guggelutt

 

 

Efter årsmötet skulle en dam hämta nåt ur bilen och lyckades slå upp ett fem cm långt jack i huvudet när hon skulle hämta grejer ur bakluckan. Hon ville inte åka till sjukan utan la ett tryckförband med papper på såret samt en mössa så vi skulle slippa se blodet! Det gick så bra så, tyckte hon.

 

Snart insåg vi att hissen fortfarande stod stilla efter barnens hissäventyr och vi en dam som absolut inte kunde gå ner för trapporna samt en dam i rullstol … på plan tre … Jag ringde hiss-firman, men de sa att vi fick klara oss själva så vad skulle jag göra? Jag ringde räddningstjänsten. Medan vi väntade på den lyssnade vi på föredraget om Knypplingsakademin. Efter en stund upptäckte jag att den ena kvinnan ändå tagit sig ner för trappen till plan två. Jag gick ner och tittade surt på henne, sen gick jag upp igen. Tyckte det var urdåligt att ge sig av när jag ringt räddningstjänsten (hon kunde ju inte gå!), och dessutom utan att säga ett ord till mig. Fyra trevliga brandmän kom efter en liten stund. De hade fått veta av damen i trappen att de tagit för lång tid på sig, så hon hade kommit ända ner till bottenplanet själv. Men den rullstolsburna kvinnan var glad att få hjälp. Men de kunde inte få ner henne, så de ringde i sin tur ambulans som kom med trappklättrare. Så fyra brandmän och två ambulansmän invaderade Folkets Hus entré för att få ner henne. Ambulanspersonalen tog kvinnan på trappklättraren och fyra brandmän kånkade ner den tunga permobilen. Det blev en rät trevlig stund trots allt, ingen var sur eller irriterad. Ingen förutom killen på SOS som sagt åt mig att jag inte kunde ringa räddningstjänsten för att komma ut på nöjen - varpå jag frågade om det var ett nöje, eller ens rimligt, att lämna mina damer över natten i Folkets Hus för att vänta på att hissreparatörens reservdelar förhoppningsvis skulle komma under måndagen. Då gick det upp för honom att vi inte satt i en privatbostad och ville gå ut, utan att vi var på allmän plats och inte kunde komma därifrån.