Fredag gör jag vad jag vill...
Jag hade skrivit upp att jag skulle jobba hemma idag. Det arbetet skulle bestå i att läsa en bok inför stiftsfesten... men jag får krypa till korset och erkänna att jag fick annat för mig (fredag gör jag vad jag vill...) och får således stryka arbetsdagen ur tidrapporten. Men jag tar igen det på måndag, då är jag ledig men det går ju också att ändra.
Idag vaknade jag vid sju men låg kvar i sängen till tio. Det var skönt. Efter morgonsysslorna gick Bamse och jag en skogspromenad och jag blev lite förvånad över att hitta svamp trots att det varit minusgrader i två nätter.
Det blev en halv bajspåse höstkantareller som jag gav bort till grannen. Jag knackade på hos henne och undrade om hon behövde nåt från Solberga. Men innan jag åkte till Solberga åkte jag till gymmet för ett pass. Det gjorde gott. Solberga nästa. Först handelsträdgården där jag köpte ljung, silverek, pumpor, gravlyktor, två porslinsugglor och tre igelkottar. Coop nästa för att handla förnödenheter till oss och till grannen.
Hemmavid gick jag ut med Bamse en sväng, sen planterade jag i de stora krukorna.
Efter att ha lagat middag satte jag igång med pumporna. Jag har aldrig gjort Jack-o-lanterns förut, det har alltid hemmaboende barn gjort. Bekki gjorde jättefina förra året. Handelsträdgården hade bara tre pumpor kvar, två var små och en var pytteliten... så jag köpte de två största som inte var stora. De hade beställt fler med de var slut överallt. Nå, jag tyckte jag fick till rätt fina förstagångslyktor.
Sen tog jag ut Bamse, diskade och har därefter softat i TV soffan. Jag trodde stenhårt att de skulle finnas nån rysare en kväll som denna, men icke. Det blev Kunskapskanalen och ett program i följetongen om skönhetsideal världen över. Idag var Francois i Kina.
Två tvättar har jag hunnit med också... och nu sitter jag och längtar efter att mina byxor ska tumla klart så jag kan gå ut med Bamse så vi kan lägga oss. Janne kommer hem vid midnatt efter ett dubbelpass och han sov dessutom på jobbet inatt efter att ha mekat bil hela kvällen igår... Eller så går jag och letar reda på ett par av Jannes mjukisbyxor... ja så gör jag förstås. Jag är trött, har träningsvärk och imorgon är det arbetsdag!
Torsdag sitter jag i tankar...
Jajamen!
Kanske inte bara sitter och tänker, jag har jobbat en hel del också. En stor del av dagen har jag ägnat åt en papperslös i en desperat situation. Det utlöste en del känslor hos mig igår, känslor av att inte räcka till, att samtidigt som jag förstår andra personer i myndighetsposition också sitter maktlösa. Tänkte att det också kan vara språkförbistring och inte myndighetsfel. Men när nöden blir desperat och det inte går att hjälpa så brister det inombords nånstans, och så kan även mina skrivna tankar bidra till en felaktig ryktesspridning. Det jag fått veta idag visar i alla fall att ärendet är rätt uppfattat av mig, men hur kan man hjälpa? En adress, en avi, en registrerad telefon, en plankning i t-banan kan få personen att sättas på ett flyg hem mot en säker död. Det är inte mitt problem, inte alls... men det BERÖR MIG djupt! I övrigt idag har jag varit med i planeringen av Stilla Dag samt haft ett hembesök. Eller om man kan kalla ett besök på kyrkogården hembesök... vi sågs i alla fall på den vackra kyrkogården i St Botvid för samtal och det var lättare att skriva hembesök i almanackan än att försöka förklara på ett vettigt sätt något som inte har nån betydelse. Samtal externt hade också funkat.
Mitt utfall igår orsakades lite av gamla erfarenheter när fel personer lovar saker som de inte har mandat till. När jag gjorde min praktik på socionomutbildningen så var jag på en äldreomsorgsenhet. Där råkade jag ut för att en läkare lovat en äldre dam som återhämtade sig dåligt efter operation att hon skulle få åka på vilohem en månad. Damen var urförbannad på mig och min handledare för läkaren hade ju faktiskt lovat, att det sen inte finns några vilohem som socialtjänsten kan skicka folk till var ointressant. Det var ingen tvekan om att hon behövde komma iväg någonstans, men det som stod till buds var korttidshem eller möjligen något rehab... men inga fina vilohem vid havet som hon hade föreställt sig. En annan gång ringde en sköterska och sa att nu skulle de skicka hem henne. "Hon" var en dement dam som hittats ute i morgonrock. Jag tror jag frågade henne fem gånger varför hon skulle skickas hem och fick svaret att hon är medicinsk färdigbehandlad och kan inte längre vara kvar... jag men varför ska hon HEM undrade jag. Jag ska erkänna att det var lite elakt av mig att testa sköterskan för jag blev lite arg över hennes ilskna ordkväden innan jag ens fick en syl i vädret för att höra vem jag pratade med. "Hon" hade självklart och skyndsamt av socialtjänsten blivit beviljad plats på ett demensboende och tillslut sa jag till sköterskan att jag tyckte det var olämpligt att damen skulle hem i den kondition hon befann sig och att vi berett plats åt henne på boendet, var inte det bättre för damen? Då vart det knäpptyst i luren. När jag gjorde min praktik så fanns det en konkurrens mellan en del sköterskor och biståndsbedömare, det var en tävlan i vem som hade mest makt. Trist att det inte bara kunde få vara ett gott samarbete. Det blir alltid bäst när man kan lita på att yrkesfolk faktiskt gör sitt jobb. Det är oprofessionellt att lova tredje person att nån annan ska fixa något man själv inte kan, det blir inte bra!
Till det lägger jag alla livsberättelser jag fått i mitt knä i mitt jobb, från att vara båtflykting från Estland på 40-talet och bemötandet när man anlände Sverige på 60-talet, skillnaderna mot 80-tal, 2000-tal och hur vi envist håller fast vid tron att invandrare har det bättre än svenskar. Det kanske är så, inte vet jag, men JAG har aldrig träffat dem i diakonin. Där har jag träffat papperslösa som bor i källare med handikappade och/eller undernärda barn, missbrukare som bor i skrotbilar, invandrare som fått en skrubb med en madrass att sova på tillsammans med sina barn när de hamnat snett i det ekonomiska systemet. En man som blivit slängd från 5 våningen och fått kroppen genomborrad av en staket-pinne blev vräkt under sin långa sjukhusvistelse och fick inte nån hjälp av soc för att hans exfru förbarmat sig över honom så han får mat för dagen och sova i en säng med sin sargade kropp. Papperslösa som berättar om att de skottar tak i innerstan utan livlina, fått begrava en arbetare som ramlat ner och slagit ihjäl sig (Saknar någon dem? Får de anhöriga nånsin veta? De ligger i våra skogar och förmultnar eller hamnar på bårhus som "John Doe"!). Svart-arbetarna får betalt om "arbetsgivaren" är på gott humör... och ändock måste ställa upp för nya jobb dagen efter i hopp om en liten svartlön. Det nya är ju tiggarna som sitter överallt på våra gator. Vad vet vi om dem? Idag brast det för mig. Jag stod strax efter kl 8.00 på morgonen vid bankomaten och gjorde ett av mina ytterst sällsynta kontantuttag. 20 meter därifrån satt en kvinna i sina filtar, det var fortfarande minusgrader, hon ler mot mig och ropar "hej hej"... jag fick fullständig spunk! Jag gick fram till kvinnan och tryckte ner en hundralapp i hennes pappersmugg. Hon högg tag i min hand och log med sin mun med många tandgluggar och sa "tack tack tack", vilket fick mig att må ännu sämre. Hundra kronor är inte hela min värld. Jag böjde mig ner och kramade henne, kysste henne på kinden och sa att hon skulle sköta om sig. Var det värdigt? Jag vet inte! Jag blev desperat! All världens bortvändhet, allt tyckande och moraliserande... Herregud! Det sitter frysande människor på våra gator och tigger! Hur blev det så? Snacka inte om nackdelen med öppna gränser, skillnaden är ju bara att de tidigare tiggt någon annanstans och var det bättre? Skillnaden är bara att inte vi här i Sverige såg dem. Jag orkar inte bära världssamvete över allt jordens lidande, jag står och verkar där jag är. Jag ger hundra kronor till en tiggare för jag inte kan hjälpa en annan som inte har tak över huvudet! Får det mig att må bättre? Inte ett dugg. Att kyssa tiggerskans kind, en gest från min sida där jag visar att "jag ser dig!" gav mig mer än att ge henne hundralappen, för den är en piss i Mississippi eller en fjärt i rymden!
