guggelutt

Vilken eftermiddag det blev... och äventyren fortstatte långt in på natten!

Zinja och Sudden
Monica och jag skulle åka upp till Rådmansö för att gå på musikal! Mina föräldrar sjunger i Rådmansö kyrkokör och nu hade de satt upp en trettondagsmusikal och den kunde jag inte motstå! Men först skulle Bamse ut i "snökaoset". Gick inte så långt som vanligt för det var oplogat och tillräcklig motion för att ta sig fram ändå, men så mötte vi Zinja (helt otroligt! Hittade henne på webben!! Verkar vara ett riktigt stiligt fruntimmer Bamse har skaffat sig!) på hemvägen. Hon och Bamse älskar att rulla runt i snön. Hon är en belgisk vallhund och helt underbar. Jag släpper lös Bamse och de rullar runt i snön och hon tuggar på Bamse så han blir genomblöt. Jättebra, tänker jag, nu sover han gott när jag är borta. Janne skulle ta eftermiddagspromenaden sen. Så rusar Zinja iväg för att hälsa på Sudden som är ute och går, modell terrier, Cane terrier kanske? Bamse efter och han ger sig på Sudden och slagsmål uppstår! Nå, inget blodvite och Bamse är ju trots allt mycket mindre så skulle det bli allvar så skulle Bamse gå ut som förlorare ur striden. Vi sa hejdå till Zinja och hennes matte och började pulsa hemåt. Zinja ville inte släppa Bamse så hon hängde efter en bra bit innan hon gick tillbaka.

När jag sen höll på att klä om för musikalen, ropar Monica att det står en stor svart hund utanför. Bamse hör och blir skogstokig. Jag klädde på mig "hundkläderna" igen, tog Bamse i koppel och gick iväg med jyckarna. Det var Zinja, förstås, hon ville inte skiljas från Bamse. Vi hittade Zinjas matte bakom vårt hus. Bamse verkar ha en märklig effekt på stora svarta tikar ;O)

                    
                     Bamse och Nova, rottweiler.

Snöandet och polisbilen
Så begav vi oss av då, snöade gjorde det nåt otroligt. Vid Karolinska sjukhuset började en bil bakom mig blinka med helljuset när jag gjorde en omkörning och jag svor över stressputtar... jag avslutade omkörningen och bytte fil. När vi sen kom i jämnhöjd med Danderyds sjukhus händer det igen och då blir jag förbannad och trycker två gånger på bromspedalen så bromsljusen blinkar. Jag avslutar omkörningen och glider in framför bilen i högerfilen efter att ha nått ett ofarligt avstånd i snömodden... Det var en polisbil som ville om mig! Men så tänkte jag att vad f-n, har de utryckning får de väl slå på blåljusen och har de inte utryckning ska de ge 17 i att stressa bilister i det väglag som rådde!
Vägarna var ömsom bra och ömsom moddriga hela vägen upp till Norrtälje... men allt gick bra :O)

Kinarestaurangen och Norrtälje
När vi åkte uppåt Norrtälje så finns det ju ett antal skyltar med "välkommen till Norrtälje" osv, dessa skyltar har oxå Norrtäljes vapen. I rondellen vid Norrtäljes infart finns ett jätteankare. Monica tyckte att dessa ankare var felvända och påminde om satanistkors... och när hon säger det kan ja faktiskt hålla med lite. Det känns ju lite upoochner...?


Norrtäljes vapen                             Tullportsgatan i Norrtälje, Kwang Chow - kinarestaurang

När vi sen kommer in i Norrtälje och möter tunga, svarta vinterklädda människor viskar Monica: "Mamma, de ser ju faktiskt ut som zoombies"... jaa, lite läskigt var det! Men vi försvann snabbt in på kinarestaurangen och åt goda små friterade räkor. Vi har gått mycket på den restaurangen när vi hade landet kvar på Lågarö :O)

                  
                     Portionerna för 100 kronor är rejäla!

"Den stora gåvan"
Så åkte vi vidare ut till Rådmansö kyrka!


Det är mörkt och svart på landet! Tur att bilen har helljus!


Det är mörkt vid Rådmansö kyrka oxå.....     men mamma skyddar mot zoombies!


Vi tände ljus i vapenhuset. Enkel och vacker ljusbärare!

