guggelutt

Mitt halloween-firande har bestått i att äta ett öga 👁 

 

Imorse när jag körde hundarna till dagis stod två ambulanser vid macken vid Huddingevägen. De stod inte där för att tanka utan en av ambulanspersonalen hängde in genom förardörren på en liten bil som stod snett och framför tankautomaterna. Jag satt vid rödlyse och kunde just inte göra annat än att antingen titta bort eller titta på. Ambulanspersonen backade bort från förardörren med ett knyte i rosa filt och strax klev en annan ambulanspersonal fram och tog emot en kvinna som rörde dig långsamt. Då blev det grönt för mig och jag rullade vidare. Vad hände? Ingen aning! Fantiserade resten av min bilresa...  Livet rullar liksom på tills det händer nåt - ett hjärtstopp, vattnet går, nån snavar och bryter sig... - och bredvid rullar livet på...

 

Min dag fortsatte ganska som vanligt. Parkerade bilen och åkte in till stan för handledning. Stickade på Thyras mössa 🧶

 

Eftersom jag valde att sova hemma inatt fick jag gå upp kvart över fem. Det var inte alls så jobbigt som jag trodde. Duschade varmt och kröp ner några minuter i sängen igen för att få upp värmen i kroppen. Det är inte alls lika varmt hemma som i lyan, men inomhusklimatet är ändå då mycket skönare. Efter morgonpromenaden packade jag in väska och djur och for iväg, lämnade Ragge i lyan och hundar på dagis. Började arbetsdagen med möte kl 8.30, besök kl 10.00 och kreativ handledning kl 11.00. Det var kul. Jag fick välja ett ärende och med tydliga kroppsignaler och gestaltning med träfigurer gå igenom känslor och metoder. Det var riktigt roligt och givande. Ett nytt sätt att ta emot handledning helt enkelt!

 

Eller ledig och ledig, vad är det egentligen? Låg vaken från halv sju, bestämde mig för att gå upp så småningom... klockan nio snurrade första tvättmaskinen och jag satt och jobbade med föreningstidningen. Vid tio skulle jag skicka utkastet till mina medarbetare men tji fick jag. Provade att göra om det till pdf, provade än det ena än det andra. Nope! Svor, bönade, suckade, vrålade. Icke! Så där satt jag med en halvfärdig tidning som inte går att få ur min dator. Halv 11 gav jag upp, skickade artikel för artikel, fotona ett och ett till jobbmailen innan jag släpade ut två morgontrötta hundar. Får sätta mig nån kväll på jobbet och göra om allt... eller åka dit på lördagmorgon innan jag går på mitt allhelgona-pass. 

 

Sen åkte jag in till Lill-stan och åt lunch på Grassa-gården med en underbar människa!! Efter det kändes det bättre. Gick långpromenad med hundarna och lät nästa tvättmaskin snurra.

 
Ikväll har jag varit med mina fina knyppelelever. Åt middag när jag kom hem därifrån eftersom jag haft både ont i magen och huvudet av och till hela veckan. Stress kombinerat med spänningar som släpper, javisst, men det gör ont ändå. Läste några artiklar i nyaste Akademikern med tema död, ingen rolig läsning... Över 700 personer dör av stress på jobbet varje år! Det är avsevärt mer än arbetsplatsolyckor, men man hör aldrig om dem. 

 

Nå, nu är hundarna rastade och jag har bäddat ner mig. Om kommande veckan i verkligheten överensstämmer med almanackan blir det fullt ös...!

Halv åtta igårmorse satt jag i bilen på väg ner till Vadstena. Anlände Vuxenskolans lokaler ganska precis kl 10.00. Styrelsemötet pågick till halv sex med avbrott för lunch och besök i spetsaffären. Vi checkade in på vandrarhemmet och gick ner till stan för middag.

 

Alltså! Bästa dagen! 14 besökare på Handarbetsgruppen och jag fick springa som en tätting mellan 4 knypplare och en stickare. Vadå 2,5 timme? Kändes som en kvart! Efter hopplock och lunch på (!) bilen tog jag bussen till Älvsjömässan och spanade in Syfestivalen.

