guggelutt

Idag fyller Rebekka 20 år och det ska jag berätta lite mer om sen. Men imorse satt hon och jag och pojkvännen och pratade lite om svunna tider, såna tider som inte de varit med om. Det började med att vi pratade om otekniska personer (tex jag då) och jag berättade att mina första 6 år bodde vi i ett sovrum i ett kapell, övriga utrymmen delade vi med kyrkan. Var det verksamheter så var vi antingen med eller så var vi i sovrummet. Vi hade vedspis i köket, pappa skyfflade koks i kaminen, inget varmvatten så allt fick värmas, vi hade två kokplattor som gick på el, ingen TV... och telefon minns jag inte. Det var inget som barn använde iallafall. När  jag för några år sen köpte min första kameratelefon så tittade jag försås in i objektivet och frågade om det var där man såg motivet... varpå Jens sprang ur affären för han skämdes över mig!

 

Jag är stolt över mitt liv. Jag har levt i, med dagens västerländska mått, stor fattigdom. Jag har aldrig varit bostadslös, men som 22-åring blev jag ensam med två små flickor och klarade mig utan socialhjälp. Det var tufft. Lönen räckte till hyran, bostadsbidrag och underhållsbidrag täckte övriga räkningar och lån så i bästa fall hade vi hela barnbidraget till mat, men så var det sällan. Att leva på en femhundring i månaden var ingen konst, man trollade med knäna (som min mormor sa). Jag var stolt, jag klarade mig själv! Så den lyx jag lever i idag, men en bra lön, men en bra man, med underbara barn och barnbarn osv kan jag verkligen uppskatta på djupet. Att jag sen dras med olika sjukdomar som övervikt, struma, högt blodtryck, astma och psoriasis mm... det tillhör livet. Problem är till för att tacklas och övervinnas.

 

 

Tre torsdagar har jag och Bamse kostat på oss en kurs som hette Vardagslydnad LYX med Hundtränarna, vilka jag varmt kan rekommendera. Lyxen bestod i att vi bara var tre "ekipage", dvs tre hundar med tillhörande mattar/hussar. Alla tre hundarna hade nån form av "problem" vilka vi tränat i denna lilla grupp. En stor del av tiden har fokuserats på kontakt och hundmöten och annat som just våra tre vovvar upplevt vara jobbigt. I torsdags var det avslutning och vi fick diplom. Bamse är väldigt lättlärd, sa tränarna och det kan jag bara stämma in i. I torsdags såg man oxå att han var inställd på träning redan från start, han visste att han förväntades göra olika saker och han ville lära sig och bli belönad. Det var jätteroligt och jag vill gärna anmäla mig på en kurs till, gärna rallylydnad eller agility... men jag skulle behöva frigöra lite tid då för "läxor" så Bamse verkligen får ut nåt av det.