guggelutt

Aningens utslagen har jag blivit liggandes på soffan... Var på Norrtälje sjukhus före nio imorse. Åkte hemifrån i extremt god tid för att vara säker på att kunna forcera Stockholms köer och ändå hinna i tid. Fick inte tag på vare sig mamma eller pappa på telefon, de skulle komma dit med färdtjänst. Kvart i tio stegade jag in i kassan och förklarade att jag skulle följa pappa på hjärtundersökning och att jag inte fick tag i dem. Med födelsedata och pappas namn fick jag hjälp att söka reda på vilken mottagning han skulle till och i entrén i det huset satt mina föräldrar och var oroliga. Osannolikt nog hade båda två glömt sina mobiler hemma och kunde inte meddela mig vart jag skulle hitta dem.

 

Kvinnan, som vi trodde var hjärtläkaren, undersökte pappas hjärta noggrant med ultraljudet, sen fick vi veta att läkaren skulle kontakta oss när hen tittat på bilderna. Det blev en jättejobbig situation för vi trodde vi skulle få veta mer och få hjälp. Pappa har gått på Sophiahemmet tidigare och där var rutinerna annorlunda, där tog man UL och läkare och diskuterade åtgärd under samma besök. Att bli hemskickade utan svar blev jättejobbigt! Nu blir det ny väntan och mer oro. Körde hem föräldrarna och ringde deras VC för att fråga vad som händer nu. Blev oerhört snorkigt bemött att vi får väl vänta tills läkaren hunnit gå igenom resultatet och det tar några veckor, blir det akut får vi väl åka till akuten. Jag fattar inte att det är så här i Sverige idag. Senast jag ringde min egen VC och ville få en tid skulle jag få vänta i sex veckor. Jag protesterade och när hon frågade hur akut det var och jag började förklara så la hon på luren. Och jag vet med mig att jag inte är otrevlig!  

 

Föräldrarna fick gå och lägga sig en stund, jag gick en promenad. Gick till ”mitt” svampställe och hittade lite kantareller. Det får bli kantarellmacka till frukost imorgon.

 

När jag kom tillbaka åkte jag med mamma och handlade. Vi fick prata ut om frustrationen. Pappa mår allt annat än bra och ingen vård får han. Det är hopplöst! Jag förstår att de känner det som att ”de” bara väntar på att de gamla och icke produktiva bara ska dö så samhället slipper kostnaden för dem. Är det tacken för ett långt samhällsproduktivt liv? Det är denna generation vi har att tacka för den välfärd som nu urholkas av privata vinstintressen. Vi köpte pizza. Valde en som hette ”Härlig”.