 

På plats kl 8.00 i Prästgården för att göra frukost. Klockan nio kom gästerna och det blev en rätt lugn förmiddag, iallafall för min del. Unnade mig att sitta ner och äta lunch - kalla chicken Nuggets från Burger King som jag köpte på hemvägen igårkväll. Tycker de är både prisvärda plus att de går att äta kalla likaväl som varma. Sen blev det torsdagsträff med spanskt tema. Underbar sångerska, Rita Saxmark, gjorde succé!

 

Märkbart lättare liv nu när saker och ting börjar rätta till sig. Hann med en hel del administration på morgonkvisten innan besök. Underbar lunchmusik med orgel och violin före supergod broccoli-sopplunch. Bra för-möte inför julfirandet på Annandagen. 

Klockan två hastade jag iväg för att vara barnvakt. Det blev en supermysig kväll!

 

 

Å vad skönt det var att sova tills jag vaknade imorse. Jag satte på tvättmaskinen, matade djur och förberedde disken medan maken tog ut hundarna. Det var inget roligt väder så vi småfixade inomhus, fyllde i ESTA och packade upp mina Måleråsfynd. Och så ringde äntligen doktorn från kirurgimottagningen... jag har en godartad tumör, ett lymfangiom, i tarmkäxet vid tunntarmen. Den ska eventuellt kollas upp igen senare men nu är det inget att oroa sig för... och så står jag på kö för operationstid av gallan som innehöll en hel del stenar på upp till 0,6mm.

 

Fyller på med en blogg om dagen oxå. 

 

Sov himla gott inatt men det var ändå rätt tufft att gå upp halv åtta imorse. Halv nio satt jag i bilen på väg mot Kallhäll. Fyllde på en tom dieseltank på vägen...

 

 

Efter styrelsemötet riggade vi projektorn men givetvis saknades nåt - datorn.  Tack och lov hade jag tagit med min egen som jag kunde kila iväg och hämta i bilen. 

 

Efter 82 mil och fantastiska upplevelser i Målerås försökte jag bara smälta intrycken igårkväll och förstå vad jag varit med om. 

 

Det kändes extra bra att åka med min barndomsvän just den 18 oktober. Vi hittade varandra i sorgen efter min syster som dog 1982, de var bästisar och vi var ... ja, systrar. Min syster skulle ha fyllt 54 år i fredags... och då gav vi oss iväg på ett litet äventyr. Efter jobbet hämtade jag upp henne, vi stannade för middagsrast pä Dackes hotell i Virserum och landade på Målerås vandrarhem strax före kl 21.00.

 

Kl 8.30 kunde vi gå ut i köket och äta en fantastisk frukost innan vi bäddade upp och körde ner till glasbruket.

 

Blev en aningens jättemycket stressad av att hamna i kö imorse, men tio över åtta var jag i full gång i Prästgården. Koka kaffe/the till två grupper, plocka fram dukar och skarvsladdar nere, bära upp fika till ena gruppen och sätta ihop bord åt den andra. Klockan nio hälsade jag kontraktets diakoner välkomna och höll en kort andakt i kapellet innan fika på övervåningen. Föreläsaren kom och vi hade en kanonförmiddag om kyrkans nya utbildningsvägar på övervåningen medan min bästaste volontär tog emot och höll i handarbetsgruppen i nedervåningen.

 

Ja vad ska man skriva om? Dagarna går fort nu och det kan ju vara både bra och dåligt. Långtråkigt kan jag inte ens stava till men ibland går det lite väl fort kanske? 

 

Klockan åtta stod jag i prästgården och fixade med frukosten. Idag var det bra flyt under frukosten och jag hann med både enskilda samtal och småsnack vid borden. Ett samtal som det spanns på vid ett av borden om Huddinges historia gav mig inspiration till att kanske försöka göra något mer. Får gå och smutta på den karamellen ett tag.  

