… till kyrktornets topp
Plötsligt händer det!
En spontan inbjudan
till kyrktornets topp
Häromdagen visste jag inte att Helgarö kyrka fanns, och Helgarö hade jag inte hört talas om heller. Idag åkte jag dit på högmässa. Jag stannade till i Bärby och tänkte att GPS-en måste skoja, men efter byn fortsatte vägen och mitt i ingenting dök den upp - Helgarö kyrka i Helgaröby, som bestod av typ två hus eller nåt. Det är kyrkan som ligger längst bort från mig i Vårfruberga-Härads församling.
Det har legat en kyrka här sen 1100-talet men på 1600-talet brann både kyrkan och en (eller ett par?) bondgårdar ner till grunden. I slutet av 1600-talet, bara några år senare, var den uppbyggd igen.
Är det månne ett korskrank?
En fin högmässa med kyrkoherden. Två gudstjänstvärdar, musiker, vaktmästare jag tror att vi var fyra besökare. Kyrkoherden sög tag i mig innan jag hunnit till kaffebordet eftersom jag stannat vid ett trekantigt stenfragment, och han ville
berätta om stenen med ornamentik som var det senaste tillskottet från kyrkans historia. Han mindes väl vårt samtal på Vansös kyrkbacke och Albertus pictors
illa renoverade målningar.
Fragmentet hade hittats på kyrkomuren och hade legat där några år efter att muren renoverats. Nu har det fått en framträdande plats vid ingången. Den var graverad även på baksidan vilket herden visade.
Jag frågade om jag fick gå upp på orgelläktaren och det fick jag. Han sa att jag kunde fortsätta längre upp om jag ville, men inte längst upp på stegarna.
När jag kom ner frågade han hur långt upp jag gått men jag hade inte fått upp den tunga plåtdörren, då erbjöd han mig en visning och jag blev ju skitglad förstås, både för vänligheten och för äventyret. Ända upp i plåtspiran kom vi.
Klockor och trätrappor/stegar inklusive en död fladdermus 🦇 Några fönster med milsvid utsikt fanns inte, men spännande var det att tassa runt i halvmörkret i herdens sällskap
Stegarna i spiran fick vi inte gå upp på då det blir en försäkringsfråga om nåt skulle hända. Däruppe finns en lucka man kan titta ut genom 🤩
Den här kyrkvaktmästaren fick nog skit för sitt tilltag, men om hundra år…?
När vi kom ner tackade jag för rundturen, gick ut på toan såg låg på utsidan i kyrkväggen och tvättade händerna rena från fågel- och fladdermusspillning samt årtionden (århundraden?) av spännande damm. Herden hade bett om städning däruppe men
autentiskt gammalt damm är ju en del av upplevelsen 😄
Jag gick ett varv runt kyrkan medan jag filosoferade lite, sen ställde jag mig med ryggen mot ett träd med utsikt över kyrkan och mediterade en stund. Jag har lovat mig själv att försöka stanna upp lite mer och lite oftare. Det blev så tydligt igår
under ikonmålningen att jag är stressad. Jag har ingen förklaring till varför. Samma insikt drabbade mig nu - jag tyckte att jag behövde skynda mig hem, att jag varit borta för länge - men jag hade ju absolut ingenting att skynda hem till.
Körde hemåt långsammare än jag behövde. Det var skönt. Så mycket jag hann se. Detta var nya vägar för mig som inte varit bortom Fogdö kyrka och Vårfruberga kloster åt det här hållet.
När jag var nästan hemma sprang en man ute i gatan och försökte mota undan en lös svart häst 🐎 Jag stannade tills han fått den ur vägen och började sen köra långsamt. Mannen stoppade mig och frågade om jag visste vems hästarna var. Den
svarta hästen försökte ta sig tillbaka in i hagen där dennes vita kompis var. Jag trodde att hästarna hörde till gården bredvid och mannen skulle ta sig dit så ägarna kunde komma ut och hämta in den.
Eftermiddagen tillbringade jag under min filt i fåtöljen. Maken fixade fika ☕️ 🍪 Ute snöade det ❄️ Har en tuff arbetsvecka framför mig så att bara vara kändes som en bra sysselsättning. Vi värmde gårdagens fisksoppa till middag och sen åkte jag till
knyppelkursen. Fem flitiga elever ikväll📍
Maken har åkt till jobbet. Jag fastnade i ett avsnitt av Morden i Midsomer som jag redan sett…
Kommentarer
Trackback
