guggelutt

 

Gång på gång natten innan fick jag springa på toa... men jag vaknade oxå av att jag hörde psalmen 853 i mitt huvud, som ett brus eller gregoriansk chant:

 

Bara i Dig, har min själ sin ro
Bara i Dig, min Gud
Bara i Dig, har min själ sin ro
Bara i Dig, min Gud

Från Honom kommer mitt hopp
Bara Han är min klippa
Min styrka och min borg
Jag skall inte vackla

När Jens sen skjutsade in mig till kvart i elva kände jag mig mycket orolig, men buren. Jag var där lite tidigt, men kvart i elva kom min bästis Lotta och mötte upp mig. Det var skönt att ha henne med. Jag fick ett rum och blev lite premedicinerad. Kände inte av det så mycket. När jag klockan 13.00 rullades iväg sprutade tårarna. Narkospersonalen var dock den bästa man kan tänka sig och de höll på i 50 minuter med att förbereda mig kroppsligt och mentalt. Jag blev tvättad och fick ryggmärgsbedövning (vilket inte alls var så läskigt om jag trott)... sen sov jag igenom hela operationen, de höll mig nog precis på gränsen hela tiden för jag vaknade när operationen var klar och de tog bort instrumenten. När jag kom på uppvaket ca kvart över fyra låg jag och tittade ut på utsikten och kunde bara le. 8 år helvete är över!

 

 

När jag kom ner på rummet igen var det första jag såg Lottas leende ansikte. Gud, vad skönt det var att ha henne där! Så lugn, så trygg. Hon gick efter ett par timmar och jag försökte vila.

 

 

Natten var inte så kul Hade ont och låg mest vaken. Glad ändå att denna operation som jag gruvat mig för hela sommaren är klar och har gått bra. Vaginal hysterektomi är den skonsammaste varianten ändå. Inga buksnitt, inga ärr. Men jag har nogsamt undvikit att ta reda på exakt hur man gör. Jag var nära att gå hem den sista halvtimman före operatinen ändå.

 

 

Idag har jag mest legat och försökt vila. Två besök har jag haft, en Facebookkompis och Janne. Telefonen har ringt och jag har fått sms och mail på jobbtelefonen. Känner mig omhuldad. Personalen är underbar. Min kirurg var uppe och berättade om hur operationen gått till. Ska inte gå in på detaljer men jag hade visst varit lite svår. Min livmoder hade inga tendenser till framfall så den satt högt upp och var fast. Ändå var den 370gr inkl myom mot normala 70gr så den var stor. Han hade fått jobba 1 timme och 20 minuter innan han var klar, men jag behövde varken sövas eller öppnas så läkningen kommer förhoppningsvis gå fort.

 

Janne och jag tog en promenad till cafeterian men jag orkade inte sitta så länge. Sjukhusprästen var oxå upp en sväng och kollade hur jag mådde (jag var ju där i måndags).

 

Nu ska jag försöka sova. Har väldigt ont i ryggen men hoppas att jag ska kunna somna ifrån det.

 

Kram alla <3