guggelutt

Jag vet inte vad jag trodde.... eller jo det vet jag, men jag trodde kanske inte att det skulle bli SÅ jobbigt att åka ut på sjön. Smärtan i nacke och rygg vid varje vågskvalp, ont i bröstet hela natten. Men nu är vi ute på Aspö hos Jannes mamma och hennes gubbe och hans son. Det var en trevlig kväll igår, morgonen oxå men jag har för ont för att orka vara trevlig. Dessutom tror jag att jag ff är i nån sorts chockartat tillstånd för jag har svårt att le, känner mig som om jag går i en bubbla. Jag är jätteglad åt de grannar och hundvänner som kommit och pratat, jag är jätteglad för oväntade samtal, men jag har ändå ingen riktig kontakt med mina känslor, ännu mindre med min omvärld. Vill mest grina och ligga i sängen och det är ju lite svårt i en båt när man är hos släkten. Dessutom går hormonerna på högvarv igen, men nu har jag en operationstid till i början av september... så det blir väl bättre.... hoppas jag verkligen! Måste väl bara läka ihop lite. Jag är ju blåmärkt efter bältet på överkroppen och övre delen av ryggen stramar rejält.