In love with Sinai!
Tisdag
Nu ska jag försöka ge rättvisa åt den fantastiska resa jag gjort. Förra tisdagen, den 10 april, körde Janne mig till Arlanda så jag var där ca halv fem på morgonen. Iom att min kompis PV, som egentligen skulle varit reseledare, inte fick ledigt så visste jag inte mer om mina reskamrater än att en skulle ha en burberry-färgad resväska och komma i ett sällskap av tre samt att en annan var liten och mycket ljus. Sammanlagt skulle vi vara fem kvinnor i olika åldrar som skulle åka. När en ljus kvinna med ryggsäck och sovsäck tänkte checka in till Sharm-el-Sheik strax efter kl 5 gick jag fram och frågade om det var MW och det var det. Vi checkade in tillsammans. En stund senare kom tre kvinnor varav en hade en burberrymönstrad resväska och det var AF, VL och hennes dotter F. Det är märkligt vad fort man lär känna människor i dessa lite extrema omständigheter. Innan vi klev på planet kändes det som vi känt varandra länge.
Adressen i Egypten var till en sheik, spännande! Eller hur!
När vi kom fram till flygplatsen i Sharm-el-Sheik blev vi upphämtade av Saleh, han är på något sätt besläktad med sheik Mousa för han berättade att hans son skulle bli nästa sheik, men jag fattade inte riktigt allt måste jag erkänna. Eftesom vi landade tidigt körde han oss till Dahab där vi åt en god djuphavsfisk som kallades Sauer. Han var så artig och serverade oss alla, men dessförinnan hann vi ta oss ett premiärdopp i Röda Havet!
Innan mörkret hann vi fram till St Katherine Village och Beduin Camp som skulle bli vår första anhalt i Sinai!
Föga anade jag att jag snart skulle klättra upp för berg långt högre
än dessa!
Onsdag
Efter en god frukost tog vi en långpromenad till St Katherine kloster. Jag har inte hunnit läsa mer om St Katherine så jag vet inte så mycket om henne än, men har jag lärt mig nåt på denna resa så är det att ta en sak i taget. Sista biten blev vi upplockade och fick åka på flaket på en bil. I klostret gick vi runt, handlade lite i shoperna, tittade runt överallt där det gick som tex kapellet och muséet men även den brinnande busken där Gud uppenbarade sig för Mose.
På flaket Den brinnande busken!
Katarinaklostret
På vägen hem gick vi förbi den gyllene kalven
Klostret stängde kl 12.00 pga den annalkande påsken men vi hade bokat en kamelritt till familjen Ramadan i Al Arbain så vi var sysselsatta ändå.
Familjen Ramadan tog emot hajkande gäster i sin trädgård, men de höll även klippdassar, sålde smycken och herr Ramadan tog fram sitt stänginstrument Simsimaya som han gjort själv och sjöng en sång till ära för gäster.
De marsvinsliknande gnagarna åt bröd och hö
'
Herr och fru Ramadan
Herr Ramadan med sin hembyggda Simsimaya. Grenar, en oljedunk
och telefontrådar!
Vi gick tillbaka till Beduin Camp i St. Katherine Village. På hemvägen slank vi in där Moses lär ha slagit sin stav i klippan och vatten bröt fram till det törstiga folket.
Du ser slagen av staven! Ett kapell är givetvis byggt här, men vi kom inte in.
Torsdag
Vandringsdagen! MF, VL och F valde att stanna i campen, men jag och MW gav oss så iväg på vandringen i Sinais bergöken.
Hejdå! Vi ses vid Röda Havet om några dagar!
MW, guiden Mohammed och moi!
Vandringen blev så otroligt mycket tuffare än jag trott! Jag tyckte ändå att jag noga förhört mig om omständigheterna, men det blev fel ändå... och ändå så rätt! Vi hade pratat om ca 4 km om dagen (vilket jag tyckte lät som en baggis) men sanningen blev över milen varje dag och det i oländig terräng med rejäla stigningar både upp och ner. Jag är så glad att jag blev "lurad" för det blev en upplevelse jag inte kan beskriva i ord... så här kommer lite bilder istället!
På väg upp upp upp...
Vila vid en källa
Satr
Tekokning vid första campen
Abbas Pecha
Abbas Pecha, mitt berg!
Det är låååångt ner till St Katheringe Village!
Vårt första nattläger.
Fredag
Jag har som sagt inte så mycket att säga. Vyerna, strapasterna... det finns inga direkta ord och inga berättelser som kan motsvara ...