Oftast kan jag förhålla mig till allt elände jag möter i jobbet och privat, det måste man om man ska kunna fortsätta jobba som hjälpare, men ibland kommer det nära. Jag är människa och de jag möter är människor. Jag vet hur sårbart livet är. När jag själv blev riktigt sjuk för några år hade jag en familj som skyddade mig, men vänner och släkt höll sig undan. Det är ju en klassiker och den drabbade mig också. Vad jag var helt oförberedd på var att bli så genuint avskydd på min arbetsplats, av mina arbetskamrater... på grund av en sjukdom! Eller kanske mer på grund av att jag tog mig igenom och numera lever ett vanligt liv. Att vara så sårbar som jag var då och få möta det förakt jag gjorde har gett mig mycket. Det har gjort ont, men idag är det ett av mina verktyg. Att de berättelser jag ikväll delat berör mig hänger förstås ihop med att jag vet att om ett år kan det vara jag som sitter i filten men tandgluggar och pappersmugg. Ett varmt boende med rinnande vatten och mat i kylskåpet är inte en självklarhet. När "DET" drabbar dig vänder sig folk ifrån dig och börjar moralisera. Det var för mig värre än utsattheten i sig själv! Men var går gränsen för att bli mest glad över en hundralapp eller en människa som ser dig med respekt i ögonen? Det vet inte jag för jag har aldrig varit så fattig.
Imorse, i tillståndet mellan vaken och sömn hade jag en dröm. Jag gick in i en kal, kall, öde medeltidskyrka. Runt det enkla altaret i trä låg begravningskransar och blommor. Det fanns inga utsmyckningar i kyrkan, ingen altartavla, inget på väggarna, inga väggutsmyckningar. Jag bär en bit vikt säckväv, i den finns mina böneämnen, jag känner mig tom och innehållslös... Jag lägger dem framför blommorna... när jag vänder mig om för att gå ut känner jag en värme i ryggen, jag vänder mig och om och ser att koret lyses upp av en stråle ljus och där har blivit varmt och ljust.
Onsdag går jag runt och vankar....
... i Helsefyr heller! Visste ni att det finns en by i Oslo som heter Helsfyr? Dit tvingade jag Monica att ta mig för några år sen när hon bodde och jobbade i Oslo. Jag ville kunna säga att JA, JAG HAR VARIT I HELSEFYR! Så det så!
....men vad jag ville säga var att här gås det inte runt och vankas! Så det så!
Imorse var jag vaken när Jens väckarklocka ringde. Vi pratade lite innan han åkte till jobbet. Sen gick jag upp före sju, tvättade och sminkade mig, sen la jag mig i soffan igen. Halv 8 såg jag att Bekki började röra på sig, då gick jag upp, började packa ihop och åt min medhavda smörgås. Jag hade jätteroligt åt Bamse när han gick och snodde mat ur Bitchens matskål. Han strosade fram till skålen, tog försiktigt en kula och sprang sen snabbt och gömde sig bakom vardagsrumsbordet och knaprade i sig den... och så gjorde han om proceduren. Bitchen låg och sov inne hos Sandra så hon var ju inget hot, men det var nog inte meningen att jag skulle se honom. Efter ett par vändor tog jag dock bort matskålen, även om det var dagens flin för min del.
Vid 8 gick jag ut med Bamse. Bekki mötte upp mig vid bilen och så körde jag Bamse till dagis, Bekki till jobbet och till sist mig själv till jobbet. Ringde ett samtal, planerade torsdagarnas Stilla Mässor med en kollega, tog emot ett besök och så gick jag iväg en timme till Rådsparken! För ett par veckor sen messade jag Linnéa att Rådsparken skulle ha höstlovskul och nu hade hon berättat att hon och en kompis skulle komma dit med sina barn.
På en timme hann jag se barnen bli dragna på vagn bakom en åsna, gå tipspromenad och mata höns! Det var lite festligt för när jag gick fram för att fota ett gäng höns som sprätte vid ett garage så kom en liten flicka farande med ett hamburgerbröd för att de skulle komma närmare. Sen fick jag också bröd av henne för att får prova att mata dem och till sist var vi störtpolare! Hon älskade mina örhängsbeklädda öron och pratade på som bara den! Ängla och Thyra fick också bröd av henne och hon visade hur man skulle mata hönorna och tuppen.
Efter 12.00 sprang jag tillbaka till jobbet, gick in i kyrkan och lyssnade på lunchmusiken som idag bestod av fiol och flygel. Pampigt som bara den! Lunchen gick inte av för hackor den heller - laxpudding med skirat smör! Ett ypperligt tillfälle att träffa församlingsbor på ett opretentiöst sätt. Efteråt köpte jag med mig en matlåda hos husmor så jag får samma goda lunch imorgon! Därefter nästa sorgegrupp. Vi delade ju på den jättestora ursprungliga gruppen så det blev två, en på tisdagar och en på onsdagar.
Efter sorgegruppen hade jag velat åka hem, men jag behövde göra det administrativa efter morgonens besök samt ett par andra småsaker som hängt efter... men jag fick ett spontanbesök av någon jag träffat tidigare. Det var väl egentligen en missuppfattning av både en avtalad tid och vad vi som kyrka förmår, men det är svårt när andra samhällsaktörer hänvisar till att kyrkan nog kan hjälpa till med saker som inte de själva kan. Den mänskliga faktorn, ja, men det är inte okej att gömma sig bakom att någon annan ska göra det som står utanför den egna förmågan. Jag förstår frustrationen, men det bygger ju upp ett falsk hopp hos den nödlidande som gör situationen etter värre när denne förstår att förhoppningen tyvärr är utan grund. Jag blir både arg och förtvivlad när jag får höra att vi till exempel säkert kan hjälpa till med att fixa ett boende. Men hur skulle det gå till? Kyrkan har inte bostäder ståendes lediga. Och hade vi det så skulle de garanterat redan vara upptagna av akut behövande så som bostadsläget ser ut idag! Det är hemskt att förespegla någon i stor nöd detta och det är hemskt för mig att behöva ta död på förhoppningarna. Jag lovade att höra mig för om andra utvägar men ett sånt löfte kan också lätt missförstås när desperationen knackar på... Det kändes inte bra när jag åkte hem... Inte alls något bra avslut på dagen! På hemvägen la jag mig bakom en lastbil som körde under hastighetsbegränsningarna medan jag pratade med en av mina döttrar hela vägen hem. Det går ju samtidigt inte an att ha dåligt samvete för att jag har ett boende!
.... och trots allt. Jag älskar mitt jobb! Så gott som alltid. Alltid, utom i ovan skrivna situationer!
Tisdag ser jag mig omkring....
Nja... det är väl en sanning med modifikation. Ser sig om gör man väl alltid, men i ramsan så är det väl lite halvslappt menat, och slappt är det inte just nu, inte nånstans. Förmiddagens besök ställde in, men istället blev det ett långt och tungt samtal på telefon. Flera små gula lappar hade kommit in vilka jag ringde igenom dessutom och ovanpå det lite andra arbetsuppgifter som t.ex sorgegruppsplaneringen och utbetalningssvårigheter.
Hann slänga i mig en matlåda innan jag lubbade till kyrkan för vardagsmässa, sen personalmöte, planering för Stilla Dag, sorgegrupp ... som drog ut ordentligt på tiden... och till sist meditation i kyrkan.
Det är både en fantastisk årstid och en fantastisk kyrka att ha dessa kvällsmeditationer i. Nästa gång ska jag köra själv, det blir spännande!
Efter meditationen åkte jag hem till Jens, Sandra och Bekki. Det kändes skönt att Jens hämtade Bamse från dagis idag, annars hade det blivit katastrofläge med sorgegruppen som drog ut på tiden. Häckade en stund framför TVn en liten stund, tog ut hundarna på kvällspromenad och bäddade sen i soffan. Hade sovit hyfsat gott om inte Bamse väckte mig flera gånger genom att slicka mig i ansiktet och tydligt visa att han tyckte vi kunde åka hem nu...
Måndag gör jag ingenting....
Fel fel fel!
Idag har telefonen gått mer än varm. Hela tiden jag haft den påslagen har det ringt i ett och när jag haft den avslagen så har jag antingen suttit med besök eller själv ringt som en liten gnu.
Rutiner på olika ställen är av naturliga skäl olika, men nu när det är höstlov så känner jag att frågor kring förändring i vissa fall kan vara aktuellt att ta upp å det snaraste och vissa är redan på gång. Det finns svagheter och oklarheter i systemen som vi behöver prata om, känner jag. Vissa saker kan göras sååå mycket enklare. Jag hoppade över både kafferast och lunch för att känna att jag med gott samvete kunde gå från jobbet halv två som jag planerat eftersom jag är ensam diakon denna vecka. Den sista halvtimmen gick jag igenom temat för sorgegrupperna denna vecka samt letade en passande dikt med ett kraftigt sjunkande blodsocker. Kändes lite hafsigt men jag hoppas kunna förbereda det ordentligt imorgon innan det är dags.
Innan jag gav mig av messade jag återbud till morgondagens knyppelkurs samt mötet med Drömfabriken på måndag. Nu gäller det att skala av allt som inte är nödvändigt för att kunna vila upp efter lördagens yrselattack. Något jag tar på största allvar numera är min hälsa. Också av den anledningen valde jag att inte ställa in myspyseftermiddagen hos bästisen, med sushi och zonterapi. Idag var jag extremt känslig i fötterna och det hänger nog ihop med allt.
