Kockamoj mm
Ja, tiden går fort måste jag få säga! Igår sov jag en halvtimme längre och tog mig sen upp till Storstan och jobbet vilket denna torsdag innebar en del telefonstamtal, besök och samtal, Torsdagsträff och Stilla Mässa på kvällen så det blev en lång dag... men det gör ingenting. Dels tycker jag att arbetsuppgifterna är väldigt roliga. På Torsdagsträffen börjar jag lära känna lite folk, underhållningen bestod av en trubadur som inte bara spelade utan berättade om historiska händelser... bland annat fick vi lära oss vad "kockamoj" är och sjunga däcksvisor. Kockamoj (stavningen kan mycket väl vara åt pipsvängen) kallades skeppskockens hjälpreda/or som oftast inte var mer än 11-12 år och däcksvisorna var det viktigt att de sjöngs i takt för det gjorde att däcksmanskapet hissade segel i takt eller drog upp ankare som med kätting vägde hundratals kilon.
Vi fick lära oss en däcksvisa om kockamojen som kniper... och det betydde helt enkelt att skeppskockens hjälpreda smet från arbete. Om jag förstod det rätt så har det funnits en gata som kallades knipargränd i Gamla Stan... och det skulle varit en sån lämplig gränd som kockamojerna kunde rusa in i när befälet kom och ville sätta dem i arbete... men jag kan minnas fel också. Jag bara älskar historia som förmedlas på detta livfulla sätt och jag är inte ensam om det. De äldre i publiken får minnas svunnen tid och samtidigt lära sig nytt. Träffarna är mycket välbesökta.




Bamse hämtade jag vid femtiden, han fick äta med mig i personalrummet och sen ligga i sin bil-bur på mitt rum under mässan, det är andra gången vi löser det så och det går jättebra. Han fick fläskfilé i köket förra gången så han var ivrig att komma dit ... och givetvis fick han fläskfilé igår också.
Sen verkar han tycka det är skönt att krypa in i buren för han har inte gett några ljud ifrån sig, det har jag kollat av med personal som jobbat kvar i korridoren.



När vi kom hem fick Bamse glädjefnatt. Janne hade kommit hem och kom ut på altanen för att möta oss... och jag lovar ... Bamses tassar rörde inte marken när han fullkomligt flög över gräsmattan och upp till "pappa". När han blir så där överlycklig har jag svårt att hålla tillbaka tårarna, han gråter och låter, far runt och hans lilla kropp har inga fysiska begränsningar när han flyger, hoppar, ålar sig, viftar ... Jag har rätt mycket fysiska begränsningar, men jag delar ändå Bamses glädje över att ha gubben hemma igen. Han har haft en jätteskön vecka på Lesbos, på andra sidan ön mot där vi var i maj/juni. Han tänkte först inte åka eftersom jag inte ville vara ledig, men jag uppmanade honom till att åka själv. Han har slitit hårt på både jobbet och med bodarna under sommaren så han behövde en vecka i ryggläge vid en pool.


Han hade köpt rosor till mig <3



I centrum passade jag på att köpa födelsedagspresent till Ängla som fyller sju snart och ska ha kalas imorgon. For vidare till Solberga där jag handlade förnödenheter till oss och till grannen som ligger sjuk. Nu har jag gjort lunch inkl. lunchlådor som ska räcka över helgen. Räkorna ligger på tining till kvällen, vinet i kylen och snart ska ostarna plockas fram för att bli rumstempererade.

...oj, jag höll på att glömma: för er som spricker av nyfikenhet och vill veta hur det gått med musen. Tyvärr, musen tog inte osten heller. Nån mer musfälla kommer inte sättas fram över helgen, jag börjar tro att det var en engångsföreteelse pga stormen, men nu har vi en snäll-fälla för framtida behov.


Kommentarer
Trackback