyna... men det spelade ingen roll för kvällen gick åt till information att lära ut att spola på pinnar till den första spetsen. Vad som var väldigt roligt att se var att hen som hade en egen dyna med, den hade hens far gjort till hen för 60 år sen, hen var igång innan kvällen var slut. Att knyppla är som att simma eller cykla för har man gjort det så sitter det i kroppen!
Dagen har bjudit på arbetsfrukost, samtal, besök hos passpolisen, föredrag för hela pastoratet samt kvällsmeditation. Älskar dessa tillfällen då jag får vika på tisdagsmeditationerna för de är nog minst lika meditativa för mig som för deltagarna... hoppas jag! Ikväll har jag dessutom haft ett låååångt samtal med ordförande i föreningen Svenska Spetsar om allt möjligt som rör knypplingens framtid, vilket har varit givande ur många olika aspekter. Vi får se om och vartåt det leder ... men nu är det hög tid för sängen!
Så kom vintern ❄️
I tisdags var det fortfarande barmark, om än lite kallt. Efter lunch gick jag upp på kyrkogården för att titta på bikupan "vi" köpt in. Det ska bli så kul! I vår hoppas "vi" ha kyrk-bin som förhoppningsvis ger oss himmelskt god honung!
"Vi är med och bi-drar till ett växande Sverige! - Svenska kyrkan i Huddinge"
Medan jag stod där och längtade efter bina och våren kom de första snöflingorna, små och stickande som koppar-nubb! Till kvällen var det vitt.
Veckan har stort sett varit som vilken vecka som helst. Förutom den härliga utflykten till Tibble på måndagen så har veckan bjudit på årets första diakonimottagning, mässa, lite olika möten, några besök och en super-duperbra heldagsplanering i diakoni i lyan.
Två nätter har jag haft främmande i lyan, en kompis från Åland som pluggar på Södertörns högskola. Det har varit jätteroligt och lite busigt, så där. Vi har suttit uppe och bubblat till två på nätterna samt gått långpromenader med hundarna framåt midnatt i vinterlandskapet. Det har varit värt att vara lite pömsig och jag har känt mig lite som en tonåring i första egna lyan. Mer sånt, tack!
Tidigt i går morse åkte min väninna hem, själv låg jag och drog mig. Sen åkte jag hem. Helgen har varit lugn och vintervit. Idag har vi haft -14 grader, men jag tänker inte klaga för det har varit ljust och tillochmed solen har tittat fram! Jag har utnyttjat ljuset och gått långpromenader med hundarna, hjärnan har fått frossa i ljuset och jag känner mig piggare än på länge. Och så har jag jobbat för Knyppelpinnarna så nu är alla mina papper och artiklar till föreningstidningen Stadkanten ivägskickade, ännu en avbockning i att-göra-listan.
Nej, hörni, vad sägs om några prinskorvar och lite rödbetssallad? Och så lite broderi på det!
Lite vindpinad och rosig om kind....
Helgen har verkligen varit kalasbra, och veckan har börjat på samma kalasbra sätt. Moster, mamma och pappa var ju här i lördags och tittade ut några minnessaker de ville ha efter sin bror (det är ju morbrors lägenhet med alla inventarier som jag köpt). Det inspirerade mig till att börja städa och röja igen. Det har varit lite stiltje på röjarfronten för jag har väntat på deras besök samt ett beslut om Prästgården kan ta böckerna och bokhyllorna. Nu har moster och mamma varit här och Prästgården kommer att ta hand om bokskatten. Dessutom har jag plockat ner julen och dessa saker behöver bo nånstans till nästa jul. Jag kan inte säga att det är roligt att ligga på knä att sortera samt skura skåp och lådor, men det är ändå väldigt inspirerande på sitt sätt.
Lampan hittade jag i en garderob och jag bara älskar den! Blomman fick jag av moster som inflyttningsblomma och den gör sig bra i den fina stengods-byttan som är kvar efter morbror.
Lägenheten möbleras i ett hopkok av det som är kvar efter morbror, trasmattor från Kökar varav en del är vävda av Jannes farmor, möbler från vårt hem i Strängnäs som i sin tur kommer lite varstans ifrån samt nyinköpt. Det är så roligt att i lugn och ro liksom skapa en trivsel...
Igår åkte jag på min chefs avtackning. Kyrkan var nästan fullsatt. Jag tyckte mycket om predikan och kammarkören sjöng vackert. Jag kommer verkligen att sakna honom, men önskar givetvis honom all lycka i hans nya tjänst. Efter gudstjänsten blev det smörgåstårta och bullar i Klockargården.
