Glada dagar!
I måndags ordnade jag med nya lappar och småärenden som kommit in, sen slevade jag i mig en rinnig matlåda innan kollegan och jag raskade ner till pendeln för att åka med Kyrkgruppen till Tyresö kyrka. Kyrkoherden berättade med inlevelse om kyrkan från 1600-talet som byggdes för att slottsherren på Tyresö slott kört i diket en juldagsmorgon på väg till julotta och han fick nog av det långa avståndet till sockenkyrkan. Sägen eller sant? Ingen aning, men en bra historia! De allra flesta av Sveriges kyrkor är antingen byggda på medeltiden eller på 1900-talet. På medeltiden kristnades Sverige och då byggdes det kyrkor och på 1900-talets byggdes kyrkor i de växande städerna och förorterna. Tyresö kyrka är ett av få undantag som är byggd mellan dessa perioder.
Den barocka altartavlan kan vara stulen i Polen
under 30-åriga kriget
Altarduksspetsen var virkad!
Mässhake från 1600-talet i svart sammet med silverbrodyr
Tyresö kyrka innehåller en del plundringsgods från 30-åriga kriget och församlingen har startat ett Pilgrimscentrum. Pilgrimscentrumet fascinerade mig... Att vandra en bit på leden mot Santiago de Compostela är en dröm, men att vandra i Tyresö är kanske lite lättare att uppnå på kort sikt.
Måndagen slutade inte där. Klockan 19.00 mötte jag en liten grupp intresserade knypplare på ABF i Strängnäs. Fyra blev vi denna kväll, två som kunde knyppla och en som inte knypplat på mycket länge. Jag fick hjälpa henne att starta upp, så gav jag henne lite läxa. Nästa gång ska jag hjälpa de båda andra att komma underfund med mandlar. Det verkar som jag blir mer lärare än jag tänkt, men det får bli ännu en spännande erfarenhet!
Tisdagen, kontraktsträff med en mycket spännande föreläsning av Jesper Svartvik från hans bok Försoning och förvandling som gav flera källor till nytänkande och eftertanke. Kära återseenden med studiekamrater från olika utbildningar samt f.d arbetskamrater. Avslutade dagen med sorgegrupp no1.
Idag har jag haft spontanbesök, nybesök, utvärderat Stilla Dag, sorgegrupp no2 samt hembesök utöver telefonsamtal och en hel del mail och uppföljningar. Det var länge sen det var stiltje på jobbet och jag trivs som fisken i vattnet.
Nu är det också officiellt att jag har fått fast anställning och det känns så himla bra. Jag har trivts från första stund och min enda tvekan att söka tjänsten jag vikar på har varit avståndet, men med tiden har det känts som väl värt besväret att lösa det på något sätt. Så jag välkomnar mig själv in i min spännande framtid. Inget blir nånsin som jag planerar, men vad gör det?
Kommentarer
Trackback
