guggelutt

Två dagar har gått sen sist och jag jobbar på i mitt "upp-ur-depressionen"-projekt. Det går bra. Vad annars?

Kurs igår. På hemvägen fotade jag lite på Centralen. Vet inte om "konstverken" hör i hop, men jag kopplar ihop dem... det kan ju vara ett uslag av min dassiga humor (hö-hö-hö) som gör sig påmind oxå:

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt 6:25-34)

 

Efter det åkte jag vidare till gravarna. Stannade vid blomstershopen utanför den grind som är närmast till våra gravar och botaniserade bland sakerna där. Köpte en ängel i nån sorts betong. Till min förvåning hade någon redan varit ute på farmor och farfars grav. Det var ju tomt så sent som i söndags. Någon annan släkting har nog upptäckt detsamma som jag helt nyligen. Det är ju lite svårt när man är så många som rör sig kring gravarna. Antingen är det fullsmyckat, men så kan just detta hända, att alla tror att det är fullsmyckat. Nå, nu är den graven oxå ombonad för vintern. Ängeln jag köpt platsade inte i gravkransarna så den fick hänga med till syrrans/mormors/morfars/mosters grav istället. Den kan ju få flytta mellan gravarna, tänker jag.

Vrålsugen på köttbullar stannade jag på Willys och köpte blandfärs, sen hem och rulla 75 köttbullar i samma anda som Dumlekakorna igår. Så trött att det går inte att sätta sig, det är bara att hålla igång. Deppen skall med ont fördrivas! Och det passade extra perfekt för sonen kom oanmäld förbi lagom till Janne och jag satt oss tillbords och då räckte maten mer än väl till honom oxå.

Sen tog jag knyppeldynan och åkte upp till kapellet på kurs! Näst sista för i år. Och eventuellt näst sista för mig. Det blir för långt att pendla från Strängnäs varannan tisdagkväll, men jag har bett om att få komma och gästkyppla nån gång. Nästa termin kommer det knypplas fåglar och det låter ju så kul!

Janne hade varit ute med Bamse när jag kom hem efter knyppelkursen igårkväll så det blev nästan 9 timmars sömn. Välbehövligt. Men ändå snoozade jag och somnade om imorse. Men så ställde jag om tanken på köttbullsmackor till frukost, då kom jag upp. Det fanns lite rödbetssallad som Janne tagit hem efter nån lunchlåda på jobbet. Yummi! Lyxfrukost!

På kursen idag provade vi på mindfulness. Det blev ett långt pass i mindfulness-träning... och det är ju så att vilka tankar som helst kan dyka upp under en sån övning. Vi låg helt stilla på rygg i ca 40 minuter medan en bandspelare pratade. Jag var intensivt medveten om el-orgelmusiken bakom den kvinnliga trevande rösten. Jag fick hela tiden anstränga mig för att försöka höra orden istället för hur hon sa orden. "....känn hur låren känns mot underlaget (musik, musik) gå nu vidare till höften...." Nyttigt. Men när tanken på skillnaden i alla dessa roliga upplevelsepresenter som finns idag - jag önskade mig t.ex en helikopterfärd när jag fyllde 40 år - och hur jag upplever känslan i min högra stortå... då fick jag bita mig i läppen och koncentrera mig på andningen en stund för att inte börja vrålskratta rätt ut. Det vore ju fantastiskt om man kunde få en kick av att uppleva sin högertå. Vilket billigt nöje när man kämpar mot depression! Sen blev det ett pass i långsamma rörelser direkt inpå. Skönt, då får man sträcka och röra lite på sig.

Sen full fart mot Bandhagen och köpa bananer för att klara eftermiddagen samt hämta bilen som inte fick plats i Högdalen imorse, mot Högdalen och frissan. Hon fixade både hår och ögonbryn, beundrade min ängel i örat och kramades. Darling Layla! Ett frisk fläkt varannan månad i mitt liv!