Tionde knyppeldagen

Började denna tionde knyppeldag med att spola färdigt pinnarna till Vättersnipan, inklusive att sammaspola langarn i rätt tjockled till densamma. Det blev ganska bra, men pinnarna ser ut som något man kan slå ihjäl nån med, de är så tjocka!
 
 
Till förmiddagsfikat hade jag hunnit att sätta upp Vättersnipan, men eftersom min nya fina dyna är mycket högre än min förra så var det omöjligt att knyppla på den när de stod på bordet... men min lärare från ifjol lånade ut sitt bord som hon köpt på IKEA så nu vet jag vad jag ska inhandla när jag kommer hem!
 
Sen har vi varit på lite äventyr idag. Klockan 14.00 träffade vi kyrkoherden i Vadstena församling och han visade oss kyrkotextilierna i Klosterkyrkan:
 Altarspetsen "kors och ring"
 
Mattan framför altaret: "Ditt ord är mina fötters lykta"... jag har glömt vad konstnärinnan heter, men jag ska fråga imorgon
 
Mässhake med knypplad spets av formgivaren Sten Kauppi, "Vägmärken"
 
Patient nr 28 kunde väva!!! De knypplade detaljerna var inte dumma de heller.
 
Den här spetsen var så söt, men ingen visste vad den hette. Det är inget Svenska Spetsar gett ut iaf.
 
"Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att vandra den" är Heliga Birgittas bön. Den finns på en vävd altarduk bakom koret i Klosterkyrkan. Lyfter man på duken finns där en knypplad spets!
 
St Lars. En skulptur från 1400-talet.............. och lite modernare konst
 
Efter studeibesökte fortsatte jag knyppla på min båtspets tills det var dax för nästa begivenhet, ett andra besök på spetsmuséet. Vi fick veta lite mer om muséet, utställningen och Gottfrid Larsson och hur det kom sig att hans fantastiska konst har hamnat i Vadstena. Jag fick nu oxå svar på min fråga om frimärket. Det var så att 1976 tyckte man att kungen var för ung för att bli frimärke (varför fick jag dock inte veta) så man utlyste en tävling och Vadstenas bidrag vann!
 

Det är rätt kul att gå på samma utställning flera gånger för man upptäcker så mycket mer. Alla dessa otroliga bladmandlar gick mig fullständigt förbi förra gången:

Och frimärkena med tema knyppling hann jag kika nogrannare på:
 
 
Jag fortsatte knyppla en liten stund efter muséet, men jag börjar bli mättad nu. De obligatoriska momenten är klara, ska bara pressa dem och sätta in i pappen inför bedömningen imorgonkväll. De 3,40 metrarna Vättersnipa lär jag få jobba med ett bra tag innan jag blir klar... det blir knappast före jul (och då nämner jag inga årtal!) Därefter ägnade jag kvällen åt att prata lite i telefonen, äta risifrutti och njuta av utsikten från mitt fönster.
 

Nu ska jag njuta av John Blund!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0