Slutet av arbetsveckan
Igår var också en intensiv arbetsdag. Jag ringde igenom alla lappar, bokade in besök, följde upp ärenden, kopierade, gick på styrelsemöte hos Väntjänsten och fixade. När jag slutat och skulle hämta de sista grejorna hos svärmor vars lägenhet jag lånat i tre dagar, så hade hon kommit hem. Jag stannade en liten stund och lyssnade till hur hon och hennes syster haft det i Tallinn, hon fick ju resan av oss + alla barn + hennes syster när hon fyllde 75 år i augusti. Men jag stannade inte länge för bilen var felparkerad på gatan. Inga köer så jag var hemma strax efter 18.00 och kvällen blev lugn!
Idag har också varit en intensiv dag. Klockan ringde 8.00 och efter morgonsysslor och en lite längre promenad med Bamse så åkte jag till ABF i Strängnäs för att prata knypplingskurs. Jag ringde och pratade med dem förra veckan och nu så bara blev det utan att jag hann riktigt reflektera hur det gick till. Jag fick titta på lokalerna sen kollade vi lämpliga dagar och så sa hon att de skulle fixa lite affischer och inbjudningar... 7 kurstillfällen mellan 3 november och 15 december. Det var bara så självklart att de skulle ordna så det blir en knypplingskurs!
Jag fortsatte min morgon på Guldfynd där jag köpte lite nya örhängen, sen åkte jag till healern. Idag hade jag sällskap av ett spöke, sa hon. En flicka på ca 12 år som följt efter mig för jag såg snäll ut. Hon hade dött en våldsam död i början av 1900-talet nära en kyrka och hon såg ett lok. Jag tror inte healern vet att Huddinge kyrka ligger precis vid tågspåren... Kyrkan har anor sen 1200-talet medan tågspåret byggdes på 1860-talet. Väldigt intressant! Efter att hag hjälpt flickan över till ljuset ägnade vi oss åt min nacke (som hon tror ömmat ett par dagar för jag känt av flickans olycka) min sköldkörtel och framförallt hälar och höft. Jag tycker att det hjälper! Nacken gör ff ont, men höften är bra och hälarna är mycket bättre. Dessutom har hennes tips om att röra ut en sked bikarbonat i vatten mot halsbränna gjort underverk med min mage.
Om nu någon därute sitter och ondgör sig över att jag går till en healer så kan jag bara säga att jag skiter i det. Jag har upprepade gånger fått höra att min Levaxin-dos är skadligt hög och sjukvården bryr sig inte om att försöka hitta alternativ till Levaxinet som uppenbart inte fungerar som det ska. Min kroniska hälseneinflammation har jag bara fått spott och spe för fram till nyligen och sjukhusepisoden i mars fick mig att tappa förtroendet än mer. Att bli betraktad som en SVB-kärring och få höra att det är inbillning alt. lite smärta får man lära sig leva med är i längden både tröttsamt och förnedrande. Jag testar mer än gärna alternativa behandlingsformer för att se om jag blir hjälpt av det, och får jag med mig lite spöken på köpet så tycker jag bara det är lite spännande! Det ger perspektiv på allt vi tar för givet och hursomhelst så är Gud större!
När jag kom hem gav sig Janne, Bamse och jag ut på svampjakt. Vi blev lite bitna förra helgen och jag frågade då om inte Janne kunde följa med till ett ställe i skogen där vi vet att det finns vildsvin. Jag hittade ju svamp i randen av det området förra helgen... och jag går helst inte själv dit, men är man två kan man gå och prata och då håller de sig undan. Det fanns gott om spår efter vildsvinen, men som jag trodde så fanns det gott om kantareller också. På 1,5 timme fick vi ihop en hel Ica-påse = 2,7 kilo! Jag försökte få Janne att följa med till ett annat ställe men det var tur att han nobbade. Resten av eftermiddagen har gått åt till att rensa och förvälla svampen. Till middag gjorde jag en gryta på fläskkarré och använde nog ett halvt kilo av svampen. Oj vad gott!!
Resten ligger i mindre påsar i frysen.
Knypplat lite har jag gjort, diskat hur mycket som helst... och nu skrivit blogg. Ska snart väcka Janne som ska jobba natt, gå ut med Bamse och nanna kudde själv. Imorgon jobbar jag.
Kommentarer
Trackback
