På kurs... om ja turs...
Onsdagens morgonrim Bamse Vakthund som valp
I onsdags, på Bamses femårsdag, åkte jag på kurs. Det har gett mig otroligt mycket! Jag ska väl lite skamset erkänna att jag blev väldigt glad och stolt när jag fick frågan om jag kunde ta emot präst- och diakonpraktikanter tillsammans med en prästkollega i pastoratet. Jag sög på karamellen ett par dagar och tackade sedan ja och pratade lite med chefen om vad det skulle innebära. Jag velade lite eftersom jag i och med ett ja skulle offra mina värdefulla knypplarveckor i Vadstena i sommar, men med en handledarkurs i ryggen inför en treveckors praktikperiod så kände jag samtidigt att jag får en chans att utvecklas i mitt yrke och kall, samt en möjlighet att stärka mitt tilltufsade självförtroende. Så fick det bli. Och där smög sig missuppfattningarna in också... Dessa blev jag varse först i de två kursdagarnas sista kvart, och jag tänker inte skylla ifrån mig! Jag inser att jag själv är ansvarig för det inträffade och väljer att lära mig av misstaget, det är inte irreparabelt, bara pinsamt!
Tre veckors praktik och handledarkurs, det var den info jag oreflekterat tagit emot. Några mail från stiftet hade jag också fått, men jag skummade dem bara och tänkte att det där är en bra bakgrundsinfo som inte direkt berör mig men som är bra att ha med sig i bagaget för att förstå vad praktikanterna har framför sig och som vi säkert kommer gå igenom på kursen. FEL! I mailen kom all info JAG behövde för att förstå uppdraget! Där fanns ytterligare information och utbildningsdagar som berörde mig direkt, de var riktade till mig och inte någon främmande rekryteringsgrupp. Rekryteringsprocessen är omarbetad och ser inte alls ut som när jag en gång antogs till diakonkandidat. Ovanpå detta har jag, som ni vet, haft ett par ruskigt intensiva veckor bakom mig, så alla mail drog jag ut på papper i tanken att jag skulle läsa dem som förberedelse inför kursen på bussen ner till Stjärnholm. KLANT! När bussen plockade upp mig vid tågstationen i Södertälje Syd så åkte min väska in under bussen och efter det hann jag inte ens titta i mappen förrän den sista kvarten när jag tyckte att det väsentligaste saknades i kursinnehållet!
Kursen handlade om handledning, och bara det gav mig under dagarna insikten om hur olika ordet handledning kan uppfattas. Jag går själv i handledning för att kunna få hjälp att reflektera över speciella situationer som kan uppkomma i arbetet. Att handleda praktikanter är en helt annan typ av handledning. Jag hade lagt in just detta att få utbildning i hur vi mer specifikt ska kunna handleda praktikanterna på ett bra sätt under praktikperioden, men vi fick en väldigt bra tvådagarskurs i hur man kan handleda på olika sätt, genom olika stilar, hur man kan öppna upp med olika typer av frågor osv. Jättebra! Jättevärdefullt! Men när jag i sista kvarten sträcker upp handen och frågar hur vi ska tänka kring handledningen av praktikanterna, hur frekvent ska vi ha handledning enskilt och i grupp, finns det riktlinjer kring innehållet i praktiken så insåg jag i svaret följande: Alla mail jag fått var riktade direkt till mig... och dessa hade jag inte läst så noga. Förslag i hur man ska tänka kring praktikens innehåll finnns i ett PM, praktikperioden är fyra veckor (inte tre) och det jag tolkade som en dag för rekryterarna (för det stod så i överskriften), men detta är en dag i högsta grad för mig! OCH nånstans, som jag ännu inte hunnit leta rätt på, finns en inbjudan till att träffa praktikanterna inför praktiken. Lite smått panikslagen inser jag att jag inte kan delta dessa två dagar. Om jag deltar i den första så är kursen i masterutbildningen körd och jag får vänta minst ett år, kanske flera, på att kunna göra om den. Om jag deltar i träffen med praktikanterna så måste vi hitta en ersättare för mig till Kulturresan i maj och det varken vill jag eller tror är möjligt.
Vid det laget vill man ju bara gå och lägga sig och dra nåt gammalt över sig
Nå, summan av alla dessa olika sorters kardemummor får bli följande: Jag har fått en jättebra kort-utbildning i handledning som jag kommer ha stor glädje av i alla samtal och grupp-processer jag deltar i. Jag går igenom och läser noggrant alla mail och sätter dem i sammanhanget jag nu fått. Jag och kollegan sätter oss ner och går igenom de veckor vi ska ha praktikanter och ger dem ett bra innehåll utifrån vårt pastorats sammanhang (det är ju det som är meningen och så mycket hade jag koll på). Informationen och mötena jag missar framöver får lösas på annat sätt. Inget av detta är irreparabelt, men som sagt - grymt pinsamt. Och vad är det värsta som kan hända? Jag lär ju inte bli avkragad för att jag inte läst informationen! Jag får lära av misstagen och fundera över om det är vettigt att arbeta i det tempo jag gjort på sistone.
Slutet gott, allting gott!
Kommentarer
Trackback
