På Kungliga Operan ... m.m

Ja, livet tuffar på. Med både glädjeämnen och smärta som sig bör. Idag har jag gråtit floder, men det blir gärna så när det varit riktigt bra ett par dagar. Man blir bortskämd helt enkelt.
 
 
I fredags var dagens höjdpunkter en långpromenad då vi träffade grannen och hennes Kasper. Bamse är ju född här i Sanda och Kasper är hans första kompis utanför föräldrarna Hugo och Chloe, samt den 15-åriga taxen Bertil som vi kallar farbror Bertil som bor där Bamse föddes, hos bondparet. 
 
 
 
På kvällen var vi bjudna till bondparets dotters sjuksköterske-examensfest. Jag kände mig lite bortkommen, men fann min plats i köket vilket var skönt. Sen satt vi med bondparet och pratade hela kvällen och det var jättetrevligt. Vilken härlig kväll! God mat och trevligt folk, kan det bli bättre? Och jag uppskattar så otroligt att vi blev inbjudna! Som bonden sa: "men ni är ju våra vänner"... jag har dock ff inte fattat. Visst har han och Janne fått fin kontakt och vi har i flera år firat midsommar och nyår ihop, men jag lider nog ff av min prestationsångest och det måste jag få bukt med. För "hallå-å, vem är jag liksom ..." Om våra grannar här på Sanda accepterar den jag är, men alla mina fel och brister, så ska jag bara acceptera det. Jag är den jag är. Trött, sliten, besviken. Om nån uppskattar mig och inte mina prestationer (vilka de ju aldrig konfronterats med) så ska jag bara uppskatta det och inte tuggar runt i vilken eländig människa jag är! Punkt. Och. Slut!
 
 
Fredagen övergick i lördag. Ännu en långpromenad med Bamse i det fantastiska vintervädret!
 
 
Och  mitt på dan styrde jag kosan mot Stockholm igen.
 
Olyckan hände här! Bra terapi att åka denna väg ibland....
 
Först till Linnéa i Kallhäll där jag lämnade lilla Bamsis och sen bilen vid järnvägsstationen, vidare mot storstan där jag mötte Bekki vid Centralen och så gick vi upp mot Operans sceningång...där vi blev hämtade av min bästis. Jag tycker det är så vansinnigt kul att, förutom nöjet att gå på tex Operan, se hur mina kamrater arbetar! Nu fick vi en rundvandring efteråt. Inte lika gedigen som när Monica och jag gick, men ändå stort! Jag hoppas kunna ge vidare många perspektiv till mina barn. Alla perspektiv kan ingen ge, det är omöjligt, men ju fler man får desto fler upptäcker "man" att det finns... och så kan man utvecklas.
 
Kollar in textmaskinen där bästisen jobbar denna kväll!
 
Snart går ridån upp för Trollflöjten!
 
I guldrummet!
 
Sen åt vi thai i Gallerien och när det var dags att bryta upp tog jag pendeln till Kallhäll, hämtade Bamse som skött sig bra och styrde kosan hem... Det är också ett nytt häftigt perspektiv - 10,5 timme för en Operaföreställning när man bor på landet ;O)
 
Idag bröt jag, som sagt, ut i tårar när jag insåg hur mycket det är kvar att göra hemma efter flytten... men med hjälp av dessa tårar, Su och Linnéa, så förbyttes maktlösheten mot ilska och handling! Idag har jag jobbat mig svettig med kartonger och säckar... Tack för det!!! Linnéa kommer på tisdag och hjälper mig med sänglinne och handdukar vilket ska bli KUL!
 
Imorgon ska jag gå ut i glaspaviljongen och räkna hur många kartonger vi packat upp. Packat upp betyder - slängt på soptipp, levererat till välgörenhet samt barn som velat ha. Och jag lovar... fortsättning följer ...i flera månader till! Önskas något så meila/messa gärna. Allt som kan återanvändas gläder oss!!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0