Från flyt till oflyt
Gårdagen blev en sån där dag som bara flöt på. Det är därför man förbereder sig noggrant, för i skarpt läge måste allt bara funka.
På förmiddagen hade vi som pluggar mastern i Oslo en träff på Ersta. Det är verkligen både ris och ros till denna utbildning. Utbildningsnivån är hög, lärarna är toppen och lektionerna håller hög klass, men all kommunikation via de olika webverktygen är under mer eller mindre stark kritik. Det är svårt att hitta, informationen går inte alltid fram och ibland glöms vi svenskar bort helt. Sammankomsten på Ersta var både bra och ganska nödvändig. Nu hoppas vi att frågetecken kommer att rätas ut.
Sen bar det raskt av mot sånggudstjänst på äldreboende och därefter en efterlängtad massage.
Idag har det varit halv arbetsdag och jag har jobbat hemma. Flera telefonsamtal har det blivit, mail och en förbön till imorgon. Fröknäcke har bakats och sängkläderna har blivit tvättade. Janne har jobbat på tomten, han jobbar natt i hela helgen. När Janne skulle ta ut Bamse tidig eftermiddag bad jag honom ta med soporna, jag böjde mig ner över sop-pellen och... SMACK! Nu ligger jag i sängen, fullpreppad med smärtstillande.
Jag har gråtit, jag har svurit, jag har bett, jag har skrikit, jag har förbannat... och tillslut ringt min kollega som jag skulle ha gudstjänst med imorgon och förklarat läget. Förbönen ska jag maila ifall jag inte kommer iväg till jobbet imorgon. Jag är helt förtvivlad! Min plan för eftermiddagen var att göra majssoppa till lunch för att sen åka och träna och basta. Jag är så taggad efter samtalet med PT i tisdags och baddräktsköpet i onsdags! Och så blir det så här. Nu ligger jag varmt inbäddad med kroppen full av Ibuprofen och Alvedon och börjar acceptera läget. I den bästa av världar har jag bara ont de närmsta dagarna och kan åka och jobba imorgon, och det värsta scenariot är att behöva ta ambulanstransport till sjukhuset framåt kvällen ... DET tänker jag undvika in i det längsta, för det sjukhuset har jag inget förtroende för. Och har nån glömt varför så går det att läsa om eländet --> här <--
Nu ska jag vila mina rödgråtna ögon en stund. Inget blir bättre av att gnälla, nu får det bli till att tänka och leva strategiskt!
Kommentarer
Trackback
