guggelutt

... och snart är det slut! Det har gått så fort!

 

Idag har jag knypplat och knypplat på min Vättersnipa. Klockan två samlades vår kurs för att gå runt till de andra kurserna. Jag är fortfarande lite trött och känner mig osocial, men bestämde mig för att följa med ändå. Det var bra. Träffade och pratade massor med "gamla" lärare och kursdeltagare från tidigare år, så kul! Hoppas verkligen på en 12-dagars nästa år, i år har det varit underbart men för kort. Suktar på att få gå om fördjupningskurs 3 (altarspetsar) nästa år, varför inte ägna en hel period för en enda stor spets? Eller fördjupning i metall? Eller sitta igenom två fortsättningskurser och bara knyppla upp mönster jag köpt under åren men aldrig gjort? Knypplingskurserna är fulla av möjligheter!

 

 

Klockan sex samlades "min" kurs på Hörnet för avslutningsmiddag. Nu kände jag mig inte alls osocial längre utan fick en riktigt trevlig kväll, vilket jag hoppas att även mina bordsgrannar hade.

 

En dag till i knyppelrike!

 

I Klosterkyrkan finns f.n en utställning av Svenska Spetsar om kyrkotextilierna.

 

 

I en glasmonter utanför biblioteket ställde Örebrouddarna ut. En jättefin varierad utställning! Och på vägen dit upptäckte jag att övergångsställena återigen återtagit formen av Viggen.

 

Det där med tid är en märklig företeelse. Nu sitter jag här två år senare och tycker att jag alltid varit här. Två år? Nä, igår!

 

Nåväl, i år går jag inte nån sån där avancerad tvåveckorskurs, utan en fortsättningskurs som följer på nybörjarkursen på fem dagar. Skälen är två. Det blev problem med Jannes semester så jag kunde bara åka en vecka samt mitt första- och andrahandsval blev inte av pga för få deltagare. Jag hade först valt en femdagars dal-knyppling och som andrahandsval kompositionsövningar, men de blev det inte av så det fick bli fortsättningskursen. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra så jag packade lite planlöst ner allt jag hade hemma i knypplingsväg... Metallpinnar och -tråd, alla mönster jag har, kurspärmen, all lintråd och annat material, två knyppeldynor och en platta. Det enda jag tagit med mig till kurssalen så här långt är en lampa, en förlängningssladd och min stora knyppeldyna, resten står på rummet. Som det känns idag kommer jag nog fortsätta med den stora dynan och försöka hinna så mycket jag orkar på Vättersnipan som jag satte upp för tre år sen. Sen blev den nerpackad i flytten och efter det har den stått uppe på en garderob. Inte för att jag inte velat knyppla på den, men dynan är så stor att jag inte har plats för den. Enda platsen jag kan sitta och knyppla på är matbordet och jag är för lat för att packa undan detta stora schabrak varje gång lusten fallit på. Nu är snart min bod klar och därnere kan den stå på bordet så jag slipper packa ihop den. En gång har jag haft med mig den till Ninas Knyppelstuga, men det är inte mycket med tanke på vilken tid det tar att knyppla.

 

För övrigt har det, förutom lunch-, kaffe- och middagspaus varit Vättersnipa för hela slanten! Enda missödet så här lång är att jag lyckats dra av... inte en tråd, utan en PINNE! Jag är en hejare på att sträcka mina trådar!

 

Nu ska jag och mina vänner nanna. För ensam åkte jag inte hit ner!

 

Att inte planera ett jota kan ibland ge de bästa resultaten... och ibland bli katastrof. Vi lät allt bero och vår helg blev toppenbra! Det enda vi hade planerat var att åka ut till Roslagen på midsommardagen. En kusin som bor i USA är där just nu och vi tänkte passa på att träffa henne, det var tre år sen sist. Janne hade fixat med midsommar-mat för vi ville ändå fira midsommar då han var ledig. Vi var på väg att etablera en god midsommartradition med våra närmsta grannar samt goda vännerna från Örebro, men förra midsommarafton jobbade Janne plus att ena syrran gifte sig så det känns som vi kom lite ur fas med den. Jag har dessutom varit så trött att jag lite grand överaskades av midsommar, fattar inte hur det bara kom liksom... Det var ju påsk nyss!

