Jul
Shoppingcentret i Maspalomas
"Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta."De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem." (Luk 2:1-20)
St. Mateo kyrka i Artenaga
Det är några jular nu som vi valt bort det traditionella firandet. Orsakerna är flera. Hetsen kring jul är nog den största. Den går så stick i stäv med allt vad julens budskap handlar om. Julklappshysterin gör mig illamående varje år. Jag tycker det är jobbigt med all reklam i vanliga fall, den dyvlas på oss i alla former, via TV, tunnelbanan, radion, brevlådan, telefonen, datorn, mailen... den går inte att komma undan. Men i juletider, som ju handlar om frid, fred, kärlek, då är det som värst. Hur ska människan kunna vara lycklig utan det senaste i ljudväg, bildväg eller utan sexiga spetstrosor? Går det? För dem som blir det och får det de vill ha säger jag ingenting, men jag lider med alla de människor som inte känner att deras ekonomi räcker till för att tillfredsställa sina nära och kära i juletider.
Något som gör mig varm i hjärtat är alla dessa alternativa jular som finns överallt. Jag har haft förmånen att få jobba i Gemensam Jul i Rågsveds Folkets Hus ett par år och jag vet att det finns på många andra ställen också. Flera av mina barn engagerade sig i Skokartongsappellen i år och det tyckte jag var roligt. Någon gång måste pendeln svänga, tänker jag. En dag kommer det inte längre att funka med aggressiv marknadsföring och lurendrejeri i stora mått. En dag kommer vi naturligt att ha ett socialt engagemang för varandra.
Antagligen kommer vår julklappstradition från legenderna om helgonet St Nicholaus. I tidig svensk julklappstradition klappade man på dörren (därav ordet julklapp) och slängde in en gåva i huset, sen gällde det att lägga benen på ryggen för det var inte meningen att mottagaren skulle veta vem som var givare... i sann St Nicholaus-anda. Men idag tävlar ofta givarna om att vara mest generösa för att på det sättet erhålla nån sorts prestige eller gunst, oavsett om det handlar om chefen, svärföräldrarna eller barnbarnen.
Min julafton i år bestod av sovmorgon, Bamsenad, ett telefonsamtal till min vän i Örebro, ett samtal med mamma som var barnvakt åt mina syskonbarn tillsammans med pappa. Min gudson ville sjunga Gloria för mig och det var fantastiskt att höra han 6-åriga pojkstämma sjunga "Gloria, in excelsis deo", en stunds bloggande. När jag skulle ut med Bamse igen vägrade han gå ut i regnet så jag tog en filt och la mig på TV-rumsgolvet. För första gången på väldigt många år såg jag Kalle Ankas Jul i sin helhet. Det väckte lite barndomsminnen och jag mindes en jul när jag satt i pappas knä, en annan när farfar skrattade högt och gott och en annan när jag satt bredvid mormor, minns hennes doft, saknar henne så mycket ibland, hon var så klok. I år la sig Bamse på filten med mig och jag fick förmånen att klia hans knubbiga mage när han tröttnat på TV:n. Ännu en KalleAnkajul att minnas.
Sen följde Bamse med ut, han fick middag och ett märgben medan jag drog iväg in till stan. I Gamla Stan mötte jag upp Monica och Arto strax efter 17.00. Vi åt middag på VaPiano vid T-banan.
Scampi (ekologisk förstås) e Spinachi Jordgubbspannacotta
I Högdalens T-banehiss
Jag fick med mig ungdomarna hem. Monica ville titta i gamla fotoalbum och jag tänkte ta mig ut till Bromma och St:a Birgittas kyrka på midnattsmässa. Syrran skulle hålla i den och jag vet inte längre var jag har min egen församling. Jag hade tänkt gå dit först men det är för tyst för att det ska kännas riktigt bra. Jag söker kontakt med än den ena, än den andra i olika ärenden men får inget gensvar. Det är lite kymigt... Jag har nycklar och telefon kvar, men jag droppar väl dem hos receptionisten och släpper allt när flyttlasset gått. Livet får lösa sig utan referenter, tänker jag... I St:a Birgitta fick jag vara anonym sånär som på syrran och hennes tjej, men de blev ju å andra sidan glada att se vårt lilla sällskap i midnattstimman.
Sen körde jag hem ungdomarna och ett gäng utlånade fotoalbum, kom hem halv två imorse.
Inatt har Bamse varit dålig. Han har både kräkts i min säng och bajsat på golvet i gästrummet. Janne tog ut honom halv 8 och då bajsade han två gånger och kräktes igen, sen har han sovit hela dagen. Middagen har han ätit till hälften och han visar tydligt att han inte vill gå långt. Själv har jag burit fotoalbum, böcker och tvätt i källartrappan så knäna har pajat. Hoppas det går över till imorgon för Janne jobbar och jag måste få ner album, textilier och böcker i kartonger innan veckan är slut. Vi räknar med att få ner en hel del till nyårsafton som vi ska fira på Sanda i år också.
Nu ska jag duscha, ta Alvedon och en promenad med lilla vovven. Imorgon väntar nya äventyr!
Kommentarer
Trackback
