guggelutt

Trots att jag sovit riktigt gott inatt... eller kanske just därför... så var morgonen så seg. Jag vaknade knappt förrän fram på em. Nån gång vid femtiden imorse låg jag och tänkte på att jag nog ska höra av mig till KRIS och säga att vi gärna har dem med i nätverket så de inte tror att de är bortglömda, så jag skrev in det i mobilen som en påminnelse till mig själv. Sen ställde jag om klockan så jag fick sova en halvtimme till. När jag gick upp kom jag att jag inte hade något tack-kort till caféets föreläsare på em, så när jag gick upp prioriterade jag att komma iväg med Bamse till dagis och åka förbi Högdalen för att hämta kort innan mottagningen öppnade. Dörren var låst och jag fibblade runt med nycklarna så när jag väl kom in och utbrast jag "FUCK" i tron att jag var ensam i vår mörka korridor... men där misstog jag mig. Två arbetskompisar satt och kurade i mörkret och det gjorde mig så nervös att jag pladdade dumheter. Jag hade kört in bilen i en snödriva och bestämt mig för att det skulle gå lätt att backar ur den, men min ena kollega envisades med att hjälpa mig loss, dock gled bilen lätt ut på gatan som jag trott. Fy vad jag känner mig pladdrig och oproffesionell. Att dessutom komma till jobbet osminkad i mysbyxor och svära gör inte heller att jag känt mig så proffsig idag. Åkte hem, fick huvudvärk, drack kaffe, bytte byxor och målade ögonen, åkte upp till kapellet.

 

Där gapade jag tack och lov inte "FUCK" när jag skulle in genom dörren för bäst som jag stod där och fibblade med nycklarna (glasögon vore inte fel!!!) så öppnas dörren och innanför står fyra kollegor och 25 barn i farstun! De har julkrubbevisning. Äh, men snälla! Ska jag stolpa in mitt i det oxå. Jag stod stilla och log fånigt till de gick in i kapellet och sjöng julpsalmer och kollegorna berättade om krubban.

 

Jag gömde mig på rummet, ringde tre långa samtal och gick sen och åt lunch med kollegorna. De verkade inte ha tagit illa vid sig, men jag skäms än. Tung i huvudet, seg i kroppen, missnöjd med mig själv och grinfärdig = depp på gång. Jaja, jag kan hantera sånt men jag blir ju rätt seg...

 

Sen blev det full fart med caféet. Det kom inte så många men två nya som varit med ett par gånger tog med sig en kompis för de tycker vårt café är så himla mysigt. Föreläsaren kom strax före hav tre och vi bar in vår flanellograf som pryddes av en julkrubba, för det var det han skulle tala om. Det var en himla spännande historisk berättelse om hur själva idéen med julkrubbor i kyrkor och hem kommit till. Den helige Franciskus i Assisi var visst "boven" till detta, för när han på 1500-talet skulle företa sig en pilgrimsresa till stallet i Betlehem så var det oroligt där och pilgrimer avråddes från att resa dit. Då gjorde han en egen julkrubba i Assisi, sen spred sig seden under århundradena och först på 1940-talet blev den vanlig i svenska hem.

 

 

Ett kort strömavbrott hann vi med att få innan jag tog mig iväg hemåt. Först gick jag över till zoo och köpte hundmat och en fisk, en svart molly. Han får nu vara testpiloten! VitaPrickSjukan verkar ha hävts och vi har gjort rent. Mollys är inte så känsliga som vissa andra så nu får vi se vad som händer.