På utflykt till Kjulamon
Vi sov länge idag. Hundarna var ute sista gången vid två inatt, så även de tyckte det var skönt att få dra sig.
Mitt på dagen föreslog jag en utflykt till Kjulamon. Jag var där några gånger i våras och tittade på de sällsynta mosipporna, en gång fick jag även med mig maken. Nu ville jag dit och leta reda på varggården som jag visste skulle finnas där.
Vi gick och gick. Jag hade fått en karta av en Facebook-kompis, men jag var oklar på avstånden. Vi gav upp tillslut och tog en annan väg tillbaka. Vi visste ju att vi var nära, men inte hur nära eller hur synlig den skulle vara från
vägen/stigen. På håll såg vi ett par komma med en stor pitbull/amstaff så vi svängde av och tänkte gena längs en liten stig mot bilen. Se där! En varggrop!
I bruk var de minst två meter djupa med lodräta kanter och vassa pålar i botten, men tidens tand gör sitt …
Efter tipset om varggården hade jag läst mig till att det skulle finnas fyra varggropar som Kjula-Jäders hembygdsförening varit tvungna att hägna in pga idioter kör motocross i omgivningarna. Jag blir galen när jag hör om sån egoism. Att människor
för sitt eget nöjes skull kör sönder fornlämningar och den tunna jordskorpan där de sällsynta mosipporna kämpar för sin överlevnad. Allemansrätten bygger på ansvar och inte egna intressen! Att säga "jag visste inte" funkar inte
för har du en cross ska du oxå veta att den inte får köras hursomhelst i terräng.
Alldeles intill varggropen vi hittat låg varggården. Sååå läckert! Fångstgropar har använts sen järnåldern och det har inte bara varit varg man fångat i dem, men sen 1300-talet fram till 1860-talet har det funnits en skyldighet att hålla varggropar för
att hålla vargstammen stången. Till groparna lockades vargen med tex självdöda djur och när de föll i spetsades de på pålar i gropen. Även till varggården lockades vargen med självdöda djur och konstruktionen var sådan att
de kunde komma in, men inte ut. I den här vargården såg man tydligt muren runt som, när den användes dessutom var bebyggd uppåt med staket för att inte vargen skulle komma över.
Det blir garanterat fler besök dit, men idag var vi tvungna att rappa på lite eftersom solen går ner vid tre 🕒 Och förstås på vägen dit och tillbaka tittade jag till mosipporna. Förvånat konstaterade jag att bladrosetterna redan
finns där.
Så fina med kanter i is
Innan vi lämnade åsen svängde jag av vid "Bältdjuret i Kjula". Det är en flyghangar som lämnades åt sitt öde vid Kjula flygfält efter ett forskningsprojekt på 80/90-talet som havererade. 2017 tog sig två konstnärer an hangaren, tog hjälp
av eleverna i Kjula skola och i oktober invigdes konstverket, väl synligt från E20 vid Kjula-avfarten.
Det skulle behöva fräschas upp nu…
Vi åkte hem och gjorde en lugn eftermiddag, värmde diverse rester till middag och nu vankas ett dopp i badtunnan💦
Ett nytt år randas
Fyll det med möjligheter
Våga misslyckas 🌿
Kommentarer
Trackback