Guiden tar en liten smoke av nåt obestämbart innan avfärd
Egyptens gräshoppor
Asfour, vår kamel
Skriet av Munch
Välkomst-the i Wadi (dal) Shagg!
Mansour, vår kamelskötare
Myspys vid beduinernas eld
Vårt andra och tredje nattläger
Söndag
Denna dag blev den tuffaste! Med 40 kilos övervikt och astma lyckades jag till viss del bestiga Katarinaberget... men jag fick ge upp 3 km från mål...
Men först... vi väcktes av vildåsnor!
Vi väcktes av vildåsnor...
Katarinaberget i bakgrunden
!!! Lyx!
Närmre än så här kom inte jag. Mohammed och MW klättrade hela vägen...
Jag vilade och njöt av utsikten. Mose berg tv. Där tog Mose emot stentavlorna!
Rastplats... och en liten "smoke"
Bra jobbat! Guggelutt! 3 km från Katarinabergets topp!
Shalaz! Katarinaberget uppe mitt i bild
Asfour, "vår" kamel
Fina Mansour!
Söndag
Sista morgonen
Lite svullen av solen...
Gott att vakna till!
Här kommer Mansour och Asfour!
Asfour, vackraste kamelen!
Efter nerfärden så blev vi skjutsade av Saleh till Nuweiba vid Röda Havet dit våra reskamrater flyttat. Kvällen bjöd på en underbar dusch och middag hos en beduinfamilj, familjen Salem.
Beduiner smyckar sina bilar med bla mattor Snygg frilla + solbränna = svullen!
Jättefina beduinsmycken!
MF och VL provar sjalar
Besma och hennes storesyster oxå!
Middag! Kyckling, ris och aubergine!
Storasyster Salem visar hur man bakar bröd!
Sikta.... ...knåda
Grädda!
Sen blev det "gammeldansk" med Verner i hotellets arisha!
Måndag
Jag snarkade nåt förfärligt så MW ville byta rum till nästa natt. För att hon skulle få några timmars sömn... + att jag gärna ville utnytta sista morgonen i Egypten så gick jag ner till arishan och mötte morgonen där!
Morgonen var fantastisk! En timme satt jag själv, förutom att hotellägaren Aschmed kom med kaffe efter en kvart. Sen kom Verner och pratade en timme. Jag är så sugen att få följa med till Jordanien och Israel... nästa vår! När han gått tog det nån kvart innan beduinbarnen började strömma till med sina smycken. Halv 9 gick jag upp till rummet och hämtade pengar så jag kunde köpa ett gäng änglar gjorda av glaspärlor.
Dagen i övrigt bjöd på en lång promenad längs stranden. Mmonstret var förstås min trogne följeslagare sen bergsvandringen så mitt första dopp på tisdagen i Röda Havet blev det enda. Men jag kunde titta på och passa väskor!
Beduinflickor badar med kläderna på!
Efter badet gick vi till "Little Prince" där vi tog en Sahlab, en varm dryck gjord på mjölet av en orkidépistill och mjölk. Mycket god... och söt! Egyptiern som ägde caféet var gift med en fransyska och hon hade ett helt bibliotek, med bla "Little Prince" förstås!
Sen gick vi hela strandpromenaden tillbaka! Middagen intog vi på hoellet.
Tisdag
Inte så kul... hemresedag. Provade hotellets hängmatta... annars var det bara en lång färd till flygplatsen där vi gjorde lite yoga innan incheckning.. och så 5 timmars flyg hem. Janne och Bekki mötte mig och jag bjöd ut dem på restaurang, det var ju Jannes födelsedag! Resten vet ni...!
AF
MW och VL
Yoga på flygplatsen i Sharm-el-Sheik
Men vilken tid det tagit! Flera timmar att ladda upp bilder osv. Jag har varit ute en sväng med Bamse medan jag la upp ett större antal bilder. Men jag hoppas ni njutit av det fantastiska natursceneri och den kultur jag försökt skildra. För att göra ett plumpt slut på detta bjuder jag på en bild på mattan på vårt sista hotell:
Lite summa summarum får det vara för för min del har det varit en utmaning. Med min stora kroppshydda har vandringen inte varit lätt, men om jag vetat hur tuff den skulle bli så hade jag tackat nej... så tack och lov att de blev en överraskning för jag har klarat av nästan alla utmaningar, fått vara med om en otrolig naturupplevelse, en kulturhistorik som varit utöver det vanliga och jag har fått veta att jag är starkare än jag trott!
Halleluja!