På hemvägen svängde jag förbi Djurmagazinet i både Södertälje och Strängnäs för att få tag i papegojfrö åt Ragnar. Även Coop i centrum fick ett besök av undertecknad då jag hämtade ut min knyppelbok om Spindlar som ingår som kurslitteratur i knyppelkursen. Efter en kort promenad med en Bamse som inte varit pigg på dagis idag (har är antagligen jättetrött efter svampjakterna igår) så fortsatte jag rensa svamp. Två påsar på mellan 2-3 kilo la vi på tork orensat igår. Det tog ett par timmar att rensa igenom den svampen, men det blev klart och nu ligger den snabbt skrumpnande svampen på tork igen, utan barr och mossa!
Nu återstår bara att packa övernattningsväska, gå ut med Bamse och nanna kudde.
Livet är toppen, det kan inte bli bättre just nu!
Svampig söndag
Imorse när jag vaknade var yrseln mycket bättre. Förmiddagen kändes lite som att gå på gungfly men det gav sig vartefter dagen gick. Morgonpromenaden styrde jag ut i skogen för att se om det fanns nån svamp. Inte mycket. Två timmar och tre skogar senare kom jag hem med nästan en full bajspåse. Nöjd ändå. Skogen får mig att koppla av och varva ner.
Funderade på att göra en svamppaj till middag, men bestämde mig sen för att det fick bli fläskfilégryta med dagens kantareller, morot och lök. När jag förvällt kantarellerna kom Janne in från sitt bodbyggande och fikade.
Han sa att vi kanske skulle gå till en annan skog. Han hade hört att älgjägarna sagt att det fanns massor av svamp där förra helgen. Den skogen ligger inte i de vanliga strövområdena... sagt och gjort, vi beväpnade oss med påsar i olika storlekar och gav oss av.
Två timmar senare kom vi hem med 7,2 kilo kantareller! Mest trattisar, men några stora fina gula också. Jag rensade och började förvälla en påse, sen gjorde jag middag, fortsatte med 1,5 påse. Fick tips om hur man kan torka kantareller så Janne fixade ställning osv, men jag hann inte rensa dem. Det har tagit fyra timmar att bara rensa 3 påsar så 2 påsar ligger nu och torkar orensade. Det blir morgondagens bekymmer!
Nog om svamp nu! Dags att sova!
Snurr
Gårdagen tänker jag stoppa i en byrålåda och glömma bort!
Jag vaknade redan tidigt, runt kl. 4 -5 av att sängen rörde sig. När jag gick upp till toaletten snurrade hela huset okontrollerat. Jag höll mig i väggarna och tog mig tillbaka till sängen, hittade ett läge där nacken fick stöd så jag kunde somna om. Halv 8 ringde klockan för jag skulle på studiebesök på Äleby Gård kl 10.00. De skulle ha Aktiv Lördag och Jacob skulle visa mig runt och berätta... men när klockan var nio var det bara att ringa återbud. Jag tyckte det blev bättre med Alvedon, starkt kaffe och frukost, men när jag skulle böja mig för att dra på mig stövlarna så kom golvet rusande mot mig i en farlig fart så... nej... inget bil-köra i det tillståndet!
Det blev en dag i sängen och soffan. Janne tog alla Bamsenaderna och kom till och med hem med en bajspåse svamp! Men svampen ligger kvar i kylen och för min del begränsades dagens aktiviteter till disk, värma en påse nudlar till lunch, stuva blomkål och steka fläsk till middag samt en halvtimmes knyppling. Yrseln kom och gick så det var liksom ingen idé att försöka hitta på nåt.
Yrsel är något som går i vår släkt. Vad det beror på vet ingen, men troligen är det stressrelaterat och/eller i kombination med förkylning. Jag känner mig inte stressad alls, tvärtom, njuter av allt livet bjuder på just nu, men det kan ha blivit för mycket att klämma in ett studiebesök efter en intensiv vecka. Det kan också vara så att det ligger en förkylning och jobbar i kroppen. Jag har känt symptomen och det är många som varit på jobbet trots kraftiga förkylningar så det vore egentligen konstigt om inte jag också bär på nån liten bacill som inte vill bryta ut. Och jag hoppas att den inte gör det heller!
På kvällen låg jag invirad i en filt vid TVn. Janne bjöd på skumbanan-glass och även om jag slumrade till ett par gånger lyckades jag i princip hålla mig vaken till hela Miami Vice, i alla fall så pass att jag hängde med i handlingen. Konstaterade att jag sett den förut nån gång, men då sovit betydligt mer för vissa scener minns jag men inte andra.
Nu har en ny dag grytt. Ingen yrsel än, men ryggen känns efter att stillaliggande. Huvudet känns mer som efter ett migränanfall eller nåt, en sån där lite osäker känsla ni vet....
Vi får se vad denna söndag bjuder på...
Fredagsmys
Idag har vi tagit det lugnt. Både Janne och jag har varit lediga. Jag hade tänkte knyppla och Janne åka och täcka båten för vintern... men igår när Janne hjälpte en kompis att göra iordning tomten för vintern fick han in en lång tagg av amerikansk hagtorn genom skon och in i foten. Han har rejält ont och antagligen kan det ha blivit en liten inflammation inne i foten, men jobbet måste ju göras. Jag följde glatt med och jobbet blev gjort med gemensamma krafter.
Kapellet byts ut mot det gamla slitna
Bamse kollar av att omgivningarna är säkra!
När både matte och husse jobbar i båten måste Bamse vara med. Han ville INTE vara ensam nere på marken fast han fick springa lös vart han ville.
Ett hål i taket på det gamla kapellet. Så gör man inte med kapellet man använder på somrarna!
Det känns tryggt att Bamse har koll på fientliga flugor i båten!
Bamse håller vakt!
Vi täckte båten under halv storm och då blir det ordentligt! Detta borde hålla hela vintern utan problem!
Vi handlade lite småsaker på hemvägen. Janne köpte billiga kronärtskockor häromdan och dem bestämde vi oss för att göra ordning idag. Men vad äter man till kronärtskockor? Jag har absolut ingen aning men fick istället för mig att göra tapas på svenska... typ. Eller vi kanske kallar det snittar? Jag vet inte. Gott blev det och mätta blev vi.
Räksmörgås med ägg samt romansallad och majonäs, rökt bog med pepparotsgrädde, avokado/mozzarella-snittar, tomat/mozzarella-snittar, rökt bog med mozzarella och tomat, kronärtskocka med skirat smör samt avokado/cremefraichröra och pepparotsgrädden som blev över. Alla tankar på ostkakan har vi övergett, den får stå kvar i kylen!
Inget mer att tillägga. Nu går vi in i helgen!
Somliga går i trasiga skor...
Även gårdagen blev en ruschig dag på flera olika sätt. Efter morgonsysslor och Bamsenad for jag upp till Storstan, parkerade Bamse på dagis och bilen i Högdalen, sen for jag in till Ersta och pratade uppsats med direktorn. Jag har så mycket tankar kring uppsatsen, men har svårt att strukturera dem. Jag fick fantastisk hjälp igår! Jag ska utgå från en tidigare uppsats jag gjort på teologen som heter "...på de förtrycktas sida...", en strof hämtad ur diakonens vigningslöften. Det känns jättebra. Där har jag ett bra intervjuunderlag och ska nu förankra det i teori och styrdokument. När jag satt där och pratade upptäckte jag att jag har jättehål i mina skor!!!
Jag hatar att ränna i affärer och jag hatar att köpa kläder. De senaste gångerna har min yngsta dotter följt med mig och hon är jätteduktig att hitta snygga kläder och skor åt mig. Nu ska jag leta reda på de vinterkängor vi bland annat köpte sist. Jag är inte rik, men det finns ingen anledning att jag ska gå runt i trasiga skor, det känns falskt, i synnerhet när jag jobbar med det jag jobbar med. Att skorna ofta är skitiga bjuder jag på för jag bor på landet!
Men i alla fall, nu har jag en bra plan, en bok och flera bra boktips så det är bara börja att skriva på uppsatsen känns det som. Det kommer ta tid innan den är klar, men tar jag litet i taget så kommer det bli kul och bra! Och litet kändes det som ett tecken att jag faktiskt är på rätt väg när det gäller mitt uppsatsämne, och "somliga går med trasiga skor" är kanske en bra arbetshypotes?
Eftermiddagen ägnades åt torsdagsträff där en tjej från Kristna Fredsrörelsen berättade om sitt år i Guatemala. Jätteintressant. Kvällsmässan blev jag befriad från för min företrädare kom och ville ha den. Jag tackade inte nej utan åkte hem. Trött och nöjd med veckan!
Två dagar i flygande fläng
Tiden springer iväg och uppgifter avlöser varandra i en farlig fart, men jag tycker det är kul! Igår hann jag gå igenom resten av veckan i korthet innan möte, lunch med Väntjänsten, vårplanering, sorgegrupp, hämta Bamse och till sist meditation i kyrkan på kvällen. Sen åkte jag hem till mina yngsta barn och hade en trevlig kväll med Jens, Sandra, Sandras tvilling och Rebekka samt Bamse och Bitchen. Vi åt sushi och tittade på TV i deras stora soffa, sen fick jag sova i Bekkis säng.