'När jag kom hem la jag mig på knä för att plocka och skura ur två kökslådor, samt diska innehållet. Alltså, det tar tid! En del av innehållet behåller jag, annat går till loppis. Janne kom med hundarna och Bekki kom och lagade en god Viktväktarmåltid åt oss. Jag söker inspiration till att leva lite sundare nu när livet inte är hektiskt på samma sätt längre, jag menar att jag har ju varken uppsats eller behöver pendla 100 mil i veckan längre... Det var supermysigt att ha henne här!
Idag drog vi iväg på terminens första utflykt med kyrkgruppen. Hela vägen till Täby. Nå, det tog bara en timme att ta sig dit, men det var några byten. För mig var det premiär med de nybyggda spåren på Centralen... jag får nog åka ett par gånger för att hitta rätt, men det var väldigt smart att ha tågen liksom i en tunnel med dörrar. Nu kan ju ingen trilla ner på spåren och det är tyst och lugnt när tågen kommer in på perrongen.
Tibble kyrka var en upplevelse. Den såg lite konstig ut från utsidan. Ett blågrått betongblock...
...men kyrkorummet var otroligt! Helt i glasmosaik! Inspirationen hade konstnären tagit ur Uppenbarelseboken, ur ett stycke där Jerusalems murar innefattade ädelstenar, och jag tyckte nog att jag kunde urskilja ädelstenarna även om jag hade svårt att förstå resten. Men mosaiken var hursomhelst helt betagande! Synd att det var så grått ute. Jag skulle gärna vilja tillbringa en vacker vårdag i detta kyrkorum och se hur rummet ändrar sig vartefter solen rör sig från öst till väst.
Vanligtvis brukar vi fika efter våra kyrkobesök, men idag åt vi lunch istället. Min kollega hade nosat upp ett pittoreskt litet ställe ett par Roslagsbanestationer bort - Viggbyholms Stationscafé! Det var värt den lilla extra resvägen kan jag lova! Gott och trevligt.
Det har varit kallt och blåsigt idag så när vi kom hem till Huddinge igen vid fyratiden så var vi rosiga och kinderna och rufsiga i håret, trötta och mycket nöjda!
Och så en liten personlig anekdot på det. När vi åkte Roslagsbanan mot Täby sa jag till dem jag satt med att "nu får jag en deja vu-upplevelse"... Jag har något svagt minne av att jag kanske någon gång för länge sen möjligtvis kan ha åkt denna gren av Roslagsbanan, men det ligger hursomhelst i glömskans dunkel. Nu började jag helt plötsligt att känna igen mig väldigt väl. Jag blev smått överraskad när jag såg sjön där jag matade svanarna som barn och vips åkte vi förbi skolan där jag började ettan... och så Systrarna Fridells Cerena Bageri där jag sovit över många nätter i min barndom. Jag minns så väl hur tågen lät när de passerade stationen och när jag och syrran sov över hos mormostrarna på övervåningen av bageriet. Nu, femtio år senare, satt jag själv på tåget! Faktiskt så har en man vid namn Pe Bunge-Meyer skrivit en liten bok om mormostrarna, om tre trallande jäntor med lite historia varvat med deras recept. Jag måste leta reda på den!
Ja, det blev ingen bra bild i farten, och huset ser så mycket mindre ut än jag minns det...
Nu har jag en väldig lust att ta mina barn och barnbarn, de som är intresserade förstås, och gå runt i området, visa på var jag bodde och var jag lekte som barn. Få berätta om skogen med gungan som var full av vitsippor om våren och om den jättestora rödmyran som bet mig när jag plockade gullvivor till mamma, om hur brorsan blev omplåstrad av farmor med en blöja när har ramlade ur björken och hur jag släppte pedalerna på min Bambinocykel och rullade i full fart ner för backen utanför huset. Och inte att förglömma alla mina daggmaskar, vinbärssnäckorna och salamandrarna som bodde i stenmuren! Jag vet att det hus vi bodde i då numera är privatbostad, då var det ett frikyrkokapell där vår familj delade alla utrymmen utom sovrummet med församlingen. Som barn var det fantastiskt att bo där för kapellet var ju jättestort för en liten knodd och läktaren var så högt uppe och så spännande att leka på. När jag var 19 år fick mamma och jag komma in i huset och titta för då hade församlingen sålt huset till en privatperson, och det såg nästan likadant ut som när jag flyttade därifrån när jag fyllt sju år. Nån gång senare har jag åkt förbi huset och på den stora grusplanen stod då ett garage och på baksidan som jag minns som en stor skogstomt med blåbärsris stod en jättestor blå plast-pool. Då var området inte alls ett lika välbärgat område som det är idag. Vi hade inget varmvatten och pappa skyfflade koks i pannan för att vi skulle ha varmt på vintern, vedspisen använde vi inte så mycket sen vi köpt två kokplattor på el... Men det skulle vara roligt att återse min barndoms gator. Det kanske kan få bli ett projekt till våren! Likaså att återse Norsborg dit vi flyttade när jag var sju och där jag stannade till jag var 29 år. Där är alla mina barn födda och det skulle vara roligt att återse Norsborgsparken, skogarna med skyddsvärnen och skeppssättningen (om jag kan hitta den).
