đ°ââïžđ©đœâđ§đ§đ©đ»âđ€đ©âđŹđ±ââïžđ©đŸââïžđ”đ»đ©đ»âđŠ±đ©đ»âđŠłđ©đ»âđŠ°đ©đŸâđŠ±đ§đœđ©đżâđłđ©âđŸđ©âđđšâđđ€±đŒ
En fantastisk natt med Rickard Söderberg! Kan man börja Kvinnodagen bĂ€ttre? Jag hade sĂ„ roligt med honom och hans man! Vi Ă„t en fantasifull megafrukost tillsammans med tvĂ„ andra mĂ€n, Ă„kte skridskor utklĂ€dda till enhörning och lejon, var ute och röjde pĂ„ gatorna, hoppade i fontĂ€ner och han var sĂ„ dĂ€r rolig som han brukar vara i sina videosnuttar pĂ„ Instagram. Jag vaknade till för jag var sĂ„ kissnödig lagom till kvĂ€llen och dĂ„ hade jag precis bestĂ€mt med Susanne Reuter att vi skulle ha en heldag tillsammans. Det stod bla fish spa pĂ„ dagens meny. Susanne menade att man skulle Ă€ta fiskarna som snacks, inte att de skulle Ă€ta pĂ„ oss... vilket gjorde att Ă€ven detta Ă€ventyr bĂ„dade gott. AlltsĂ„, vilken dröm! Jag skyndade mig och gick pĂ„ toa, sĂ„g fram emot att fĂ„ umgĂ„s med Susanne Reuter men nope, inget mer drömmandeâŒïž skit oxĂ„ đ©đ©đ©
Â
Â
Inte förrĂ€n vĂ€ckarklockan ringde â° Jag tĂ€nkte inte, och brukar inte, somna om men sĂ€kerhetsskull snoozade jag och det var tur för nog sjuttonimig somnade jag om, och drömde âŒïž Jag var sĂ„ illa tvungen att ta t-banan en station till T-centralen och det Ă€r ju inget kul i pandemi-tider. Men folk skötte sig, mĂ„nga hade munskydd och alla höll avstĂ„nd. Men det visade sig att jag rĂ„kat ta en spĂ„rvagn till Kumlinge (det finns vĂ€l inga spĂ„rvagnar i Kumlinge?) Jag stĂ€llde mig pĂ„ andra sidan perrongen för att ta spĂ„rvagnen tillbaka... men hamnade i VĂ€sterĂ„s (det finns vĂ€l inga spĂ„rvagnar i VĂ€sterĂ„s? Och definitivt inga som gĂ„r direkt Kumlinge-VĂ€sterĂ„s vĂ€l?) Ju lĂ€ngre jag Ă„kte desto mer folk. I VĂ€sterĂ„s fick jag leta lĂ€nge efter en perrong som kunde ta mig till Stockholm, men sĂ„ sĂ„g jag ett fjĂ€rrtĂ„g som det stod BĂ„lsta C pĂ„. Att hitta dörren var ett problem i sig men jag kom pĂ„ tillslut, men valde att stanna i utrymmet mellan vagnarna för att slippa trĂ€ngsel. Mer och mer folk kom pĂ„ och tillslut fick jag ett litet sjukt barn i famnen. NĂ€r barnet började hosta ringde vĂ€ckarklockan igen đ€§â° DĂ„ fick jag en vĂ€ldig fart för:
1. jag trodde inte skulle somna om för det gör jag "aldrig"
2. 10 minuter Àr mycket nÀr man ska ivÀg!
3. det var vÀÀÀldigt skönt att slippa kollektivtrafiken!
... och resten av dagen var pÄ riktigt!
Â
Klockan 10 prick satt vi i bilen đÂ
Â
Morgonsysslorna gick i en farlig fart och sen bar det av till Roslagen đč VĂ„r vana trogen gick hundarna och jag en kissenad innan vi började umgĂ„s med förĂ€ldrarna.
Â
Det hade snö-haglat pĂ„ morgonen âïžÂ
Â
En stund efter jag kom tillbaka vĂ€rmde jag korvstroganoffen jag gjorde igĂ„r och kokade spaghetti đ Klockan tre kom fĂ€rdtjĂ€nsten đ AlltsĂ„ âŒïžJag vĂ€ljer att se chaufförens upptrĂ€dande som en lĂ€rdom i en liten mĂ€nniskas behov av att försöka dominera för att fĂ„ kontroll över sin egen ömkliga tillvaro âŒïž Han började med att ringa tvĂ„ ggr innan han kom för att sĂ€ga att vi hade ont om tid och det var brĂ„ttom, att vi mĂ„ste stĂ„ ute och vara klara nĂ€r han komâŒïžNĂ€r han kom sa han till mig att "jag tar fĂ€rdtjĂ€nstkortet och du rullar in mamma i bilen sĂ„ kommer jag". Men det sa han tydligen inte för jag skulle ju gĂ„tt in först för nu mĂ„ste ju jag gĂ„ in i sidodörren och dĂ„ mĂ„ste han stĂ€nga den... âSen var det snorhalt och glans-is (nej, det var det definitivt inte) Sen tutade och svor han Ă„t ett antal andra bilister som försökte köra ihjĂ€l oss (va???) Och nĂ€r vi Ă€ntligen kom fram slĂ€ngde han sig pĂ„ tutan .... men det brukade han inte göra men han visste ju att det var "brorsan" som stod dĂ€r (va???) Brorsan satt i bilen 50 meter före entrĂ©n och det stackars pensionĂ€rsparet stod vid entrĂ©n som han uppenbarligen trodde var "brorsan" hoppade högt nĂ€r en tutande taxi-minibuss kommer i hög hastighet och bromsar in framför ögonkliniken đ Brorsan kom knatande och hjĂ€lpte till. Han trodde chauffören knaprade piller đ Och ja, vad ska man tro? VĂ„r helvetesresa var iaf över, brorsan kunde lĂ€mna över morsans leg till oss som han anvĂ€nt vid senaste apoteksbesöket och personalen pĂ„ Sophiahemmet var Ă€nglar rakt igenom đŒ Laserop med allt före och efter var klart pĂ„ 30 minuter och sen kunde mor och jag ta en uppfriskande promenad i lugn och ro över Sophiahemmets omrĂ„de för att fĂ„ nervblockaden i ryggen. Allt gick hur smidigt som helst. Den fĂ€rdtjĂ€nst som tog oss hem var Ă€nnu en Ă€ngel đŒ Han körde lugnt och sĂ€kert i en bekvĂ€m kombi och nĂ€r vi kom hem visade han mig villigt hur man lĂ€tt kunde plocka bort rullstolshjulet. NĂ€sta gĂ„ng chansar jag inte, dĂ„ kör jag sjĂ€lv, tror jag! Av alla mĂ€nniskor jag mött idag sticker en ut, den som inte ville vĂ€l... och det i sig Ă€r nĂ„got att filosofera över, men det lĂ€mnar jag just nu.
Â
Efter en kopp the och ostbĂ„ge-kladdkaka till spĂ€nnande Stonehenge-arkeologi pĂ„ Tvn Ă„kte vovvarna och jag hem. KvĂ€llen hade inte behövt bli sĂ„ sen men... maken sover pĂ„ jobbet och jag har all tid i vĂ€rlden. Beat that â€ïž
Kommentarer
Trackback
