Att fylla 51....

... var inte samma baggis som att fylla 50 år. Av nån anledning tycker jag det är jättejobbigt att sätta en etta efter femman. Nu är det liksom ingen återvändo. Det är det iof aldrig när det kommer till ålder i siffror, men 51... då är det liksom befäst att man kommit över på dö-sidan (som en kamrat uttryckte det).
 
 
Nåväl. Idag har jag jobbat hemifrån. Fonder stod på arbetsmenyn! Men det blev splittrat. Telefonen har ringt och pipit, både min privata där nära och kära grattat mig vilket varit mycket angenämt, samt så har jobb-telefonen har ringt ovanligt mycket. Fondpappren jag tagit med hem fick jag lägga åt sidan efter ett tag, det blir för mycket jobb att sitta och gå igenom, det är för massivt och ofullständigt för att det ska ge valuta för jobbet. Försökte ringa den firma som sammanställt listan i hopp om att kunna få hjälp, men fick inget svar, ska maila dem från jobbet tänkte jag. Googlade efter två fonder som jag vet är aktuella nu på våren, men de står inte att hitta på internet. Jag får ringa dem helt enkelt!
 
                                                                    Bilen hittar snart själv till Mälarsjukhuset...
 
Klockan 12.00 hade jag varit ute med Bamse för andra gången och satte mig i bilen för att åka till Mälarsjukhuset. Jag hade tid på ortopeden kl 13.30 och dessförinnan hade jag och sjukhusdiakonen (en studiekamrat till mig) bestämt att vi skulle luncha ihop på sjukhusets lunchrestaurang. Det var trevligt! Glömde för en stund min nervositet inför besöket på ortopeden. Det är fem månader sen jag var där sist och fick tre sprutor in i hälsenan. Jag hade hoppats slippa det idag, men icke... det blev tre sprutor igen, order om två veckors vila och sen hårdträning. Återbesök senare i vår...
 
 
Bandagerad och hemkommen gick jag en långsam promenad med Bamse till brevlådan för att hämta en rejäl binge reklam. Satte mig en stund till med fondarbetet och sen kom Janne hem med fantastiska tulipaner!
 

Vi tog två bilar in till stan och åt Harrys toast på Harrys, sen åkte Janne hem och jag gick in på knyppelkursen. Härlig avslutning på 51-årsdagen!
 
 
Och förutom telefonsamtal och sms -  mer än 120 grattis på Facebook vilket känns fantastiskt! Från Australien, Egypten, Filippinerna och Sverige förstås, från släkt och vänner, underbart roligt! Tack alla rara!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0