Musikalen var fantastisk! Det var Rådmansö Kyrkokör och några solister som framförde den. "Den stora gåvan" handlade om Maria bebådelse och fram till Jesu födelse, ett julspel kan man säga, men inget skådespel utan mer som en konsert. Och vad de var duktiga! När de tog de sista otroligt höga tonerna rös jag i hela kroppen och jag fick anstränga mig för att inte tårarna skulle rinna. Tänk att så förhållandevis få personer kan låta så mycket, endast 4 män kanske 12-14 kvinnor, varav mina föräldrar var två av dem! Pappa var otrolig i basen och han hördes ju väl, de var ju bara var 2 basar... ja, det finns väl bara ett ord för att beskriva det hela: WOW! Och mamma sen som ansvarade för andakten och inledningen då inga av prästerna ville närvara. Det gjorde hon strålande! Och jag kan bara beklaga var prästerna. Hade de vetat hur bra detta var skulle de slåss om att få hålla andakt!

Taxin i Vreta
Men allt har ju ett slut, även detta. Monica och jag tackade nej till fika mm för vi hade ju en lång väg hem och vi var osäkra på väglaget. Monica var väldigt störd på sin täppta näsa och vi hann till Vreta handel. Vi kom dit 10 i 8 och de stängde 8. Hon fick tag i nässpray och GODIS! Så åkte vi ut till Kapellskärsvägen igen, men istället för att svänga mot Norrtälje och Stockholm så hamnade vi på andra sidan vägen. Det stod nämligen en taxi i refugen. Han kom inte loss för all snö. Han stod inte där när vi svängde in, men nu vevade jag ner rutan och frågade om han behövde hjälp och det gjorde han. Jag körde över vägen och parkerade bakom refugen så bilar skulle kunna köra förbi åt båda håll, sen gick Monica och jag och försökte knuffa. Snart kom en bil till och mamma-pappa-tonåring kom till undsättning. Vi började sparka bort snö från hjulen och försöka gräva fram bil-nosen för hjulen hängde fritt och han hade kört fast på magen. Inte nog med det, det visade sig vara en färdtjänstkörning dessutom så Monica tog den frusna oroliga kvinnan så hon fick sätta sig i vår bil medan vi jobbade. Hennes man stod bredvid och tyckte det hela var ett äventyr. Sen kom 3 finska män som bara kunde lite engelska och ingen svenska. Mannen som åkte färdtjänst med sin fru kände handlaren i Vreta så han gick över väegen och fick låna en skyffel och det var nog bra, för då kunde vi gräva ut bilen. Jag fick sitta i taxin och köra back när så många som kunde få plats runt bilen knuffade och så ... WROOOM ... var vi lösa!
Lite kul var det. Stämningen var god och det var kul att lite i ögonvrån studera vem som tog kommandot och alla kreativa förslag till lösning som for genom luften. Att jag hamnade i taxin handlade ju om att jag var kvinna (fysiskt svagare) med körkort (vilket inte de andra kvinnorna hade), men ändå var det outtalat. Pappan i bilen som om efter oss var ledaren medan finnarna i synnerhet var väldigt kreativa i sina viftande förslag att knuffa bilen sidledes osv. Vi hade lite roligt helt enkelt, ingen var skadad och inte taxibilen heller, och efter 20 minuters intensivt grävande och wroomande så ... ! Taxichaffören var så otroligt tacksam.

Kameran

                               

Vägarna var betydligt bättre på hemvägen. Kvällen var klar och snöfallet hade upphört. När vi kom hem berättade vi om våra äventyr (nå, vi hoppade över zoombisarna) ... och efter en stund började jag titta efter min kamera, jag hade ju (som synes) tagit några bilder och tänkte skriva en blogg, sen gå ut med Bamse. Men kameran, min nya kamera som jag köpte på juldagen, gick inte att finna nånstans. Vi letade igenom alla kläder, alla rum jag hunnit gå in i sen jag kom hem, jag tog med mig Bamse på kvällspromenad vilken både började och slutade i bilen. Monica och jag gick igenom när hon hade kameran sist och tillslut fanns bara två alternativ. Hon hade haft kameran i handen och lagt upp den på instrumentbrädan när hon gick in på Vreta handel... så antingen ramlade den ut där eller så snodde den gamla damen den. Efter en stunds konfererande och diskuterande tog Janne och jag beslutet att åka upp till Norrtälje igen. Vi åkte halv 1 inatt... och KAMERAN LÅG I SNÖN PÅ PARKERINGEN vid Vreta Handel!!! Vi var ju de näst sista kunderna för kvällen (finnarna som oxå hjälpte taxin gick ut efter Monica) så inga andra kunder eller snöröjningen hade varit på parkeringen efter oss. Den låg där, i sitt fodral, och bara nån minusgrad, så den hade varken frusit sönder, blivit blöt eller överkörd!

                         

Vi kom hem halv 3 imorse. Sov till 10 när Bamse väckte mig... och nu har jag fått skriva av mig lite. Nu måste jag börja med tentafrågan om makt, status och prestige... kanske några närande köttbullar först?