Nu ska jag försöka ge rättvisa åt den fantastiska resa jag gjort. Förra tisdagen, den 10 april, körde Janne mig till Arlanda så jag var där ca halv fem på morgonen. Iom att min kompis PV, som egentligen skulle varit reseledare, inte fick ledigt så visste jag inte mer om mina reskamrater än att en skulle ha en burberry-färgad resväska och komma i ett sällskap av tre samt att en annan var liten och mycket ljus. Sammanlagt skulle vi vara fem kvinnor i olika åldrar som skulle åka. När en ljus kvinna med ryggsäck och sovsäck tänkte checka in till Sharm-el-Sheik strax efter kl 5 gick jag fram och frågade om det var MW och det var det. Vi checkade in tillsammans. En stund senare kom tre kvinnor varav en hade en burberrymönstrad resväska och det var AF, VL och hennes dotter F. Det är märkligt vad fort man lär känna människor i dessa lite extrema omständigheter. Innan vi klev på planet kändes det som vi känt varandra länge.
Adressen i Egypten var till en sheik, spännande! Eller hur!
När vi kom fram till flygplatsen i Sharm-el-Sheik blev vi upphämtade av Saleh, han är på något sätt besläktad med sheik Mousa för han berättade att hans son skulle bli nästa sheik, men jag fattade inte riktigt allt måste jag erkänna. Eftesom vi landade tidigt körde han oss till Dahab där vi åt en god djuphavsfisk som kallades Sauer. Han var så artig och serverade oss alla, men dessförinnan hann vi ta oss ett premiärdopp i Röda Havet!
Innan mörkret hann vi fram till St Katherine Village och Beduin Camp som skulle bli vår första anhalt i Sinai!
Föga anade jag att jag snart skulle klättra upp för berg långt högre
än dessa!
Onsdag
Efter en god frukost tog vi en långpromenad till St Katherine kloster. Jag har inte hunnit läsa mer om St Katherine så jag vet inte så mycket om henne än, men har jag lärt mig nåt på denna resa så är det att ta en sak i taget. Sista biten blev vi upplockade och fick åka på flaket på en bil. I klostret gick vi runt, handlade lite i shoperna, tittade runt överallt där det gick som tex kapellet och muséet men även den brinnande busken där Gud uppenbarade sig för Mose.
På flaket Den brinnande busken!
Katarinaklostret
På vägen hem gick vi förbi den gyllene kalven
Klostret stängde kl 12.00 pga den annalkande påsken men vi hade bokat en kamelritt till familjen Ramadan i Al Arbain så vi var sysselsatta ändå.
Familjen Ramadan tog emot hajkande gäster i sin trädgård, men de höll även klippdassar, sålde smycken och herr Ramadan tog fram sitt stänginstrument Simsimaya som han gjort själv och sjöng en sång till ära för gäster.
De marsvinsliknande gnagarna åt bröd och hö
'Herr och fru Ramadan
Herr Ramadan med sin hembyggda Simsimaya. Grenar, en oljedunk
och telefontrådar!
Vi gick tillbaka till Beduin Camp i St. Katherine Village. På hemvägen slank vi in där Moses lär ha slagit sin stav i klippan och vatten bröt fram till det törstiga folket.
Du ser slagen av staven! Ett kapell är givetvis byggt här, men vi kom inte in.
Torsdag
Vandringsdagen! MF, VL och F valde att stanna i campen, men jag och MW gav oss så iväg på vandringen i Sinais bergöken.
Hejdå! Vi ses vid Röda Havet om några dagar!
MW, guiden Mohammed och moi!
Vandringen blev så otroligt mycket tuffare än jag trott! Jag tyckte ändå att jag noga förhört mig om omständigheterna, men det blev fel ändå... och ändå så rätt! Vi hade pratat om ca 4 km om dagen (vilket jag tyckte lät som en baggis) men sanningen blev över milen varje dag och det i oländig terräng med rejäla stigningar både upp och ner. Jag är så glad att jag blev "lurad" för det blev en upplevelse jag inte kan beskriva i ord... så här kommer lite bilder istället!
På väg upp upp upp...
Vila vid en källa
Satr
Tekokning vid första campen
Abbas Pecha
Abbas Pecha, mitt berg!
Det är låååångt ner till St Katheringe Village!
Vårt första nattläger.
Fredag
Jag har som sagt inte så mycket att säga. Vyerna, strapasterna... det finns inga direkta ord och inga berättelser som kan motsvara ...
Guiden tar en liten smoke av nåt obestämbart innan avfärd
Egyptens gräshoppor
Asfour, vår kamel
Skriet av Munch
Välkomst-the i Wadi (dal) Shagg!
