Dogfight

Vissa dagar är mer spännande än andra. Idag har jag haft ett bra tempo på jobbet. Ensam diakon pga sjukdom, men det har varit helt lugnt. När mitt besök skulle komma hade vi två killar på mottagningen som skulle fixa fönster så jag fick snabbt jaga rätt på ett annat rum, lånade en semesterledig prästs rum så det gick bra. Ringde några samtal till socialtjänsten och lyckades äntligen reda upp en situation som tyngt en klient ett tag, bokade in ett hembesök och fick tag på en frivillig som hade oväntat besked om en annan frivillig jag sökt, sen lunch. Efter lunch funderade jag ett ögonblick på vad jag skulle göra innan samtalet jag skulle ha externt, men jag behövde inte fundera länge för då började nån skrika utanför fönstret. Jag försökte kika ut men såg inget och olivet fortsatte så jag sprang bort till receptionen... såg en av våra präster utanför kyrkporten så jag valde att gå ut och ställa mig bredvid honom.

                           
                           Bild från internet (Google)

Det hade varit ett hundslagsmål, en amstaff hade bitit unghund av större modell i benet så den hade ett rejält köttsår, någon hade varit i slagsmål med väktare och både näringsidkare och "gänget på torget" var i upprorsstämning. En man satt i kyrkporten med en golden retriever och den blödande unghunden som jag inte vet vad det var för sort, såg ut som en tanig rottweiler eller trubbnosig dobberman, men jag tror inte det var det, möjligen en blandras isåfall. Polisen kom och vartefter tiden gick och man fick höra alla möjliga vittnens historier, alla ville berätta för alla. Antagligen så var det två barn som var satta att passa de två hundarna som nu satt med en främmande man i kyrkporten. Unghunden hade slitit sig och rusat mot amstaffen som gått till attack och flera människor hade gripit in och lyckats sära på dem. Mannen i kyrkporten hade varit en av dem som lyckats rädda undan unghunden och valt att söka skydd med de båda hundarna där. Ägaren hade kommit och velat ta hem sina hundar och plåstra om unghundens skador själv, men då hade folk ingripit och menat att unghunden måste få veterinärvård och då väktarna ingripit hade slagsmål utbrutit. Allt redde upp sig tillslut och polisen körde den skadade hunden till djursjukhuset med dennes matte medan husse fick gå hem med den äldre retrievern till barnen.

Min uppgift i det hela blev att försöka lugna, informera, mota undan folk som ville in och titta på den skadade valpen (vi tyckte den fått tillräcklig chock och inte behövde en folksamling runt sig där den låg), plåstra om en blödande väktare, hämta vatten och avstyra ytterligare bråk... När alla gett sig av hämtade jag fuktiga handdukar och tvättade bort blod inne i kyrkporten. Unghunden hade blödit en del och det hade smetat ut på dörren och väggen till kyrka och reception samt så hade det blivit en del kladd på marken. Vänliga människor hade gett hundarna lite godis och vatten så jag tog reda på det, tog godiset till amstaffen som satt med "gänget på torget" och klappade om honom lite. Han hade fått ett sår på benet han oxå, men det tvättade vi av med en antiseptisk servett. Sen gick jag över med vattenskålen till de näringsidkare som varit över med den till hundarna som legat i kyrkporten. Pratade lite med både torg-gänget och näringsidkarna för alla var fortfarande upprivna men jag kunde lugna dem med att polisen hade koll och unghunden var på väg till sjukhuset och det skulle definitivt inte dö av sina skador. Det var ett köttsår och så var den stackaren nog lite chockad, men det skulle gå bra bara han skulle få lite omplåstring och kanske lite antibiotika med tanke på sårets storlek.

                 

Ganska lagom till två var jag på väg till det samtal vi valt att förlägga externt på ett fik längre bort på torget. En kaffe latte och en smörkrämsgroda var på sin plats efter äventyret och då upptäckte jag att händerna skakade. Det var skönt att personen jag träffade var den det var för jag kunde slappna av berätta vad som hänt och vi kunde ta saker och ting utefter det.

När jag kom hem valde jag att inte tänka så mycket utan lät mig styras av lustprincipen. Fåglarna fick komma ut, jag lirkade i Kautchuk hans 3ml antibiotika med banansmak, fixade en stund med spetsarna, klippte porslinsblomman och lagade mat. Janne och Jens jobbar med en av våra mindre båtar och de får värma när de kommer hem. Jag tänker sätta mig vid TVn!


Orkade bara göra om arken till de nyaste spetsarna jag gjorde i Vadstena,
de andra kräver lite mer engagemang så det får vara till en piggare och
mindre "spännande" dag (klicka på bilderna för större bild)

                         
                          Porslinsblomman har växt in min min virkade gardin, tänkte klippa loss
                          den när den slutat blomma, men den slutar inte blomma. Har nu satt
                          skott i vatten och imorgon orkar jag kanske plantera om den i den 
                          själv-vattnande krukan oxå... eller så går jag och gör det NU! Basta!

Kommentarer
Postat av: Snurran

Ujuj vilken kalabalik! Tur att du fanns där för både djur och människor som behövde lite trygghet och gulligt av dig att inte glömma Amstaffen - den var det väl inte så många andra som brydde sig om, även om den inte började bråket.. :-/

2011-07-18 @ 21:41:31
URL: http://blogg.passagen.se/filijokus
Postat av: NettAnn

Nej AMSTAFFEN kanske inte startade bråket men han var VÄLDIGT snabb med att hugga...brrr för dessa hemska hundar...mår illa än efter amstaffattacken mot mej

2011-07-18 @ 22:57:55
URL: http://www.livetienparadoxx.blogspot.com/
Postat av: Guggelutt

Vems felet är kan man bara ha åsikter om, tycker jag. Ägarna har ju strikt ansvar över sina hundar och det har väl brustit i båda fallen. Man lämnar inte barn som inte kan hålla i stora hundar (även om den yngre hunden var fastbunden så kunde den uppenbarligen slita sig) och om man har en Amstaff eller nån annan stor sort så kan jag förstå om man släpper den för att inte människor som står ihop ska bli skadade, men då har man oxå avsagt sig all kontroll över den och det är inte okej. Båda gjorde fel, om det nu var så det gick till, jag fick ju bara höra från folk som stod runt omkring och hade åsikter. Och amstaffen var förstås oxå upprörd över "anfallet", eller det han upplevde vara ett anfall, från unghunden. Han var iaf väldigt snäll mot människorna runt omkring så han hade nog reagerat på instinkt i det här fallet så lite godis, lite omplåstring och lite omklappning var nog på sin plats. Tur att där fanns hundvanan människor som kunde ingripa och avvärja en värre olycka! Jag förstår dig, nettan, din upplevelse var otäck och jag är glad att du inte var med igår!

Kram på er

2011-07-19 @ 08:10:29
URL: http://guggelutt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0