Fy fa-an vad jag mår dåligt! Och Bamse kan jag knappt titta på, men han har vett att hålla sig ur vägen. Det är inte hans fel, det är mitt fel och ingen annans. Jag lät olyckan ske. Jag hade varit ute med Bamse, vilat en stund och hade precis gjort rent i fåglarnas burar. Gick ut i köket med soporna och hörde Blue Moons glada kvittrande, skit oxå, jag glömde stänga luckan... men strunt samma, hon får vara ute en stund innan jag plockar in henne. Jag hade inte tänkt att hon skulle vara ute just då för jag tänkte försöka mig på att ta hand om lite lakan i källaren innan jag la mig i soffan och DÅ skulle fåglarna få komma ut. Jag bestämde mig för att min plan skulle få se ut så för förkylningen får mig att svettas kopiöst och då kan det vara skönt att ha fått undan lite innan man duschar och lägger sig för att vila. Så jag skred till verket och försökte få tag på busfröet men hon hann undan förstås, högst upp i taket på Ragnars voljär. Då går jag ut i köket för att hämta Ragnar, min baktanke är att hon kommer att gå ner på golvet för att riva i de rena tidningspappren på golvet i voljären och då är det bara att plocka upp henne. Jag tar dammsugaren med mig och suger upp några frön under Ragnars köks-bur men släpper den lika fort när jag hör att Blue Moon skriker och papper prasslar inne i djurrummet. Jag rusar dit utan att egentligen veta vad jag hör, jag hugger Bamse i nackskinnet och slänger ut honom ur voljären och ut i hallen, plockar upp Blue Moon som ligger på mage, hon tittar på mig en sekund, hon rycker till och sen är det slut.
Jag lyfter upp henne mot bröstet och bara skriker. Bekki kommer och ser vad som hänt, hon tar ut Bamse och stänger in honom i reseburen i köket där han sitter och ylar i kapp med mig. Bekki sitter med mig tills jag kommer till sans igen, då går jag ut till köket, hugger tag i Bamses nackskin och visar honom den döda fågeln. Sen är han tyst. Jag lindar in blue Moon i en näsduk och lägger henne på burgolvet och där ligger hon än inlindad i en vit näsduk i den rena eukalyptusdoftande sanden...
Det är inte Bamses fel. Bamse och Blue Moon brukar tjafsa när hon är ute men Bamse har aldrig rört henne. Idag signalerade jag väl tillåten jakt när jag försökte få tag i Blue Moon och hon flög undan. Hade jag tänkt mig för hade jag stängt dörren till djurens rum när jag gick ut, men "jag skulle bara" ställa undan dammsugaren och hämta Ragnar, det tog nog inte en minut sen var olyckan redan skedd. Jag tror inte ens Bamse gick in för att döda, utan det var lek. Hon hade ett litet sår på magen, men antagligen knäcktes nacken när han tog henne i munnen och skakade henne som han gör med sina leksaker, såret var inte så illa att det var dödande.
Mamma, Janne, Bekki och Monica säger att jag inte får anklaga mig själv, det var en olycka, en som man faktiskt inte kan förutsäga eftersom de brukade "leka" ihop. Blue Moon var inte ett dugg rädd för Bamse. Bara därför kunde det hända. Hur ska Bamse veta att Blue Moon inte tål att skakas lite? Jag kunde inte tänka ut det händelseförloppet i förväg och det gick ju så fort! Men OM jag inte glömt luckan öppen, OM jag åtminstone stängt voljärdörren, OM jag inte tagit dammsugaren kanske jag kommit tillbaka innan Bamse gick in i voljären, OM om om....
Bamse har varit väldigt tystlåten hela em. Han gick fot nästan hela promenaden nu på em, han var extremt lätt att ha att göra med vid hundmöten och nu behöver jag bara stirra på honom när han tänker börja skälla på saker utanför fönstret. Han fattar.
Men han är hund och Blue Moon var bara en liten fågel... och jag borde inte ha gett det chansen att hända!
Jag hoppas att hon hittat sin
livspartner Solero i fågelhimlen. Hon dog ungefär två veckor efter olyckan i somras och jag vet inte hur mycket den spelade in i hennes bortgång. De har levt så många år med mig och de fattas mig!