Mansour, vår kamelskötare
Myspys vid beduinernas eld
Vårt andra och tredje nattläger
Söndag
Denna dag blev den tuffaste! Med 40 kilos övervikt och astma lyckades jag till viss del bestiga Katarinaberget... men jag fick ge upp 3 km från mål...
Men först... vi väcktes av vildåsnor!
Vi väcktes av vildåsnor...
Katarinaberget i bakgrunden
!!! Lyx!
Närmre än så här kom inte jag. Mohammed och MW klättrade hela vägen...
Jag vilade och njöt av utsikten. Mose berg tv. Där tog Mose emot stentavlorna!
Rastplats... och en liten "smoke"
Bra jobbat! Guggelutt! 3 km från Katarinabergets topp!
Shalaz! Katarinaberget uppe mitt i bild
Asfour, "vår" kamel
Fina Mansour!
Söndag
Sista morgonen
Lite svullen av solen...
Gott att vakna till!
Här kommer Mansour och Asfour!
Asfour, vackraste kamelen!
Efter nerfärden så blev vi skjutsade av Saleh till Nuweiba vid Röda Havet dit våra reskamrater flyttat. Kvällen bjöd på en underbar dusch och middag hos en beduinfamilj, familjen Salem.
Beduiner smyckar sina bilar med bla mattor Snygg frilla + solbränna = svullen!
Jättefina beduinsmycken!
MF och VL provar sjalar
Besma och hennes storesyster oxå!
Middag! Kyckling, ris och aubergine!
Storasyster Salem visar hur man bakar bröd!
Sikta.... ...knåda
Grädda!
Sen blev det "gammeldansk" med Verner i hotellets arisha!
Måndag
Jag snarkade nåt förfärligt så MW ville byta rum till nästa natt. För att hon skulle få några timmars sömn... + att jag gärna ville utnytta sista morgonen i Egypten så gick jag ner till arishan och mötte morgonen där!
Morgonen var fantastisk! En timme satt jag själv, förutom att hotellägaren Aschmed kom med kaffe efter en kvart. Sen kom Verner och pratade en timme. Jag är så sugen att få följa med till Jordanien och Israel... nästa vår! När han gått tog det nån kvart innan beduinbarnen började strömma till med sina smycken. Halv 9 gick jag upp till rummet och hämtade pengar så jag kunde köpa ett gäng änglar gjorda av glaspärlor.
Dagen i övrigt bjöd på en lång promenad längs stranden. Mmonstret var förstås min trogne följeslagare sen bergsvandringen så mitt första dopp på tisdagen i Röda Havet blev det enda. Men jag kunde titta på och passa väskor!
Beduinflickor badar med kläderna på!
Efter badet gick vi till "Little Prince" där vi tog en Sahlab, en varm dryck gjord på mjölet av en orkidépistill och mjölk. Mycket god... och söt! Egyptiern som ägde caféet var gift med en fransyska och hon hade ett helt bibliotek, med bla "Little Prince" förstås!
Sen gick vi hela strandpromenaden tillbaka! Middagen intog vi på hoellet.
Tisdag
Inte så kul... hemresedag. Provade hotellets hängmatta... annars var det bara en lång färd till flygplatsen där vi gjorde lite yoga innan incheckning.. och så 5 timmars flyg hem. Janne och Bekki mötte mig och jag bjöd ut dem på restaurang, det var ju Jannes födelsedag! Resten vet ni...!
AF
MW och VL
Yoga på flygplatsen i Sharm-el-Sheik
Men vilken tid det tagit! Flera timmar att ladda upp bilder osv. Jag har varit ute en sväng med Bamse medan jag la upp ett större antal bilder. Men jag hoppas ni njutit av det fantastiska natursceneri och den kultur jag försökt skildra. För att göra ett plumpt slut på detta bjuder jag på en bild på mattan på vårt sista hotell:
Lite summa summarum får det vara för för min del har det varit en utmaning. Med min stora kroppshydda har vandringen inte varit lätt, men om jag vetat hur tuff den skulle bli så hade jag tackat nej... så tack och lov att de blev en överraskning för jag har klarat av nästan alla utmaningar, fått vara med om en otrolig naturupplevelse, en kulturhistorik som varit utöver det vanliga och jag har fått veta att jag är starkare än jag trott!
Halleluja!
Kommentarer
Postat av: Katarina
Tack Gunilla!
För ett makalöst bra blogginlägg. Vilket äventyr och vilka bilder och vilken kämpe du är.
Kram
Katarina
Postat av: ´Guggelutt
Jadu Katarina, det var en makalös resa. Svårt att välja bland de över 500 bilderna, men det tar ju sån tid att lägga upp dem på bloggen... kramar
Trackback
