Åter i Knypplingland

För 6:e året i rad! Dagen har bestått i packande och kollande efter pinnar, nålar och andra tillbehör som kan komma att behövas i Knypplingland. Janne avbröt mitt pysslande för att visa vad han hittade i trädgården...
 

Bamse var jättenyfiken och jättenärgången, men Janne är min drömprins så paddan fick vara utan min kyss. Den sparade jag åt Janne när jag sa hejdå och lämnade honom med alla djuren.
 
GPS:en slutade fungera mitt i en rondell så jag kom på avvägar, hann inte uppfatta om jag skulle svänga i andra eller tredje avfarten, trodde jag var rätt men efter 4 km insåg jag att det måste vara fel så då stannade jag och lyckades lirka med GPS:en så den kom igång igen, det var något glapp i laddningen bara. GPS:en visade att jag skulle fortsätta på den felaktiga vägen så jag lät mig ledas.... och njuta ... av en fantastisk väg, genom gårdar och små byar, Sparreholm, genom bruk och förbi åkrar. Satt och tänkte på metafysik. Jag har läst min spegling två gånger och ska läsa den flera gånger under vistelsen här i Knypplingland, och begrunda den. När jag läste den tänkte jag mycket på metafysik. Kan man bota värk genom att bearbeta t.ex trauman tidigare i livet därför att det sätter sig som låsningar och smärtor samtidigt som det stryper energiflödet genom våra chakran? Spännande sätt att tolka världen och kroppen. Vad tänkte jag på före bilolyckan, var det en metafysisk kraft som tydligt visade att jag är på fel spår i livet? Smärtan i hälar, fötter och höft, visar det på samma sak? Enligt speglingen är det fullt möjligt. Ska det behövas såna krafter för att få mig på rätt köl? Mamma Mia! Jag drog paralleller med den strejkande GPS:en. Fel blev det. Men jag släppte kontrollen, litade på den döende GPS:en och fick åka en väg som var så vacker att det gjorde ont i hjärtat. Så småningom hamnade jag på E4:an, på ett annat ställe än jag brukar, men vad gör det? Allt ordnar sig och det är bara jobbigt tills man vet hur. Det gäller att släppa på det där jobbiga och frimodigt lita till att det ordnar sig så varför oroa sig? Onödigt!
 
 
Gled in i Vadstena vid 18-tiden. Körde fel igen och gjorde första stoppet vid Konsum istället. Körde ner till skolan och kramades med bekanta jag inte sett på ett år, lärare och elever, checkade in, lastade in det som skulle till rummet in i rummet och det som skulle till lektionssalen in i lektionssalen, parkerade bilen och lubbade upp till pizzerian. För sjätte året i rad invigde jag min knypplingsvistelse med en pizza på Venezia. Oj vad gott det var. En Babylon blev det i år, men fläsk- och  oxfilé, champinjoner och bea-sås.
 
Pizzeria Venezia
 
Sen letade jag reda på busshållplatsen vid Slottet där jag mötte upp en kompis som jag lurat att knyppling är bland det bästa som finns. Jättekul att hon är här! Vi har hunnit prata lite och jag hoppas att hon ska trivas här i Paradiset för knypplare.
 
Utsikt över Vättern från mitt sovrumsfönster
 
Nu nannar solen kudde och jag ska göra detsamma. Imorgon börjar 12 dagars Finknypplar-frossa! Slå det om ni kan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0