guggelutt

 

Själv har jag planterat lite, två Klematis och en Buddleja (fjärilsbuske) samt pluggat inför nästa lektionsomgång i Oslo. Sjukgymnast och läkarbesök har jag hunnit med också samt ornitologkursen.

 

Eftermiddagen har jag tillbringat i en solstol pluggandes kritisk reflexion på norska. Har blivit ganska rödbränd. Bamse och Ragnar har varit ute hela dagen och Esmeralda ett par timmar. Hon har fått knata fritt över hela gräsmattan. Janne har fixat med flaggstångsfoten och massa annat.

 

 

 

 

... men när jag skulle gå ut med Bamse igen satte sig en Piplärka i eken.... En, för mig, helt ny fågel, men jag tror att det är den som sitter högst uppe i en björk längs promenadvägen varje dag och sjunger. Kanske har den fått nys om allt godis vi bjuder på här på tomten?

Den senaste veckan har jag fått och ringt samtal som på många sätt innebär en stor förändring i livet. Mellan kapitlen i den lilla boken om Tosterön (vi bor alltså på Tosterön) har jag haft möjlighet att reflektera över faktum som berör på djupet. Saker och ting är inte alltid vad man tror att det är, eller så finns det ett oändligt antal vinklingar. Människor man litat på försvinner och människor man raderat ur adressboken kommer till ens hjälp. Tacksamt tar jag emot den erfarenheten och funderar över mig själv, hur jag vill fortsätta, hur jag ska ta ansvar över saker som jag är involverad i. Jag vill ju tro att vi människor vill gott, men när man utsätts för det motsatta så händer det saker i en. Det är inte så lätt att förstå varför människor gör som de gör eller säger det de säger. Det är allmänmänskligt att man reagerar, och ibland mycket kraftigt. Relationer på alla plan är det svåraste som finns och jag har tänkt idag att jag måste ta större ansvar i min del av relationerna, oavsett om jag är den svaga eller den starka. Mycket av mig lever fortfarande kvar i den pigga glada receptionisten som bara tog order och utförde uppgifter som jag fick mig tilldelat. Det låg liksom inte i mitt uppdrag att ifrågasätta. Om jag såg möjligheter till förbättring eller effektivisering så fick jag prata med min närmsta chef som sedan tog frågan vidare, sen kunde jag få en klapp på huvudet och får höra att jag var duktig medan jag solade mig i bekräftelsen så längde den goda känslan varade. Sen många år ser inte mitt jobb ut så, det har pendlat mellan att vara väldigt ansvarsfullt till att lämna idéer och förslag i andras händer. Kanske måste jag vara ännu mer idog i att inte bara släppa relationer när de gjort mig tillräckligt illa, utan redan från ett mycket tidigare stadium kolla upp kränkningar, vad de står för och om de verkligen var ämnade att vara kränkningar, försöka lägga saker utanför mig själv till dess det är klart vad som var meningen. I relationer uppstår ju så mycket missförstånd helt enkelt bara för att vi inte lägger samma värde i orden. Lättare sagt än gjort, men jag är tacksam över dagen i solen, med fjärilar och bok och alla tankar.

 

 

 

 

Bamse och jag började morgonpromenaden med att gå till bäcken på åkern för att se om salamandern kommit. Jag vet ju inte om det var tillfälligt de fanns där förra året, men enligt den kunskap jag har är att salamander och grodor återkommer till där de föddes. Salamandern kommer, som jag förstått det, senare än grodan och grodan leker ju bara ett kort tag, jag har ingen koll på salamandern, men lär väl få det om vi bor kvar här några år. Idag fanns den inte där i alla fall.

 

Sen blev det thé och zonterapi hos bästis Lotta innan jag gjorde dagens sista anhalt på Heron City för att se Noah. Filmen bygger på en bibelberättelse och jag tycker den var rätt snyggt gjord. Den stämmer förstås inte helt överens med bibelns berättelse om Noa, men budskapet kring det onda och goda som finns i människor lös klart igenom. Dilemman som hela tiden uppstår i oss och i relationerna till andra människor, folkgrupper och den jord vi lever i. Till exempel vindkraftverken som inte smutsar ner luften, men tar död på så mycket fågel ... och så människorna som mörkar rapporter för att det är en ekonomisk fördel för dem själva... Och så anklagar vi Gud för att inte ingripa mot ondskan i världen - Teodicéproblemet helt enkelt.