guggelutt

 

Efter en överdos igår av... låt mig kalla det främlingsrädsla och inget annat... jag hade ångest inatt, och förstås sov jag dåligt igen. Framtiden kändes svart och meningslös med eskalerande våld, klimatförändringar och det mörker som lägrar min egen familj. Men imorse började jag tänka igen som jag brukar, och som jag oxå påtalar för människor med framtidsångest, nämligen att vi överöses av ett onyanserat elände. Vi hör om skjutningar och våldtäkter, vi uppmanas att skänka pengar till krigets offer och människor på flykt, hemlösa och misshandlade djur, ingen verkar ta ansvar utan ansvaret vilar på just bara våra egna axlar. Det vi aldrig för höra om är alla goda krafter som verkar i samhället, om alla som jobbar daglidax med goda saker som ger gott resultat. Att inte få nån balans mellan det som är gott och ont gör oss illa, falska rykten sprids snabbt via sociala medier och blir så småningom till onyanserade och osanna ”sanningar”. Vi blir rädda, inbundna och känner hopplöshet.

 

Idag har jag varit kompledig och umgåtts med barn och barnbarn. På vägen dit stannade jag vid en bankomat för att hämta ut lite julklappspengar. Några meter ifrån bankomaten satt en tiggarkvinna inlindad i filtar vid ingången till en affär, det snöade småspik. Jag tog ut en hundring extra och tryckte ner den i hennes mugg. Jag såg hennes hoppfulla blick när jag närmade mig henne och lyckan när hon såg sedeln. ”God jul, god jul” viskade hon och blottade en mun som saknade flera tänder. Nej, ingen kan inbilla mig att man sitter i snöglopp och tigger om man kan livnära sig på ett bättre och mer respektfullt sätt. Väljer man att sitta inlindad i filtar i ur och skur så flyr man nåt värre. Muslimer flyr krig likväl som kristna. Svenska män misshandlar oxå sina fruar. Barn far illa kanske särskilt under storhelger när vi matad med hur lycklig man ska vara, och alla andra är. Men många goda krafter jobbar hela tiden. Kyrkor och härbärgen öppnar portarna i kylan. Volontärer strömmar till alternativa julfiranden. Ingen kan göra allt men alla kan göra något och de allra flesta av oss gör faktiskt något, ofta utan att vara helt medveten om det, ta kyrkoskatten som exempel. Med den bidrar du till t.ex öppna förskolor, besök på äldreboenden, ekonomisk rådgivning och hjälp till folk som råkat i knipa samt grupper för ensamma. Hur ofta hör man om sånt? Mitt yrkesval och kall är att hjälpa människor på olika sätt och jag är inte ensam. Ibland går det och ibland inte. Det är viktigt att vi fortsätter ge varandra hopp om en bättre värld. Det är inte kört, inte på långa vägar.

 

På vägen hem från min dotters familj åkte jag förbi hunddagis och hämtade tre säckar hundmat som skänkts till behövande människors hundar. Jag har redan flera aspiranter på hundmaten. Dessa människor på samhällets så kallade botten månar ofta otroligt mycket om sina djur, ibland är ju djuren de enda som ger kärlek utan krav på något tillbaka.

 

Det finns så mycket gott i vår värld. Och nu återvänder ljuset med en minut i taget 🕔 Amen !