guggelutt

                            

... och en liten bit knäckebröd än så länge. Magkramper. Satte fingrarna i halsen klockan 4 imorse, stod inte ut med illamåendet längre. Nu halvsitter jag i vardagsrumssoffan och det är en prestation. Släpade mig ut en kvartslång promenad med Bamse vid 9-tiden, men orkade inte ta bilen till dagis med honom. En dam med en tax som vi brukar stanna och prata med blev bekymrad över mitt utseende och det förstår jag - likblek och med tovigt hår åt alla håll, men mår man illa så gör man. Bamse verkar ändå rätt nöjd med att ligga ömsom på mig, ömsom bredvid mig och sova. Ragnar är desto mer frustrerad. Han hör att Bekki och jag är hemma (Bekki är oxå magsjuk) och så får han inte komma ut. Men jag orkar inte passa honom och Bamse just nu. De retas och tjafsar så det blir ingen vila att ha dem ute samtidigt.


Ska aldrig mer ondgöra mig över någon som blir magsjuk, inte ens när det drabbar mig ;O) Lite grinig blev jag ju när jag fick veta att killen jag skulle opponera på var magsjuk mindre än två timmar före seminariet, jag hade ju jobbat så hårt med den uppsaten och var ordentligt laddad.  Magsjuka för mig är oftast någon som vill komma undan något. Det kommer från mina år som Tupperwareförsäljare, nästan alla sena återbud skylldes på maginfluensa och det var så ofta att det var orimligt. Istället för att säga att man inte orkar, ångrat sig, tappat lusten att gå eller något annat så säger man att man blivit magsjuk, jag kallade det Tupperwaresyndromet. Nu ångrar jag mina hårda tankar och ord igår. Seminariet blev mastigt så jag var rätt nöjd att få hälften gjort, min uppsats var en av fyra som las fram och det blev som sagt mastigt ändå, jag är nöjd med att få opponera vid ett senare tillfälle. Dessutom blev jag nästan mer irriterad när en tjej kom som var magsjuk. Hon berättade att magen var orolig och att hon burit magsjuka barn i två dygn, jag höll mig på avstånd men det är ju inga garantier. Det troliga är att Ängla smittade oss i lördags eftersom Bekki oxå blev sjuk inatt. Ängla blev sjuk på vägen hem härifrån och sen blev Linnéa sjuk. Men vad vet man, om man jobbar, åker tunnelbana och buss, handlar, går på offentliga toaletter ... smittorisker finns överallt. Härhemma spritas handtag och annnat efter varje toabesök nu i hopp om att skona Janne. Han jobbar och mår bra än så länge.

Nu ska jag kura ner mig en stund på kudden under lakanet i soffan. Måste ladda för att orka ut med Bame om en timme...