Imorse gick vi upp halv sju, Bekki bredde smörgåsar åt mig och efter hundpromenad åkte vi iväg i två bilar. Jens körde Bekki till jobbet, jag körde Bamse till dagis och sen möttes Jens och jag upp strax före kl 8.30 hos polisen i Flemingsberg. Jens hade köpt kaffe på vägen vilket jag uppskattade enormt. Hans körkort hade gått sönder och passet gick ut i början av månaden så jag behövde följa med dit för att intyga hans identitet. Var på jobbet strax efter nio.
Full rulle hela dagen. Telefonsamtal, besök med efterarbete, avstämning, spontant besök, lunchmusik, sopplunch, sorgegrupp och sen fullt ös för att hinna till biblioteket på Campus Sköndal innan det stängde kl 16.30, hämta Bamse, byta trasiga led-ljus på Rusta i Södertälje för jobbets räkning och handla på Coop i Solberga innan jag äntligen kom hem halv sju. Janne fick ta ut Bamse medan jag började med maten. Underbart med en varm dusch och en lugn kväll.
Imorgon kan också bli en riktig röj-dag, så jag ska vika den obokade fjärdedelen av min halva arbets-måndag till förberedelser för resten av nästa vecka som också kan bli rejält intensiv. Men jag trivs som fisken i vattnet. Lite känns det som att jag tillfälligt borde gå upp på heltid, men samtidigt är det skönt att ha den där extra dagen ledig i veckan just eftersom det är så intensivt och de långa resorna/olika övernattningarna i Stockholm med släpandet av övernattningsväskor till mig och Bamse inte ger den egna sängens vila.
Men nu lockar sängen och jag ger härmed efter för den frestelsen!
Äntligen måndag!
Dagen började väl inte helt bra, men fortsättningen blev jättebra. Sen till jobbet efter att ha suttit i kö pga brinnande lastbil. Hoppas att det gick bra för de inblandade, jag har inte hört nåt mer än att köerna berodde på det.
Först möte med chefen, lite schematekniska grejor samt om jag kunde stanna lite längre än vi kommit överens om. Det är inga problem såvitt jag kan se.
Sen har ju jag anmält mig till montergruppen som jag skrev för ett par veckor sen. Vi har en monter utanför Klockargården där man kan illustera olika evenemang och aktuella kampanjer. Vi har jobbat med en "utställning" inför allhelgona som heter "Ljus i mörkret" och jag tycker vi lyckades så himla bra!
Ljusen ser så många fler ut i speglarna vi satt på snedden. Synd att inte bilderna kan ge djupet (och då pratar jag flera dimensioner) på utställningen.
Jag slängde i min nudlar och sen for jag och en kollega iväg med Kyrkgruppen. En gång i månaden åker vi iväg kommunalt med ett gäng kyrkintresserade människor. Förra gången var det Gustav Vasa som fick besök, idag var vi i Engelbrekt. Det är verkligen en ynnest att få ta del av denna kyrko- och omvärldshistoria. Idag fick vi lära oss att de lägsta prostituerade kallades lärkor och att Lärkstaden fått sitt namn efter dessa kvinnor som bodde här tillsammans med alla andra fattiga samt kriminella. Det var alltså en kåkstad som byggdes upp här under inflyttningen till Stockholm, stadsdelen kallades även Sibirien. Här låg också det första kvinnofängelset. Men 1914 stod Engelbrekt klart på klippan där tidigare Starken (en kvarn) låg. Jag ska inte fördjupa mig så mycket i historian utan den kan du läsa om på länken till Wikipedia, jag tycker det står ungefär samma saker där med undantag för att vår guide sa att taket var 33 meter högt och när de byggdes var det Europas högsta. Jag är ju egentligen mer intresserad av detaljerna än av helheten... det syns kanske på bilderna som kommer här:
Tornet är f.n under reparation
På många sätt en fascinerande kyrka, planerad ända in i minsta detalj. Allt från hur den växer ur klippan till hur den växer inne i berget.
Orgeln på orgelläktaren och moln som bär våra böner till Gud ovanför den ett torn... jag tror just detta var ett torn i Sodom... det fanns fler torn avbildade, bland annat Babels torn.
Här ser vi en målning, kanske den enda i sitt slag där Adam och Eva är helt nakna utan fikonlöven. Den visar både hur Eva lockas att ta frukten och till höger i bild hur de drivs ut ur Paradiset. Relieferna inunder visar Jesu liv. I den längst till vänster är krubban och Jesu födelse och den bredvid visar kvällen i Getsemane. Synd att det syns så dåligt...
De vävda gobelängerna framme vid altaret ser ut som bokryggar i en bokhylla på håll. Tittar man noga ser man att det står olika saker på dem. Här står " I begynnelsen var ordet..." vilket är hämtat ur Skapelseberättelsen.
På dessa säregna ljusstakar läser vi Välsignelsen: " Herren välsigne eder och bevare eder..."
Oblatask och paté med små vita lamm-figurer. Jesus är världens lamm, offerlammet. En spännande liten detalj på nattvardskärlen.
Dessa fantastiska silvertallrikar (eller var det tenn??) hade tidigare varit altarutsmyckning. Jag lyssnade inte så noga att jag kom ihåg vad han sa om dem, varför de flyttats bakom altaret eller vad de föreställde. Jesus i förgrunden ja, men var det himmelsfärden? En spännande detalj uppfattade jag dock:
Hak-korset! Kyrkan byggdes under en nationalromantisk period och grunden till att man tar med det i kyrk-utsmyckningen är intressant att tänka kring. Hursomhelst så kan vi väl i alla fall säga att hak-korset inte på något sätt var så laddat på 1920-talet som det blev ett par årtionden senare.
Taket över predikstolen hade, liksom allt annat i kyrkan, sina egna intressanta detaljer. Nåt nytt jag fick lära mig var att Guds Öga brukar finnas på något undanskymt ställe, aldrig dolt men undanskymt. I Engelbrekt finns det i taket ovanför predikstolen. Hädanefter kommer jag leta Guds Öga i varenda kyrka jag går in i!
Efter besöket i kyrkan gick vi på Lindquists konditori och sen åkte vi hem på egen hand. Några ville göra stan, några ville ta T-banan men jag och kollegan gick till Karlberg där vi tog pendeltåget åt varsitt håll. Jag hämtade bilen på jobbet och Bamse på dagis, sen åkte jag hem och stuvade blomkål och stekte fläsk till Janne och mig, Tosca-wienerbröd från Lindquists till efterrätt!
Knyppelfrosseri
Ja, faktiskt har jag inte gjort annat än att knyppla idag förutom att gå ut med Bamse och göra middag. Större delen av dagen har jag suttit ute i sällskap med Ragnar för tempen har legat runt 15 grader och luften har varit fuktig. Fukt är bra för linet dessutom!
När det blev för kallt gjorde jag omelett och fortsatte knypplingen i köket. Janne drog upp båten efter jobbet imorse och har sen sovit hela dan tills det var dags för nästa nattpass så jag har verkligen tillåtit mig att bara har kul vid dynan.
16 olika sätt att knyppla en spindel!
Först gjorde jag klart den större varianten av "spindlarna", spolade på garn till min förstorade analys och ikväll har jag börjat på den. Det känns inte som det blir bra... men det är den mindre av de förstorade "Lågorna" så jag hoppas att den större varianten kommer bli bättre.
Nu har jag träningsvärk i hela kroppen! Bamse har varit ute och jag längtar efter sängen!
Tid för eftertanke
Efter två nätters urusel sömn sov jag riktigt gott inatt... dock har jag drömt en hel del. Två ganska oklara drömmar om trattkantareller samt en svår tågolycka innefattande ett barn i 6-7 årsåldern, hon uppenbarade sig i en svart kåpa utanför kyrkan.... dessa två drömmar är inte på något sätt konstiga efter gårdagens händelser.
För övrigt kan jag meddela att all värk i kroppen är borta igen. Om det har att göra med om den lilla flickan hittat ljuset eller om det beror på att jag sovit gott låter jag vara okommenterat. Jag bara konstaterade det när jag satte mig i bilen imorse!
Men det tredje drömmen är rätt mysko. Den är kort men mycket klar. Jag var hemma hos en vän och rätt var det var kom ett brunt litet undernärt marsvin fram och hoppade upp i en av hennes blomkrukor och började tugga i sig av växten. När jag ropade på henne och frågade (för hon hade ingen bur i lägenheten varifrån den kunnat rymma) så sa hon "ojdå, jag trodde den hade dött" och så gick hon ut i köket igen. Jag tog med det lilla marsvinet hem...
Mina mycket saknade tjejer - Drutten (Jens), Pinglan (Bekkis), Tova och Bagheera (Druttens dotter). Två andra älsklingar på bilden är min kära make och min (näst Bamse) favorithund - Emma (R.I.P). Hon var något utöver det vanliga <3
Ragnar älskar mina nyinköpta örhängen. Han älskar att slita ut dem och tugga på dem... den divan!
Jag gick upp en timme före väckarklockan, kunde inte somna om efter Janne kommit hem från nattpasset och Bamse haft sitt glädjefnatt. Gosade med Ragnar, Facebookade och knypplade en timme innan jag gick ut med Bamse och åkte till jobbet.