 

På midsommarafton la Janne oxfilé i marinad och gjorde sin midsommartårta med marängbotten, choklad- och bär-grädde samt massor av hallon och jordgubbar! Den tårtan har blivit ett måste!

 

Det har verkligen inte varit någon särskilt tung vecka, men idag är jag så trött att jag bara gråter. Nu ska jag vara ledig en hel vecka så det är väl en avslappningsmekanism efter en osedvanligt tuff vår. Det som tär mest på mig kan jag inte skriva om för det är för privat och rör andra människor... Tack och lov att jag har mitt roliga stimulerande arbete att hänga upp livet på!

 

I måndags hann jag få undan lite pappersarbete, bland annat en summering av utflykten till Parken zoo som ska till Lions. På eftermiddagen en trevlig återträff med vårens sorgegruppsdeltagare. Jag har aldrig varit nån storälskare av sill och tänkte i mitt stilla sinne att nu får jag skärpa mig. Det skulle nämligen bli sill för hela slanten och det går inte an att sitta och peta i maten när man har knytkalas! Till min stora förvåning upptäckte jag att det var gott! Faktiskt! Jag har tagit nån sillabit när det bjudits för att jag tycker att jag ska vänja mig, men det kanske inte har varit så lyckat att äta en bit sill tillsammans med prinskorv, omelett, köttbullar eller nåt annat som vänliga släktingar oftast serverat mig. Att bara äta sill i olika inläggningar var faktiskt riktigt gott! Kanske de där sillabitarna jag plågat i mig ett par gånger om året nu gett resultat? Nu funderar jag i alla fall på egna spännande inläggningar!

 

Oj, vilket perfekt veckoslut! Heldagsregn igår och mulet idag. Jag har summerat, analyserat och bearbetat Blekinge, förlossning, Tönder, Waxholm och Parken zoo samt allt det som hänt däremellan, före, innan och efter! Jag hör till den kategorin människor som inte bara lämnar något utan att ha tänkt igenom det först och det har ju onekligen hänt väldigt mycket den senaste månaden. I helgen har jag inte gjort någonting.... höll jag på att säga, men det har jag ju. Matte kom ner med Spike och Minou igår för de skulle på bröllop, jag var ute med dem i regnet, har slagit frivoliteter, funderat och tittat på TV. Just nu rör sig tankarna mycket kring relationer och engagemang.

 

 

I måndags jobbade jag hemifrån, tisdagen var fylld av hembesök, besök och administration... och på onsdagen åkte vi till Waxholm. En buss hämtade upp ett glatt gäng från Klockargården och tog oss till kajen vid Nationalmuseum för vidare färd ut i skärgården. En underbar dag tillbringades i Waxholm. Precis lagom varmt!

 

Det var en del förändringar sen förra året. För det första ingick allt i entré-avgiften. Borta var åkband och annat som blir väldigt rörigt när man kommer med en grupp. Nu släpptes vi in i Parken och sen var det fritt fram i både djurparken och nöjesparken. Dinosaurieparken var borta och ersatt av Lemurernas Värld. Jag gillade dinosaurieparken (klicka här för att se bilder från 2013), men Lemurernas värld var minst lika bra. Sen hade de öppnat ett krokodilsafari samt utomhusbad. Det är kul med förnyelse.

 

 

 

Jag mötte upp Linnéa och Mattias på specialistmödravården där de ordnade med allt för en igångsättning. Blodtrycket var lite högt, fostervattnet nästan slut och hon hade gått nästan två veckor över tiden så det var dags nu.

 

Det var lite väntetid på förlossningen så det tog ett par sega timmar innan de kunde sätta igång henne, det hade hunnit bli kväll. Sen gick det ganska fort. Värkarna tilltog och lille Edwin, som troligtvis blir hans namn, kom ut kvart i ett. Eller liten och liten ska jag kanske inte säga. Matte gissade 4.000, jag 4.100 och Linnéa 4.200, men han vägde lite över 4.300gr och 54 lång var han! Det var helt otroligt fantastiskt att få vara med och dela detta, att få se ett nytt litet liv födas. Jag är så otroligt tacksam över att få ha varit med!