Rundresa i Lykien, Turkiet
Har haft en liten bloggpaus, orsaken är en helt fantastisk resa - en bussresa tillsammans med Monica runt i Lykien som ligger i sydvästra Turkiet. Jag kommer inte att kunna göra den rättvisa, men här kommer åtminstone några glimtar.
Jag har aldrig tänkt på att Turkiet är så stort, men i den lilla gula fläcken på kartan som visar Lykien har vi åkt buss mellan 130-140 mil.
Diskbråcket small ju två dagar före resan vilket föranledde att jag bokade av ett par tider jag hade i Stockholm, men jag åkte upp på torsdag em och fick zonterapi av Lotta samt sov över där. Ryggen har känts av, men med värme och värktabletter trubbades det värsta av rätt fort ändå och resan har gått bra.
Fredagen den 14 februari
Efter en härlig eftermiddag och kväll sov jag över hos Lotta och vaknade med uthärdlig ryggvärk. På förmiddagen åkte jag till Monica och umgicks med henne, vi gjorde ärenden i Kista Galleria. På em åkte vi till svärmor och lämnade bilen, hon körde oss till Älvsjö station varifrån vi åkte till Arlanda. Smidigt! 18.30 lyfte planet och fyra timmar senare landade vi i Antalya där vi i värsta monsunregnet letade reda på vår buss som skulle ta oss till hotellet. Halv två lokal tid åt vi lite soppa i hotellets restaurang och stöp sen i säng hotell Amra´s i Kemer.
Lördagen den 15 februari
Efter fem timmars sömn och hotellfrukost gav vi oss av mot första äventyret. På schemat stod Demre (det antika Myra) och St. Nikolaus gravkyrka (förebilden för vår jultomte), men det blev lite extra: en båttur över den sjunkna staden i Kekova.
Klippgravarna i Myra
Amfiteatern i Myra
Från St Nikolas gravkyrka i Myra
Sarkofagen där St Nikolaus ursprungligen begravdes
Sen for vi vidare till den sjunkna staden i Kekova som inte stod med i programmet! Staden förstördes i en jordbävning 100-200 år e.Kr och när man tittade ner i vattnet såg man delar av staden som legat mellan byn där folk ff levde och delen som är helt övergiven.
Här syns var takbjälkarna en gång fästs
Sen hade vi en lång bussresa till hotell Hamran i Fethiye där vi stöp i säng.
Söndagen den 16 februari
Vid det här laget hade Monica och jag förstått att det inte skulle bli några sovmorgnar. Tidigt satt vi i bussen och denna dag innehöll en båttur i Dalyan. Vad jag förstod så hette både lagunen och området Dalyan. Det var en fantastisk båtfärd genom en vassbeväxt lagun, förbi klippgravarna i den antika staden Kaunos, och som utmynnade i Iztuzu-stranden, eller Turtle Beach, där karettsköldpaddorna lägger sina ägg. Vi hade dock ingen tur med att få se några. De flesta övervintrar inte i lagunen, men några gör det pga tillgången till mat är relativt god, inte minst för att fisk-odlarna matar dem. Här finns även en blå krabba som bara finns i denna lagun samt i Canada.
Kaunos klippgravar
Blå krabba
Turtle Beach / Iztuzu
Nykokt blå krabba. Har aldrig ätit en godare krabba
Efter den fantastiska flodturen blev det ännu en lång bussresa till hotell Palmin i Kusadasi.
Turkiskt kaffe vid lunchstoppet
Måndagen den 17 februari
Denna dag stod Efesos och Selcuk på utflyktsmenyn, men vi fick en liten bonus - besök i byn Sirince. Efesos är en av Turkiets antika städer. Här grundade Paulus en av sina församlingar. Brev till församlingen finns i Bibeln - Efesierbreven! Mäktigt att gå på dessa gator och försöka föreställa sig hur det såg ut på hans tid...
Celcus-biblioteket i Efesos
Offentlig toalett i badhuset i Efesos
Nike - hon visar sina vingar i fredstid Herkules
och fäller in dem i krig
Mariakyrkan i Efesos. Här hölls det tredje ekumeniska konciliet rum år 431
Amfiteatern i Efesos. Troligen var det här Paulus jagades ut, det ska stå nåt om det i Bibeln, men jag har inte letat reda på var än.
Efter denna fantastiska förmiddag i Efesos åkte vi in till staden Selcuk där vi besökte Johanneskyrkan samt Isa Bey-mosken. Isa Bey betyder ungefär Lord Jesus och visar på att muslimer och kristna kan leva i fred. På vägen stannade vi också till vid Artemis tempel, ett av antikens sju underverk. Dessvärre finns endast en pelare kvar...
Artemis tempel... eller pelaren som är kvar efter att Herostrates eldade ner det för att bli berömd
Mer eller mindre frivillig skoputsning. Men då var jag också fin om tossorna när jag skulle besöka Isa Bey-mosken, även om skorna tas av inomhus!