Idag hade vi filmvisning på temat "Tid för eftertanke" med filmen "Godheten", mackfika och samtal kring filmen. Efteråt tänkte jag åka ut till Skogskyrkogården och sätta en blomma på syrrans grav för hon skulle fyllt 49 år idag... men mamma hade ringt på min telefonsvarare så jag ringde upp henne och de hade varit där redan. Vi bestämde att jag åker dit och tänder ett långtidsbrinnande ljus till allhelgona istället...
Bilder från "Gunillas resa" som jag fick av barnen när jag fyllde 50 år. Det är bilder på syrran när hon kastat peruken sista sommaren med cancer, när hon sjunger på farfars 75-årsdag, en plojbild när vi besöker kusinerna i Skåne samt innan hon tappade håret sista sommaren.
...så jag åkte hem istället. Jag tycker om att vara på Skogskyrkogården en stund när jag åker dit, men idag trodde jag att Janne skulle ha pendlarbilen (vår lilla snåla dieseldrivna) så jag la på ett kol, han skulle ju jobba natt. Men han och bonden hade precis satt sig för att fika i godan ro när jag kom hem. Jag kunde bjuda på goda lax-smörgåsar som blivit över från mackfikat på jobbet.
Bamse och jag har trotsat älgjakten utan signalgula västar, vi har ätit middag och jag har diskat en jättedisk. Fattar inte att vi skitar ner så mycket porslin på två personer... men det gör inget för jag finner en vila i handdiskandet. Det är helt ok!
Nu ska jag titta på lite TV tror jag, knypplingen spar jag till imorgon. Och om det inte regnar ska Lill-Bams och jag ut i skogen och jaga svamp!
Slutet av arbetsveckan
Igår var också en intensiv arbetsdag. Jag ringde igenom alla lappar, bokade in besök, följde upp ärenden, kopierade, gick på styrelsemöte hos Väntjänsten och fixade. När jag slutat och skulle hämta de sista grejorna hos svärmor vars lägenhet jag lånat i tre dagar, så hade hon kommit hem. Jag stannade en liten stund och lyssnade till hur hon och hennes syster haft det i Tallinn, hon fick ju resan av oss + alla barn + hennes syster när hon fyllde 75 år i augusti. Men jag stannade inte länge för bilen var felparkerad på gatan. Inga köer så jag var hemma strax efter 18.00 och kvällen blev lugn!
Idag har också varit en intensiv dag. Klockan ringde 8.00 och efter morgonsysslor och en lite längre promenad med Bamse så åkte jag till ABF i Strängnäs för att prata knypplingskurs. Jag ringde och pratade med dem förra veckan och nu så bara blev det utan att jag hann riktigt reflektera hur det gick till. Jag fick titta på lokalerna sen kollade vi lämpliga dagar och så sa hon att de skulle fixa lite affischer och inbjudningar... 7 kurstillfällen mellan 3 november och 15 december. Det var bara så självklart att de skulle ordna så det blir en knypplingskurs!
Jag fortsatte min morgon på Guldfynd där jag köpte lite nya örhängen, sen åkte jag till healern. Idag hade jag sällskap av ett spöke, sa hon. En flicka på ca 12 år som följt efter mig för jag såg snäll ut. Hon hade dött en våldsam död i början av 1900-talet nära en kyrka och hon såg ett lok. Jag tror inte healern vet att Huddinge kyrka ligger precis vid tågspåren... Kyrkan har anor sen 1200-talet medan tågspåret byggdes på 1860-talet. Väldigt intressant! Efter att hag hjälpt flickan över till ljuset ägnade vi oss åt min nacke (som hon tror ömmat ett par dagar för jag känt av flickans olycka) min sköldkörtel och framförallt hälar och höft. Jag tycker att det hjälper! Nacken gör ff ont, men höften är bra och hälarna är mycket bättre. Dessutom har hennes tips om att röra ut en sked bikarbonat i vatten mot halsbränna gjort underverk med min mage.
Om nu någon därute sitter och ondgör sig över att jag går till en healer så kan jag bara säga att jag skiter i det. Jag har upprepade gånger fått höra att min Levaxin-dos är skadligt hög och sjukvården bryr sig inte om att försöka hitta alternativ till Levaxinet som uppenbart inte fungerar som det ska. Min kroniska hälseneinflammation har jag bara fått spott och spe för fram till nyligen och sjukhusepisoden i mars fick mig att tappa förtroendet än mer. Att bli betraktad som en SVB-kärring och få höra att det är inbillning alt. lite smärta får man lära sig leva med är i längden både tröttsamt och förnedrande. Jag testar mer än gärna alternativa behandlingsformer för att se om jag blir hjälpt av det, och får jag med mig lite spöken på köpet så tycker jag bara det är lite spännande! Det ger perspektiv på allt vi tar för givet och hursomhelst så är Gud större!
När jag kom hem gav sig Janne, Bamse och jag ut på svampjakt. Vi blev lite bitna förra helgen och jag frågade då om inte Janne kunde följa med till ett ställe i skogen där vi vet att det finns vildsvin. Jag hittade ju svamp i randen av det området förra helgen... och jag går helst inte själv dit, men är man två kan man gå och prata och då håller de sig undan. Det fanns gott om spår efter vildsvinen, men som jag trodde så fanns det gott om kantareller också. På 1,5 timme fick vi ihop en hel Ica-påse = 2,7 kilo! Jag försökte få Janne att följa med till ett annat ställe men det var tur att han nobbade. Resten av eftermiddagen har gått åt till att rensa och förvälla svampen. Till middag gjorde jag en gryta på fläskkarré och använde nog ett halvt kilo av svampen. Oj vad gott!!
Resten ligger i mindre påsar i frysen.
Knypplat lite har jag gjort, diskat hur mycket som helst... och nu skrivit blogg. Ska snart väcka Janne som ska jobba natt, gå ut med Bamse och nanna kudde själv. Imorgon jobbar jag.
Värsta intensiva onsdan
Draget började väl egentligen i måndags... jag menar, det har varit ganska lugnt på jobbet hittintills. Lagom att göra, inte för mycket och inte för litet, men i måndags började det hetta till med många telefonsamtal och spontanbesök. Idag började jag ringa på lappar direkt jag kom in på morgonen, bokade en föreläsare till en dag om sorg i februari, fixa en utbetalning samt ha en kort genomgång med chefen mm ... och halv tio hade vi morgonbön och sen hade jag anmält mig till montergruppen. Det lät roligt att få vara med att fixa i montern vi har utanför Klockargården och det var det oxå. Vi planerade hur vi skulle bygga upp skåpet till allhelgona samt tiden mellan allhelgona och fram till jul. Jätteroligt. Några tog på sig att handla lite inventarier till skåpet och så ska vi ha en rendez-vous på måndagmorgon.
Fortsatte ringa på lappar och vid 12 rusade jag upp till kyrkan för att vara med på lunchmusiken. Jag kände att jag behövde den stunden för att ladda om till eftermiddagen. Jag var oxå med på sopplunchen efteråt för det är ett sånt himla bra tillfälle att träffa församlingsbor, sen hämtade jag upp musikern och vi drog iväg för att ha två sång-gudstjänster på ett äldreboende. Tillbaka på jobbet hade vi en kort check up och jag pratade en stund med receptionen eftersom det kommit in personer och sökt mig...
Klockan fyra rusade jag till bilen och körde så fort jag kunde för att hinna till campus Sköndals bibliotek före halv fem och hämtade ut två böcker i masterskursen som de lagt undan åt mig. Jag hann med ett par minuters marginal. "Hemåt" för att hämta Bamse, gå ut med honom en sväng och ge honom mat, en stunds gos i soffan och så iväg för att hämta en kompis klockan sex. Vi åt på grekiska kolgrillen i Älvsjö och bublade i tre timmar innan jag körde hem henne, hämtade upp Bamse och körde bilen till jobbets parkering och gick "hem" med honom.
Nu har vi haft en stunds gos och vi ska gå och lägga oss. Imorgon ska jag återigen städa ur svärmors lägenhet och åka hem på riktigt efter jobbet... den kan bli en intensiv dag imorgon oxå.
Peace people! Over and out!
En ledig dag mitt i veckan
En riktig tahandommigsjälvdag!
Gick upp kl 8.00 och körde Bamse till dagis till 9.00. Struntade i sminket, satte mig på svärmors inglasade balkong och njöt av morgonen med en andra kopp kaffe. Klockan 11.00 hade jag frissatid och hon fixade mina ögonbryn oxå. När hon rycker dem brukar tårarna rinna och jag nyser hysteriskt så nej, smink är ingen bra idé!
Idag hade hon fått för sig att göra mitt hår i en mycket klarare röd nyans än förut. Hon är rolig tycker jag, hon vågar lite! I augusti förra året började vi med en mjuk kastanjebrun färg under och en blond färg över, sen blev det en svart underfärg i oktober. Efter det har det gått mer och mer åt det röda hållet och idag fick jag oxå en knallröd slinga under luggen.
Efter mitt två timmar långa frissabesök, men kaffe latte och munk, nya färger i håret, föning och klippning samt nya ögonbryn, kramar och ny tid så gick jag över till Kinesen och åt lunchbuffé, tog T-banan till stan för själavård, hem och hämta Bamse och ge honom mat, jag stod över middagen för jag var ff mätt efter buffén, kvalitetstid med Bamse i soffan och kvart över 6 iväg igen. Knyppling på schemat.
