guggelutt

 

Efter lunch på färsk grön sparris, bacon och ultra-ekologiska ägg från min väns hönor i Grödinge åkte Janne till jobbet. Jag började läsa i kompendiet i etik, tentan börjar ju imorgon och jag borde ju ha varit mer aktiv i mitt pluggande ... Halv fyra hade jag tid för sjukgymnastik och jag körde stenhårt tio minuter på cykeln och tre vändor i mitt program. Jag har tappat all tro på att gå ner i vikt, men inte min tro på att få må riktigt bra. Igen! Att må bra har flera dimensioner! Jag mår egentligen så himla bra, bättre än på ett decennium minst, men samtidigt så är min övervikt, struman och den kroniska hälseneinflammationen ett litet problem i det hela. Övervikten sliter på framförallt höfter, men också knän. Och den närmsta framtiden får utvisa om min nya husläkare tycker att  jag är värd nån form av behandling av hälsenorna...

 

När jag ser livet negativt ser jag att närsamhället, och kanske också bekanta i min yttre vänskapskrets, anser att jag är förbrukad. När jag ser livet positivt ser jag att närsamhället, mina yttre bekanta, och alltid mina närmaste, uppskattar att jag har massor kvar att ge. Jag vet att folk i min omgivning har föraktat och fortfarande föraktar alla mina diagnoser. Jag vet också att mina närmaste och andra kloka människor i min omgivning ser styrkan i att att segra över det jag gått igenom är gott. Jag har slutat bry mig om vilket. Att prestera, i vilken form det än må vara, är överreklamerat, det leder ingenvart. Vinner du Marathon hyllas du i en vecka, har du doktorerat i statsvetenskap får du kanske stå med som referens i någons masteruppsats några år framöver. Vem bryr sig om mina hälsenor såvida det inte handlar om att sköta sitt jobb som t.ex sjukgymnast? Vem bryr sig om min surt förtjänade magistergrad? Den användes i undervisning ett tag på diakoniutbildningen och bara det är ju faktiskt jättestort... Varför skulle jag för ett enda ögonblick tro att en Masterexamen skulle ge mig något jag inte redan har??? Nej, jag är inte ett dugg bitter! Faktiskt! Bara glad över att jag ser igenom dessa system innan jag är för orkeslös för att leva. Det jag upplever nu är mitt liv. Det du upplever just nu är ditt liv. Att jag sen idag fick veta att en av tjänsterna jag sökt och verkligen ville ha gick till någon som inte ens sökt den... ja vad säger det? Mer om att jag är helt fel ute när det gäller att söka en viss typ av jobb än att jag inte skulle duga som människa. Tack för den insikten! Den ger mig en oändlig frihet! Nu återstår det att se hur lång tid det tar innan jag offentligt få beskedet. Och DET, mina vänner och läsare, säger mer om dem som arbetar i systemet och levererar den typen av besked än om mig!