 

Efter avslutad frukost ilade jag ner till Klockargården och möte med Väntjänsten. Lunch och föreläsning om demens. Riktigt bra. Sen plockade jag ihop projektor med alla tillbehör och körde upp till prästgården. Kånkade upp allt och skyndade vidare för att köpa salladsrullar...

 

...hämta hundar mm mm för att till sist landa hos bästisen för middag och zonterapi. 

När jag kom hem berättade sonen och hans flickvän att två grannar varit in och klagat på att hundarna skällt i timmar...  Jag fattar ingenting! Det har aldrig varit nåt problem förut så vad har hänt idag? Jag ska ringa på hos dem imorgon och höra om det hänt förut utan att de sagt nåt. Förstås kan inte jag veta om de skäller när jag är borta, men när jag var nyinflyttad i Lyan testade jag att stå utanför dörren av och till i flera månader och hundarna var tysta, så vad som hänt idag har jag ingen aning om!

 
Nåväl, nu blir det dejt med John Blund. Morgondagen blir förmodligen lång...

Fy skäms på mig! Här sitter jag i mörkret och myser med en chokladkaka 🤗 Jag råkade köpa den när jag lyckades få tag i batteri till bilnyckeln på den tredje macken jag stannade vid. Batteriet kommer min händige son byta imorgonbitti så jag slipper stå och klicka på en död nyckel när jag ska till jobbet. Den dog för mig när jag parkerade utanför Lyan efter jobbet men återuppstod igen, vågar inte chansa på att det håller så mycket längre för jag har inte bytt nyckelbatteriet sen jag köpte Pärlan för fem år sen. Fördelen, för dem ska man alltid leta efter, är att jag fick lära mig hur jag kommer in i bilen när batteriet är slut på riktigt! Jag visste inte att jag hade en riktig nyckel i nyckeln och en låskolv i bildörren, jag har aldrig behövt ta reda på det. Nu är ännu en kunskapslucka är ifylld.

 

Började småsvära vid frukost när jag insåg att missat en timme... så det blev full rulle! På tisdagar brukar jag vara på jobbet kl 8 för att hinna göra iordning inför morgonens ikonmålarkurs och gå igenom mailen innan vi börjar kl 9. Idag satte jag mig vid frukostbordet kl 8 och insåg min väckarklocka-miss. Jag lubbade in i Prästgården 20i9, samtidigt med några tidiga ikonmålare, med gemensamma krafter var vi klara kl 9, ja inte kaffet då, men resten. Kaffet fick puttra på i godan ro medan jag försökte gå ner i varv samt måla lite.

 

Klockan nio imorse var jag på hembesök. Hoppade över lunchen eftersom jag fick mackfika hos hembesöket och gick direkt iväg till kyrkgruppen. Idag besökte vi sjukhuskyrkan på Huddinge sjukhus... eller Karolinska sjukhuset i Huddinge som det heter på riktigt.

 

Gick upp strax efter nio och pysslade med morgonrutinerna. Tjugo över tio tyckte jag att hundarna kunde vakna, då gick vi på långpromenad i det vackra vädret.

 

Nej, det var ingen kul vecka, men nu ligger den bakom mig och jag blickar framåt! Förkylning och feber har gått i vågor och så har jag ridits hårt av "maran". Som betraktare är det egentligen väldigt spännande när en del av det som är en själv börjar leva ett eget liv utanför helheten, det som är jaget och självet, det är väl det bästa sättet jag kan beskriva det på. Det hänger förstås ihop med de mörka fläckarna i magen som jag aldrig tycks få svar på, och när det blir för mycket av allt smått och gott rinner det över. Mänskligt. Fruktansvärt jobbigt. Livet.

 

 

På morgonpromenaden började jag ifrågasätta mitt deltagande i Änglas kalas. Ont i kroppen med förkylnings- och feberkänslor. Ringde och pratade med både Linnea och Ängla, rådgjorde med Linnea om klokskapen i att åka på kalas om man inte mår bra och sen med Ängla för att berätta vad hon ska få - nåt kul! Bio och bowling eller shopping typ. Det blev jättebra!