Idag har jag börjat med spindelmönstret i en lite större variant. Jag har oxå stuckit upp de två mönster från sommarens analys-spets som jag ritade i ett större format söndags. Vi får se hur mycket jag hinner knyppla till nästa tillfälle... spindelmönstret tar mer eller mindre en heldag och även provspetsarna på analysen kan nog ta en dag... men jag är ju så nyfiken på hur det ska bli!
Nej, nu har Bamse och jag gjort Rådsparken osäker. Bamse har somnat i sin lilla korg och jag ska väl göra detsamma (fast i sängen då)...
Fridens liljor!
Halvt om halvt-måndag
Kom iväg sent imorse, men det var så pass lite bilar att jag hann ändå. Hann konstatera att älgjakten börjat för nu sitter skylten vid bommen igen.
Åkte förbi svärmors lägenhet mellan lämning på hunddagis och jobbet för att lasta av första lasset med sängkläder osv och blev så himla förvånad att hon var hemma. Hade missat att hon skulle åka på eftermiddagen... Men det gjorde inget, hon skrattade bara gott åt mitt snopna fejs när jag satte nyckeln i en upplåst dörr.
Första besöket skulle komma 10.00 men hen var mer en halvtimme tidig så när klockan var 10 hade hen redan gått och det var väl bra på sitt sätt för det blev rätt intensivt denna halva dag jag jobbade. Flera telefonsamtal, både från konfidenter och från psykiatrin så dagen dundrade på rätt snabbt tempo. Slängde i mig en tidig lunch innan nästa besök kl 12.00. Hann med ett kort spontanbesök oxå innan jag for iväg till min lediga eftermiddag som ett skållat troll, köpte sushi och åkte hem till bästisen för myspys: zonterapi och tidig middag, innan hon for iväg på kvällsjobb.
Hämtade Bamse, handlade lite förnödenheter, parkerade bilen och gick en sväng med Bamsen, kokade sen fläskfärs till middag åt Bamsen medan jag själv stoppade i mig smågodis. Nu är det länge sen jag åt godis och det var så himla dumt gjort! Kvällen har jag ägnat åt att terrorisera ungar och annan släkt i en grupp på Facebooks messenger. Jag får helt enkelt inte igång svärmors TV och "Torka aldrig tårar utan handskar" ligger förargligt kvar på köksbordet hemma! Men resten av kvällarna jag ska vara här är jag uppbokad så det blir ingen mer Facebook-terror denna vecka.
Nu ska jag Bamse och jag ta oss en sväng i Rådsparken, sen ska det bli skönt att nanna kudde!
Lång söndag
Imorse skrev jag en lista över saker jag borde göra under dagen... och jag har väl fixat det mesta men också lite annat.
Svamp - Men innan jag tog hand om den gick jag ut med Bamse för att se om jag hittade lite mer svamp och det gjorde jag. Lite mer än en liter!
Så jag rensade den innan jag gick in för at förvälla den vi hittade igår. Den blev varsin kantarellmacka till lunch samt en del till frysen.
Tvätt - check!
Tidningar - sorterat och klart!
Löv - dem fixade Janne medan jag fixade svampen.
Ragnar - Bytt i buren!
Blommor - aj sjutton... de måste jag ta innan jag går och lägger mig!
Akvariet - det gjorde Janne och jag ordentligt tillsammans, "dammsög" sanden, rengjorde filter, pump och glas.
Päls och klor - två klor av fyra nödvändiga på Bamse. Pälsen borstar jag imorgonbitti.
Knyppling - 19 par pinnar är påspolade till på tisdag då jag ska göra om spindlarna i ett likadant men större mönster.
Packa - ja det har jag kvar! Jag får låna lägenhet i Stockholm ett par nätter...
Sen har jag ritat min spetsanalys i två större varianter. Jag har packat grejor och ska fråga min knyppellärare om jag kan få låna ett lämpligt underlag så jag kanske kan sticka upp mönstren på tisdag.
Fjällbackamorden nu, sen Bamsenad och säääääng!
Carpe Diem
"Hursomhelst ser jag fram emot en ledig helg utan något inbokat. En förfrågan om jag kan fortsätta provknyppla spindlar... och jatack, gärna! ... vilket innebär någon halvtimmes jobb med att spola på tråd innan tisdagen. Typ. Endast det. Inget annat. TGIF. Peace. Over and Out." ... så avslutade jag gårdagens blogg. Och jag kan säga att idag har jag fullt ut levt enligt principen "seize the day", "fånga dagen" eller "carpe diem". Och spola på garn till spindlarna får jag göra imorgon!
Sov till 10.00. Bamse fick jag ut kvart i 12 efter att ha jagat honom en stund under säng och bakom soffa, han är ju så morgontrött, den lille. Jag tänkte att jag skulle gå så länge jag hade lust för vädret var kanonfint, men när jag kom bort mot kalhygget där vi ofta gick i våras innan gräset blev för högt, så vek jag av där och gick ut i "trollskogen". För några år sen hittade Janne och jag svamp där och jag fick för mig att jag skulle kolla om jag hade nån svamp-tur. Det hade jag. En halv hundbajspåse med gula kantareller och trattisar hittade jag.
Energiskogen har också vuxit upp.
Fingersvamp och taggsvamp fanns det gott om, men här plockas det bara kantareller!
I min ungdom gick jag flera svampkurser och plockade en hel del svamp, men efter en svamp-excursion med en av svampkurserna blev jag jättesjuk och låg en hel helg med svåra magkramper. Att jag skulle åka in till sjukhus tänkte jag aldrig på utan var bara otroligt tacksam att exmaken hade hämtat barnen från dagis för det var hans helg men det var inte alltid han hämtade dem för det. När barnen kom hem på söndagskvällen hade kramperna släppt men jag var rätt medtagen. Om det var en svampförgiftning eller om det var någon sort jag inte tålde (alla tål inte kremlor t.ex, de har något enzym som liknar kräftornas och alla tål ju inte kräftor) har jag aldrig tagit reda på. Efter det dröjde det 25 år innan jag plockade svamp igen och då i sällskap med folk som kunde sina kantareller. Samma år hittade Janne och jag lite kantareller i den skog jag nu hittade fynden ovan. Dock, jag gick in till grannen som fick inspektera dem och jag fick "med beröm godkänt".
När jag kom hem från svampskogen hade jag som plan att kratta gräsmattan från eklöv, men det hade Janne redan gjort. När jag skällde på honom sa han att han inte ville stå inne i boden och jobba när det nu var så fint väder. Imorgon har "de" lovat regn och är det då inte slöseri med vackert väder? Han hade lust att åka ut på sjön nån timme, nästa helg är det ju båtupptagning. Jag tycket det var en mer än strålande idé, sagt och gjort, vi åkte ut på sjön! Vi blev medlemmar i båtklubben i våras, men har aldrig varit ute på båtklubbens klubbholme så vi styrde kosan dit. Inte en båt i hamnen och inte en människa på ön. Vi släppte lös Bamse och började utforska ön.
Ganska snart hittade jag trattkantareller... svampögonen har uppenbarligen börjat tränas, för rätt var det var hittade jag ett kluster invid stigen och fler och fler blev det. Janne gick tillbaka till båten och hämtade Bamses bajspåsar för nåt annat hade vi inte med oss för att plocka i. Det är inte dumt att ha hund och vara utrustad med dessa påsar i svamptider! Efter att ha fyllt två påsar hittade Janne en gul kantarell och snart hade vi en halv påse gulingar också.
På hemvägen svängde vi in till Strängnäs och kollade in hamnen. Andra helgen i oktober är det Strängnäs marknad och den är välbesökt. Ett stort tivoli var uppbyggt samt en helikopter som flög med folk i fem-minuters rundor över Strängnäs och Mälaren... och i hamnen brukar det ligga stora lyxbåtar, så även i år!
Där är Janne och jag lika, vi håller oss undan stora jippon och folksamlingar när vi kan!
Vi hade tänkte var ute nån timme, men vi kom hem efter fyra! Hungriga som små gnuer satte Janne igång grillen medan grannen satt vid vårt ute-bord och kollade igenom vår svampskörd. Jag rensade vartefter och efter att ha godkänt hela skörden fick hon med sig en halv bajspåse rensade trattisar som tack för hjälpen. Hon har varit dålig i höst och inte själv kommit ut i svampskogen. Förra året fick vi flera bajspåsar kantareller av henne när hennes frys var full. Och bajspåsar hit och dit... jag kan i alla fall berätta att jag matchar hösten med att ha införskaffat oranga påsar att plocka hundskit och kantareller i!
Två bajspåsar höstkantareller och en halv med gula!
Efter middagen duschade jag Bamse och sen satt Janne och jag och tittade på "Hitta Nemo". Jag älskar den! Den är helt underbar!
Hela dagen har varit helt underbar! Snacka om att tanka positiv energi!
Sov gott nu, kära ni! 
