guggelutt

 

Jag tycker det är kul att skriva blogg, jag tycker om att rassla runt på Facebook och instagram... jag avstår medvetet ifrån att skriva politiska inlägg och dela olika artiklar, detta för jag vill vara "privat" på internet. Facebook och instagram är mina sandlådor. Bloggen är min skrivarstuga. Det betyder inte att jag inte har åsikter, men jag ser så mycket pajkastning och annan skit så jag kan inte se nån större mening med att jag också går in och kastar paj. Jag är kolossalt media-trött, trött på journalisters personliga vinklingar av saker eller ren Falska Fakta-porr. Hälften av alla dessa "breaking news" är så vinklade att de inte är i närheten av den opartiska journalistik som jag så länge trodde existerade. Personligen föredrar jag diskussioner med levande människor och att skriva skrivelser som hamnar i rätt forum. Jag tycker varken det ena eller det andra om människor som delar artiklar och tycker saker på nätet, för mig är det helt okej, men JAG vill inte lägga min energi där även om jag är väl medveten om att "om man inte syns så finns man inte". Jag lägger min energi i det levande livet och så får internet vara min lekplats. Tack och lov är vi alla olika och vi får vara olika, vi har olika gåvor att förvalta och det är bara bra.

 

Idag gjorde jag, inte bara ett, utan två avsteg från min princip att inte dela artiklar. Det ena var en fantastisk bild av fred! En muslimsk man med sin dotter på axlarna och en judisk rabbin med sin son på axlarna, de protesterar båda mot de nya inresereglerna i USA, men för mig representerar den bilden även hoppet om fred på jorden, vi kan bättre än så här! Vi är olika och vi ska fortsätta vara olika, men vi måste sluta vara rädda för varandra och vi behöver bli mer toleranta mot det som är olika. När jag säger "vi" menar jag alla människor, alla! Den andra artikeln handlar om den stora omflyttningen av flyktingar inom Sverige. Jag delade tidigare i veckan ett inlägg om att vi behöver stora väskor att lämna vidare till flyktingboenden inom området där jag arbetar. Jag är less på alla kommentarer om allt som alla flyktingar som kommer hit får bekostat av våra skattepengar. Här är den krassa verklighet som jag möter. Vanliga människor som försöker etablera vanliga liv. Visst finns det människor som skor sig på andras och samhällets bekostnad, visst finns det människor som är grovt kriminella, det kommer vi aldrig ifrån, men har man gått på sina fötter, åkt livsfarliga båtar, betalat hutlösa summor till människosmugglare, då är det på riktigt.

 

Ibland funderar jag på att sluta skriva blogg och ta bort mina profiler på Facebook och instagram. Skälen är flera. Dels är jag en rätt så offentlig person. Dels så får jag emellanåt kommentarerer som jag inte kunnat förutse, "folk" tycker så mycket, tycker jag. Dels så finns det väldigt mycket som inte jag vill se. Det handlar om min energi och var jag väljer att lägga den. Det handlar om hur personlig jag vill vara och vad jag vill dela med mig av.

 

Detta var mina tankar för dagen. Tack!