Nej, nu ska jag sluta drömma mig bakåt. Dags att ta ut hundarna och krypa i koj. Igår satt jag uppe med broderiet till midnatt och jag bör inte göra en repris på det! Kanske kan det få bli några kapitel om Ramses ...
God natt!
Vad säga om veckan som nästan är slut?
Tre hembesök, fyra besök, tre möten, återträff med höstens sorgegrupp, torsdagsträff med filmvisning samt styrelsemöte i föreningen Knyppelpinnarna där alla handlingar inför årsmötet samt lite till gicks igenom. Utöver det ett antal telefonsamtal av olika karaktär samt administration av fonder mm. Det känns som veckan flutit på bra.
Igåreftermiddags bestämde jag mig för att åka hem. Har inte varit hemma på nästan två veckor och jag ville bara HEM! Jag stortrivs i lyan, men jag hade hemlängtan. Janne hade fixat med räkor och vin, jag tvättade all tvätt och sov 12 timmar i sträck.
Imorse åkte jag upp till lyan igen. Mamma, pappa och moster kom på besök och tittade igenom lite saker från morbror. De åt lunch och fikade med mig, sen åkte de hem framåt kvällen. Verkligen en supertrevlig dag!
Ikväll har jag skickat iväg Knyppelpinnarnas årsmöteshandlingar för bearbetning inför publicering. Nu tror jag att jag ska sätta mig och brodera en stund. Imorgon ska vi avtacka chefen...
Jag slapp iallafall städa 👍
Det har varit en bra vecka! Utöver mitt jobb har jag hunnit träffa alla barnen utom yngsta dottern, alla barnbarnen samt mina föräldrar! I tisdags var jag hos Linnéa med familj och träffade nytillskottet Kakan. Thyras dvärghamster Mårten dog för nån månad sen och sorgen har varit stor. Nu fick Thyra en ny kompis, en liten guldhamsterpöjk som fått namnet Kakan. Hon hittar på så bra namn, Thyra. Mårten var en tjej och nu passade Kakan bra eftersom Änglas dvärghamster heter Smulan!
I onsdags var jag hos sonen och i fredags åkte jag till Monica. Fredagen var ju halvdag för oss lyckliga som fortfarande har halvdagarna kvar, och då åkte jag och hämtade en kartong som de rensat ut och ska på insamling, så passade vi på att äta lunch ihop och bygga lite torn med Nova. Nu hoppas jag att yngsta dottern med pojkvän kommer och besöker mig i lyan i veckan, hon skulle kolla sitt schema.
I lördags åkte jag upp till mina föräldrar i Roslagen. Pappa var på akuten för smärtor i fot och ben på fredagskvällen så det var lite osäkert om jag skulle kunna komma... men det blev bättre. Det blev en härlig heldag.
På promenad med mor och hundar till viken
Puss puss puss puss puss puss Gräddö Special 👍
Igår tänkte jag skura ur de sista skåpen i lyan. Janne har jobbat natt i helgen så jag tänkte passa på att greja lite i lyan och inte störa hans dagsömn. Skurandet av de sista skåpen har inte blivit gjort för jag har helt enkelt inte behövt platsen, men jag är i pysseltagen nu och tänkte att det skulle bli gjort. Sen planerade jag för att gå på högmässa, antingen på mitt förra jobb eller på mitt nya.... men jag fick åka upp till Roslagen igen. Monica och Arto kunde ta hundarna så jag åkte dit och lämnade dem, sen åkte jag upp och hämtade föräldrarna för pappa behövde komma in till akuten igen. Visserligen kanske inte Norrtälje-akuten är den mysigaste platsen att umgås på, men det är aldrig fel att få umgås med sina nära och kära... och så slapp jag ju att städa! Kom hem vid midnatt och somnade gott i trygg förvissning om att vad det än som orsakar pappas smärtor så verkar det inte vara farligt och cortisonet han fått ser ut att fungera.
Idag har varit en vanlig arbetsdag med nybesök och hembesök samt lite samtal och annat pyssel däremellan... och nu ska jag fästa trådarna på de frivolitetshjärtan jag gjort under helgen, tre har de blivit till antalet. Men sen blir det allt tidigt hopp i säng, tant orkar inte vara ute och svira på nätterna längre!
En riktigt bra dag!