42, 38, 35, 27,17,12, 2 TGIF
Jag kör nästan 20 mil varje dag till och från jobbet... men på något sätt är det bara vissa sträckor som jag räknar märker jag. När jag kör ut på E20 efter Södertälje så börjar jag räkna kilometrarna hem... På första skylten "Strängnäs" strax efter avfarten i Södertälje står 42 km, sen börjar jag räkna skyltar... 38, 35, 27, 17, 12, 2... sen kör jag förbi avfarten och har 7 km till avfarten mot 55:an och Enköping. Från Huddinge via Rågsved, ut till E4 och ner till Södertälje är liksom ingenting... antagligen för på nåt sätt känns det hemma. Alla tusentals gånger jag kört där, jag har bott i Botkyrka och Hagsätra, det är liksom ingen resväg på nåt sätt, men när jag kör ut på E20 på väg till jobbet står det Stockholm 84 km och då har jag redan kört nån mil. Sen kör jag iof inte in till Stockholm, men jag kör ju på tvärsen lite hit och dit för att smidigt komma till hunddagis innan jobbet.
När jag körde hem idag var jag väldigt trött. Jag kan inte säga att arbetsveckan varit särskilt tung, men den har varit extremt full av intryck. Tankarna som gick upp i spinn igen efter besöket på Drömfabriken, healerns oväntade kontakt med den äldre släktingen (vare sig man tror på sånt eller inte så startar det tankar). Tisdagen var lugn men jag har fortsatt tänka på min reaktion på ABFs reaktion på min förfrågan om knyppelgrupp, den var så odelat positiv... vad tänker jag om mig själv egentligen? Har jag hybris eller dålig självkänsla? Onsdag, torsdag - spännande dagar på Ersta. Det som väcks är mina tankar kring min oförmåga att prata i grupp. Diskussionerna gick i höga vågor och jag var som vanligt mest tyst. En gång stötte en med-student mig i sidan och frågade om jag blev störd, en annan sa att hon erkände att hon var debattlysten... och hur ska jag tolka det om jag nu måste tolka det? Jag har emellanåt fått svidande kritik för min tystnad, senast i förra jobbet då jag fick höra att jag inte deltog verbalt i våra möten... men vad ska jag säga då? När jag hör min åsikt föras fram så är jag nöjd. När jag upplever något som galet eller vill säga nåt, DÅ pratar jag, inte bara för att. Lika lite som jag springer fram och tillbaka i korridoren eller skriver ut papper i onödan bara för att verka upptagen eller springer in i andras rum bara för att tjattra om något som ändå ska diskuteras vid något speciellt tillfälle, såvida det inte är något som behöver förberedas. Jag jobbar tyst och koncenterat. Den värsta kritik jag fått var när vi skrev B-uppsats i skolan och jag ingick en väldigt verbal grupp, det pratades högljutt och damerna t.o.m skrek åt varandra. Vi delade upp intervjuerna och gick på dem två och två (vi var fem), men den intervju jag höll i fick jag gå på själv. Den handlade om Elevvårdskonferenser på en viss skola och jag intervjuade en förälder som hade två barn som blivit föremål för elevvårdskonferenser. De andra intervjuade kurator, biträdande rektor, samt två lärare om jag inte minns fel. Vid ett handledartillfälle fick jag kritik för att jag inte bidrog med mer än max 2%, men när handledaren började spalta upp vem som gjort/gjorde vad så visade det sig att jag skrivit mer än 50% av texten dittills, gjort min intervju ensam men varit med på tre av fyra av de andra och vi pratade kring detta om hur man kan bidra i ett gruppuppgift. När det sen var skarpt läge och uppsatsen skulle lämnas in och tre kärringar bara stod och skrek av stress, så var det jag som skrev i samråd med en yngre kvinna utifrån de upplagor som fanns av vår uppsats eftersom tre kvinnor suttit och gjort ändringar i varsin upplaga. Ingen koordination, ingen samverkan, bara gapande självhävdelse enligt min mening. Två gav mig beröm i sista handledningen för att jag behållit lugnet och räddat situationen, två ansåg att de klarat sig bättre utan mig som ju bara ridit på deras ansträngningar.
Jag är en tänkare och en skrivare, inte en pratare!
Nu var detta ingen problem i masterstudentgruppen, men jag kunde inte låta bli att reflektera över det, i synnerhet som lärarna emellanåt tappade tråden och ett par studenter mer eller mindre ursäktade sin debattlystnad. Jag kan känna både irritation över att ha missat väsentliga delar i undervisning, men också tacksamhet att få höra hur tankarna går i ämnet för det är inte särskilt ofta som vi har möjlighet att diskutera begrepp och yrkesroll, det hjälper mig att fortsätta reflexionen i min egen tystnad. Jag är femtio år och kommer aldrig bli nån pratare. Jag ser det som att vi har olika gåvor och intressen och inget är mer värt än nåt annat. Världen kan inte bestå av ett gäng plattsättare, än mindre av professorer i etik. Vi behövs allihopa om det ska funka!
Idag fick jag höra att jag var en del i orsaken att holocaust fortfarande levde vidare eftersom jag inte betalade ut pengar ..... till någon för mig okänd efter ett telefonsamtal ... och jag var inte medveten om att hen var jude förrän denne påpekade att detta var orsaken till mitt s.k beslut... klick och luren las på i örat på mig ... men jag tyckte jag mer gav en inbjudan till ett samtal ang. ekonomi... Nej, jag kan inte ta åt mig, men jag funderar över människans utsatthet i olika situationer, vad gör det med oss? Att var en del i Förintelsen är en ganska grov anklagelse, är jag tillräckligt professionell så jag inte låter mig påverkas på ett felaktigt sätt?
Nog om det. En Bamsenad kanske? Och sova? Eller kommer det något roligare på TV än Postkodmiljonären och Project Runway? Hursomhelst ser jag fram emot en ledig helg utan något inbokat. En förfrågan om jag kan fortsätta provknyppla spindlar... och jatack, gärna! ... vilket innebär någon halvtimmes jobb med att spola på tråd innan tisdagen. Typ. Endast det. Inget annat. TGIF. Peace. Over and Out.
Plugg och kontemplation
De här långa bilresorna till och från jobbet är inget jag tänker på med någon större glädje kvällen före... men när jag väl sätter mig i bilen får jag ett sånt lugn i kroppen. Alla de tankar jag tänker samtidigt som ögonen följer vägen är så kontemplativt. Jag kommer sakna dem när det blir dax att sluta på jobbet...
Nu har jag varit ledig från jobbet i två dagar och istället varit på Master-kurs på Ersta, så efter att ha lämnat Bamse på dagis och bilen på parkeringen utanför dagis så har jag tagit t-bana och buss till skolan. "Införing i diakonivetenskap". Det har blivit många spännande diskussioner om begreppet diakoni så det märks att det finns ett uppdämt behov hos många diakoner att diskutera yrkesrollen, kallet och vad som ingår i begreppen. Det är ju luddiga begrepp hela vägen och inte ens i sista biskopsbrevet blev det tydligt... Nu är det en massa intressant litteratur som ska plöjas innan tentan i december. Och så passade jag på att boka en tid med direktorn för att diskutera mina olika ämnesfunderingar till själva masteruppsatsen som jag känner att jag snart vill börja med.
Men ännu är det en dag kvar i veckan och då blir det jobb. Min tatuering på jobbet väcker mångas nyfikenhet och jag har från flera fått tipset om Vikings som går på fyran på torsdagar. Den ska jag sätta mig och se nu!
Regnet det bara öser ner
En riktigt regnig morgon och förmiddag. Tur att jag har handduk till Bamse i bilen för det behövdes efter morgonpromenaden. Förvånansvärt nog inga bilolyckor idag trots att vissa kör som om det vore sommarvägar och dundrar på i 140 km/h samtidigt som de sprejar ner alla de kör om så till den milda grad att sikten blir lika med noll under flera sekunder samtidigt som bilarna svajar hit och dit i vattenmassor på gatorna och vinden som sliter i karosserna ...
Det var inte mycket folk på jobbet idag. Nästan hela pastoratet är på utbildningsresa men vi är några få tappra kvar som envist håller massorna stången. Nejdå, det har varit lugnt, i princip all verksamhet är stängd. Jag har haft ett besök och några telefonsamtal inkl. efterarbete under dagen, i övrigt gjort en sånggudstjänst till nästa onsdag när jag ska ut på äldreboende. På lunch och fika-rast så fick jag tillfälle att prata med några som jag inte pratat så mycket med vilket var kul. Vi har en praktikant denna vecka och idag hade han bakat bullar med husmor. Det var verkligen inga dåliga bullar som det sen bjöds på vid eftermiddagsfikat.
Ett samtal som jag dragit lite på, fråga mig inte varför, antagligen känslan av att inte riktigt duga, ringde jag idag. ABF i Strängnäs välkomnar mig att se deras lokaler för att eventuellt starta upp en knyppel-cirkel. Entusiasmen i andra ändan luren gladde mig och nu kan det nog snart vara dags att leta upp adresserna till intresserade knypplare i Strängnäs omnejd. Det vore ju jätteroligt om det blev av!
Nu har Bamse tagit med sig Janne ut i ännu ett regnväder, sen det är sängtajm. Nu blir det inte jobb under två dagar, utan studier. Omväxling förnöjer!
