Take time to spend time with them. Nurture them. Friends enrich your life immeasurably. They make good times better and hard times easier. Be good to your friends and love them well."
Den tycker jag var bra! Alltför ofta så är det vännerna och andra spännande möten med människor som får stryka på foten i det stressade vardagslivet där vi springer fram som små skållade troll i vår iver att prestera, sköta oss och vara till lags. Det är svårt att göra något åt för vi måste ju försörja oss och så vidare. Men ibland tror jag inte att det skadar att stanna upp och tänka till vad vi gör med den tid vi faktiskt bestämmer över. Och som en händelse så har jag under de senaste veckorna haft förmånen att träffa både nya och gamla vänner och tänkt i de banorna, att vänner är så mycket mer värt än prylar och prestationer. Jag läste nyligen nåt sånt där som cirkulerar på Facebook, om nån som listade fem frågor i stil med "vem är världens rikaste människa, vem sa si och vem gjorde så" och kontrade det med "vad hette den lärare som betydde mest för dig och vem fick dig att göra si eller så" och det var en tankeställare det med. De som betytt mest i mitt liv är inte Facebooks grundare, Microsofts VD eller skådisarna i CSI... även om jag uppskattar deras verk vet jag inte vad de heter ... Men de jag kommer ihåg är en lågstadielärare, min konfirmationspräst, en körledare och människor som står mig nära. Dem glömmer man inte vare sig till namn, utseende eller vad de betydde i den stunden. Så detta "message from God" kändes högaktuellt i mina dessa dagar.
En ängel i glas som Maria, som bland annat är konstnär, har gjort
Idag var ännu en sån där fantastisk dag med ett möte som liksom kom till av en slump som det kan tyckas. När jag äntligen fick igång mailen på jobbet så dök där upp en lång räcka mail som blivit dimpt ner där sen jag slutade på förra jobbet. Det kan tyckas underligt men det är inte konstigare än att @svenskakyrkan är skyddat och ingen kan ta ditt namn även om du slutat. Jag har haft två namnkombinationer pga mitt mellannamn och det ena har legat kvar sen vi trodde att det släckts ner. Mest var det reklammail och annat, men det var ett par privata meddelanden, bland annat från Pia och även om mailet var gammalt så svarade jag henne att nu jobbar jag tillfälligt här och vill du ses. Det ville hon, idag sågs vi. Och vi träffade hemma hos Maria.
Vi tre har träffats tack vare resor till Egypten och våra gemensamma minnen binder oss samman. Jag har varit med på två resor till Egypten som Pia anordnat. 2008 var vi ett gäng diakoner som åkte runt i norra Egypten och hälsade på i Anafora och i koptiska kyrkan. 2012 kunde inte Pia följa med och då träffade jag bland annat Maria. Maria och jag har vandrat i Sinais öken och sovit under bar himmel tillsammans. Det händer något med en då.
Maria bjöd på fantastiska kantarellsmörgåsar och äppelkaka medan vi pratade om livet, tjänst och Egypten. Kanske kan det bli en resa i vår igen? Jag vill gärna återuppleva Sinai!