 

Sen tog jag det lugnt. Båten kom hem vid tio...

 

Gick upp kl 7 och tog en långpromenad med hundarna efter frukost. 

 

Hur kan det inte finnas en kanelbulls-emoji? Eller har jag inte letat tillräckligt noga?

 

Nå, imorse parkerade jag bilen nära dagis i Rågsved och tog t-banan in till stan. Kontraktsdiakonträff på fm. Alltid lika roligt och givande! Kanelbullar fick vi oxå dagen till ära!

 

---

Var på jobbet halv åtta imorse och hämtade papper. Klockan åtta var jag i full gång att fixa frukost i Prästgården. Mina kollegor kom indroppande vartefter. Vi var många personal under frukosten idag så jag kunde i lugn och ro ta ett möte med Huddinge Lions.

 

 

Fick med mig några chicken nuggets som maken inte ville ha igår som jag åt när jag parkerat bilen utanför lyan. Åkte sen in till stan och bästa frissan. Hade läst fel i min kalender så jag kom en hel timme förtidigt. Det var bra för då hann jag klara av en del jobbgrejer och fylla i makens nya schema för resten av året. Sen fick jag gofika, kunde uppdatera mig på kungahusets förehavanden och blev fin.

 

Efter hundhämtning, -promenad och -middag åkte jag till bästisen för zon, tacos och bubbel.

Vilken höjdardag!

And I’m worth every second of it!

❣️

 

 

Halv två satt jag i väntrummet till kirurgimottagningen på Mälarsjukhuset. Läkare och läkarstudent kom ut och hämtade mig, läkaren bad mig sitta i gröna stolen och sen började hon berätta att jag legat inne för inflammation i bukspottkörteln, en inflammation jag fått pga gallsten som med stor sannolikhet hängde ihop med min snabba viktnedgång i våras... Jag väntade på fortsättningen som inte kom. - Hur mår du nu? frågade hon efter en liten stund. - Jag mår bra tack men jag är skiträdd just nu, svarade jag. - Vad visade MR, fortsatte jag. - Nej, den har vi inte fått svar på än, men proverna du lämnade i måndags såg fina ut... Jag visste inte om jag skulle bli arg eller skratta. Det skulle ta en vecka att få svar sa personalen på MR, efter en vecka fick jag en kallelse till kirurgin och en remiss på prover som skulle tas inför besöket vilket jag tog i måndags... och så har jag tagit ledigt från jobbet och åkt till Eskilstuna ... och det har gått två veckor ... och det finns inget MR-svar. Varför sitter jag då här??? Men så fortsatte läkaren prata om att man kan utesluta en aggressiv cancer, att de mörka fälten förmodligen är vävnadsförändringar eller vätska och att praxis är gall-operation efter en bukspottkörtelinflammation. Både hon och läkarstudenten klämde på magen och lyssnade på hjärtat. Allt verkade bra. Hon ska ringa från dolt nr när MR-svaret kommit, då ska vi oxå prata gall-operation om allt annat är bra vill säga. ...Vävnadsförändringar, vad är det? 

 

Jag var helt tom när jag gick därifrån. Och inte ett dugg klokare. Trots att jag varit i sjukhuskyrkan flera gånger förut hittade jag inte dit i mitt småförvirrade tillstånd utan jag fick ta hjälp av en röda korset-volontär, men i kyrkan satt finaste M och väntade på mig. Min frustration fick bubbla ur mig, sen gick vi och fikade. Jag längtar till nästa gång vi ska ses 💕

 

 

Åkte hem och tog ut hundarna, sen fick stickorna sig en omgång medan mörkret föll.

 

Började kl 8.00 i Prästgården med att sätta på fika och göra ordning stora rummet för ikonmålning. Lika bra idag som alltid. Samtal varvas med tystnad och fikastunden är ett välkommet avbrott.