I kvinnodelen av Isa Bey-moskén
Utsikt över Efesos, Artemis tempel och Isa Bey-mosken från Johanneskyrkan
Dopgraven i Johanneskyrkan
Souvernirshop utanför Isa Bey Offentlig damtoalett i Selcuk värd att visa upp
På eftermiddagen åkte vi upp till en bergsby, Sirince, för rundvandring och shopping. Monica och jag slog till på varsin påse billig saffran som visade sig vara gurkmeja, men även ett sötningsmedel från gummiträd... och lite annat smått och gott.
Turkiskt äppelthé
Fontän utanför byns kyrkoruin
Vi var ganska så möra när vi kom tillbaka till hotell Palmin för att sova andra natten. Enda gången vi sov på samma hotell två nätter. Det firade vi med turkiskt bad, ryggmassage och ansiktsmask!
Tisdagen den 18 februari
Denna dag började vi i Afrodisias och slutade i Pamukkale.
Entrén till Afrodithes tempel
Sportarena
Auditorium
Arkeologen Kenan Erims grav. Det är han som grävt ut hela området till vad det är idag.
Amfiteatern
Jag skulle verkligen vilja veta mer om denna symbol. Den är kristen, men den är näst intill identisk med diakonemblemets bakgrund...
Mandelträd i blom
Turkisk traktor
Efter ett par timmar i Afrodisias for vi vidare till Pamukkale, vilket betyder ungefär "bomullsborg". Jag hade inte förväntat mig att det var så stort!!! Här skulle vi kunnat gå runt i flera timmar till, men solnedgången närmade sig och vi var rätt trötta allihopa.
Nattens hotell hette Pamukkale och låg 3 km från Pamukkale. Vi sov riktigt gott, men....
Onsdagen den 19 februari
....vaknade jag av yrsel. Orsaken kan ha varit en mix av vätskebrist efter dessa soliga intensiva dagar, tusen och tusen intryck samt att blodrycksmedicinen verkat lite för väl...
Hursomhelst gav vi oss vidare upp i Taurusbergen för att besöka ett mattknyteri i Tavas. Det var otroligt se kvinnornas fingrar fara över varpen. Att knyta en knut var inte så svårt, men att knyta en hel matta med mönster och allt kräver sin hantverksskicklighet!
Vi fick också prova på att spinna. Sen gick vi vidare till ett annat rum för att se hur man fick tråd från silkeslarvens puppor. Därefter blev det demonstration där vi inte fick fotografera, och där svimmade jag också när jag skulle ta av mig skorna för att känna hur mattorna var att gå på. Två gånger stöp jag med huvudet först i de äkta mattorna, tjusigare kan man väl inte tuppa av, sen ännu en gång på toa innan vi åkte. Tack och lov var det en lång bussresa till Antalya efter mattbesöket och kvällen tillbringade jag med att suga i mig flera liter vatten och lägga mig tidigt.
Hur man får silket ur silkeslarvens puppa
Torsdag 20 februari
En lite lugnare dag vilket jag uppskattade efter onsdagens svimningsanfall. Vi besökte de historiska kvarteran i Antalya, en smyckesfabrik (där vi inte fick fotografera) och ett vattenfall. På kvällen blev det turkisk afton med god mat och show, bland annat magdans, folkdans och zigenardans.
Ataturk
Antalya
Kryddor, kryddor, kryddor
Den ursprungliga hamnen
Monica fyndade magdanssjalar
Klocktornet
Vi tackar vår guide och chaufför
Efter en stunds vila, dusch och uppsnofsning åkte vi iväg på turkisk afton!
En av de fina gatuhundarna jag ville ta med hem... Denna bodde utanför sista hotellet, Hadrianus
Fredagen den 21 februari
Sista dagen. En utflykt, en lunch och sen flygplatsen. Idag åkte vi till en läderfabrik och fick veta lammskinnets alla fördelar samt fick uppleva en catwalk!
Efter lunch blev det flygplatsen och efter 3,5 timmes flyg var vi hemma.
Janne och Bamse mötte oss och vi körde hem Monica.
Det har varit en fantastisk resa! Säkert har jag glömt hälften eftersom det varit så intensivt, men både Monica och jag har fotat massor så eventuellt förlorade minnen kommer nog tillbaka. Jag kan berätta om servitören som blev så oerhört intresserad av Monica, och jag kunde inte låta bli att skoja med honom så när Monica skulle skriva rumsnumret på notan (för att betala i receptionen efteråt) så sa jag att det var hennes telefonnummer han bett om, när Monica förvirrat tittade på mig började jag skratta. Han ville veta vad vi skrattade åt och då blev han lite förlägen så jag fick försäkra honom om att jag skojade. Dagen efter ville han att jag skulle ta med en ogift dotter nästa gång jag kom ner, sen verkade han rätt nöjd över att han kunde försäkra mig om att han skojade.
Nu har jag ägnat flera timmar åt foton och blogg, nu ska jag göra nåt annat en stund!
Kommentarer
Postat av: NettAnn
Har oxå varit på Efesos och kände igen dina bilder från mina egna :) tyvärr gillar jag inte turkiet i övrigt,varken maten eller hur de behandlade oss turister så för mej blir det aldrig mer resa dit.
Svar:
Guggelutt
Trackback
