guggelutt

... tog ut sin rätt idag. Inatt somnade jag tillslut på en Atarax, Bekki och jag var uppe och jagade nåt att sova på vid halv2-tiden, hon hade samma problem. Hon var uppe kl 6.00, jag gick upp 7.00 för att gå till jobbet. Vi hade personalmöte i kapellet idag. Kyrkoherden hade mässan och han hade en betraktelse över att älska livet... att det inte är så svårt att älska livet när man är frisk och allt flyter, men det är inte lika lätt att älska livet när man är sjuk eller ofärdig på annat sätt. Det gick rätt i hjärtat på mig. Efter personalmötet ville han prata med diakonin och presentera min nya vikarie. Jag är glad för arrangemanget, för det ger mig tid att bli frisk, men helt plötsligt så kände jag hur tårarna vällde upp i ögonen. Jag vill inte vara sjuk! Jag vill inte vara ofärdig! Jag älskar mitt friska roliga aktiva före detta liv! Jag är ju på väg mot ett friskare liv igen, men hu så långsamt det går! Inte gör det väl saken bättre att pappa är dålig. Han var på läkarkoll igår och hjärtat är inte helt ok och han hade vatten i lungorna, så jag bär en stark oro över det oxå. Det är så mycket nu! Så när två arbetskamrater kom fram och tog om mig och frågade hur det var så bara sprutade tårarna över... Suck. När jag kom hem la jag mig i soffan och tänkte på min vikarie som blir kvar på obestämd tid... hon kan inte ha känt sig så bekväm när jag sitter där och bölar heller. Usch, så fel allt blev! Undrar om jag ska försöka kontakta henne eller låta allt bero, hon kanske inte alls reagerade på mitt lilla "utbrott"...

Jag somnade i soffan... det blev väl för mycket av det mesta idag. Klokt av mig att sätta mobilen på väckning, den pep kl 13.00. Jens och Sandra kom hem tidigt på morgonen för de hade skjutsat Sandras syster till jobbet och systerdotter till dagis. De skjutsade mig in till psykologen. Idag börjar jag min terapi på riktigt! Och hon vill träffa mig två gånger i veckan fram till hennes pension till sommaren 2012... det känns bra! Nu ska här rotas runt i min "ryggsäck" och det ska slängas en massa dynga som jag inte behöver bära på!

Vi åkte förbi Willys och köpte lite som Bekki och jag glömde i söndags, sen lagade jag kyckling i chilisås. Jättekul att ha "hela" familjen samlad till middag. Sen hjälpte jag Jens med jobbansökningar innan jag åkte upp till knyppelkursen. Det kändes kul att komma igång igen!

Jahapp, det blev en personlig blogg idag... det blir så oxå ibland. Och här kommer en artikel för er som följer Stureby-fallet, det är ju inte över än...