Nej, man ska verkligen inte klaga om man inte behöver. Om man BEHÖVER klaga så ska man göra det. Just nu är jag glad och tacksam. Jag är glad över att det inte finns nån is på gatorna. Visst, det regnar och det är inte så kul, men så länge vi slipper den förbannade isen är hundlivet helt ok! Hundarna blir skitiga och åker i duschen efter varje promenad, javisst, men vi kan gå och jag slipper pingvinstilen!
Igår när jag kom hem till lyan hade Janne fått in micron i ett överskåp så nu har jag fritt på köksbänken. Två fina värmeljusstjärnor hade han skruvat upp i vardagsrumsfönstret och han hade bytt lamporna i köket så nu har jag en fin kökslampa och en plafond som ger ett bra allmänljus över spis och diskbänk. Dessutom, jag har stått i kö sen jag flyttade in för att få parkering, och igår fick jag ett erbjudande om en parkeringsplats tvärs över gatan för 85 spänn i månaden! Ja, tack!
Då jag i höstas fick höra att en kollega ville inrätta ett bibliotek i Prästgården när den renoverats klart erbjöd jag att ta dit morbrors boksamling. Idag kom hon upp till lyan och tittade på morbrors alla bokhyllor som är fulla med bra böcker sorterade i bokstavsordning. Kollegan tackade ja och det känns så oerhört bra! Jag tror morbror skulle uppskatta detta arrangemang för i Prästgården kommer det till sin rätt och många människor till glädje. Det jag behöver i lyan är utrymme och öppna ytor för att få ro i själen.
Till sist, efter lunch idag hade jag tagit ut kompledighet för att åka till frissan. Alltid lika härligt att bli ompysslad med hårtvätt, färg, ögonbrynsfix och kaffe med bulle. Förra gången blev jag grå, idag rosa! Uppiggande i regnrusket! Bara för att fira att allt är så bra köpte jag varmrökt lax med chili-aioli.
Dessutom är jag så himla nöjd med mitt arbetsrum. Det är en del småfix kvar, men det mesta (förutom skåpet) är sorterat och fräscht! Massor av gamla och onödiga papper har åkt i återvinningen vilket gjort att högarna är borta medan pärmarna är uppdaterade och funktionella! Jag är också så himla nöjd med gardinen som släpper in ljuset samtidigt som den är en färgklick.
Nej, jag har verkligen ingenting att klaga på! Njuter av att vara tacksam och glad! Ikväll väljer jag mellan att fortsätta med broderiet eller testa ett julhjärta i frivoliteter... hmmm, svårt val....
Ett nytt år 🎉
Vi har firat in det nya året på lugnast tänkbara sätt och det har varit jätteskönt. På lördagen åkte vi till Linnéa på julklappsöppning. Vi ger bara julklappar till barnbarnen nuförtiden och Monica och Linnéa hade sparat barnbarnens paket. Linnéa bjöd på lunch, vi umgicks och så öppnade barnen klappar. Jättemysigt!
På nyårsafton släpade Janne iväg mig till Weda i Södertälje. Han har ett bra tag varit hjärtinnerligt trött på min utslitna jacka med fodret liggande som korvar i sömmarna och skorna som har både sprickor och hål och inte håller tätt nånstans... Vi hittade en jacka som jag känner mig nöjd med, en parkas som ser ut som ett fodrat tält, jätteskön! Och två par fodrade kängor. Nöjda åkte vi hem. Jag avskyr verkligen att köpa kläder, det är dubbelvidrigt! Inte mindre skönt när det är gjort! Sen tog vi det lugnt hemma. Jag broderade en del, vi slötittade på TV. Framåt kvällen fixade jag gratinerad hummer, Janne grillade oxfilé medan potatisgratängen blev klar i ugnen. Vi satt uppe till 12-slaget och lyssnade till alla raketer, men Rambo blev jätterädd så vi höll oss inomhus. Rambo har inte brytt sig om nån knall här och där, men detta intensiva smällande skrämde honom rejält. Synd. Förra året var det inte så, men i år är han väl klokare...
Nyårsdagen tog vi en lugn morgon, vi åkte och köpte några småsaker i Solberga. Janne började jobba kl 14.45 och jag packade ihop och åkte upp till lyan lite senare på em. Hängde upp nya gardiner, fixade om lite i fönstren, tillbringade ett par timmar i telefon, broderade och såg på TV. Idag har jag jobbat. Jag har fortsatt att rensa bland papper och pärmar, ringt, skrivit brev, ansökt om fonder och bytt gardiner. Jag köpte ett par nya gardiner till jobbet igår för en hundralapp och det känns så fräscht nu när rummet blir mer och mer städat ända in i vrårna. Hoppas nu att entusiasmen håller i sig till allt är klart!