Intressant måndag
Började dagen med att efter morgonsysslorna åka till Stallarholmen och Drömfabriken. Jag tänkte så sent som igår att jag skulle avboka mötet för jag vet liksom inte vad det är jag vill och att jag slänger bort "hans" tid... men "han" vill att jag kommer en gång i månaden och fortsätter tratta ner mina tankar och funderingar kring mitt projekt. Det känns så speciellt att "han" tror på mina idéer när jag inte riktigt gör det själv. Nu har jag fått ett namn till som jag ska ringa och fixa typ studiebesök samt att jag ska kolla runt lite vad gäller finansiering. Jag har bestämt mig för att lägga mina ambitioner i ett mellanläge där jag inte förväntar mig någonting, men samtidigt fortsätter vara nyfiken... jag tror det gör minst ont om det kraschar samtidigt som jag behåller chanser för utveckling av idén.
Åt lunch och skrev blogg om helgen, tog ut Bamse och åkte till gymmet. Så himla trevliga de är! Det var "hej" och "vi undrade vart du tagit vägen" och jag fick berätta om min sklerosering och de sa att "oj vad läskigt" och så fick jag känna mig lite modig och lite nöjd. Jag körde hela passet i hyfsat hårt tempo, det kändes bra, inte ont nånstans men så har jag inte ansträngt mig på tre veckor heller så kroppen borde vara superutvilad.
Efter att ha handlat potatis och tagit ut en ny burk Levaxin på apoteket var det dags att åka till healern. Hon fick kontakt med en äldre släkting idag och vi pratade kring det och livsuppgift. Det blev en mycket intressant eftermiddag.
Hem och fixa fiskgratäng med mandel och hemmagjort potatismos... Ska väl krypa i säng tidigt eftersom det är jobb-dag imorgon och resten av veckan.
Helg, härliga helg
Helgen har innefattat en hel del smått och gott. Nån gång vid två-tiden på natten mot lördag small musfällan igen och jag var upp och tittade.... samma mus eller samma sort? Svårt att säga, den såg i alla fall precis likadan ut som den vi släppte förra helgen.
Den betedde sig likadant, orädd, nyfiken och innan jag släppte ut den så tvättade den sig noga...
Efter mus-utsläppet ägnade jag en stor del av eftermiddagen åt knyppling. Jag satt ute i den varma vädret och knypplade. Spindelprojektet blev i det närmaste klart. Projektet innehåller 16 olika sätt att knyppla en spindel. Jättekul!
Framåt kvällen åkte Janne och jag in till Strängnäs och träffade vänner som kommit in till Strängnäs med båt. Vi började kvällen i båten och fortsatte sen på den grekiska tavernan i hamnen. Supertrevligt!
Gemisto
Dagen efter hämtade vi upp dem vid båten och körde hem till oss så vi fick bjuda på fika innan det var dags för dem att vända hemåt.
Janne och jag fortsatte till vår båtklubbs vinterplats och inspekterade den inför upptagningen nästa helg, vi handlade och åkte hem till Bamse. Jag knypplade klart spindelprojektet... och konstaterade att Bamse återigen frustade längs golvsocklarna.
Efter middagen riggade jag musfällan igen och när Janne tog kvällspromenaden så sa det "smack"... tredje gången en mus i fällan! Jag tog den och gick in med den mot byn istället för till skogen. Idag ska jag se om jag kan få tag i nagellack i stan (jag vet faktiskt inte var man kan köpa det här i Strängnäs) så jag kan märka nästa mus som går i fällan. Är det samma eller är det olika möss som kommer in? Vi hittar ingenstans som ser ut som ett bo så nånstans har de en in/utgång tror vi... Under natten har ingen mus hamnat i fällan i alla fall...
Måndagen har börjat och fortsätter... Jag har gjort och gör... mer om det senare...
ENIT =
Ett Nedslag I Timmen!
06.00 - Jag är vaken
07.00 - Klockan ringer, jag är uppe och står i duschen
08.00 - sitter i svärmors pensionärskuvös (inglasad balkong) och tittar på regnet som strilar med andra morgonkoppen kaffe ... hur ska jag ta mig till jobbet utan att bli genomsur?
09.00 - Bamse är lämnad på dagis och jag är torrskodd på jobbet. Regnet gav sig hyfsat så vi kom torra fram till bilen efter en lagom morgonpromenad
10.00 - Har börjat arbetsdagen sen länge, varit med på morgonbönen, fikat och tagit emot mitt besök
11.00 - Besöket är ff kvar
12.00 - Äter lunch
13.00 - Ser på film --> Godheten
14.00 - Ser ff på film --> Godheten
15.00 - Diskussionsfrågor diskuterade och klara inför filmvisningen (Tid för eftertanke) senare i oktober
16.00 - hämtat upp packningen i svärmors lägenhet samt städat efter mig, Bamse är hämtad från dagis och vi har kommit så långt som till Södertälje. Mycket bilar, men trafiken flyter på strax under hastighetsbegränsningarna...
17.00 - hemma! Planerar middag... ska vi gå ut eller äta hemma?
18.00 - pratat med sonen i telefonen. Middagen blev snabbköttfärsås - dvs stekpanneupptinad köttfärs med lök och ketchup. Himlans gott när "man" är sugen på något riktigt ketchupigt!
19.00 - stör Janne i hans vila inför nattpasset genom att ligga i sängen bredvid honom och prata med honom
20.00 - gett upp störningen i Jannes vila inför nattpasset och har förpassat mig till TVn och ett program om skönhetsideal världen över. Har sett några tidigare program, detta var någonstans längs Kongo-floden
21.00 - En mus har sprang längs sockeln i köket. Eftersom jag druckit en ginochtonic så höll jag först käft och tänkte att det måste varit en skugga och min dåliga syn.... men när den kom fram under skåpet och tittade på mig och sen kilade tillbaka samma väg så insåg jag att det finns inga bortförklaringar... HEN IS BACK (eller någon i samma släkte). Jag riggade musfällan med ost...
22.00 - Janne har åkt till jobbet. Jag har tittat på ett program om livet UNDER savannen, skrivit ENIT .... och ska nu gå ut en kvällsrunda med Bamsis.... så får vi se om det blir säng eller TV. Sängen känns mer än lockande! Och knyppeldynan kan användas hur tidigt som helst imorgonbitti! Allt som behövs är en bekväm sittställning och ljus!
Grattis Ängla!
Ja det var svårt att sätta rubrik på denna dag! Det har ju varit en urspännande vecka och den är inte riktigt slut än... men även om vi firade Ängla i lördags så är det idag hon fyller 7 år på riktigt...så Grattis Ängla, igen!
Inatt sov jag hemma och det var underbart. Det har varit, och är, jätteskönt att ha lånat svärmors lägenhet tre nätter denna vecka och sluppit de långa resvägarna. Jag har tagit mig tid till att frossa i vänskap och det har varit härligt. Men när jag lämnade Pia och Maria igår så kände jag en härlig hemlängtan, en hemlängtan jag inte kände de sista åren i Hagsätra. Jag längtade hem! Hem till Strängnäs! Det gladde mig! Och Bamse var överlycklig att få komma hem, pussa "pappa" och sova i sin puff!
Vi kom iväg något sent imorse, men det gjorde inget, jag har några arbetstimmar tillgodo. Förmiddagsbesöket uteblev men jag ägnade väntetiden åt att läsa i en bok vi tänkte ge till sorgegruppsdeltagarna. Ringde en konfident som sökt diakonin och bokade tid. Eftermiddagsbesöket kom och det drog ut på tiden men det gjorde inte heller något för jag hade tid att dra över på. Gick sen ut i köket och fikade på goda tårtor... husmor har gått i pension och har avtackats av personalgruppen idag. Jag missade själva kalaset pga besöket, men godsakerna räckte även till mig trots sen ankomst. Igår fixade jag ett avtal med apoteket och deltog i lunchmusik samt sopplunch. Jag älskar mitt varierade arbete.
Bamse hämtade jag en stund efter fyra efter att ha köpt matlåda till imorgon samt en blomma till svärmor som tack för lägenhetslån. Promenerade Bamse en stund och åkte sen till Högdalen där jag tillbringade tre timmar på den grekiska restaurangen med en kollega från förra jobbet. Det är så kul att vi kan hålla kontakten.
Sen till svärmors lägenhet, hämta Bamse, parkera bilen på jobbet och ta kvällspromenaden därifrån och till svärmors lägenhet. Nu har jag legat i soffan en stund och tänkt fram och tillbaka, på dåtid, nutid och framtid. Det ska bli skönt att sova. Morgondagen borde inte bli stentuff, men besök och en förtitt på film står på agendan.. sen ska jag åka hem och ... ja, jag längtar inte bara hem utan jag längtar galet mycket efter min knyppeldyna och spindelprojektet! En härlig helg väntar mig!
"Message from God"
På Facebook finns det en app som heter "God wants You to know" som jag brukar läsa och publicera. Inte 17 tror jag att det är Gud som publicerar den (om det nu är nån som fått för sig det) men jag ibland kommer det såna där lite trevliga blänkare som man kan behöva ta till sig. Lite som "dagens bibelord" och annat som finns att läsa som tänkvärda ord på vägen. Idag fick jag denna:
"Today we believe God wants us to know that ... your friends are one of your greatest blessings.
