Två knyppeldagar till
Förstås har jag jobbat oxå. Igår var kyrkgruppen och besökte Lidingö kyrka. En fantastisk liten kyrka med spännande historia.
Duken som låg över dopfunten fascinerade mig extra mycket. Grön sammet med guldbrodyr och spets knypplad i guldtråd. Har aldrig sett nåt liknande...
På kvällen var det start av "min" lilla knyppelcirkel på ABF i Strängnäs. Vi tänkte lite på vad vi vill göra framöver, jag spolade på metalltråd och hjälpte dem komma igång efter sommaruppehållet.
Arbetsdagen idag har bestått i diakonimottagning, mässa och möten bland annat. Ikväll var andra tillfället på knyppelkursen i Hagsätra. Det är verkligen jätteroligt med de olika kurserna. Man får sån energi! Ikväll kom jag dessutom lagom till vardagsmässan kl halv sju som de börjat med denna termin.
Och kvällen avslutades för min del på ett fantastiskt roligt sätt. Kantorn som spelat på mässan och sen har kören, kom in efter kör/knyppelkurs och sa att jag sjöng så vackert. Jag blev så glad! Hon frågade om jag sjöng i kör (nej) eller jag var solist (NEJ) och om jag gått på AF (ja). Det är nåt med mitt sjungande som fått en rejäl knäck. Jag tycker inte att jag kan sjunga alls. Varför har jag såna oerhörda krav på mig själv vad det gäller sången och rösten? Musiken är en väldigt sårbar del av min själ och den har blivit tilltufsad. När jag får beröm för min sång blir jag så glad och vill bara gråta, samtidigt slår jag det ifrån mig. Men varför skulle hon komma in och säga nåt sånt efter att ha hört mig sjunga psalmer på en mässa om hon inte menade det? Vi känner ju inte varandra alls! Och varför gör jag en så stor sak av det istället för att bara tacka och ta emot?
Jag får sova på saken!
Kommentarer
Trackback
